VERKLIGHETEN, som funktion av referensberoende komplex skalär differens ?

[hakkapeliitta]

Gödels ofullständighetsteorem avser endast logiska formella system, faktiskt i praktiken endast matematiska axiomatiska system.
Gödel visade att i ett sådant system är det alltid möjligt att konstruera logiska satser som inte kan bevisas inom systemet.
I slutändan är detta ingen allvarlig kritik mot det axiomatiska förfarandet som sådant. Men Gödel visade att sådana slutna logiska system har en svaghet.

[Illusionen]

”Inom all vetenskap, inkl fysiken, används matematik, som ett elegant verktyg för att bättre hantera,
förklara och förstå komplicerade samband, men då alltid med referens till vår ”verklighet”.

Det skulle vara intressant att veta om detta är korrekt, är det verkligheten man refererar till? Är det inte snarare de observationer, experiment och mätdata som vetenskapen refererar till – alltså vår erfarenhetsvärld, inte verkligheten i sig? Vetenskapen gör inte gällande att den har någon slags direktkontakt med "verkligheten".

Du får gärna citera varifrån du hämtar denna uppfattning om verkligheten. Jag tror det är en viktig punkt då du ofta är kritisk mot de teorier som vetenskapen presenterat.

Erfarenheten återspeglar verkligheten i min värld !

Citerar,

”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen / förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”


"Uppsatsen är genomgående baserad på egna resonemang, fristående från etablerade teorier.
Den nu aktuella etappen, rör i första hand fenomen associerade till metafysik, BSM, och fältteori.
Konceptet kan därför betraktas som en fältteori, inkluderande tänkbara metafysiska/imaginära
skalära samband relaterade till såväl verklighet som medvetandet, ”jaget”.

Ämnet ifråga är vittomspännande och uppfattas säkert av många som svårt och otillgängligt.
Det bör därför framhållas att det har varit svårt att finna rätt nivå på textens utformning.
Att skriva kortfattat och enkelt utan att viktig information går förlorad fungerar inte, och är texten
för omfattande orkar flertalet troligen inte läsa och tillgodogöra sig budskapet, så det fick bli en
kompromiss på gott och ont.
Även föreliggande kompromiss kan sannolikt i vissa delar uppfattas som krävande.
Detta gäller speciellt växelverkan mellan de ömsesidiga komplexa skalära perspektiven."

[Mlw]

Som sagt var, eftersom ditt system är uppbyggt på logik är det osäkert om det verkligen kan undkomma Gödels grundläggande invändning.

Av vilka utsagor framgår det att Illusionens koncept är uppbyggt på logik? Finns där något som pekar mot en slutsats, i så fall vilken skulle detta vara?

Vid första intrycket är det ett logiskt system, och inte ett mytologiskt som bygger på symbolik. Men som jag redan antytt så kan det vara bådadera eftersom systemet tycks inkludera "det oförklarliga", nämligen det som ligger "utanför". Symbolen har just den funktionen, att peka på det transcendenta.

[Mlw]

Gödels ofullständighetsteorem avser endast logiska formella system, faktiskt i praktiken endast matematiska axiomatiska system.
Gödel visade att i ett sådant system är det alltid möjligt att konstruera logiska satser som inte kan bevisas inom systemet.
I slutändan är detta ingen allvarlig kritik mot det axiomatiska förfarandet som sådant. Men Gödel visade att sådana slutna logiska system har en svaghet.

Gödels ofullständighetssatser behandlar formella matematiska system och deras inneboende begränsningar. I överförd betydelse kan dessa matematiska insikter tillämpas på fysiska system. Det är omöjligt att konstruera en evighetsmaskin eller ett självgående urverk. På samma sätt kan man inte skapa ett system av naturlagar som helt förklarar sig självt—det krävs en gudomlig kraft utanför universum som driver det framåt, precis som teologer genom tiderna har hävdat. Universum kan inte vara sin egen förklaring. Följaktligen kräver universum en yttre förklaringsgrund. Detta är anledningen till att fysikern Sabine Hossenfelder menar att fysiker borde överge sökandet efter en fullständig förklaring, eftersom denna fråga snarare tillhör teologins område.

[Pilatus]

På samma sätt kan man inte skapa ett system av naturlagar som helt förklarar sig självt—det krävs en gudomlig kraft utanför universum som driver det framåt, precis som teologer genom tiderna har hävdat.

Vem menar du har hävdat att universum är sin egen förklaring? Att vi saknar förklaring är inte en sann premiss för att det existerar något subjekt (Gud) som skapat det. Man kan tro så, men är det verkligen en logiskt giltig slutsats?

[hakkapeliitta]

På samma sätt kan man inte skapa ett system av naturlagar som helt förklarar sig självt—det krävs en gudomlig kraft utanför universum som driver det framåt, precis som teologer genom tiderna har hävdat.

Tror snarare att det krävs nya hypoteser, Gud är inte en av dessa.

[Pilatus]

På samma sätt kan man inte skapa ett system av naturlagar som helt förklarar sig självt—det krävs en gudomlig kraft utanför universum som driver det framåt, precis som teologer genom tiderna har hävdat.

Tror snarare att det krävs nya hypoteser, Gud är inte en av dessa.

Vi kan kanske inte komma undan att det finns religiösa perspektiv, såsom kristendomen, som ofta tolkar universums ursprung som ett argument för en skapare. Men är inte det en filosofisk fråga snarare än en vetenskaplig? Vetenskapen arbetar inte med övernaturliga förklaringar. Så det är inte någon framkomlig väg att vinna ny kunskap. Om nu någon tror annorlunda vore det förstås värdefullt att få veta något mer om detta.

[Pilatus]

”Inom all vetenskap, inkl fysiken, används matematik, som ett elegant verktyg för att bättre hantera, förklara och förstå komplicerade samband, men då alltid med referens till vår ”verklighet”.

Det skulle vara intressant att veta om detta är korrekt, är det verkligheten man refererar till? Är det inte snarare de observationer, experiment och mätdata som vetenskapen refererar till – alltså vår erfarenhetsvärld, inte verkligheten i sig? Vetenskapen gör inte gällande att den har någon slags direktkontakt med "verkligheten".

Du får gärna citera varifrån du hämtar denna uppfattning om verkligheten. Jag tror det är en viktig punkt då du ofta är kritisk mot de teorier som vetenskapen presenterat.

Erfarenheten återspeglar verkligheten i min värld !

Jag går med på det, Illusionen, även om jag inte riktigt förstår innebörden av spegelmetaforen. Den för mina associationer till helt andra tänkare.

Jag frågade:? "är det verkligheten man [vetenskapen] refererar till? Är det inte snarare de observationer, experiment och mätdata som vetenskapen refererar till – alltså vår erfarenhetsvärld, inte verkligheten i sig?"

[Mlw]

På samma sätt kan man inte skapa ett system av naturlagar som helt förklarar sig självt—det krävs en gudomlig kraft utanför universum som driver det framåt, precis som teologer genom tiderna har hävdat.

Tror snarare att det krävs nya hypoteser, Gud är inte en av dessa.

Vi kan kanske inte komma undan att det finns religiösa perspektiv, såsom kristendomen, som ofta tolkar universums ursprung som ett argument för en skapare. Men är inte det en filosofisk fråga snarare än en vetenskaplig? Vetenskapen arbetar inte med övernaturliga förklaringar. Så det är inte någon framkomlig väg att vinna ny kunskap. Om nu någon tror annorlunda vore det förstås värdefullt att få veta något mer om detta.

Vetenskapen är en metod för att nå fram till vetenskaplig kunskap—det vill säga kunskap som är inomvärldslig, abstrakt och i viss mening "tom". Denna kunskap visar hur världsliga fenomen fungerar, men kan inte förklara deras djupare väsen eller ontologiska natur. Därför kan vetenskapen inte uttala sig om det som ligger bortom universum, det som finns utanför och utgör det okända X som det världsliga systemet ytterst vilar på.

Om universum, som många forskare antar, är uppbyggt av matematiska lagar, måste det enligt Gödels teorem alltid finnas något utanför systemet som systemet är beroende av.

[hakkapeliitta]

Du övertolkar Gödel.
Ofullständighetsteoremet visar logiska svagheten iom att i slutna axiomatiska system kan du skapa oändligt med satser som inte kan bevisas inom systemet.
Vissa förutsättningar krävs, begränsat antal axiom, systemet måste vara tillämpligt för aritmetik, i korthet varje axiom måste numreras.
Ett sådant system blir självgenererande som en oändlig loop av påståenden som inte varken kan bevisas eller motbevisas inom teorin. Självgenererande är något nytt som bygger på tidigare och i sin tur ger nästa en start att bygga på. I matematiken finns rekursiva funktioner som exempel.
Detta enligt teorin, i praktiken har inte Gödels så stor påverkan när det hela är endast ett teoribygge. Gödels teorem är alltså begränsat till ett specialfall, mer än så kan man inte tolka det men hatten av för Gödel ändå.

[Illusionen]

Det skulle vara intressant att veta om detta är korrekt, är det verkligheten man refererar till? Är det inte snarare de observationer, experiment och mätdata som vetenskapen refererar till – alltså vår erfarenhetsvärld, inte verkligheten i sig? Vetenskapen gör inte gällande att den har någon slags direktkontakt med "verkligheten".

Du får gärna citera varifrån du hämtar denna uppfattning om verkligheten. Jag tror det är en viktig punkt då du ofta är kritisk mot de teorier som vetenskapen presenterat.

Erfarenheten återspeglar verkligheten i min värld !

Jag går med på det, Illusionen, även om jag inte riktigt förstår innebörden av spegelmetaforen. Den för mina associationer till helt andra tänkare.

Jag frågade:? "är det verkligheten man [vetenskapen] refererar till? Är det inte snarare de observationer, experiment och mätdata som vetenskapen refererar till – alltså vår erfarenhetsvärld, inte verkligheten i sig?"

Tänk dig en pil → och så vrider du den 90 grader, då ser du endast en punkt · .
Du kan se det som skilda referensberoende PERSPEKTIV.
Pilen i sin fulla längd symboliserar den reella tidsaxeln, punkten den imaginära.
Punkten är lika mycket värd som pilen men är dold/balanserad ur det atomära perspektivet.
Det är den SKALÄRA DIFFERENSEN som enligt konceptet vrider pilen 90 grader (i).

På sidan 30 i senaste versionen av konceptet finner du citat,

”Den för konceptet intressanta konsekvensen av detta är att till följd av multipliceringen med i
saknar de hyperboliska funktionerna reella perioder.”

Funktionerna innefattar dock den imaginära perioden 2πi.

Figur 3 visar detta som BALANSERAD dubbelrotation.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[Mlw]

Du övertolkar Gödel.
Ofullständighetsteoremet visar logiska svagheten iom att i slutna axiomatiska system kan du skapa oändligt med satser som inte kan bevisas inom systemet.
Vissa förutsättningar krävs, begränsat antal axiom, systemet måste vara tillämpligt för aritmetik, i korthet varje axiom måste numreras.
Ett sådant system blir självgenererande som en oändlig loop av påståenden som inte varken kan bevisas eller motbevisas inom teorin. Självgenererande är något nytt som bygger på tidigare och i sin tur ger nästa en start att bygga på. I matematiken finns rekursiva funktioner som exempel.
Detta enligt teorin, i praktiken har inte Gödels så stor påverkan när det hela är endast ett teoribygge. Gödels teorem är alltså begränsat till ett specialfall, mer än så kan man inte tolka det men hatten av för Gödel ändå.

Nej, ett sådant system som är "självgenererande som en oändlig loop av påståenden" finns inte. Russell och Whitehead försökte skapa ett sådant självgenererande system, men misslyckades eftersom systemet oundvikligen måste acceptera sanningar som ligger utanför det självt. Det finns helt enkelt inga logiska evighetsmaskiner. Följaktligen, om universum är logiskt uppbyggt, kan det inte vara självdefinierande eller självgenererande.

[Pilatus]

Tänk dig en pil → och så vrider du den 90 grader, då ser du endast en punkt ·. Du kan se det som skilda referensberoende PERSPEKTIV.

Jodå, jag förstår vad du skriver.

[xion]

Matematiken är väl imaginär i sig själv. Den finns inte utanför oss själva.
Därför är väl tidsaxeln också imaginär.

[Mlw]

Matematiken är väl imaginär i sig själv. Den finns inte utanför oss själva.
Därför är väl tidsaxeln också imaginär.

Enligt ett platoniskt synsätt så existerar matematiken utanför oss, såväl som inom oss. Trots allt är ekvationen 2+2=4 sann även om ingen tänkte på det. Matematiken visar "orimlig effektivitet" i att beskriva naturen och matematiska strukturer upptäcks i naturen innan vi konstruerat dem. Matematiker upplever att de upptäcker, inte uppfinner matematiska sanningar, och samma matematiska strukturer upptäcks oberoende av varandra i olika kulturer, vilket inte skulle vara fallet om matematiken vore helt subjektiv.