Johan Ågren skrev:archaxe skrev:Vi bör ha värderingar som är högre än pengar och politiska utspel.
Hur fan kan du, som nihilist, förespråka att vi bör ha något snarare än något annat? Ditt användande av termen "nihilism" ter sig allt mer underligt för varje dag som går. Antidemokrati och fascism ligger närmare till hands.
Det är givet. Däremot så ser jag logiken i resonemanget även om inte jag själv genom dessa rationella slutsatser inte hamnar i kulturen på samma sätt som vår "nihilist" här. Det är inte begreppsmässigt korrekt att säga sig använda nihilismen som metod att uppnå ett rationellt förhållande till den objektiva verkligheten. Det är snarare den empiriska vetenskapliga metoden som avses. Nihilismen slutar vara ett användbart begrepp där den väl konstaterat att inga värderingar kan råda - då inga värdegrunder ges som en sådan logik kan utgå ifrån.
Min filosofi påminner om näckrosbladets när han talar om de logiska steg som följer när man utgått ifrån att vara nihilist, men efter en rannsakan väljer att relatera till en form av rationell värdegrund. Det är vad vi alla gör som förnuftsvarelser - men kan göra sämre eller bättre (om man nu är objektivist). Jag är objektivist i det att jag strävar efter att försöka relatera till verkligheten så rationellt som möjligt - men medveten om att jag brister i detta, kanske i väldigt hög grad. Jag är dock inte skepticist - bara skeptisk

Min "moral" består då i att jag försöker avveckla beteenden som icke är rationella - på samma sätt som nihilisten avvecklar irrationell moral, men det som skiljer mig ifrån en nihilist är att jag har en positivistisk inställning till att rationellt försöka relatera till en verklighet som är objektivistisk - men ter sig för de enskilda subjekten både relativt samt mer eller mindre rationellt. Relativism är dock inte det samma som nihilism, utan det relativa subjektet har att transcendera sin irrationalitet. Det är således inte heller fråga om en absolutism - eller en absolut moral. Eller enklare uttryckt: Varje människa har att känna sig själv bortom de konventioner och beteenden som antagits och givits till henne utifrån irrationella slutsatser. I mitt fall angriper jag gärna kulturen, då dessa i hög grad bygger på en kausalitet som utgått utifrån irrationalitet. Jag har alltså samma metod som näckrosbladet här - men jag drar inte så stora växlar på det och forcerar fram värden runt omkring mig - allra minst i vår kultur. Jag skulle inte kunna kalla mig nihilist - det vore begreppsmässigt felaktigt. Vad som skiljer näckrosbladet ifrån mig är således att han i högre grad klassificerar och påpekar värden, och börjar dra höga växlar på kulturella aspekter. Sedan är jag idealist (metafysiskt) men det är inte nödvändigtvis något avgörande för den här diskussionen.
/Johan
Mycket intressant. Jag vill dock klargöra vissa saker: eftersom jag inte är relativist, och inser att alla idéer inte är "lika" utifrån ett objektivt perspektiv, klassifierar jag SAMTLIGA värden jag stöter på, och utgår sedan från det jag anser högst. Därmed är normaliseringsideologier som demokrati och mångkultur för mig i grunden, ett misslyckande, och en grav felbedömning av hur verkligheten fungerar.
Ang. kulturella aspekter, inser säkert även du, att vår individuella och relativa tolkning utav verkligheten, påverkas av kulturella faktorer. Som nationalist, hävdar jag att evolutionen är parallell, och att varje kultur därmed kommer att sträva efter sina egna sätt att bemöta och behandla verkligheten.
Nihilism är ett sätt för individen att avlägsna alla morala och sociala konstruktioner, för att så klart som möjligt, tolka verkligheten. Detta leder individen till realism (den fysiska verkligheten är verklig), men eftersom man genom idéer kan beskriva hur den fysiska verkligheten verkar, kommer man till sist fram till en heroisk form av idealism. Denna process upprepar man som nihilist, varje gång man vill omvärdera en viss moral eller ideologi, för att tolka den utifrån ett holistiskt och realistiskt perspektiv.