Israel-Palestina konflikten

[Pilatus]

Men är det tillåtet för dem att döda? Jag trodde att judarna var väldigt strikta med att följa budorden och sånt där, är de inte det? Jag är glad, trots att tårarna rinner, att ni slipper se mig just nu.

Det är de naturligtvis och det står ju i lagen att du skall icke dräpa. Det är det femte av de tio budorden i den mosaiska lagen, och ett av de viktigaste budorden i både judendomen och kristendomen. Jag är starkt för återhållsamhet och proportionalitet. Det är en princip som finns i många religiösa och etiska system – att våld endast får användas som sista utväg och med så liten skada som möjligt. Bibeln innehåller också många texter som betonar fred, rättvisa och barmhärtighet.

[Anne]

Men finns det ingen fredlig person i maktposition som kan påminna om det? Är det så illa?

[Pilatus]

Men finns det ingen fredlig person i maktposition som kan påminna om det? Är det så illa?

Netanyahu hyser en dröm om ett stor-Israel, om säkerhet och kraft att stå emot utifrån kommande hot. Det fungerar så länge Trump pumpar in miljarder och Europa med sin moraliska skuld, försöker bli fria genom att återgälda med ständiga vapenleveranser. Även Sverige förklarar sin lojalitet och håller handeln igång. Flertalet svenska partier ser säkert en växande klyfta mellan den förda politiken och folkopinionen som blir alltmer kritisk till den stora mängden barn som dör. Det finns även i Israel en opinion mot krigandet som inte leder till de uppsatta målen. De förlorar folk och kostnaderna är enorma + en världsopinion som alltmer ser Israel som en pariastat.

[Algotezza]

Men är det tillåtet för dem att döda? Jag trodde att judarna var väldigt strikta med att följa budorden och sånt där, är de inte det? Jag är glad, trots att tårarna rinner, att ni slipper se mig just nu.

Moselagen förespråkar principen "öga för öga och tand för tand" men inte upptrappning och vendetta. Kristen moral bygger på att förlåta och "vända andra kinden" till vilket sällan s.k. kristna länder lever efter. I stället är det dubbelmoral som gäller.

[Anders]

Saker har helt enkelt spårat ur där nere, som saker brukar där nere.

[Mlw]

I Bhagavad Gita, en av hinduismens mest centrala texter, står krigaren Arjuna på slagfältet inför ett krig mot sina egna släktingar (kusiner och tidigare lärare). Han drabbas av stark vånda över att behöva strida mot och kanske döda sina egna familjemedlemmar. I hans förtvivlan uppträder guden Krishna som hans vagnförare och rådgivare. Krishna förklarar för Arjuna om dharma (plikt), karma och det rätta handlandet.

Krishnas budskap leder till att Arjuna accepterar sin plikt (dharma) som krigare och deltar i striden. Krishna förklarar att Arjuna måste handla i enlighet med sin dharma, men utan att vara fäst vid handlingarnas resultat (karma). Detta kallas "karma yoga"—handlingens väg utan personlig bindning. Krishna förklarar också att själen (atman) är odödlig och att den fysiska kroppen bara är ett tillfälligt hölje. Därför ska Arjuna inte sörja över att behöva döda sina släktingar, eftersom deras sanna jag, som är själen, inte kan dödas.

Det centrala budskapet är att man ska utföra sin plikt osjälviskt och utan att vara fäst vid resultatet. Krishna betonar att detta är viktigare än att undvika handling av rädsla för konsekvenserna. Resultatet blir att Arjuna går in i striden med ett nytt perspektiv—inte som en person som dödar sina släktingar, utan som ett redskap för dharma som utför sin plikt utan personligt begär eller aversion.

Kommentar: Texten legitimerar faktiskt våldet genom att rama in det som en helig plikt (dharma) sanktionerad av det gudomliga. I de äldre delarna av Gamla testamentet förekommer en liknande legitimering av kriget, och i Koranen är detta ett centralt tema. Även Augustinus behandlar begreppet "det rättfärdiga kriget" (bellum iustum), främst i verket "De Civitate Dei" (Om Gudsstaten), särskilt i bok XIX, men konceptet diskuteras även i andra texter som "Contra Faustum Manichaeum". Han beklagar krigets nödvändighet samtidigt som han erkänner att det ibland kan vara oundvikligt i en fallen värld. Teorin om det rättfärdiga kriget vidareutvecklades senare av bland andra Thomas av Aquino.

Bhagavad Gitas budskap om det gudomligt sanktionerade kriget är en trolig förklaring till varför hinduismen överlevde den muslimska invasionen. Hinduerna gjorde nämligen väpnat motstånd. Detta gjorde däremot inte buddhisterna, som följaktligen trängdes undan från Indien. De flesta religiösa traditioner betraktar krig som ett nödvändigt ont under vissa omständigheter. Men inom islamisk tradition har begreppet jihad idealiserats, både som andlig strävan och som väpnad kamp.

[xion]

I Bhagavad Gita, en av hinduismens mest centrala texter, står krigaren Arjuna på slagfältet inför ett krig mot sina egna släktingar (kusiner och tidigare lärare). Han drabbas av stark vånda över att behöva strida mot och kanske döda sina egna familjemedlemmar. I hans förtvivlan uppträder guden Krishna som hans vagnförare och rådgivare. Krishna förklarar för Arjuna om dharma (plikt), karma och det rätta handlandet.

Krishnas budskap leder till att Arjuna accepterar sin plikt (dharma) som krigare och deltar i striden. Krishna förklarar att Arjuna måste handla i enlighet med sin dharma, men utan att vara fäst vid handlingarnas resultat (karma). Detta kallas "karma yoga"—handlingens väg utan personlig bindning. Krishna förklarar också att själen (atman) är odödlig och att den fysiska kroppen bara är ett tillfälligt hölje. Därför ska Arjuna inte sörja över att behöva döda sina släktingar, eftersom deras sanna jag, som är själen, inte kan dödas.

Det centrala budskapet är att man ska utföra sin plikt osjälviskt och utan att vara fäst vid resultatet. Krishna betonar att detta är viktigare än att undvika handling av rädsla för konsekvenserna. Resultatet blir att Arjuna går in i striden med ett nytt perspektiv—inte som en person som dödar sina släktingar, utan som ett redskap för dharma som utför sin plikt utan personligt begär eller aversion.

Kommentar: Texten legitimerar faktiskt våldet genom att rama in det som en helig plikt (dharma) sanktionerad av det gudomliga. I de äldre delarna av Gamla testamentet förekommer en liknande legitimering av kriget, och i Koranen är detta ett centralt tema. Även Augustinus behandlar begreppet "det rättfärdiga kriget" (bellum iustum), främst i verket "De Civitate Dei" (Om Gudsstaten), särskilt i bok XIX, men konceptet diskuteras även i andra texter som "Contra Faustum Manichaeum". Han beklagar krigets nödvändighet samtidigt som han erkänner att det ibland kan vara oundvikligt i en fallen värld. Teorin om det rättfärdiga kriget vidareutvecklades senare av bland andra Thomas av Aquino.

Bhagavad Gitas budskap om det gudomligt sanktionerade kriget är en trolig förklaring till varför hinduismen överlevde den muslimska invasionen. Hinduerna gjorde nämligen väpnat motstånd. Detta gjorde däremot inte buddhisterna, som följaktligen trängdes undan från Indien. De flesta religiösa traditioner betraktar krig som ett nödvändigt ont under vissa omständigheter. Men inom islamisk tradition har begreppet jihad idealiserats, både som andlig strävan och som väpnad kamp.

Musiken lever i mig. När jag läste ovanstående text kom följande strof upp i mitt sinne;
"Allt går att sälja med mördande reklam, även lagom söt konserverad gröt"

[Mlw]

Musiken lever i mig. När jag läste ovanstående text kom följande strof upp i mitt sinne;
"Allt går att sälja med mördande reklam, även lagom söt konserverad gröt"

Vill man prata smörja kan man gå till X och chatta. Säg något intelligent istället.

[xion]

Musiken lever i mig. När jag läste ovanstående text kom följande strof upp i mitt sinne;
"Allt går att sälja med mördande reklam, även lagom söt konserverad gröt"

Vill man prata smörja kan man gå till X och chatta. Säg något intelligent istället.

Allt är inte alltid vad det synes vara.

[Anders]

I Bhagavad Gita, en av hinduismens mest centrala texter, står krigaren Arjuna på slagfältet inför ett krig mot sina egna släktingar (kusiner och tidigare lärare). Han drabbas av stark vånda över att behöva strida mot och kanske döda sina egna familjemedlemmar. I hans förtvivlan uppträder guden Krishna som hans vagnförare och rådgivare. Krishna förklarar för Arjuna om dharma (plikt), karma och det rätta handlandet.

Krishnas budskap leder till att Arjuna accepterar sin plikt (dharma) som krigare och deltar i striden. Krishna förklarar att Arjuna måste handla i enlighet med sin dharma, men utan att vara fäst vid handlingarnas resultat (karma). Detta kallas "karma yoga"—handlingens väg utan personlig bindning. Krishna förklarar också att själen (atman) är odödlig och att den fysiska kroppen bara är ett tillfälligt hölje. Därför ska Arjuna inte sörja över att behöva döda sina släktingar, eftersom deras sanna jag, som är själen, inte kan dödas.

Det centrala budskapet är att man ska utföra sin plikt osjälviskt och utan att vara fäst vid resultatet. Krishna betonar att detta är viktigare än att undvika handling av rädsla för konsekvenserna. Resultatet blir att Arjuna går in i striden med ett nytt perspektiv—inte som en person som dödar sina släktingar, utan som ett redskap för dharma som utför sin plikt utan personligt begär eller aversion.

Kommentar: Texten legitimerar faktiskt våldet genom att rama in det som en helig plikt (dharma) sanktionerad av det gudomliga. I de äldre delarna av Gamla testamentet förekommer en liknande legitimering av kriget, och i Koranen är detta ett centralt tema. Även Augustinus behandlar begreppet "det rättfärdiga kriget" (bellum iustum), främst i verket "De Civitate Dei" (Om Gudsstaten), särskilt i bok XIX, men konceptet diskuteras även i andra texter som "Contra Faustum Manichaeum". Han beklagar krigets nödvändighet samtidigt som han erkänner att det ibland kan vara oundvikligt i en fallen värld. Teorin om det rättfärdiga kriget vidareutvecklades senare av bland andra Thomas av Aquino.

Bhagavad Gitas budskap om det gudomligt sanktionerade kriget är en trolig förklaring till varför hinduismen överlevde den muslimska invasionen. Hinduerna gjorde nämligen väpnat motstånd. Detta gjorde däremot inte buddhisterna, som följaktligen trängdes undan från Indien. De flesta religiösa traditioner betraktar krig som ett nödvändigt ont under vissa omständigheter. Men inom islamisk tradition har begreppet jihad idealiserats, både som andlig strävan och som väpnad kamp.

Islams snabba framgång kan jag inte se som annat än en konsekvens av den mycket begåvade strategiska plan för expansion som tycks beskrivas i koranen. Måste säga att jag föredras det kristna kärleksbudskapet. Det är en ganska så stark drivkraft, den också. I området vid sydöstra medelhavsstranden ser man vare sig någon krigisk framgång och definitivt ingen kärlek. Bortser man från det rent humanitära lär knappast Israel lyckas med sin plan att ”utrota terrorismen”. Hamas och liknande lär inte ha bekymmer att hitta rekryter som ersättning för förlusterna som IDF förorsakat. De säkert inte Palestinska krafter som låg bakom massakern som skapade hela det senare eländet har definitivt lyckats.

[Pilatus]

Hamas och liknande lär inte ha bekymmer att hitta rekryter som ersättning för förlusterna som IDF förorsakat. De säkert inte Palestinska krafter som låg bakom massakern som skapade hela det senare eländet har definitivt lyckats.

Det är historiskt sett enkelt att förstå varför Israels politik leder till allvarliga konflikter. Irgun bildades redan på 30-talet som en "Zionist paramilitary" organisation som riktade sig mot palestinaaraber. Man har hela tiden stridit för land. I dag fortsätter det med ständigt nya bosättningar och ockupationer. Gazaremsan har beskrivits som ett öppet koncentrationsläger som ingen velat se. De flesta förnekar det pågående folkmordet, som man gjorde under andra världskriget. Ville man inte se lägren i Polen så var det enkelt att förneka deras existens.

Eftersom Sverige och många andra stater försvarar Israel har vi nu reagerat på samma sätt. Hamas ändrade vår insikt om att palestinier inte var andra klassens människor som lättvindigt kunde sopas undan. Hur det kommer att sluta vet ingen. Men krigets lagar och humanitära hänsyn tycks inte spela någon roll i detta hänsynslösa krig. Och ändå innan den sionistiska nationalismen levde man i fred. Man ser hur religionen är inblandad och hur högerkristna försvarar vadhelst Israel tar sig för.

Irgun poster Erez Jisrael.jpg (75.09 KiB) Visad 1583 gånger

[Anders]

Hamas och liknande lär inte ha bekymmer att hitta rekryter som ersättning för förlusterna som IDF förorsakat. De säkert inte Palestinska krafter som låg bakom massakern som skapade hela det senare eländet har definitivt lyckats.

Det är historiskt sett enkelt att förstå varför Israels politik leder till allvarliga konflikter. Irgun bildades redan på 30-talet som en "Zionist paramilitary" organisation som riktade sig mot palestinaaraber. Man har hela tiden stridit för land. I dag fortsätter det med ständigt nya bosättningar och ockupationer. Gazaremsan har beskrivits som ett öppet koncentrationsläger som ingen velat se. De flesta förnekar det pågående folkmordet, som man gjorde under andra världskriget. Ville man inte se lägren i Polen så var det enkelt att förneka deras existens.

Eftersom Sverige och många andra stater försvarar Israel har vi nu reagerat på samma sätt. Hamas ändrade vår insikt om att palestinier inte var andra klassens människor som lättvindigt kunde sopas undan. Hur det kommer att sluta vet ingen. Men krigets lagar och humanitära hänsyn tycks inte spela någon roll i detta hänsynslösa krig. Och ändå innan den sionistiska nationalismen levde man i fred. Man ser hur religionen är inblandad och hur högerkristna försvarar vadhelst Israel tar sig för.

Irgun poster Erez Jisrael.jpg

Fred har jag inte upplevt att det varir där nere sen jag blev medveten om konflikten, runt Yom Kippurkriget, Israel/Palestina nämndes ju för länge sen som en av de tre olösbara konflikterna tillsammans med Sydafrika och NordIrland. Men visst det har urartat. På båda sidor. Att hamas vann valet om makten i Gaza var kanske lika förståeligt som olyckligt.

Det såg mer lovande ut på 80-talet, men fram mot nittiotalets slut, vad hände - egentligen?

Naturligtvis är den dåliga levnadsstandard som Palestinier upplevt under lång tid en stor del av konflikten. Man undrar lite varför de likaledes islamska stenrika länderna i närheten inte hjälpt Palestinierna. Och även Egypten upprätthåller blokad.

[Mlw]

Islams snabba framgång kan jag inte se som annat än en konsekvens av den mycket begåvade strategiska plan för expansion som tycks beskrivas i koranen. Måste säga att jag föredras det kristna kärleksbudskapet. Det är en ganska så stark drivkraft, den också. I området vid sydöstra medelhavsstranden ser man vare sig någon krigisk framgång och definitivt ingen kärlek. Bortser man från det rent humanitära lär knappast Israel lyckas med sin plan att ”utrota terrorismen”. Hamas och liknande lär inte ha bekymmer att hitta rekryter som ersättning för förlusterna som IDF förorsakat. De säkert inte Palestinska krafter som låg bakom massakern som skapade hela det senare eländet har definitivt lyckats.

Folk förstår inte längre innebörden av det kristna kärleksbudskapet. Därför anses inte längre lagstiftning mot brott tillräcklig—politikerna eftersträvar nu en "regelbaserad världsordning". Lagarna ska utvidgas för att styra både individers och nationers beteenden. När kyrkan och Bibeln inte längre kan vägleda människors handlande, skapar politikerna istället fler lagar och regler för vad som får sägas. Detta står i stark kontrast till vad Jesus och Paulus protesterade mot: det legalistiska samhället. De förespråkade istället att människor i första hand skulle följa hjärtats röst.

Denna utveckling, som jag diskuterar i tråden Vad är fascism?, pekar mot en auktoritär ordning. En liknande förändring har skett i många muslimska länder, som idag präglas av stark regelstyrning och sekularisering. Vänsterns relativa sympati för regelbaserad islamism kan möjligen förklaras av dess marxistiska rötter, där målet är ett hårt reglerat, sekulärt samhälle med konforma medborgare. Båda dessa ideologiska inriktningar strävar ytterst efter att ersätta kapitalismen med en regelbaserad ordning—i praktiken en form av diktatur. Den huvudsakliga skillnaden mellan dem återfinns i synen på HBTQ-frågor.

[Mlw]

Det är historiskt sett enkelt att förstå varför Israels politik leder till allvarliga konflikter. Irgun bildades redan på 30-talet som en "Zionist paramilitary" organisation som riktade sig mot palestinaaraber. Man har hela tiden stridit för land. I dag fortsätter det med ständigt nya bosättningar och ockupationer. Gazaremsan har beskrivits som ett öppet koncentrationsläger som ingen velat se. De flesta förnekar det pågående folkmordet, som man gjorde under andra världskriget. Ville man inte se lägren i Polen så var det enkelt att förneka deras existens.

Eftersom Sverige och många andra stater försvarar Israel har vi nu reagerat på samma sätt. Hamas ändrade vår insikt om att palestinier inte var andra klassens människor som lättvindigt kunde sopas undan. Hur det kommer att sluta vet ingen. Men krigets lagar och humanitära hänsyn tycks inte spela någon roll i detta hänsynslösa krig. Och ändå innan den sionistiska nationalismen levde man i fred. Man ser hur religionen är inblandad och hur högerkristna försvarar vadhelst Israel tar sig för.

År 1934 upprättade Sovjetunionen ett judiskt autonomt område i Birobidjan, betydligt större till ytan än dagens Israel. Området lockade dock aldrig någon större judisk befolkning. Sionismens grundare Theodor Herzl hade tidigare övervägt Argentina som alternativ, där Baron Maurice de Hirsch redan hade etablerat judiska jordbrukskolonier. Förhandlingar fördes också med Storbritannien 1902-1903 om delar av Sinai (El-Arish-området), men detta förslag avvisades av Egypten. Det mest kända alternativet var den så kallade Uganda-planen (som egentligen avsåg ett område i Kenya). Detta förslag, som lades fram av Storbritannien 1903, diskuterades ingående vid den sjätte sionistkongressen. Herzl stödde förslaget som en tillfällig lösning, men det förkastades slutligen 1905.

En historisk reflektion är hur annorlunda Mellanösterns utveckling kunde ha blivit om den judiska staten hade etablerats på en annan plats. Få områden i världen har varit så långvarigt drabbade av konflikter som denna region. Trots intentionen att finna en trygg fristad, mötte judarna bara nya utmaningar och konflikter.

[xion]

Nu tolkar judarna bibeln så att Gud har gett detta land till dem och att judarna är Guds utvalda folk,
Tror man på detta så blir det svårt att komma förbi det. Tror man det inte så faller allt som ett korthus.