531bts skrev:Hubert skrev:De gamla kyrkofäderna såg Gud som källa till förnuft och moral.
De ansträngde sig att bevisa Guds existens utifrån förnuftsbaserade premisser - men misslyckades.
Senare tiders troende har lärt sig och försöker visa "empiriskt" att Gud existerar. Har också misslyckats.
Sista utvägen är att tron på Guds existens är tillräcklig för att bevisa att Gud faktiskt existerar.
Intellektuellt förfall!
Att den moderna vetenskapen dissekerat och kartlagt verkligheten har inte lett fram till ngn slutsats om orsaken till universum i sin helhet. Man hänvisar till ett startskott Big Bang men ingen förklaring vad som var innan eller vad som orsakade smällen. Dessutom har Big Bang-teorin börjat ifrågasättas med andra trosatser. Det går inte att hänvisa till empiri för bevis eller motbevis att universum är en aktivitet/funktion från en medveten orsak; den människan i alla tider kallat Gud. Ateisten liksom den Gudstroende har att utgå från antagande/tro för sina påståenden om universums orsak. Är den ett teknologiskt fungerande, dött och meningslöst fenomen eller ett meningsfullt uttryck från EN om sig själv och sina ingående delar, medveten varelse?
Människan har, till skillnad från de övriga arterna, förmånen att välja tro, men inte välja konsekvenserna av sin tro i tanke, tal och gärning.
Personligen delar jag din uppfattning. Trådens rubrik lyder,
"Gudsbevis"/Motbevis? Den i mitt tycke kloka och eftertänksamma frågan som ställs i det inledande inlägget i tråden är,
”Är det över huvud taget möjligt att argumentera i frågan?”.
I tråden,
VERKLIGHETEN, som funktion av referensberoende komplex skalär differens ? skriver jag den 04 aug 2025 inledningsvis följande, som kan ses som ett tänkbart svar på den inledande frågan.
Jag har tidigare förklarat detta för bl a Hubert, men med klent resultat av reaktionen att döma.
FÖRTYDLIGANDE ANG RELATIONEN, KVANTMEKANIK - KONCEPTETMetafysik behandlar frågan om den förnimbara verklighetens grundläggande natur, och försöker finna
fundamentala drag hos allt varande. Det som förbises inom naturvetenskapliga teorier är att förnimmelsen,
inkl vi själva som fysiska individer, beskrivs med verklighetsbaserade begrepp, vi själva
(som atomer) är delaktiga i formandet av. Det saknas därmed en viktig logisk länk i resonemangen.
Det är detta
Citat B uppmärksammar och beskriver.
Vi känner inte till något annat än illusionen/verkligheten, och har anpassat våra liv därefter.
Vårt sätt att tänka är ensidigt format av illusionen/verkligheten, vars primära kännetecken är
RUM och
TID, och därutöver ”materia” i olika varianter/versioner. Man kan av den orsaken med visst
fog hävda att vi som ”atomer” förnimmer universum ur ett begränsat egengenererat perspektiv
manifesterat/format av atomens struktur, det konceptet benämner det ”
atomära” perspektivet.
Mot bakgrund av att förnimmelsen enligt konceptet är beroende av referensens/atomens strukturella
KOMPLEXITETSNIVÅ, och därigenom kan liknas vid en, via referensens/atomens komplexitetsnivå,
beroende tolkning, banar skilda komplexitetsnivåer väg för olika ”tolkningar”, likvärdigt det som i
konceptet benämns ”
perspektivgränsöverskridande”.
Patentansökan bygger på att även andra referenser (MP och DRP) än atomen tillämpas.
Vi förnimmer alltså verkligheten med en strukturell ”upplösning” (jmf med pixlar) som atomen stipulerar.
Metafysiken försöker skapa en mer detaljerad ”finupplöst” bild, genom att tillämpa andra
(från atomen avvikande) referenser för att på så sätt ”
se bortom bergen blommorna och sången”.
Så länge de frågor
Citat B föranleder, saknar svar, är det alltså enligt min uppfattning omöjligt att
definiera något som absolut sant. För att släppa kravet på absolut sanning krävs det en entydig definition
om vad som avses med sant, vilket innebär/medför en begränsning av det allmängiltiga ”sanningsvärdet”.
Med tiden, när kunskapen har ökat, kommer sannolikt den ”begränsande” definitionen behöva justeras,
men så länge
Citat B ej getts en trovärdig förklaring förblir den absoluta sanningen undflyende.
"What really exists?"Med hjälp av matematik, vars regelverk är utformat för att återspegla den förnimbara verkligheten, har
mänskligheten genom århundraden försökt beskriva fenomen och egenskaper vi tycker/anser oss förnimma.
Matematik ligger t ex till grund för det som inom fysiken benämns kvantmekanik.
Matematik har successivt befäst sin position som trovärdig verifierare av vad som anses vara sant.
Problemet är att så länge de undflyende frågor
Citat A och
Citat B föranleder, saknar svar, är det omöjligt
att definiera något som absolut sant.
Detta bör beaktas när kvant-teori/mekanik används som argument för ett påstående.
Inom all vetenskap, inkl fysiken, används matematik, som ett elegant verktyg för att bättre hantera,
förklara och förstå komplicerade samband, men då alltid med
REFERENS till vår ”verklighet”.
VERKLIGHET och
MATEMATIK kan, av den orsaken betraktas som en typ av symbiotiskt förhållande,
där ”förnimmelsen” av det atomära verklighetsperspektivet är ett
INTERNT genererat strukturfenomen.
Matematiken återspeglar således den ”atomära” verklighet vi anser oss förnimma, utan förklaring till
Citat B.
Det bör få till konsekvens att kvantmekaniken är att betrakta som ett substitut med uppgift att kompensera
för vår mänskliga begränsning.
Den krassa slutsatsen är att ingen (utan undantag) kan göra anspråk på
att behärska det som döljs bortom vår s k verklighet, och det inkluderar alltså även kvantmekaniken ! Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum