Algotezza skrev:Vertumnus skrev:Algotezza skrev:
Man kan uppleva en brist utan att ha behov av att göra något åt det. Först när bristen kopplas till ett begär eller behov händer det något. Å andra sidan kan man ha behov men strunta i dem om man har ett annat behov som övertrumfar det primära behovet. Jag kan vara hungrig och ha behov av mat men kan strunta i det för att hålla mig slank.
Det finns ingen automatik i detta oavsett om vi talar om brist eller behov/begär.
Ja, vi är ju inga robotar, vi har en viss frihet och vill gärna uppfatta oss själva som handlande agenter, men hos Platon är det fortfarande bristen, den upplevda, som håller oss i rörelse. Det fulländade tillståndet ger inga impulser till vidare åtgärder. I Gästabudet beskrivs och avhandlas dessa förhållanden och villkor för människans tillvaro.
Då dör medvetandet. Det hålls igång genom behov/begär/brist. Fullkomligheten är inte utan slut. Till slut tröttnar man på den och söker dess motsats. Vore den evig hade medvetandet dött, slocknat. Nirvana?
"Rörelse är livets kännetecken."
Martinus
Då är vi tillbaka där vi började - tjänar filosofin alltid livet?