användaretre skrev:Rising, har en person rätten att äta kött trots att han avskyr det? Och i så fall varför?
Du pratar om en "rätt" som existerar utom oss. Jag menar att ingen sådan finns. Det som finns utom oss är blott lagar, seder och konventioner. Och de är ett helt annat kapitel. Det var enligt mig inte "fel" att vara homosexuell ens när det var olagligt.
Att utforma lagar och att själv välja hur man ska handla - det är två helt olika frågor. Jag kan gå med på att göra köttätande
olagligt (det finns många anledningar att stifta lagar som går emot vår läggning (ta lagen i Kina om att man bara får ha ett barn, till exempel)), men det här med lagar och konventioner; det är en politisk/ekonomisk fråga; en fråga om att bidra med
incitament; det är ett oerhört ytligt lager (det ytligaste av dem alla) och där gäller att vi enbart skall upprätthålla dem så länge som de lirar i enlighet med
allmänhetens läggning. (Såsom att vi skall få straffa pedofiler, även om deras drift skulle vara naturlig för dem själva)
Tyvärr är det inte riktigt så enkelt (för det är inte allmänheten som dikterar ordningen, utan de förhärskande) men principen är iaf den jag just redogjort för.
miles davis skrev:Vi är människor och allting kan härledas till oss.
Naturlighet och grundläggande drifter kan dra dit pepparn växer
Jag fattar inte hur du definierar "naturlighet", eller ens "mänsklighet". Vad allt kan härledas till; det är just de grundläggande drifterna. Såsom att det gör ont och är obehagligt när vi utsätts för extrema temperaturer. Om du menar att någon som aktar sig för att bli bränd bara agerar efter ett 1800-talsideal så... begriper jag ingenting om vad du pratar om. Smärtan är
riktig, den är vår mänsklighet. Om du menar att vara människa är att utstå smärta för något annat värdes skull (något värde som inte är naturligt, nota bene!)... så är jag idel öra.
miles davis skrev:Rising, ditt resonemang förutsätter just detta "naturliga sug" - och även om jag möjligtvis redan har frågat detta, så undrar jag fortfarande vad det innebär.
Jag läste om ett experiment där personer gavs en mycket speciell kost; den innehöll allt man behövde, utom... E-vitamin, om jag minns rätt. Till maten fick försökspersonerna välja mellan att dricka vatten, läsk och ricinolja. Ingen valde det sistnämnda, förstås. Dagarna fortsatte och kosten fortsatte sakna E-vitaminer. Till slut satt försökspersonerna och drack klunkar av ricinolja, bara för att få i sig vitaminerna. Försökspersonerna var inga näringsexperter och resonerade inte intellektuellt att de behövde vitaminerna i ricinoljan. De bara
kände ett lockande sug efter ricinolja.
Så fungerar det att vara människa. Det är vad det innebär att vara naturlig för oss människor. Det har inget med 1800-talsfilosofi att göra, utan om det som är alltigenom ofrånkomligt för alla som är människor.
Tvivlar du? Tja, det är vill jag mena helt och hållet omöjligt för något medvetande (oavsett om det är ett biologiskt eller mekaniskt sådant) att utveckla en förmåga till kommunikation om det inte redan från början har en medfödd känsla för "rätt" (som i "uppmuntran"; "ja, det där förstod jag" eller "ja, du uttalade ordet rätt") och "fel" (som i "nej, det där blev inte rätt, försök igen"). Så hela anledningen till att du kan förstå vad jag skriver är för att den naturlighet jag pratar om existerar i allra högsta grad.
Observera! Jag säger dock inte att kroppen alltid har rätt. Ger man möss möjligheten att droga sig själva med extacy så gör de det om och om igen tills de dör av drogen. Jag menar dock att vad vi är, det är resultatet av en utslagsprocess där de som haft framgångslösa drifter till stor del har rensats bort av det naturliga urvalet. Så blott det faktum att vi finns till är en anledning att känna viss tillit till vår medfödda natur.