I denna tråd skrev jag lite om den här synen på trosföreställningar:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... t%E4llning
Vissa filosofer har tänkt sig att analysera önskningar och trosföreställningar i behaviouristiska termer: dvs. att vad det betyder att "önska" och "tro" är helt enkelt att man är disponerad att handla på vissa sätt. Ett förslag, framlagt av Ramsey, till hur man kan få fram exakt vilka önskningar och trosföreställningar en person har är att ge denne en serie vad, med olika odds. Exakt hur detta går till kommer jag inte ihåg (detaljerna finns bl a i "Inquiries Into Truth and Interpretation" av Davidson). Med hjälp av detta avancerade system av vad kan få reda på trosföreställningar och önskingar samtidigt.
Ett problem med detta är emellertid följande. Detta ska mäta våra trosföreställningar och önskingar, när dessa uppfattas som dispositioner. Men frågan är om inte själva frågorna: vaden, ändrar dispositionerna.
Anta t ex att du har en kastrull med ris på spisen. Du deklarerar högt och ljudligt till din vän i telefon att den absolut inte får brännas vid (det finns ingen annan i din lägenhet). Trots detta lämnar du din lägenhet fem minuter senare. När du kommer hem en timme senare är riset vidbränt.
Du har helt klart handlat som om du GLÖMT BORT att riset stod på spisen. Men anta att du fått en fråga: hur stor tror du chansen är att riset bränns vid om du lämnar det en timme? Då skulle du säkert satsa såna summor så att din tro på det blev närmare 100 %: eftersom du, genom själva frågan, blir påmind om denna möjlighet.
Men om man glömt bort nånting, det må vara för en kort tid, då tror man det knappast, om man analyserar "tro" dispositionellt. Eller?
Alltså verkar det som om företrädarna för en dispositionell syn på "tro" måste hitta nåt annat sätt att finna vad en agent tror och önskar: Davidsons radikala tolkning, kanske.
Det ska tilläggas att de som vill analysera "tro" och "önskan" dispositionellt/behaviouristiskt främst är bayesianer och ekonomer. Denna idé är idag mindre populär bland filosofer, men jag tycker det är en sympatisk idé. Alternativet är att "tro" och "önskan" är nån form av psykologiska entiteter.
Det är knappast rimligt att säga att den som glömt bort riset nu handlar som om han/hon trodde att riset inte kommer att brännas vid. Det är inte så vi använder "tro". Dessutom ändrar inte mänskor trosföreställningar så snabbt utan skäl (normalt): från 100 % tro att riset kommer att brännas vid, till 0 % tro att riset kommer att brännas vid.
Istället skulle jag säga att han/hon helt enkelt inte har nån tro alls om riset. Han/hon är omedveten om riset, och har därför ingen trosföreställning om den för tillfället. Detta på samma sätt som t ex en insekt inte har trosföreställningar om nånting, eftersom dom (väl?) saknar medvetande.
Han/hon har istället övergått till att tro andra saker. På samma sätt kan vi inte säga att folk på medeltiden trodde det ena eller andra om kärnkraftverk: dom hade helt enkelt inget begrepp om kärnkraftverk och hade ingen tro alls om det.