xion skrev:Algotezza skrev:Hubert skrev:Intressanta frågor!
Roi Ubu, alias Alfred Jarry, konstaterar att "Gud har enligt definitionen ingen utsträckning" men utgår ifrån treenigheten och antar att Gud har formen av en triangel.
Hur bestämmer vi Guds yta?
Efter en matematisk och metafysisk analys når Roi Ubu fram till:
GUD ÄR TANGERINGSPUNKTEN MELLAN NOLL OCH OÄNDLIGHETEN.
Enligt Martinus symboliserar nollan i talsystemet oändligheten eller "livets fasta punkt", med andra ord Gud. Noll/oändligheten/Gud är helt egenskapslös, opersonlig, och är ej möjlig att uppleva. Det enda man kan säga om den är att den finns, den utgör "något som är", och är förutsättningen för att vi skall uppleva och verka i världen. Det är vår inre, eviga identitet, och densamma i allt levande. Martinus menar att talsystemet är en symbol för kosmos och de kretslopp som kosmos består av. Liksom nollan i talsystemet behövs för att detta skall fungera och bli meningsfullt, är Guds existens nödvändig i kosmos.
Man kan iofs också parafrasera Pastor Jansson:
"Begreppet Gud är som en påse, tomt och innehållslöst, tills man fyller det med något."
Att använda nollan som gudsbevis, som Martinus gör, är blufflogik.
Matematik är ett språk. Både i den vanliga matematiken, i mängdläran och i binära tal, innebär nollan frånvaro av något. Alltså ickeexistens. Eller frånvaron av värde.
Nollan finns i idévärlden och det gör ju också Gud, där behöver hans existens inte bevisas. Där är han precis som andra gudar och idéer fullkomlig och därifrån påverkar han den fysiska världen på samma sätt som andra idéer vilka kan ta fysisk form genom människors handlande.