Vad är andlighet?

[Algotezza]

Saken är inte vad jag kallar mig, utan vad jag är och jag är inte andlig.
Betyder nyandlig att ha nya och spännande tankar om Kant eller Wittgenstein, t ex?
Nej, självklart inte.
Andlig är förknippad med det övernaturliga.

Andlig är liksom t ex synd och begrundan och förlåtelse och omvändelse begrepp som tillhör en språklig gemenskap där jag inte hör hemma.
Jag har funderingar och åsikter om filosofi och religion till exempel men ser mig inte som andlig bara för det.
Å ena sidan vill man kanske profanera andlig och omvändelse, osv; eller å andra försöka göra mig och andra ateister till andliga i samma mening som gudstroende?

Jag är inte andlig!

Klart du inte behöver kalla dig andlig om du tror det alltid och i alla sammanhang betyder traditionellt kristen.

Andlig/ande är bara en hypostas av andningen. Andas - ande. Se det på det sättet! Du andas!

Du förknippar andligt med det s.k. övernaturliga.

För mig finns inger egentligt övernaturligt utan det är en term som bara betyder att vi inte hittat en förklaring. Allt har en naturlig och logisk förklaring, menar jag men det är enklare att använda ordet övernaturlig så kan man som ateist direkt förkasta det utan att undersöka det och som religiös kan man inbilla sig att man har kontakt med en "högre verklighet" som står över och styr den naturliga, tillgängligt via normal empiri via våra sinnen och gängse mätmetoder.

Gudstro t.ex vilar på religiös instinkt och känsla och udda upplevelser som man ger en övernaturlig förklaring av ren bekvämlighet.

Rent logiskt-matematiskt kan det finns fler dimensioner än våra tre rumsliga och tiden. Det gör man i strängteorin för att förklara olika fenomen. Det kan ju finnas någon form av medverande där knutna till elektromagnetiska fält snarare än enbart biologiska kroppar. Det kan man spekulera om.

[Hubert]

KAN!
Det finns inget bekvämare ord för dem som inte vet, och ringaktar vetande.
Det som är möjligt är inte att veta.

Saken är inte vad jag kallar mig, utan vad jag är och jag är inte andlig.
Betyder nyandlig att ha nya och spännande tankar om Kant eller Wittgenstein, t ex?
Nej, självklart inte.
Andlig är förknippad med det övernaturliga.

Klart du inte behöver kalla dig andlig om du tror det alltid och i alla sammanhang betyder traditionellt kristen.

Andlig/ande är bara en hypostas av andningen. Andas - ande. Se det på det sättet! Du andas!

Du förknippar andligt med det s.k. övernaturliga.

För mig finns inger egentligt övernaturligt utan det är en term som bara betyder att vi inte hittat en förklaring. Allt har en naturlig och logisk förklaring, menar jag men det är enklare att använda ordet övernaturlig så kan man som ateist direkt förkasta det utan att undersöka det och som religiös kan man inbilla sig att man har kontakt med en "högre verklighet" som står över och styr den naturliga, tillgängligt via normal empiri via våra sinnen och gängse mätmetoder.

Gudstro t.ex vilar på religiös instinkt och känsla och udda upplevelser som man ger en övernaturlig förklaring av ren bekvämlighet.

Rent logiskt-matematiskt kan det finns fler dimensioner än våra tre rumsliga och tiden. Det gör man i strängteorin för att förklara olika fenomen. Det kan ju finnas någon form av medverande där knutna till elektromagnetiska fält snarare än enbart biologiska kroppar. Det kan man spekulera om.

[Algotezza]

KAN!
Det finns inget bekvämare ord för dem som inte vet, och ringaktar vetande.
Det som är möjligt är inte att veta.

Saken är inte vad jag kallar mig, utan vad jag är och jag är inte andlig.
Betyder nyandlig att ha nya och spännande tankar om Kant eller Wittgenstein, t ex?
Nej, självklart inte.
Andlig är förknippad med det övernaturliga.

Du förknippar andligt med det s.k. övernaturliga.

För mig finns inger egentligt övernaturligt utan det är en term som bara betyder att vi inte hittat en förklaring. Allt har en naturlig och logisk förklaring, menar jag men det är enklare att använda ordet övernaturlig så kan man som ateist direkt förkasta det utan att undersöka det och som religiös kan man inbilla sig att man har kontakt med en "högre verklighet" som står över och styr den naturliga, tillgängligt via normal empiri via våra sinnen och gängse mätmetoder.

Gudstro t.ex vilar på religiös instinkt och känsla och udda upplevelser som man ger en övernaturlig förklaring av ren bekvämlighet.

Rent logiskt-matematiskt kan det finns fler dimensioner än våra tre rumsliga och tiden. Det gör man i strängteorin för att förklara olika fenomen. Det kan ju finnas någon form av medverande där knutna till elektromagnetiska fält snarare än enbart biologiska kroppar. Det kan man spekulera om.

På vilket sätt är jag bekväm av mig ringaktar vetande? Förklara gärna! Jag vill veta vad du baserar detta omdöme på. Du hittar en detalj i det jag skrev som du ogillar och struntar sedan i resten av det jag skrev. Är det så vi skall samtala på detta forum?

Ord betyder något, Hubert.

[Algotezza]

Människan har emotionella, intellektuella/kognitiva, och språkliga förmågor och välutvecklade händer och stämband. Dessa kan kombineras och ligger till grund för hennes kreativitet: fantasiförmåga, abstraktions-, slutlednings- och generalisationsförmågor. Dessa använder vi för att skapa kunskap/ vetenskap/vetande/teknik men också allt inom religionernas område (som myter, sagor) samt inom kultur- (som litteratur,
musik, konst, film, teater balett, sport, idrott) och underhållningsområde. Inte heller att förglömma på det gastronomiska området.

Allt människan skapat och skapar via dessa förmågor kallar många för andlighet eller andlig odling, men om man menar att andlighet bara gäller det människan skapar på det religiösa området, kan man kalla det för något annat, t.ex. resultat av människans kreativitet. Det står en fritt att använda den beteckning som känns mest rätt för en, väl vetande att andra kan använda andra termer. Det viktiga är ju att veta vad orden man använder denoterar när vi samtalar med varandra.

[Hubert]

Hoppsan!
Det blev väldigt mycket på en gång.

Det är inte bara jag som förknippar det andliga med det övernaturliga.
Vad menar du med "s.k. övernaturliga"?
Du verkar mena att det övernaturliga tillhör sfären av det vi inte "inte hittat en förklaring" till.
Är det inte snarare så att det övernaturliga tillhör det som inte GÅR att förklara förnuftsmässigt?

Jag gillar synonymer.se och:
Synonymer till övernaturlig:
magisk, mystisk, oförklarlig, metafysisk, andlig, ockult; översinnlig, paranormal, transcendent, överjordisk, övermänsklig; kolossal, fantastisk, enorm, jättelik.

Saken är inte vad jag kallar mig, utan vad jag är och jag är inte andlig.
Betyder nyandlig att ha nya och spännande tankar om Kant eller Wittgenstein, t ex?
Nej, självklart inte.
Andlig är förknippad med det övernaturliga.

Klart du inte behöver kalla dig andlig om du tror det alltid och i alla sammanhang betyder traditionellt kristen.

Andlig/ande är bara en hypostas av andningen. Andas - ande. Se det på det sättet! Du andas!

Du förknippar andligt med det s.k. övernaturliga.

För mig finns inger egentligt övernaturligt utan det är en term som bara betyder att vi inte hittat en förklaring. Allt har en naturlig och logisk förklaring, menar jag men det är enklare att använda ordet övernaturlig så kan man som ateist direkt förkasta det utan att undersöka det och som religiös kan man inbilla sig att man har kontakt med en "högre verklighet" som står över och styr den naturliga, tillgängligt via normal empiri via våra sinnen och gängse mätmetoder.

Gudstro t.ex vilar på religiös instinkt och känsla och udda upplevelser som man ger en övernaturlig förklaring av ren bekvämlighet.

Rent logiskt-matematiskt kan det finns fler dimensioner än våra tre rumsliga och tiden. Det gör man i strängteorin för att förklara olika fenomen. Det kan ju finnas någon form av medverande där knutna till elektromagnetiska fält snarare än enbart biologiska kroppar. Det kan man spekulera om.

[Hubert]

Nejdå!
Jag kritiserar inte dig.
Utan föreställningen att KAN - i dethär sammanhanget - betyder att vi måste leva våra liv som om någon annan gud existerar än Gud, t ex Poseidon.
Måste skepparn i ekan eller yachten för säkerhets skull offra till Poseidon för att undvika kapsejsa?
Vetande vilar på faktiska evidens, inte på möjliga evidens eller på möjliga världar.

KAN!
Det finns inget bekvämare ord för dem som inte vet, och ringaktar vetande.
Det som är möjligt är inte att veta.

Du förknippar andligt med det s.k. övernaturliga.

För mig finns inger egentligt övernaturligt utan det är en term som bara betyder att vi inte hittat en förklaring. Allt har en naturlig och logisk förklaring, menar jag men det är enklare att använda ordet övernaturlig så kan man som ateist direkt förkasta det utan att undersöka det och som religiös kan man inbilla sig att man har kontakt med en "högre verklighet" som står över och styr den naturliga, tillgängligt via normal empiri via våra sinnen och gängse mätmetoder.

Gudstro t.ex vilar på religiös instinkt och känsla och udda upplevelser som man ger en övernaturlig förklaring av ren bekvämlighet.

Rent logiskt-matematiskt kan det finns fler dimensioner än våra tre rumsliga och tiden. Det gör man i strängteorin för att förklara olika fenomen. Det kan ju finnas någon form av medverande där knutna till elektromagnetiska fält snarare än enbart biologiska kroppar. Det kan man spekulera om.

På vilket sätt är jag bekväm av mig ringaktar vetande? Förklara gärna! Jag vill veta vad du baserar detta omdöme på. Du hittar en detalj i det jag skrev som du ogillar och struntar sedan i resten av det jag skrev. Är det så vi skall samtala på detta forum?

Ord betyder något, Hubert.

[Algotezza]

Hoppsan!
Det blev väldigt mycket på en gång.

Det är inte bara jag som förknippar det andliga med det övernaturliga.
Vad menar du med "s.k. övernaturliga"?
Du verkar mena att det övernaturliga tillhör sfären av det vi inte "inte hittat en förklaring" till.
Är det inte snarare så att det övernaturliga tillhör det som inte GÅR att förklara förnuftsmässigt?

Jag gillar synonymer.se och:
Synonymer till övernaturlig:
magisk, mystisk, oförklarlig, metafysisk, andlig, ockult; översinnlig, paranormal, transcendent, överjordisk, övermänsklig; kolossal, fantastisk, enorm, jättelik.

Saken är inte vad jag kallar mig, utan vad jag är och jag är inte andlig.
Betyder nyandlig att ha nya och spännande tankar om Kant eller Wittgenstein, t ex?
Nej, självklart inte.
Andlig är förknippad med det övernaturliga.

Du förknippar andligt med det s.k. övernaturliga.

För mig finns inger egentligt övernaturligt utan det är en term som bara betyder att vi inte hittat en förklaring. Allt har en naturlig och logisk förklaring, menar jag men det är enklare att använda ordet övernaturlig så kan man som ateist direkt förkasta det utan att undersöka det och som religiös kan man inbilla sig att man har kontakt med en "högre verklighet" som står över och styr den naturliga, tillgängligt via normal empiri via våra sinnen och gängse mätmetoder.

Gudstro t.ex vilar på religiös instinkt och känsla och udda upplevelser som man ger en övernaturlig förklaring av ren bekvämlighet.

Rent logiskt-matematiskt kan det finns fler dimensioner än våra tre rumsliga och tiden. Det gör man i strängteorin för att förklara olika fenomen. Det kan ju finnas någon form av medverande där knutna till elektromagnetiska fält snarare än enbart biologiska kroppar. Det kan man spekulera om.

Allt som har en orsak går att förklara förnuftsmässigt, menar jag. Om något saknar orsak, finns det då? Om något finns dvs. det går att förnimma, utan att vi kan förstå och förklara kausaliteten, beror detta i så fall på bristande observationer och bristande förnuft.

Det andliga området, andlig odling, som jag skrev om tidigare, kan rymma produkter, konst, litteratur, musik, som väcker känslor av mystik och förundran, men uppkomst av känslor är i princip möjlig att förklara och förstå. Liksom varför det finns gudstro och varför människor tror. Det irrationella kan förklaras rationellt. Men det kräver både hjälp av känsla och fantasi för att förklaras. Rationalitet ensam saknar riktning, den kräver både känsla och fantasi.

[Anders]

Då jag läser er intressanta diskussion här tänker jag inte på spöken, gudar, böjda teskedar och liknande. Jag tänker mer på sånt som intuition, upplevelser, The Hard problem of consciousness, kreativitet och liknande. Är det i den häraden ni båda också tänker?

[Algotezza]

Då jag läser er intressanta diskussion här tänker jag inte på spöken, gudar, böjda teskedar och liknande. Jag tänker mer på sånt som intuition, upplevelser, The Hard problem of consciousness, kreativitet och liknande. Är det i den häraden ni båda också tänker?

Jag gör det.

[Algotezza]

Nejdå!
Jag kritiserar inte dig.
Utan föreställningen att KAN - i dethär sammanhanget - betyder att vi måste leva våra liv som om någon annan gud existerar än Gud, t ex Poseidon.
Måste skepparn i ekan eller yachten för säkerhets skull offra till Poseidon för att undvika kapsejsa?
Vetande vilar på faktiska evidens, inte på möjliga evidens eller på möjliga världar.

KAN!
Det finns inget bekvämare ord för dem som inte vet, och ringaktar vetande.
Det som är möjligt är inte att veta.

På vilket sätt är jag bekväm av mig ringaktar vetande? Förklara gärna! Jag vill veta vad du baserar detta omdöme på. Du hittar en detalj i det jag skrev som du ogillar och struntar sedan i resten av det jag skrev. Är det så vi skall samtala på detta forum?

Ord betyder något, Hubert.

Logik gäller i alla möjliga världar. Möjliga världar är alltså ett vetenskapligt begrepp.


För övrigt finns inget tvång att tro på det ena eller det andra eller någonting alls.

[Illusionen]

Nejdå!
Jag kritiserar inte dig.
Utan föreställningen att KAN - i dethär sammanhanget - betyder att vi måste leva våra liv som om någon annan gud existerar än Gud, t ex Poseidon.
Måste skepparn i ekan eller yachten för säkerhets skull offra till Poseidon för att undvika kapsejsa?
Vetande vilar på faktiska evidens, inte på möjliga evidens eller på möjliga världar.

På vilket sätt är jag bekväm av mig ringaktar vetande? Förklara gärna! Jag vill veta vad du baserar detta omdöme på.
Du hittar en detalj i det jag skrev som du ogillar och struntar sedan i resten av det jag skrev.
Är det så vi skall samtala på detta forum?

Ord betyder något, Hubert.

Logik gäller i alla möjliga världar. Möjliga världar är alltså ett vetenskapligt begrepp.
För övrigt finns inget tvång att tro på det ena eller det andra eller någonting alls.

Så vad är faktiska evidens?

Ett till synes rimligt antagande är att en förutsättning för förnimmelse, inom ramen för vår
verklighet, är att det finns något som i viss bemärkelse existerar relativt något, och besitter
egenskap/förmåga att förnimma. En konsekvens av detta bör vara att förnimmelsen till sin
natur i någon form är beroende av denna egenskap/förmåga.
Av det skälet ställs frågan, VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?
Saknas svar på frågan går det inte att trovärdigt hävda att verkligheten inkl universum utgör
den absoluta sanningen.
Det blir då svårt att motbevisa att förnimmelsen är en typ av ILLUSION.

Citat B
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen /
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

När jag läser Huberts kommentarer till dina inlägg kommer jag osökt att tänka på det vackra i
Beethovens violinkonsert. Hur förklarar man för en tondöv person att det är vacker musik ?

Arabella Steinbacher : Beethoven Violin Concerto - YouTube
https://www.youtube.com/watch?v=PvrPGO7ja3k

[Algotezza]

Sanning tolkar jag som relationen mellan en teoretisk utsagas innehåll och den verklighet denna utsaga beskriver och att det finns en överensstämmelse mellan utsagans innehåll och den verklighet utsagan uttalar sig om, alltså att det finns en korrelation. Verkligheten i sig bara är men våra utsagor om denna är alltså antingen sanna eller falska eller nonsens. Sanningen ser alltså jag då som relationen mellan orden och den verklighet dessa ord beskriver, när orden överensstämmer med de förhållanden de beskriver.

[Algotezza]

Matematik har extraherats fram ur observationer och används för att systematisera, ordna och förtydliga det som har observerats, visa på samband och relationer. Utan förmåga att observera/uppleva och dra slutsatser hade matematiken ej kunnat växa fram. Matematik i sig är ingen kunskapskälla utan just som nämnts ett sätt att få ordning på empirin.

Naturligtvis är kan befintlig matematik fungera som kunskapskälla för den som studerar matematik.

Kan matematiken nå bortom det som är dess primära grund, observationer/ empiri/ upplevelser? Kan den peka på en verklighet bortom denna grund, rent principiellt? Och hur verifierar man detta - via annan källa än matematiska formler? Annars blir det cirkelargument...

[Illusionen]

Metafysik behandlar frågan om den förnimbara verklighetens grundläggande natur,
och försöker finna fundamentala drag hos allt varande, "What really exists?".
Det som förbises inom naturvetenskapliga teorier är att förnimmelsen, inkl vi själva som
fysiska individer, beskrivs med verklighetsbaserade begrepp, vi själva (som atomer) är
delaktiga i formandet av. Det saknas därmed en viktig logisk länk i resonemangen.
Det är detta Citat B i mitt koncept uppmärksammar och beskriver.
Vi känner inte till något annat än illusionen/verkligheten, och har anpassat våra liv därefter.
Vårt sätt att tänka är ensidigt format av illusionen/verkligheten, vars primära kännetecken är
RUM och TID, och därutöver ”materia” i olika varianter/versioner.
Man kan då med visst fog hävda att vi som ”atomer” förnimmer universum ur ett begränsat
perspektiv format av atomens struktur, det konceptet benämner det ”atomära” perspektivet.

Mot bakgrund av att förnimmelsen enligt konceptet är beroende av referensens/atomens
strukturella KOMPLEXITETSNIVÅ, och därigenom kan liknas vid en, via referensens/atomens
komplexitetsnivå, beroende tolkning, banar skilda komplexitetsnivåer väg för olika ”tolkningar”,
likvärdigt det som i konceptet benämns ”perspektivgränsöverskridande”.
Patentansökan/konceptet bygger på att andra referenser (MP och DRP) än atomen tillämpas.

Vi förnimmer alltså verkligheten med en strukturell ”upplösning” (jmf med pixlar) som atomen
stipulerar.
Metafysiken försöker skapa en mer detaljerad ”finupplöst” bild, genom att tillämpa andra
(från atomen avvikande) referenser för att på så sätt ”se bortom bergen blommorna och sången”.

Personligen har jag, via egna resonemang kommit till slutsatsen att matematikens regelverk
är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten. De resultat som matematiken
förmår leverera, bör således i minst något avseende vara beroende av sättet för hur
verkligheten uppfattas/förnims inkl bakomliggande storheter och samband.
Detta beroende kräver svar på Citat A och Citat B, i konceptet men svaren saknas alltså.
I väntan på trovärdiga svar går det ej att utesluta att matematikens förmåga, att via sin
inneboende logik beskriva något som är beläget ”bortom” verkligheten, är behäftad med ej
försumbara begränsningar. Detta leder till en intressant och berättigad följdfråga.
Hur långt sträcker sig matematikens förmåga och kapacitet att beskriva och förutse
annat än verklighetens atomärt betingade egenskaper ?

Så länge de frågor Citat B föranleder, saknar svar, är det alltså enligt min uppfattning omöjligt
att definiera något som absolut sant. För att släppa kravet på absolut sanning krävs det en
entydig definition om vad som avses med sant, vilket innebär/medför en begränsning av det
allmängiltiga ”sanningsvärdet”. Med tiden, när kunskapen har ökat, kommer sannolikt den
”begränsande” definitionen behöva justeras, men så länge Citat B ej getts en trovärdig
förklaring förblir den absoluta sanningen undflyende.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

[Hubert]

Jag är lessen: Beethovens violinkonsert mottogs på sin tid av icke-tondöva connoisseurs som okej men gäspig eftersom den upprepade "banala fraser". Beethoven borde kunna bättre, skrev en connoisseur tillika kritiker.
Weller och Steinbacher ger en städad och blek version. Säkert uppskattad av tondöva.
Rekommenderar varmt Västerås Sinfonietta under ledning av Staffan Larsson och Nils-Erik Sparf på violin som visar upp en härligt bullrig och busig Beethoven, dessutom vackert hans värme.

Så vad är faktiska evidens?

Ett till synes rimligt antagande är att en förutsättning för förnimmelse, inom ramen för vår
verklighet, är att det finns något som i viss bemärkelse existerar relativt något, och besitter
egenskap/förmåga att förnimma. En konsekvens av detta bör vara att förnimmelsen till sin
natur i någon form är beroende av denna egenskap/förmåga.
Av det skälet ställs frågan, VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?
Saknas svar på frågan går det inte att trovärdigt hävda att verkligheten inkl universum utgör
den absoluta sanningen.
Det blir då svårt att motbevisa att förnimmelsen är en typ av ILLUSION.

Citat B
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen /
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

När jag läser Huberts kommentarer till dina inlägg kommer jag osökt att tänka på det vackra i
Beethovens violinkonsert. Hur förklarar man för en tondöv person att det är vacker musik ?

Arabella Steinbacher : Beethoven Violin Concerto - YouTube
https://www.youtube.com/watch?v=PvrPGO7ja3k