Mekanisk telepati

[Angelina]

Har ni tänkt på vad fantastiskt det egentligen är det här med kommunikation och hur den har utvecklats? Tänk att varje gång du får en snillrik tanke, en nydanande idé eller bara en ytterst komisk ordformulering som du bara måste dela med dig av, så skriver du ner den och postar den på nätet, så att tusentals människor på ett ögonblick kan ta del av din tankesfär. Från tanke i ditt huvud till tanke i tusentals människors huvud kan tiden endast bestå av sekunder. Mekanisk telepati.
Snart behöver vi inte mekaniken till hjälp, snart är vi självgående telepater.
Andlig utveckling behöver inte vara skild från tekniken. Det finns många som föresspråkar detta, att man ska ta avstånd från samhället, konsuntionssamhället och den mekaniska bostadens mecka. Men jag tror det finns en mening med allt, och därmed också det moderna samhället, och att denna mening i grund och botten ändå är god, trots att man gärna faller in den negativa tanken vid den blotta beskådningen. Det var meningen att vi skulle utvecklas på detta viset, det fanns alternativa vägar, men de utspelade sig på andra plan, vi valde det här. Elektroniken. Kommunikationssatelliter. Telefoni. Motordriven uppspegling av dramatiserad vardag.
Ni vet inte vad jag talar om va?
Det är ok, så småning om trillar poletten ner, förr eller senare...ni vet, man måste lita till hoppet här, men ha förtröstan. Det har hänt förut, rykten har gått om polettnedtrillningar söderifrån, kanske är de på väg att spridas upp till norr. Håll utkik!

[hovnarr]

Angelina!

Detta är något spännande som jag gärna diskuterar vidare. Eftersom jag är biotekniker intresserar mig ämnet om interaktion mellan teknik och människa mycket. Man kan mycket väl tänka sig att man går från "kiselhållet" åt "kolhållet" och skapar allt mer sofistikerade och små datorkomponenter i nanoskala som kan integreras i en människa och ge nya egenskaper (t.ex. telepati). Man kan också gå åt andra hållet och skapa biologiska, DNA-kodade datorer som uttrycks direkt i cellerna och ger dem nya egenskaper (där har vi längre att gå, men resultatet torde blir likvärdigt).

Min senaste tanke är att vi som medvetna, teknikskapande varelser visserligen är unika (bortsett från något enstaka apdjur som må använda enkla verktyg) men ändå oraffinerade som medveten livsform betraktat. Vi är ännu på många sätt lika de djur vi kommer ifrån. På ett sätt ser jag egenskapen medvetande som ett större evolutionärt språng (därför att teknikeffekterna kan bli så långtgående) än t.ex. att gå från encelliga till flercelliga organismer. (Det tidigare visade sig dock inte vara möjligt utan det senare!)

Min följdfråga på detta tema är alltså vart man skulle kunna tänka sig att dessa nya tekniska möjligheter och den mänskliga drifter till att förbättra sig själv, sin omvärld och öka sin makt samt chanser för överlevnad kommer att leda till. Kommer vi en dag att utforska övriga universum, inte som fysiska varelser utom som en slags informationsbärande elektromagnetisk strålning (ett medvetande à la gräsklipparmannen)? Hur ser den medvetna livsformens fulländning ut? Kan man ens ana hur annorlunda livet skulle komma att te sig för människan och världen när (låt säga inom 50 år) nya "superkrafter" delas ut i de delar där ekonomisk tillväxt och forskning nått tillräckligt långt?

[J R Auk]

Men jag tror det finns en mening med allt, och därmed också det moderna samhället, och att denna mening i grund och botten ändå är god, trots att man gärna faller in den negativa tanken vid den blotta beskådningen.

Sant Angelina. Men jag ser det som en utveckling som kan utnyttjas för att fördröja målet.
Visst är det oundvikligt och positivt med all form av utveckling. Atombomben har inte bara varit negativ, bara användningen av den.
Felet ligger i att alla inte tar ansvar för sig själva och sin samtid. Psykologin är ett förträffligt exempel på trancenderande vetenskap (för individen) men dess vetenskap används i dubiösa syften, reklam och propaganda. Denna påverkan förslöar och förslappar medvetendets (jag drar in männskligheten som helhet här) utveckling. Bra och dåligt alltså.
Eller som det alltid har varit, bra ideer och tankar bakom. Dåliga utföranden och förvridna ideal uttnyttjar.

Men som du säger; det gäller att ha förtröstan, livet ter sig självsanerande i vilken riktning man än skådar, uppåt neråt eller åt sidan.

Bra synd att jag ska vara fast i mitten, med så hoppfulla horisonter åt ala håll. Oförmögen att ta mig dit då jag endast ensam når ett stenkast bort.

[J R Auk]

Min följdfråga på detta tema är alltså vart man skulle kunna tänka sig att dessa nya tekniska möjligheter och den mänskliga drifter till att förbättra sig själv, sin omvärld och öka sin makt samt chanser för överlevnad kommer att leda till. Kommer vi en dag att utforska övriga universum, inte som fysiska varelser utom som en slags informationsbärande elektromagnetisk strålning (ett medvetande à la gräsklipparmannen)? Hur ser den medvetna livsformens fulländning ut? Kan man ens ana hur annorlunda livet skulle komma att te sig för människan och världen när (låt säga inom 50 år) nya "superkrafter" delas ut i de delar där ekonomisk tillväxt och forskning nått tillräckligt långt?

Läs science fiction, om man ser till literaturens historia har alla uppfinningar förutspåtts, om än i annat utförande. Och jag tror att det är viktigt att erkänna det, att det är kulturen som utvecklar vår strävan och vetenskap/teknik som söker utföra iden.

Så på din fråga svarar jag; flygande bilar nej men snabbtåg och en möjlighet att pendla till bryssel, paris, geneve eller berlin innom en timma. Det ska finna en ekonomisk gilltighet också.

[Angelina]

Oj vad roligt att min tanke spred sådana kreativa vågor inom er. Vilken science fiction, verkligen!
Ja Hovnarr, precis allting är möjligt, varje tanke du tänker kan bli en reell verklighet, precis som JR sade med kulturen och science fiction böckerna, det är kanske där vi hittar framtiden, den har redan manifesterat sig och ligger där och väntar på att bli igenkänd.
Jag tror däremot inte det finns någon fulländning på existensvarianter, allt är i konstant rörelse och stillhet samtidigt. Rörelsen finns inom stillheten och stillheten håller samman rörelsen.
Fast å andra sidan , för att uppmuntra paradoxen, om allting är möjligt så är även fulländningen av existensens varianter möjlig.
Det handlar kanske om var man drar gränsen mellan definitionerna av formerna, en fyrkant förblir en fyrkant om man håller stillheten fokuserad på de fyra elementen som sammanbinder den, och absolut ingenting annat. Förmodligen är denna process bortom "mänsklig" perception.

JR, du är inte ensam, vi är med dig, hur många stenkast bort behöver du komma? *plockar stenar*

[hovnarr]

Ja, att tala om en "fulländad" existensvariant var ett olyckligt ordval. Låt mig omformulera:

Betrakta en kvastfening som just kravlat sig upp på land i urtiden. Jämför den med en jaguar av idag. Man skulle kunna säga att jaguaren är en mer fulländad landbaserad livsform.

Betrakta den encelliga organismen. Artrikedomen är förbluffande och anpassningen till de lokala förhållandena så total att den tycks trivas överallt. Som organism betraktat kan man tala om den som fulländad, därför att den är så effektiv (kan åstadkomma mycket med endast en cell).

Visst skulle man kunna tala om människan som exempelvis en flercellig landbaserad organism. På samma sätt skulle man kunna beskriva en toalettstol, en stjärna och en brudklänning med att de är vita, men en sådan beskrivning ger inget mervärde annat än att skapa ett godtyckligt fack som tingen kan sorteras i.

Den medvetna livsformen (människan) skiljer sig så väsentligt från den omedvetna (t.ex. apan) i vad den kan åstadkomma (t.ex. månraketer) att jämförelsen dem emellan följer exemplet med de vita tingen ovan. Jag vill nu likna människan vid den medvetna världens kvastfening. När den kravlade sig upp var den bäst på plan, därför att den var unik. Som enda medveten varelse är människan också unik, men fortfarande förbluffande lik den apa som hon kommer ifrån.

För att knyta ihop säcken är alltså min fråga hur den medvetna världens jaguar skulle komma att se ut. Här tänker jag mig ett scenario kanske 500-1000 år framåt i tiden, och då blir vår gissning (och det är den jag är intresserad av) lika god som vetenskapsmännens eller science fiction författarnas. Även om man kan tänka sig i sammanhanget obetydliga landvinningar som snabbare tåg till Bryssel så undrar jag om mer genomgripande förändringar för den idag mänskliga medvetandeformen är tänkbara. Om vi var icke-fysiska kvantväsen skulle begrepp som konsumtion, ekonomi och järnvägar ju ändå stå sig ganska slätt.

[J R Auk]

Betryggande ord Angelina. Ta du och samla så många stenar så det räcker till alla glashus som du skymtar


Hovnarr, betänk att vi har haft samma medvetande i minst 8.000 år. Kanske är en rimlig tidsplan för jaguaren 50.000 år eller så.

Det var länge sen vi passerade stadiet att vi för alltid har tryggat vår existens.

[hovnarr]

Jag tror det rör sig om mycket kortare tidsramar. De vetenskapliga domäner vi talar om är bioteknik, nanoteknik och IT, vilka i sin nuvarande form existerat i mindre än 50 år.

Så vitt vi känner till har en medveten varelse här på jorden aldrig tidigare stått vid porten till att specifikt kunna förändra sina ärvda egenskaper och därmed öka sin evolutionshastighet i hisnande grad. Man kan även se tydliga praktiska motiv bakom ett medvetet liv som lever vidare i icke-fysisk form (problem kring miljö, energi, ekonomi, svält, sjukvård m.fl. ter sig då på ett helt annat sätt).

Vem hade för bara 100 år sedan kunnat föreställa sig hur livet skulle te sig idag? Att du, J R Auk, och jag exempelvis skulle sitta här och konversera så förträffligt med hjälp av elektriska signaler utan att ens träffat varandra? Utvecklingen på dessa nya områden går hisnande fort och jag har svårt att blicka längre än 10 år framåt i tiden. Vem vet vad våra barnbarnsbarnbarnsbarnbarn måste lära ut till sina föräldrar? Inte är det hur man ändrar punktstorleken i Word i alla fall.