Raderat

[Katana]

Raderat

[archaxe]

Det som man mäter med en klocka.

Pengar.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tid
http://en.wikipedia.org/wiki/Time

[Stefan]

"Vad är tid? Om ingen frågar mig så vet jag det, Men om jag vill förklara för någon som frågar mig, så vet jag helt enkelt inte." - Augustinus av Hippo

Ett av axiomen ur Spinozas etik är detta:

Det som inte kan begripas genom något annat måste begripas genom sig självt.

Det är ju en tanke: att "tid" är ett "primitivt begrepp" som inte kan förklaras i andra termer. Det skulle förklara Augustinus villrådighet - att han inte kan förklara "tid" i mer primitiva termer.

Men på nåt sätt verkar ju tiden och rummet ha nåt gemensamt. Tiden verkar också ha nåt att göra med medvetandet, eller så har många tänkt iaf. Tidens natur har diskuterats mycket, och vissa menar att den är "analog med rummet"; ofta naturvetenskapligt lagda filosofer, medan andra betonar dess subjektiva natur, dess koppling till medvetandet - ofta filosofer mer dragna åt "vardagsspråket", eller det har jag fått för mig iaf.

Det här är bara lösa intryck. Jag känner inte till debatten i detalj.

[Skogsälvan]

Charmigt pedagogisk förklaring finns här:

www.sr.se/barn/p4/2005/vecka14.stm

Lennart Hellsing berättar om tiden som lider.

[Stefan]

Jo, den var belysande, Skogsälvan.

Man får hålla isär hur man förklarar hur vi använder ett begrepp som "tid" eller "kunskap" för ett barn, och en filosofisk analys av ett begrepp som "tid" och "kunskap". Om jag ska förklara för ett barn vad "kunskap" är, så säger jag knappast: "kunskap är sann rättfärdigad tro". En person som inte vet vad kunskap är har sannolikt inte en suck om vad "rättfärdigande" är. Istället förklarar jag som Hellsing gör med hjälp av exempel. Exempel är öht nästan oslagbart som pedagogiskt trick, för barn men även för vuxna.

Om vi nu istället är ute efter en analys av tidsbegreppet, eller kunskapsbegreppet, måste vi reducera ner det till mer primitiva begrepp - om såna finns. Men som Spinoza antyder säger det sig självt att nånstans kommer vi ner till begrepp som inte kan analyseras i andra begrepp; primitiva begrepp.

[Skogsälvan]

- ja, jag tyckte iallafall den var charmig. När man kan förklara pedagogiskt, det är då man verkligen kan sitt ämne. Som vuxen är det ju inte alltför svårt att läsa mellan raderna heller i budskap riktade till barn. Men jag lyssnar med spänning på din definition.

[Stefan]

Jag har ingen definition på lager, men vi kan ju diskutera saken så kan vi se vad vi kommer fram till.

En annan sak man kan lägga märke till är, att om man bortser från diverse high-tech fysik och ser till våra vardagliga begrepp om rum och tid, så tickar tiden på med samma hastighet hela tiden, oavsett vad vi gör, medan vi kan röra oss i rummet. Vi är så att säga fångade i tiden, men fria i rummet. Det är väl en anledning till att mänskor tycker sig ha sett kopplingar mellan tid och medvetande.

Om det är möjligt att resa i tiden, kan man resa tillbaka och ändra på sina egna tankar?

[Skogsälvan]

(Som parantes vill jag bara nämna att det är väldigt tankvärda ord barn säger ibland. Min 6-årige son och jag turas om att ställa varandra varför-frågor på kvällen. Ibland är han väldigt mycket smartare än mig och han är bekant med ordet kunskap, men ordet rättfärdigande känner han knappast till, men han förstår konceptet. Bra tips på ord, försöker lära honom ett nytt varje dag.)

[Stefan]

Jo precis. Det kan va rätt kul att prata med ungar om svåra saker. Jag jobbar själv på sexårsverksamhet och fritids ett år och brukade snacka med dom om allt möjligt, berätta "historier" för dom (bl a återberättade jag större delen av Sagan om Ringen, det jag kom ihåg, berättade om gamla krig - andra världskriget var särskilt populärt -, när det var Påsk snackade jag om uppståndelsen, allt möjligt). Vissa barn har en stor naturlig nyfikenhet som man sällan stöter på hos ungdomar eller vuxna.

Vad tror du, om det är möjligt att resa i tiden, kan man resa tillbaka och ändra på sina egna tankar?

Jag tänker mig detta: säg att du först har en tanke A: "solen stiger upp imorgon". Sen får du en tanke B: "Eftersom solen stiger upp imorgon, behöver jag inte gå till jobbet". Sen får du en tanke C: "Eftersom jag inte behöver gå till jobbet imorgon, behöver jag inte tanka bilen."

Alla dessa tankar får du vid vissa tidpunkter. A får du först, sen B och sist C.

Sen åker du, i en tidsmaskin, tillbaka till tiden före du fick A. Du är emellertid fortfarande medveten om tankarna A, B och C. För mig verkar det orimligt att säga att du skulle kunna ändra på A, B och C - även om du har åkt tillbaka till tiden före A "objektivt", så är den "subjektiva" tiden fortfarande efter A (t o m efter C). Den subjektiva tiden, det är den där den ena tanken kommer exakt efter den andra, och när tanken väl kommit, finns det ingen väg åter - man kan inte, så att säga, färdas i den tiden. Förstår du vad jag vill säga? Jag vet inte riktigt om detta "makes sense" själv faktiskt...

[Skogsälvan]

Så svårt! Om vi säger så här så kan världsbilden vändas uppochner och utochin. Det leder inte till direkt minnesförlust av ens tankar, men dessa tankar hamnar i ett nytt ljus. Att mixtra med tiden ska vi nog akta oss för om det är möjligt. Jag tror faktiskt *galenskapsvarning* att vi kan färdas i tiden.

[J R Auk]

Tid som ett subjektivt mått kan jag förstå.
Men objektiv tid som en löpande historia kan jag inte förstå.
Vart tar det som varit vägen.
Är det inte kvar här och nu?

Och om det är här och nu är vi inte fria i tiden likväl som i rummet?
Vi är fångna i en uppfattning om vår bundenhet till det som varit, men är det verkligen så?
Har jag något tvång att relatera historian om min person till min person?
Är inte det existerande nutiden och framtiden?

Hittar inga svar på frågor om tid, men väl många frågor.
Hoppas ni inte misstycker.

[Stefan]

Tjena Auk! Var har du varit? Vi har saknat dig.

Vart tar det som varit vägen.

Det låter som att tiden är ett fysiskt föremål som en sten och som man måste ta reda på efter dess tid i rampljuset. Man måste akta sig för att inte trampa fel här. Språket leder oss gärna fel i filosofin.

Vi kan ju inte röra oss i tiden, på så sätt är vi inte fria i tiden. Om jag vill kan jag flytta mig till höger eller till vänster, men jag kan inte välja mellan att flytta mig till kl elva eller kl nio: jag måste flytta mig till kl elva. Det är iaf den tanke man brukar ha.

[Algotezza]

Ja, vad är tid för något ?

-Katana-

Tid är den faktor som möjliggör för ett tredimensionellt, materiellt föremål att röra sig i en tredimensionell rymd, så att därmed en fjärde dimension, via rörelsen manifesteras, den vi kallar tid. Tid är dock inte detsamma som rörelse men det som möjliggör rörelse.

Men varför är tidens pil "riktad framåt" när den rumsliga rörelsen är reversibel? Vad omöjliggör att vi rör oss "bakåt i tiden"?

Enligt den danske filosofen Martinus är tid detsamma som "psykiskt rum". Där borde man kunna röra sig fritt genom att ställa in sig på "rätt frekvens"...

A

[J R Auk]

Tjena Auk! Var har du varit? Vi har saknat dig.

Vart tar det som varit vägen.

Det låter som att tiden är ett fysiskt föremål som en sten och som man måste ta reda på efter dess tid i rampljuset. Man måste akta sig för att inte trampa fel här. Språket leder oss gärna fel i filosofin.

Vi kan ju inte röra oss i tiden, på så sätt är vi inte fria i tiden. Om jag vill kan jag flytta mig till höger eller till vänster, men jag kan inte välja mellan att flytta mig till kl elva eller kl nio: jag måste flytta mig till kl elva. Det är iaf den tanke man brukar ha.

Vad trevligt att höra Stefan
Jag har följt på avståd lite trådar här och där, men det är sällan som jag besöker ff frekvent så jag avstod från frågeställningar jag inte kunde följa upp.
---

Men om tiden faktiskt inte finns. Om det som vi lämnar bakom oss, i och med inträdet i nästa stund, faktiskt försvinner för att aldrig komma tillbaks igen är vi inte fria från det då? Kan vi då inte förflytta oss i hela tidens spektra?

Om det bara är en subjektiv reflektion av förändringen av det som är, så är vi ju fria i vår subjektivitet.

Då är det väl rimligtvis bara vi som binder oss vid tiden.
Vi kanske önskade att vi hade handlat annorlunda, men vi kan avhjälpa det med att handla annorlunda.

Vad händer med kausaliteten om det förgångna inte existerar utan bara existerade?
Ligger inte allt som varit i det som är då?

[Fication]

Inom metafysiken finns ju två teorier: Presentism och eternalism.

Presentism innebär att det enda som existerar är nuet. Eller rättare sagt, objekt som existerar existerar endast i nuet.

Eternalism innebär att nu, då och sen är lika existerande. Allt existerar alltid. Ett objekt som existerat för en månad sen existerar lika mycket som något som existerar nu. Det är bara det att den inte står att finna nu. Det här borde vara vad man som fysiker tänker sig, alltså tiden som 4:e dimension.

Jag är lite inne på att koppla ihop tid med medvetande på följande sätt:

Eternalismen, fysisk tid, det som kan mätas med klockan, den där en sekund defineras som ett antal svängningar på cesiumisotop. Den hör ihop med den objektiva, fysiska världen 'där ute'.

Presentismen, allting är bara nu, hela tiden, hör ihop med subjektet, den subjektiva, mentala världen 'här inne'. Jag befinner mig hela tiden i nuet (som alla New-agare och Österländsk visdoms-tjommar tjatar om).

Som vanligt är det vilda spekulationer som gärna får skjutas i sank medelst ärtbössa.