............
Moderator: Moderatorgruppen
............
..........
Re: Hm...vanlig tonårskris?
Jag tror att du tänker för mycket och gör för lite! Och när du väl gör något - ger henne en komplimang - så tänker du först på det i två år och efteråt analyserar du ihjäl det. Välkommen i klubben!
Sen analyserar du att du analyserar, du tänker på att du tänker och efter det brukar man tänka på att man tänker på att man tänker. Vid det laget börjar man säga till sig själv att man är galen och patetisk.
Så, om du frågar mig tycker jag att du ska försöka rikta din uppmärksamhet utåt, på henne tex, på dom du umgås med och på det ni pratar om. Vad svarade hon på din komplimang? Hur tog hon det? Fattade hon att hon fick en komplimang? Vet hon att det var dig hon pratade med eller var du anonym? Kan du följa upp med att prata med henne irl?
/Fication
Inte riktigt klok
Sen analyserar du att du analyserar, du tänker på att du tänker och efter det brukar man tänka på att man tänker på att man tänker. Vid det laget börjar man säga till sig själv att man är galen och patetisk.
Så, om du frågar mig tycker jag att du ska försöka rikta din uppmärksamhet utåt, på henne tex, på dom du umgås med och på det ni pratar om. Vad svarade hon på din komplimang? Hur tog hon det? Fattade hon att hon fick en komplimang? Vet hon att det var dig hon pratade med eller var du anonym? Kan du följa upp med att prata med henne irl?
/Fication
Inte riktigt klok
Re: Hm...vanlig tonårskris?
havre skrev:Hej. Jag vet inte vad jag skriver och varför. Förlåt om det blir lite flummigt men jag måste ha några kloka svar. Förlåt om jag är självisk.
Det är såhär att jag känner en person. När hon öppnar munnen så tänker jag väldigt mycket. Det hon säger är så bra. Nu har jag gått och tänkt på det i nästan två år. Jag är (eller snarare blev) en väldigt blyg person så jag brukar inte prata med henne. Igår kväll "pratade" jag med henne på internet. Sedan kunde jag inte sova bara för att jag hade gett henne en komplimang. Jag kunde inte sova för att jag pratade med mig själv. Jag sa till mig själv "Du är galen." "Nej det är jag inte alls"... Nu snurrar allting bara omkring i hjärnan och jag fattar ingenting.
Jag tror att jag är patetisk.
Hur ska jag kunna sluta tänka?
En del av mig säger att jag överdriver, den andra vill vara mörk,tyst och ha psykiska problem.
Men jag vet ju att jag inte har det.
Det kan jag inte ha.
Jag känner så väl igen denna "analyserandets inkrökningsprocess", detta ältande, gnagande. Det var så i tonåren... det är så nu, även om jag har mer kontroll över ältandet nu och funnit fungerande utvägar: att helt enkelt göra och inte bara tänka. Man kan börja med att försöka reda ut det med hjälp av skrivande eller via en teckning. Ibland vet man inte vad man tänkt och tänker förrän man skrivit ned det. Eller kan man ta tjuren vid hornen och ta kontakt med den person som ställt till det för en. Konfrontation direkt. Om man kan förmå sig till det. Fast på ett vis är det bara att göra det.
A
Algotezza aka Algotezza
Igenkännande
havre skrev:åh tack för svaret
Trots att det var ett tag sedan jag var tonåring sett till mina år på denna planet, kände jag så väl igen mig i din beskrivning. De existentiella problemen och identitetsproblemen som ibland avfärdas som tonårsproblem, är fortfrande aktuella för mind el. Jag gör fortfarande allt man "bara" gör i tonåren, skriver dikter, funderar, älter problem... Never-ending story!
A
Algotezza aka Algotezza
Re: Hm...vanlig tonårskris?
havre skrev:Hej. Jag vet inte vad jag skriver och varför. Förlåt om det blir lite flummigt men jag måste ha några kloka svar. Förlåt om jag är självisk.
Det är såhär att jag känner en person. När hon öppnar munnen så tänker jag väldigt mycket. Det hon säger är så bra. Nu har jag gått och tänkt på det i nästan två år. Jag är (eller snarare blev) en väldigt blyg person så jag brukar inte prata med henne. Igår kväll "pratade" jag med henne på internet. Sedan kunde jag inte sova bara för att jag hade gett henne en komplimang. Jag kunde inte sova för att jag pratade med mig själv. Jag sa till mig själv "Du är galen." "Nej det är jag inte alls"... Nu snurrar allting bara omkring i hjärnan och jag fattar ingenting.
Jag tror att jag är patetisk.
Hur ska jag kunna sluta tänka?
En del av mig säger att jag överdriver, den andra vill vara mörk,tyst och ha psykiska problem.
Men jag vet ju att jag inte har det.
Det kan jag inte ha.
Skriv av dig.
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
Re: ...
Damir skrev:Du har skaffat dig själv en MILF?
Vad är det?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster