Tao skrev:yavolo:
Det "tänkande" vi ser idag hos män och kvinnor har sin grund i vad man fick och inte fick sysslesätta sig med, som man respektive kvinna.
Detta har resulterat i att fler män än kvinnor har kommit längre i det "abstrakta" tänkandet...( i alla fall till en viss tid i vår tideräkning..)Sen om det har givit sina märken rent genetiskt är inget jag vet... Fler intresserar sig för filosofi, abstrakt tänkande osv - för att det är tillåtet.
Det är besynnerligt hur den här sortens diskussioner tycks engagera årtionde efter årtionde. Jag fick rejält på moppe när jag i en annan tråd påstod att feminsmen av idag inte ägnar sig speciellt mycket åt frågan om förhållandet mellan arv och miljö eftersom man insett att detta är en fråga man helt enkelt inte kan få svar på, utan att man snarare inriktar sig på strukturella fenomen. Det som vid detta påstående föranledde en idiotförklaring av mitt inlägg var att jag borde förstå att det jag talade om rörde sig om en liten snäv gruppp akademiker men att "feminister" naturligtvis måste tolkas som de tonåringar som hatar män och rotar i våldtäksträttegångar för att se tecken på könsförtryck. Oavsett om det var korkat av mig eller inte så tycker jag att jag när jag läser inläggen i tråden ovan ändå vill ge den där akademiker-eliten rätt.
Frågan om de biologiska skillnaderna är ointressant eftersom vi inte kan få svar på den. Den är ointtressant så länge det inte är uppenbart att det finns genomgående och entydiga skillnader som borde medföra exempelvis olika skolor för pojkar och flickor, skilda arbeten osv. Det spelar ingen roll om det är så att de allra allra flesta är lite mer si eller så av sin biologiska natur så länge det bevisligen finns personer som avviker från mönstret. Man har helt enkelt ingen nytta av att utgå från medelvärden.
Varför är vi så intresserade av den här frågan? Jag antar att idén om likhet är hotande, den ställer krav och kan kännas anklagande. Kanske har det att göra med gåtan om dragningen mellan könen? Att olikhet attraherar men att även likhet gör det vet vi ju. När kvinnor började klippa håret kort nån gång på 20-talet fanns det de som på allvar trodde att kärleken mellan män och kvinnor var hotad. Likadant när det blev modernt med långt hår bland unga män på slutet av 60-talet. För den som är uppvuxen under 60- och 70-talen är hela idén att kvinnligheten o manligheten skulle sitta i hårlängden absurd.
I diskussionen här på FF handlar det kanske inte om attraktion utan om kvinnors eventuella korttänkthet. Jag undrar som sagt om det inte kan vara så att frågan engagerar utifrån samma problem som man tänkte sig att hårlängden utgjorde.
Det finns gott om exempel på kvinnliga tänkare som inte är ett spår mindre abstrakta än sina manliga motsvarigheter. Om det vore så att kvinnor per definition inte kunde tänka långt och övergripande och abstrakt så skulle kvinnliga filosofer per definition inte heller vara kvinnor och så kan man naturligtvis alltid resonera. Det är som med Poppers resonemang om psykoanalysen. Hypotesen bekräftas oavsett hur verkligheten gestaltar sig eftersom hjälphypoteserna är hur måmga som helst.
Det intellektuellt abstrakta tänkandet kunde utvecklas tack vare skriftspråket. De som på allvar kunde ägna sig åt den sortens skrifttänkande var förstås länge i första hand vita västeuropeiska män. Men detta är ett så trivialt konstaterande att det är onödigt att påpeka.
Min fråga är vad det är som gör det viktigt att utreda och fastslå biologiska skillnader och, om man anser att det är viktigt, hur i hela friden man tänker sig att detta ska kunna gå till?
En aspekt som någon här ovan tar upp är den om värdering av olika egenskaper. Den är viktig däremot. Om det är så att de egenskaper som vi förknippar med kvinnlighet anses mindervärdiga är det naturligtvis ingen bra utväg att istället för att ompröva värderingarna säga att kvinnor i själva verket är som män. Men det har vi väl för länge sedan uppmärksammat? (Det lär ska finnas en synonymordbok som används bla i svenska skolor. Synonymerna för "kvinnlighet" respektive "manlighet" i den säger en hel del om de värderingar som kommer till uttryck genom språket… Men som sagt det är ju inte det att vi inte är medvetna om detta, bara det att vi ju är fångna i språket och den kultur vi lever i. )
)
