var JESUS verkligen GUDs Son?

[* KYREUS *]

Rubrikfrågan är viktig. Och visst kan även en präst som jag, få lyfta frågor av den sorten. Samtal+diskussion+ifrågasättande är synnerligen väsentligt - inte minst för de Största Väsentligaste Tingen.

Här avser jag de argument som talar

1/ FÖR att Jesus Kristus verkligen var GUDs Son??

2/MOT att det kan ha varit möjligt...

Mitt intresse (också som präst) gäller hur andra skribenter/tänkare
RESONERAR  i frågan, vilka personliga funderingar man har helt enkelt.
Jag avser inte att man primärt hänvisar till Bibeln - viktigt ju i och för sig är viktigt och fint. Jag avser att intresserat få läsa hur skribenterna PERSONLIGEN REFLEKTERAR....  /Alltså:

       Frågan för dagen: Var JESUS verkligen GUDs Son??


                     (c) KYREUS

[Algotezza]

Vad menas med att någon är Guds son? Är vi inte alla Guds barn,  hans söner och döttrar, om vi t.ex. i bönen kallar Honom Fader Vår som är i Himmelen?

Nu tror jag herr K får precisera sig! På vilket särskilt sätt var Jesus Guds son - till skillnad från Hans andra barn?

A

[Johan Ågren]

Jag betraktar både begreppet Gud och Jesus som kristusgestalt som metaforer för hur individen har att förhålla sig till världen. Att detta sedan tolkas och praktiseras på ett naivt sätt har blivit olyckligt. Det är som att se en sagas högta värde i handlingen snarare än vad den metaforiskt representerar för process i den mänskliga psykologin. Innan man kan förstå religionerna måste man förstå det människorna som uppbådade religionerna hade för insikter. Innan detta skett är det bara att försöka förhålla sig så ödmjukt som möjligt, kanske lyssna på råd från andra som man upplever kan omfatta en själv i sin förståelse samtidigt som dessa personer bär på något djupare som lockar med sin dragningskraft.

/Johan

[Avantgardet]

Frågan är väl om de är av samma eller liknande substans (homoiousios eller homoousios)? Själv tycker jag om att betrakta Gud som ett koncept - Feuerbach/Marx - och Jesus som Guds andliga barn - ett koncept som föder ett koncept (ungefär som Hegel, men utan en autentisk, absolut, världsande). Jag ser inget problem i att betrakta koncept som reella existenser, vi agerar ju som om så vore i vårt dagliga liv ändå.

[* KYREUS *]

Svar från herr KY (det är min signatur), inte Herr K.
Nåväl.

(1)Inom kristna Kyrkor hävdas att som man brukar säga, Jesus är GUDs Son.
(2)  Jesus var/är - sann GUD och sann Människa. Samtidigt.
(3) I detta synsätt ligger tanken att GUD själv inkarnerades som man också brukar säga, alltså tog mänsklig gestalt

(4) Kyrkan berättar vidare att Jesus efter korsfästelsen återuppstod från det döda. GUD är herre över liv och död.

(5) Ytterligare en annan sak är förbryllande för många människor: Jesus lär ha sagt att "ingen kommer till Fadern utom genom mig".

Det betyder att kristna kyrkor bejakar Jesus gudomlighet: sann GUD, sann Människa...GUD har visat sig för mänskligheten i Jesus
mänskliga gestalt..


Nu var det ju som jag skrev i trådens inledning inte primärt tänkt att jag som präst "skulle predika i frågan". Mera är jag nyfiken på hur andra kollegor resonerar. Så kom med era personliga tankar, det vore intressant.


                            (c) KYREUS

[Katana]

Gud (fader) = överjaget (psykiska - tanken)
Son = jaget (fysiska - känslan)
Helige Anden = båda (tanke och handlig i enlighet)

Jesus ville väl för övrigt visa hur verkligheten ser ut.
Att människan har en oehörd tendens att vilja styra
över andras egna vilja (Gud).
Han ville väl med sin självalda tillåtna inställning visa
för världen hur jag-svaga de egetligen är.
Han ville väl på så vis lyfta fram människans svaga natur,
bristande tillit för sig själv som andra för att de inte ska
behöva genomleva det likaså utan istället ta lärdom av sina
handlingar de begick mot honom.

Kunskapen har sitt pris. Jesus betalade den för ER SKULL !!!
Hahaha...

Och han var nog en som litade på Gud (sig själv).
Hans beslut var enligt historien medvetna och han fullföljde
sitt beslut oavsett påtryckningar (rädsla).

Kan en man bli mer självsäker än så ?
Det var en riktigt lydig son. Han litade på sina känslor och
svek inte sin fader (Gud) sin egna vilja.

Det var nog lite KungFu över honom ändå.

[offe]

Enligt min tro var Jesus Guds barn, liksom alla andra människor också är. Han försökte berätta detta för sina medmänniskor, men misslyckades, därför att människorna ville ha en räddare, de ville inte rädda sig själva.

Gud sitter fortfarande och ser på medan hans barn slåss om leksakerna i sandlådan Tellus. Det vore enkelt för honom att ge oss facit för hur man bäst leker, men han föredrar att vi lär oss något, inte bara lär oss lyda.

Jesus kommer inte tillbaks för att rädda världen. Vi måste rädda oss själva.

(Gud kan här tolkas som summan av alla själar som för tillfället inte är bundna av en kropp, och som därför är allseende.)

[Katana]

Vi måste rädda oss själva.

Var det inte det Jessus ponken ville visa - att man KAN om man VILL
göra vad som helst om man VÅGAR ?

[hovnarr]

Varför inte dela upp frågan i:

1) Var JESUS verkligen?

och

2) GUDs son?

Svaret på gåta 1 har varit föremål för många böcker och spekulationer. Den senaste boken jag läste på temat var Lena Einhorns "Vad hände på vägen till Damaskus?" Frågan kan formuleras om till: "Om Jesus var, vem var han då?". För att besvara den frågan skulle jag först behöva veta mer om evangelisternas intentioner när de skrev evangelierna, och det tror jag att jag ska starta en ny tråd om.

Gåta 2 är alltså "Vad innebär det att vara son till en Gud?" Och inte bara en gud vilkensom, utan Den Ende Guden? Hur gick det till rent praktiskt? Var det en gudomlig spermie som fick ägget i Marias livmoder att börja dela sig? Eller skedde det per automagi? Om det nu fanns en verklig Jesus som hade en mor som hette Maria och så vidare. Eller avses något mer bildligt, såsom att Jesus hade ett nära förhållande till det gudomliga? Att han var "människan som son" (direkt översättning av den grekiska som brukar översättas "människosonen") gentemot det gudomliga?

[tjabbe]

Hej min vän!

Frågan om gudasöner rent generellt, visar att många personer i historien, av andra har ansetts vara just gudasöner.

Om nu GUD, den allsmäktige, kärleksfulle skaparen, behövde EN speciell son, så är det ADAM jag först tänker på.

Om nu Adams skapelse så som den beskrivs i bibeln, är verklig eller inte, har kanske heller ingen betydelse?

Frågan om varför GUDS SON, har stor betydelse, handlar egentligen om begreppet synd och förlåtelse, vilket likt grundstenar i en byggnad, bär den religion som kallas kristendom.
I denna uppmålas Fadern, som en grym blodsälskande hämnande orättvis Gud, som kräver en omöjlig moral av barn och vuxna, alternativet är att tro på förlåtelse eller hamna i helvetet?

Jag förstår kanske varför frågan ställs just av Dig Kyreus, och det är inget konstigt med det.

Jesu existens är också på tapeten, har just läst en resention av boken ”Den Jesus som aldrig funnits”, av Roger Viklund men sällar mig till dem som avfärdar hans argumentation, såsom varande mest spekulationer.
En Jesus har funnits, som uppträdde med den högsta moral som är känd i världen, det anser jag vara sant!.

Det finns så många frågetecken om människornas uppträdande på jorden, och deras inhumana relationer, tänker då på de äldsta berättelserna, om hur mord och dödande var vardagsmat, vilket dessutom accepterades av GUD, som ju anses vara kärleken själv?

Lagen ”Du skall inte dräpa” ignorerades av honom själv, märkligt nog?

Mot den bakgrunden kan absolut inte Jesus sägas vara Guds son, för den kärlek som utstrålade från honom i hans praktiska liv är helt speciell.

Talet och påståendet att det existerar en gudomlig treenighet, faller på sin egen orimlighet, och jag anser att denna dogm är en konstruktion, skapad av kyrkofäderna, biskoparna i kyrkomötet, för att möta deras egen osäkerhet inför olika förekommande trosriktningar på 400 talet.

Det finns åtskilligt att anföra i ämnet, tex varför det är så viktigt för kyrkan att påstå att Jesus är Guds son, den frågan vore intressant att få belyst, tycker jag.

Tjabbe

[Algotezza]

(1)Inom kristna Kyrkor hävdas att som man brukar säga, Jesus är GUDs Son.

Till skillnad från resten av gänget (mänskligheten genom historien) som är vems då söner och döttrar, om man som kristen benämner Gud "Fader"?

(2)  Jesus var/är - sann GUD och sann Människa. Samtidigt.

Vilket betyder att han hade en mänsklig, fysisk kropp men gestaltade Guds mentalitet, ande, Guds allkärlek i tanke, ord och handling, eller betyder det något annat?

(3) I detta synsätt ligger tanken att GUD själv inkarnerades som man också brukar säga, alltså tog mänsklig gestalt

Ja, han inkarnerade i en begränsad fysisk kropp ("tog mänsklig gestalt") vilken var bärare av Guds allkärleksmentalitet, eller?

(4) Kyrkan berättar vidare att Jesus efter korsfästelsen återuppstod från det döda. GUD är herre över liv och död.

Gud kan alltså få dödsprocessen i en avliden fysisk kropp, där hjärta och hjärna slutat fungera och som dessutom är svårt skadad, att reversera, så att denna person blir fysiskt levande igen i sin ursprungliga kropp. Och syftet med detta var? Att förhärliga Gud? Att leva upp till en profetia i Gamla testamentet? Att skänka hopp till människorna: När ni har legat och multnat i jorden, eventuellt kremerats, är det fullt möjligt för Gud att reversera  förmultningsprocessen, resp. kremerinsgprocessen tillbaka till den punkt där ni var levande och döende? Eller tillbaka till den punkt då ni stod på höjden av er fysiska kropps kapacitet? Men om man var handikappad hela livet? Eller alla får en ny fysisk, fullkomlig kropp om man tror att Jesus övervann döden? Vad skiljer en sådan fysisk kropp från en materialiserad fysisk kropp om den inte innehåller replikor på just de molekyler och celler som byggde upp den ursprungliga kroppen? Var cellerna sjuka då och om man skall få en fullkomlig kropp, duger inte replikor av den gamla kroppens celler.

(5) Ytterligare en annan sak är förbryllande för många människor: Jesus lär ha sagt att "ingen kommer till Fadern utom genom mig".

Som innebär att A) tro på Jesu offerdöd och nåden och syndernas förlåtelse räcker för att "komma till faern" eller B) att man skall leva i Jesu efterföljd, sträva efter att praktisera nästankärlek i tanke, ord och handling och att bära sitt kors, lida för medmänniskornas skull för att "komma till Fadern"? Eller om A så B? Gäller också om B så A?

Det betyder att kristna kyrkor bejakar Jesus gudomlighet: sann GUD, sann Människa...GUD har visat sig för mänskligheten i Jesus
mänskliga gestalt..

Jesus - Guds mentalitet representerad i en begränsad mänsklig, fysisk kropp? Eller hela Guds ande inkarnerad i Jesu fysiska  kropp medan Jesus levde? Hur skötte då Gud ruljangsen i resten av kosmos medan han praktiserade som människa? Ärkeänglarna?

Nu var det ju som jag skrev i trådens inledning inte primärt tänkt att jag som präst "skulle predika i frågan". Mera är jag nyfiken på hur andra kollegor resonerar. Så kom med era personliga tankar, det vore intressant.

Här ovan  har du mitt svar! Väl bekomme!

A


                           

[* KYREUS *]

Tack för många och fina och personliga reflektioner. Borde återkomma styckevis framöver med mina egna detaljreaktioner om tiden tillät; hoppas det. Här och nu menar jag att "för GUD är allting möjligt", även bortom Den Mänskliga Tankens Fattningsförmåga.

                     (gränslöse) KYREUS

[Algotezza]

Tack för många och fina och personliga reflektioner. Borde återkomma styckevis framöver med mina egna detaljreaktioner om tiden tillät; hoppas det. Här och nu menar jag att "för GUD är allting möjligt", även bortom Den Mänskliga Tankens Fattningsförmåga.

                     (gränslöse) KYREUS

Allt möjligt för Gud - även bortom logik och naturlagar (som vi känner dem)? Men då måste han ha en metod! Vilken? Viljeprincipen den enda som räknas?: Gud vill det - därför blir det så, alla gängse naturlagar  och gängse logik får ge vika för Guds vilja? Det är väl OK - men om en människa säger sig vara Guds talesman? Hur känner man igen den som verkligen är det och den som bara är en wannabe eller talar i egen sak i termer av Guds vilja? Inte så lätt. Många vidrigheter har förverkligats genom historien med hänvisning till "Guds vilja"... Pröva andarna? Känna trädet på dess frukt?  Har kristendomen idag en chans då, med tanke på dess frukter genom historien?

Undrar

A

[* KYREUS *]

Först vill jag som en gång tidigare tacka för ditt fina sätt att kommunicera. Du ger den du kommunicerar med möjlighet att gå vidare i "samtalen".


(1)  Så mitt svar:

>>>>>>>>>>> VILJAN! Visst är det så. GUD vill något; det sker <<<<<

( 2) Sen undrar du ifall den kristna läran har någon chans idag, med tanke på dess blodiga historia (så ungefär). Mitt svar: Stor chans.
Liksom äkta älskande dras till varandra, dras människan i själen till sin äkta skapare...

(3) Och vidare undrar du hur man känner igen den äkta varan; The Real Mc Coy?

     Svar: det röjer själen och samvetet med tiden. Det är
               VÄLDIGT FÅ GENUINT KRISTNA SOM TAPPAR SIN TRO,
                tvärtom fördjupas den med åren..


                (to be continued) KYREUS

[Algotezza]

Först vill jag som en gång tidigare tacka för ditt fina sätt att kommunicera. Du ger den du kommunicerar med möjlighet att gå vidare i "samtalen".

Ja, frågor är alltid öppningar till vidare samtal, såvida de inte är alltför retoriska...

(1)  Så mitt svar:

>>>>>>>>>>> VILJAN! Visst är det så. GUD vill något; det sker <<<<<

Gôtt! Då var det problemet löst. Och inför den viljan får allt annat, alla andra, böja sig, antar jag. Annars vore det ju inte Den Högstes Vilja, eller hur... Per definition, så att säga.

( 2) Sen undrar du ifall den kristna läran har någon chans idag, med tanke på dess blodiga historia (så ungefär). Mitt svar: Stor chans.
Liksom äkta älskande dras till varandra, dras människan i själen till sin äkta skapare...

Är kristendomen i sin nuvarande form "den enda vägen" för människan att söka sig till och nå sin älskade skapare eller kanske snarare "den effektivaste" vägen? Alla andra vägar äro per definition mer eller mindre defekta och vilseledande, och leder icke till hennes "äkta skapare"... till någon avgud då, måhända?

(3) Och vidare undrar du hur man känner igen den äkta varan; The Real Mc Coy?

     Svar: det röjer själen och samvetet med tiden. Det är
               VÄLDIGT FÅ GENUINT KRISTNA SOM TAPPAR SIN TRO,
                tvärtom fördjupas den med åren..

Man kan  undra hur lång tid som "med tiden" symboliserar? Man kan vara lurad av en t.ex.  "falsk profet" ett helt jordeliv, ett halvt, ett kvarts eller några år? Är det inte dags för den Sanne Guden att ingripa då? För det vill han väl?

Och de som tappar sin tro är per definition icke "genuint kristna" och rymmes därför ej i statistiken gällande avhoppare?


               
Undrar

A, medan frågetecknen hopar sig...