Frågan om frihet och ansvar är som sagt mycket intressant och i diskussionen om "skolk" (ordet innehåller i sig en rad förgivettaganden) så blir de här aspekterna särskilt tydliga.
Ser att tråden ligger under huvudrubriken "psykologi", medan diskussionen snarast är politisk. Funderar - hur skulle man se på det hela om anlade psykologiska perspektiv? Kanske är det just det man gör när man försöker förklara hur det kan komma sig att skolk uppstår och när man diskuterar vilka effekter olika tänkta åtgärder skulle kunna ha. Jag tror dock inte att mitt eget intresse för denna fråga ligger inom det psykologiska området. Det som intresserar mig är vad man tar för givet.
Många av skribenterna i denna tråd ifrågasätter skolan i sig själv. Problemet med skolk uppstår pga vi har skolplikt. Jag tror att det mer grundläggande ifrågasättandet KAN vara en bra väg att upptäcka även realistiska handlingsalternativ. Även om det ju som Viola påpekar kan vara lite "fegt" att bara vägra ställa upp och inte konkretisera alternativen.
Redan i slutet på1970-talet skrev Donald Broady om den "dolda läroplanen". Han visade att de syften som uttrycks i läroplaner och liknande dokument bara är en del av det verkliga syftet. Det man framför allt lär sig av att gå i skolan är att gå i skolan, menade han. Det kan vara en värdefull kunskap om samhället utanför liknar skolan, men det som hänt i accelererande grad de senaste årtiondena är att skolan, som hämtat sin grundläggande modell från det storskaliga industrisamhället, och samhället utanför skolan, fjärmats från varandra.
En annan, knappt ens "dold" agenda, är "förvaringen". Detta att vi ju inte kan ha våra barn springande lösa när båda föräldrarna (eller andra vårdnadshavare) är på jobbet. Skolan som ett slags karantän.
Förmodligen ligger en del av problemen i att vi inte tänker tillräckligt klart och ärligt om vad det hela handlar om. Det gör att vi inte kan göra "kontrakt" mellan samhällsföreträdarna (i detta fall kanske lärarna) och eleverna. Kontrakt kan ses som en förutsättning för solidaritet, och det är solidaritet som behövs för att man ska ställa upp på sådant som man inte själv kan se en omedelbar personlig vinst med. Att vi som samhällsmedborgare inte bara har rättigheter utan också skyldigheter är ett förgivettagande som jag själv utgår från. Sådana skyldigheter handlar alltså om att vi ibland måste göra sådant som vi inte har omedelbar lust att göra och som inte känns kul. Skyldiheten att vara närvarande i skolan kan vara svår att solidariskt ställa upp på om man inte har ett konrakt man förstår sig på. I stället för tydliga kontrakt förlitar vi
oss inte sällan på oartikulerade moraliska reaktioner och blint regelhävdande.
Jag tror alltså att det är bra att våga prova tanken att skolan (som vi idag känner den) skulle kunna avskaffas. Börja från början och tänka om. Det kan tänkas att vi då upptäcker att hela samhället förutsätter förvaring av omyndiga, med vissa inslag av dels fostran, dels undervisning. När det gäller själva lärandet är jag själv övertygad om att det skulle gå att hitta betydligt mer effektiva och för eleverna mer meningsfulla former än dem som vi i stort sett tillämpat de senaste dryga hundra åren. Men som karantän kan det tänkas att skolan som form är den optimala.
Man kan ändå jämföra länder som inte har skolplikt med dem som har det. Vad får det för konsekvenser för synen på lärande att det är själva den fysiska närvaron vid vissa givna aktiviteter som är det centrala och inte det man kan visa i form av förmågor? (Inom högskolevärlden arbetar man nu med den sk Bologna-processen. En konsekvens av den kan bli att man kommer att uttrycka mål som verb i stället för, som tidigare, i substantiv. Det kommer mao att handla om vad studenten förväntas kunna prestera, snarare än vilken kunskap hon ska "få". Om det blir så så tycker jag det låter som en bra utveckling.)
S K O L K N I N G S F Ö R E T R Ä D E?
Moderator: Moderatorgruppen
Visst ska vi våga tänka tanken att skolan kan avskaffas men man måste väl tänka längre än så i alla fall? Om man bara vill avskaffa utan att ha konkreta visioner så har man egentligen inget att säga enligt mig.
Om vi nu tänker tanken att skolplikten avskaffas. Vad skulle ske? Skulle det ske så mycket om det bara är från barnens sida som skolplikten avskaffas men samhällets plikt att tillhandahålla undervisning kvarstår?
Sexårsverksamheten är väl inte obligatorisk än men den utnyttjas väl ändå rätt allmänt. De flesta föräldrar skulle inte se något alternativ.
Och som sagt så är gymnaiseskolan frivillig men som samhället ser ut nu så är den i praktiken obligatorisk - de flesta ser inget val.
Eller Sceptisk menar du att samhällets plikter också ska tas bort?
Det finns en del föräldrar som lyckats få dispans för sina barns skolgång
för att de vill ge barnen motsvarande kunskaper själva. Jag känner någon extrem miljöaktivist som bor i skogen utan elektricitet och lever ett mycket udda och annorlunda liv, som vägrar att låta barnet gå i skolan utan tror sig kunna täcka barnets behov bättre. Är det självklart att barnet har vunnit på denna valfrihet?
Det finns fundamentala motsättningar eller spänningsförhållanden som det inte finns svartvita svar på enligt mig.
Tvång - frihet
Kollektiv - individ
Om vi nu tänker tanken att skolplikten avskaffas. Vad skulle ske? Skulle det ske så mycket om det bara är från barnens sida som skolplikten avskaffas men samhällets plikt att tillhandahålla undervisning kvarstår?
Sexårsverksamheten är väl inte obligatorisk än men den utnyttjas väl ändå rätt allmänt. De flesta föräldrar skulle inte se något alternativ.
Och som sagt så är gymnaiseskolan frivillig men som samhället ser ut nu så är den i praktiken obligatorisk - de flesta ser inget val.
Eller Sceptisk menar du att samhällets plikter också ska tas bort?
Det finns en del föräldrar som lyckats få dispans för sina barns skolgång
för att de vill ge barnen motsvarande kunskaper själva. Jag känner någon extrem miljöaktivist som bor i skogen utan elektricitet och lever ett mycket udda och annorlunda liv, som vägrar att låta barnet gå i skolan utan tror sig kunna täcka barnets behov bättre. Är det självklart att barnet har vunnit på denna valfrihet?
Det finns fundamentala motsättningar eller spänningsförhållanden som det inte finns svartvita svar på enligt mig.
Tvång - frihet
Kollektiv - individ
Tycker själv att närvarotvång på gymmnasiet är helt idiotiskt
När jag gick på gymnasiet lyckades jag få VG-MVG på dom flesta prov/uppgifter, men mina betyg är ändå riktigt ruttna och jag blev till och med hotad med att få gå om en årskurs
Varför ? jo jag hade en frånvaro på ca 60-70% och anledningarna var
Dels var skolmiljön ingen miljö jag kunde studera i ,alldeles för mycket kompisar/tjejer runt omkring för att kunna få något vettigt gjort.
Får en mycket bättre studiemiljö när jag kan sitta hemma vid datorn ta en kopp kaffe sätta på min musik och koncentrera mig på uppgiften
Dels har jag svårt att börja skriva om tex andra världskriget i 60 minuter för att sedan gå över till svensk politik i 60 minuter .o.s.v börjar jag väl skriva om något så sitter jag gärna 3-5 timmar i sträck
Dels var det mycket fria uppgifter,nya läroplanen som kommit handlade tydligen om att elever skulle söka kunskap själva . så oftast skulle vi bara in i klassrummet för att ta närvaro och sedan var det fritt fram att gå iväg och jobba med upppgiften
Då var det i mina ögon var helt idiotiskt att komma dit överhuvudtaget då skolmiljön inte var någon miljö jag kunde studera i
Grund och botten så borde elevers kunskapers värderas mer, det är väll tros allt därför vi går i skolan för att lära oss saker inte för at få fina närvarolistor
Sen kan det vara bra med obligatorisk närvaro på vissa "nyckel lektioner"
där tex arbets uppgifter ska gås igenom eller redovisas
Men att bara ta närvaro för sakens skull och basera betygen därefter och inte på vilken kunskap eleven har införskaffat är helt fel
När jag gick på gymnasiet lyckades jag få VG-MVG på dom flesta prov/uppgifter, men mina betyg är ändå riktigt ruttna och jag blev till och med hotad med att få gå om en årskurs
Varför ? jo jag hade en frånvaro på ca 60-70% och anledningarna var
Dels var skolmiljön ingen miljö jag kunde studera i ,alldeles för mycket kompisar/tjejer runt omkring för att kunna få något vettigt gjort.
Får en mycket bättre studiemiljö när jag kan sitta hemma vid datorn ta en kopp kaffe sätta på min musik och koncentrera mig på uppgiften
Dels har jag svårt att börja skriva om tex andra världskriget i 60 minuter för att sedan gå över till svensk politik i 60 minuter .o.s.v börjar jag väl skriva om något så sitter jag gärna 3-5 timmar i sträck
Dels var det mycket fria uppgifter,nya läroplanen som kommit handlade tydligen om att elever skulle söka kunskap själva . så oftast skulle vi bara in i klassrummet för att ta närvaro och sedan var det fritt fram att gå iväg och jobba med upppgiften
Då var det i mina ögon var helt idiotiskt att komma dit överhuvudtaget då skolmiljön inte var någon miljö jag kunde studera i
Grund och botten så borde elevers kunskapers värderas mer, det är väll tros allt därför vi går i skolan för att lära oss saker inte för at få fina närvarolistor
Sen kan det vara bra med obligatorisk närvaro på vissa "nyckel lektioner"
där tex arbets uppgifter ska gås igenom eller redovisas
Men att bara ta närvaro för sakens skull och basera betygen därefter och inte på vilken kunskap eleven har införskaffat är helt fel
Sebastian
Men kunskap handlar väl om mer än att kunna åstadkomma något på ett prov? Kan man inte åstadkomma något med människor omkring sig eller tillsammans med andra människor kanske det säger något?
Kunskap är inte bara något man spottar ur sig på ett papper utan de ska kunna användas i ett socialt sammanhang. Och man ska kunna samarbeta när man tar fram kunskaper.
Lite provocerande sagt ur din synvinkel kanske men jag håller med dig om att arbetsmiljön i skolan många gånger har mycket övrigt att önska.
Det vore verkligen något att jobba på.
Men inte blir det speciellt rättvist om du har haft all tid i världen att sitta
hemma i lugn och ro och plugga in något och andra har inte haft samma tid för man har plikttroget gått på undervisningen. Och allt man gör och lär sig på skolan testas ju inte heller.
Men det är ju möjligt att man skulle kunna starta klasser för personer som funkar som du - att man får större frihet att jobba på egen hand
men att då villkoren blir lika för alla.
Det finns också många elever som inte klarar för stor frihet utan då blir ingenting gjort. Man skulle kunna välja mer eller mindre lärarstyrning. Men även klasser med mindre lärarstyrning måste väl få in moment med samarbete och deltagande i aktivieteter som inte testas i prov - eller?
Kunskap är inte bara något man spottar ur sig på ett papper utan de ska kunna användas i ett socialt sammanhang. Och man ska kunna samarbeta när man tar fram kunskaper.
Lite provocerande sagt ur din synvinkel kanske men jag håller med dig om att arbetsmiljön i skolan många gånger har mycket övrigt att önska.
Det vore verkligen något att jobba på.
Men inte blir det speciellt rättvist om du har haft all tid i världen att sitta
hemma i lugn och ro och plugga in något och andra har inte haft samma tid för man har plikttroget gått på undervisningen. Och allt man gör och lär sig på skolan testas ju inte heller.
Men det är ju möjligt att man skulle kunna starta klasser för personer som funkar som du - att man får större frihet att jobba på egen hand
men att då villkoren blir lika för alla.
Det finns också många elever som inte klarar för stor frihet utan då blir ingenting gjort. Man skulle kunna välja mer eller mindre lärarstyrning. Men även klasser med mindre lärarstyrning måste väl få in moment med samarbete och deltagande i aktivieteter som inte testas i prov - eller?
Viola skrev:Men kunskap handlar väl om mer än att kunna åstadkomma något på ett prov? Kan man inte åstadkomma något med människor omkring sig eller tillsammans med andra människor kanske det säger något?
Kunskap är inte bara något man spottar ur sig på ett papper utan de ska kunna användas i ett socialt sammanhang. Och man ska kunna samarbeta när man tar fram kunskaper.
Men inte blir det speciellt rättvist om du har haft all tid i världen att sitta
hemma i lugn och ro och plugga in något och andra har inte haft samma tid för man har plikttroget gått på undervisningen. Och allt man gör och lär sig på skolan testas ju inte heller.
Men det är ju möjligt att man skulle kunna starta klasser för personer som funkar som du - att man får större frihet att jobba på egen hand
men att då villkoren blir lika för alla.
Det finns också många elever som inte klarar för stor frihet utan då blir ingenting gjort. Man skulle kunna välja mer eller mindre lärarstyrning. Men även klasser med mindre lärarstyrning måste väl få in moment med samarbete och deltagande i aktivieteter som inte testas i prov - eller?
Håller med dig att kunskap inte bara är vad man spottar ur sig på ett prov
Har absolut inget emot lärarledda lektioner, att få kunskap från någon som troligen kan mer av ämnet än du själv kan aldrig vara fel
Grupparbeten och att diskutera olika ämnen i klassrummet , att få höra olika personers synvinklar och att lära sig arbeta tilsamans med andra människor är nyttiga kunskaper.
Så enligt mig handlar det inte om mer eller mindre lärarstyrda lektioner
Gärna MER lärarstyrda lektioner då jag tror man lär sig mer genom disskusion och sammarbete än genom att plugga in en text från någon bok
Det jag är emot är närvarotvång bara för sakens skull, ropa up ditt namn och sen är du fri att fortsätta med ditt arbete
Sen att det skulle vara orättvist mot dom andra håller jag inte med om
Alla människor har 24 timmar på ett dygn om någon väljer att spendera 2 timmar på en uppgift och någon annan 8 timmar i skolan eller hemma borde vara upp till var och en, den timmen någon spenderar i skolan är ju en timme jag måste spendera hemma
Du säger att chansen finns jag kanske lär mig mer än dom andra för att jag kunde studera i lugn o ro. medans andra plikttroget går till skolan
Det är just det som är felet varför ska personer straffas för att dom väljer att studera i en miljö där dom kan koncentrera sig och lära sig saker
Man går väll trots allt i skolan för sin egen skull och borde inte tvingas följa idotiska regler som endast förhindrar din inlärning och försämrar dina studieresultet.
Så gärna närvarotvång på lektioner där det finns en mening i att du kommer till klassrummet, tex klass disskusioner , undervisning från läraren, grupparbeten o.s.v
men inte när den enda anledningen är att ditt namn ska hamna på en närvarolista och inget annat
Sebastian
Sebbe skrev:
Så enligt mig handlar det inte om mer eller mindre lärarstyrda lektioner
Gärna MER lärarstyrda lektioner då jag tror man lär sig mer genom disskusion och sammarbete än genom att plugga in en text från någon bok
Det jag är emot är närvarotvång bara för sakens skull, ropa up ditt namn och sen är du fri att fortsätta med ditt arbete
Sen att det skulle vara orättvist mot dom andra håller jag inte med om
Alla människor har 24 timmar på ett dygn om någon väljer att spendera 2 timmar på en uppgift och någon annan 8 timmar i skolan eller hemma borde vara upp till var och en, den timmen någon spenderar i skolan är ju en timme jag måste spendera hemma
Du säger att chansen finns jag kanske lär mig mer än dom andra för att jag kunde studera i lugn o ro. medans andra plikttroget går till skolan
Det är just det som är felet varför ska personer straffas för att dom väljer att studera i en miljö där dom kan koncentrera sig och lära sig saker
Man går väll trots allt i skolan för sin egen skull och borde inte tvingas följa idotiska regler som endast förhindrar din inlärning och försämrar dina studieresultet.
Så gärna närvarotvång på lektioner där det finns en mening i att du kommer till klassrummet, tex klass disskusioner , undervisning från läraren, grupparbeten o.s.v
men inte när den enda anledningen är att ditt namn ska hamna på en närvarolista och inget annat
Nu förstår jag bättre vad du menar, att man förväntas jobba på individuellt med sina uppgifter i skolan på ett sätt som man lika gärna kunde ha gjort hemma.
Men ändå så måste man väl komma fram till en gemensam regel vad som gäller, man kan ju inte heller få dra fördel av att man struntar i regler. NU finns det en regel att du ska vara närvarande och du tar dig friheten att strunta i den medan andra inte gör det.
Hur skulle man lösa det rent praktiskt så det blir bra för alla?
Skapa en bättre miljö för eget arbete i skolan? Göra ett avtal med varje elev, kanske också i samråd med föräldrar, hur han/hon ska sköta sitt arbete - om det skulle funka bättre att jobba i skolan eller hemma.?
Viola skrev:
Nu förstår jag bättre vad du menar, att man förväntas jobba på individuellt med sina uppgifter i skolan på ett sätt som man lika gärna kunde ha gjort hemma.
Men ändå så måste man väl komma fram till en gemensam regel vad som gäller, man kan ju inte heller få dra fördel av att man struntar i regler. NU finns det en regel att du ska vara närvarande och du tar dig friheten att strunta i den medan andra inte gör det.
Hur skulle man lösa det rent praktiskt så det blir bra för alla?
Skapa en bättre miljö för eget arbete i skolan? Göra ett avtal med varje elev, kanske också i samråd med föräldrar, hur han/hon ska sköta sitt arbete - om det skulle funka bättre att jobba i skolan eller hemma.?
Nja.. att jag drog fördel av att strunta i reglerna stämmer inte riktigt
kanske på ett personligt plan eftersom jag anser att jag lärde mig mer en vad jag annars skulle gjort
Men för mina betyg och chanser att studera vidare, så var valet att inte följa skolans regler förödande, då reglerna ang närvaro tydligen var viktigare än mina studieresultat.
Hur man skulle lösa saken rent praktiskt är som du säger lite svårare
Ett avtal med varje elev i samrådan med föräldrar skulle kunna vara en bra idé , sen skulle man utvärdera saken var 6e månad och se om eleven klarade av att sköta friheten eller inte.
Ett enkelt sätt skulle annars vara att medela vilka lektioner det är närvarotvång på.
Då vet eleven att det ska hända något "speciellt" den dagen som gör att det finns en anledning att komma på lektionen
Sebastian
Viola
Nej det har inte att göra med att jag omyndigförklarar dig, men jag utgår ifrån att du och jag tänker på olika sätt, samt att mitt sätt att förmedla mina synpunkter är genom en dialog, inte gärna genom presentation av olika lösningar. Anledningen till detta följer här nedan.
Jag skulle kunna ge presentationer på lösningar men då skulle vi ändå röra oss inom ett område som jag kallar partikulärt och jag ser skolan som en partikulär i något generellt och en partikulär diskussion leder alltid till partikulära alternativ. T.ex. du tar upp detta med plikt och frågar om jag skulle vilja avskaffa den... detta leder till det andra problemet, nämligen att vi kommer att prata förbi varandra då jag (du får ursäkta mig) antar att vi har olika åsikter om vad samhället är för något och vad det ska åstadkomma.
Istället för att se skolan och plikt som oåtskiljaktiga element så föreslår jag att vi tittar på de förväntningar som vårat samhälle har, våra målsättningar och sedan kan vi lättare förstå alla de institutioner som är ämnade att leva upp till dessa målsättningar. En symbolisk bild av denna tanke är att dra ett rep efter sig. Även om repet i början ser ut att vara kaotiskt och tillkrånglat så när man drar det efter sig så följer varenda fiber i repet din dragkraft och allting ser ut att falla på plats av sig självt. Alltså detta är en förenklad bild av ett samhälles målsättning. För att få en klar bild över samhällsstrukturen och varför den rör sig som den gör måste vi ta reda på dess målsättning.
Om vi skulle diskutera skolan så är den enbart en enda fiber i detta rep och att kritisera skolan och vilja förändra skolan skulle inte förändra samhällets målsättning. Jag skulle kunna ställa upp en kritik mot skolan genom att peka på vad vetenskapen säger oss om lärande, om skolformens inverkan på barnens psyke, om hur det känns för många barn att måsta gå till ett ställe där de blir utskällda, kanske mobbade och tvingade till saker de inte har någon översikt i eller ser någon mening i. Men det tänker jag inte göra.
Istället tänker jag föra fram tanken att en av samhällets målsättningar är att skapa välstånd för en minoritet på majoritetens bekostnad. Dvs. girighet. Jag vet inte om du tittade på TV igår, det var ett "humorprogram" som gick ut på att en arbetare på ett engelskt bolag skulle genomföra ett spex på arbetsplatsen för att vinna en resa. Det hela filmades utan personalens kännedom av dolda kameror. Killen tog fram en docka och förklarade att han ville visa sin buktalningskonst. Reaktionerna lät inte vänta på sig, han hann buktala i kanske fem sekunder så var det minst tre chefer på honom och drog med sig honom i ett annat rum och frågade om han tappat besinningen och hotade med att ge honom sparken.
Ett i mitt tycke ganska harmlöst skämt var alltså inte alls roligt enligt cheferna. Dessa människor som arbetar på alla dessa bolag existerar för att driva bolaget mot högre vinster och den som får ut vinsten är alltid den på toppen. För att kunna åstadkomma denna målsättning måste personalen hållas nere och under tysta hot. Jag tycker det är ganska fantastiskt att man kan leva på ett sätt som innebär ett ständigt hot att när som helst kan bli av med jobbet, själva livsnerven för ens existens, men att det samtidigt är straffbart att förolämpa någon. Att det är okej att hota någon med sparken men förbjudet att skämta på "arbetstid"! Exploatering med silkeshandskar.
Skolan följer naturligtvis med i spåret av denna målsättning. Istället för att verkligen koncentrera sig på att finnas där för att lära ut kunskaper blir mönstret det samma. Hålla fast barnen och tvångsmata dem med information de kanske eller kanske inte ser någon mening med.
Om man istället skulle ändra samhällets målsättning från att handla om en elites ekonomiska välstånd till att handla om alla medborgares välmående. Hur skulle den visionen se ut? Hur skulle skolorna se ut?
Om vi tar upp din fråga om plikt. Då plikt i det giriga samhället blir till ett tvång, hur skulle då plikt kunna vara i den välmående samhället? Från att ha varit en plåga till att kanske rent av bli en njutning!
Så du förstår att det handlar om sammanhang. Det partikulära utgör karaktärer i en pjäs och sammanhanget är naturligtvis själva manuskriptet. Det giriga samhällets manuskript är ganska ytligt, typiskt macho och otillfredställande för majoriteten. Det går ut på att det är okej att erövra och exploatera eftersom det är så högt stående, så oerhört "civiliserat".
De välmående samhällena har helt annorlunda manuskript. Det jag skriver kanske låter som en typisk socialdemokratisk uppställning. Men jag försäkrar att även om det liknar socialdemokrati så är det inte i grunden socialdemokrati då den praktiska versionen av socialdemokrati fortfarande brukar enbart hacka på om medborgarnas likheter och jämställdheter och blir därför reaktionärt mot andra saker som t.ex. machoattityder och annat som medan det existerar i det giriga samhället blri till något exploaterande, men ifall det skulle existera i det välmående samhället skulle det kanske ha en väldigt nyttig funktion. Alltså man fokuserar återigen på en massa partikulärer som bara leder till sociala splittringar och onödiga gräl medan samhällets målsättning i grunden inte har förändrats.
Återigen då, skolan. Hur ska man förändra den? Ja eftersom skolan hänger samman med arbetstiden för föräldrarna, med att ge lärare arbete och lön, se till att ungdomarna inte är på arbetsplatserna (hur skulle det se ut?) och hålla dem från arbetsmarknaden samt att säkert ge en mängd författare anledning att skriva sina böcker och skapa en "ungdomskultur" som går att utnyttja i försäljningssyften (kläder, telefoner, musik, film, etc). Skolungdomar är en stor industri ska jag tala om. Kolla in John Taylor Gattos hemsida så får du mer information om det.
Frågan är hur skolan skulle se ut i det välmående samhället. Jag föreslår att vi börjar dra i det repet.
Nej det har inte att göra med att jag omyndigförklarar dig, men jag utgår ifrån att du och jag tänker på olika sätt, samt att mitt sätt att förmedla mina synpunkter är genom en dialog, inte gärna genom presentation av olika lösningar. Anledningen till detta följer här nedan.
Jag skulle kunna ge presentationer på lösningar men då skulle vi ändå röra oss inom ett område som jag kallar partikulärt och jag ser skolan som en partikulär i något generellt och en partikulär diskussion leder alltid till partikulära alternativ. T.ex. du tar upp detta med plikt och frågar om jag skulle vilja avskaffa den... detta leder till det andra problemet, nämligen att vi kommer att prata förbi varandra då jag (du får ursäkta mig) antar att vi har olika åsikter om vad samhället är för något och vad det ska åstadkomma.
Istället för att se skolan och plikt som oåtskiljaktiga element så föreslår jag att vi tittar på de förväntningar som vårat samhälle har, våra målsättningar och sedan kan vi lättare förstå alla de institutioner som är ämnade att leva upp till dessa målsättningar. En symbolisk bild av denna tanke är att dra ett rep efter sig. Även om repet i början ser ut att vara kaotiskt och tillkrånglat så när man drar det efter sig så följer varenda fiber i repet din dragkraft och allting ser ut att falla på plats av sig självt. Alltså detta är en förenklad bild av ett samhälles målsättning. För att få en klar bild över samhällsstrukturen och varför den rör sig som den gör måste vi ta reda på dess målsättning.
Om vi skulle diskutera skolan så är den enbart en enda fiber i detta rep och att kritisera skolan och vilja förändra skolan skulle inte förändra samhällets målsättning. Jag skulle kunna ställa upp en kritik mot skolan genom att peka på vad vetenskapen säger oss om lärande, om skolformens inverkan på barnens psyke, om hur det känns för många barn att måsta gå till ett ställe där de blir utskällda, kanske mobbade och tvingade till saker de inte har någon översikt i eller ser någon mening i. Men det tänker jag inte göra.
Istället tänker jag föra fram tanken att en av samhällets målsättningar är att skapa välstånd för en minoritet på majoritetens bekostnad. Dvs. girighet. Jag vet inte om du tittade på TV igår, det var ett "humorprogram" som gick ut på att en arbetare på ett engelskt bolag skulle genomföra ett spex på arbetsplatsen för att vinna en resa. Det hela filmades utan personalens kännedom av dolda kameror. Killen tog fram en docka och förklarade att han ville visa sin buktalningskonst. Reaktionerna lät inte vänta på sig, han hann buktala i kanske fem sekunder så var det minst tre chefer på honom och drog med sig honom i ett annat rum och frågade om han tappat besinningen och hotade med att ge honom sparken.
Ett i mitt tycke ganska harmlöst skämt var alltså inte alls roligt enligt cheferna. Dessa människor som arbetar på alla dessa bolag existerar för att driva bolaget mot högre vinster och den som får ut vinsten är alltid den på toppen. För att kunna åstadkomma denna målsättning måste personalen hållas nere och under tysta hot. Jag tycker det är ganska fantastiskt att man kan leva på ett sätt som innebär ett ständigt hot att när som helst kan bli av med jobbet, själva livsnerven för ens existens, men att det samtidigt är straffbart att förolämpa någon. Att det är okej att hota någon med sparken men förbjudet att skämta på "arbetstid"! Exploatering med silkeshandskar.
Skolan följer naturligtvis med i spåret av denna målsättning. Istället för att verkligen koncentrera sig på att finnas där för att lära ut kunskaper blir mönstret det samma. Hålla fast barnen och tvångsmata dem med information de kanske eller kanske inte ser någon mening med.
Om man istället skulle ändra samhällets målsättning från att handla om en elites ekonomiska välstånd till att handla om alla medborgares välmående. Hur skulle den visionen se ut? Hur skulle skolorna se ut?
Om vi tar upp din fråga om plikt. Då plikt i det giriga samhället blir till ett tvång, hur skulle då plikt kunna vara i den välmående samhället? Från att ha varit en plåga till att kanske rent av bli en njutning!
Så du förstår att det handlar om sammanhang. Det partikulära utgör karaktärer i en pjäs och sammanhanget är naturligtvis själva manuskriptet. Det giriga samhällets manuskript är ganska ytligt, typiskt macho och otillfredställande för majoriteten. Det går ut på att det är okej att erövra och exploatera eftersom det är så högt stående, så oerhört "civiliserat".
De välmående samhällena har helt annorlunda manuskript. Det jag skriver kanske låter som en typisk socialdemokratisk uppställning. Men jag försäkrar att även om det liknar socialdemokrati så är det inte i grunden socialdemokrati då den praktiska versionen av socialdemokrati fortfarande brukar enbart hacka på om medborgarnas likheter och jämställdheter och blir därför reaktionärt mot andra saker som t.ex. machoattityder och annat som medan det existerar i det giriga samhället blri till något exploaterande, men ifall det skulle existera i det välmående samhället skulle det kanske ha en väldigt nyttig funktion. Alltså man fokuserar återigen på en massa partikulärer som bara leder till sociala splittringar och onödiga gräl medan samhällets målsättning i grunden inte har förändrats.
Återigen då, skolan. Hur ska man förändra den? Ja eftersom skolan hänger samman med arbetstiden för föräldrarna, med att ge lärare arbete och lön, se till att ungdomarna inte är på arbetsplatserna (hur skulle det se ut?) och hålla dem från arbetsmarknaden samt att säkert ge en mängd författare anledning att skriva sina böcker och skapa en "ungdomskultur" som går att utnyttja i försäljningssyften (kläder, telefoner, musik, film, etc). Skolungdomar är en stor industri ska jag tala om. Kolla in John Taylor Gattos hemsida så får du mer information om det.
Frågan är hur skolan skulle se ut i det välmående samhället. Jag föreslår att vi börjar dra i det repet.
Sebbe skrev:
Nja.. att jag drog fördel av att strunta i reglerna stämmer inte riktigt
kanske på ett personligt plan eftersom jag anser att jag lärde mig mer en vad jag annars skulle gjort
Men för mina betyg och chanser att studera vidare, så var valet att inte följa skolans regler förödande, då reglerna ang närvaro tydligen var viktigare än mina studieresultat.
Hur man skulle lösa saken rent praktiskt är som du säger lite svårare
Ett avtal med varje elev i samrådan med föräldrar skulle kunna vara en bra idé , sen skulle man utvärdera saken var 6e månad och se om eleven klarade av att sköta friheten eller inte.
Ett enkelt sätt skulle annars vara att medela vilka lektioner det är närvarotvång på.
Då vet eleven att det ska hända något "speciellt" den dagen som gör att det finns en anledning att komma på lektionen
Nej att du drog fördel av att strunta i reglerna menade jag inte men kanske att du förväntade dig att du skulle kunna det, att det skulle accepteras att du gick emot reglerna och ändå få bra betyg.
Eleverna bör definitivt uppleva att det finns en anledning att gå på lektionen. Möjligen att de här uppskissade förslagen skulle kunna funka....
Sceptisk skrev:Viola
Skolan följer naturligtvis med i spåret av denna målsättning. Istället för att verkligen koncentrera sig på att finnas där för att lära ut kunskaper blir mönstret det samma. Hålla fast barnen och tvångsmata dem med information de kanske eller kanske inte ser någon mening med.
Om man istället skulle ändra samhällets målsättning från att handla om en elites ekonomiska välstånd till att handla om alla medborgares välmående. Hur skulle den visionen se ut? Hur skulle skolorna se ut?
Om vi tar upp din fråga om plikt. Då plikt i det giriga samhället blir till ett tvång, hur skulle då plikt kunna vara i den välmående samhället? Från att ha varit en plåga till att kanske rent av bli en njutning!
Så du förstår att det handlar om sammanhang. Det partikulära utgör karaktärer i en pjäs och sammanhanget är naturligtvis själva manuskriptet. Det giriga samhällets manuskript är ganska ytligt, typiskt macho och otillfredställande för majoriteten. Det går ut på att det är okej att erövra och exploatera eftersom det är så högt stående, så oerhört "civiliserat".
De välmående samhällena har helt annorlunda manuskript. Det jag skriver kanske låter som en typisk socialdemokratisk uppställning. Men jag försäkrar att även om det liknar socialdemokrati så är det inte i grunden socialdemokrati då den praktiska versionen av socialdemokrati fortfarande brukar enbart hacka på om medborgarnas likheter och jämställdheter och blir därför reaktionärt mot andra saker som t.ex. machoattityder och annat som medan det existerar i det giriga samhället blri till något exploaterande, men ifall det skulle existera i det välmående samhället skulle det kanske ha en väldigt nyttig funktion. Alltså man fokuserar återigen på en massa partikulärer som bara leder till sociala splittringar och onödiga gräl medan samhällets målsättning i grunden inte har förändrats.
Återigen då, skolan. Hur ska man förändra den? Ja eftersom skolan hänger samman med arbetstiden för föräldrarna, med att ge lärare arbete och lön, se till att ungdomarna inte är på arbetsplatserna (hur skulle det se ut?) och hålla dem från arbetsmarknaden samt att säkert ge en mängd författare anledning att skriva sina böcker och skapa en "ungdomskultur" som går att utnyttja i försäljningssyften (kläder, telefoner, musik, film, etc). Skolungdomar är en stor industri ska jag tala om. Kolla in John Taylor Gattos hemsida så får du mer information om det.
Frågan är hur skolan skulle se ut i det välmående samhället. Jag föreslår att vi börjar dra i det repet.
Du diskuterar i mycket abstrakta termer och utifrån din tolkning av samhället som om "samhället" har en själ och en vilja att gynna eliten
på andras bekostnad. Samhället består ju av människor och olika ideologier och åsikter. Så du ger en falsk bild som om samhället har en
vilja och en ambition och denna ska vi byta ut till en annan lika övergripande och entydig...
Hur ser då ditt välmående samhälle ut rent konkret - det där samhället som inte gynnar eliten? Och hur skulle skolan se ut i ett sådant samhälle?
Du kommer inte ifrån konkretiseringar.
Viola
Saken är den att samhället faktiskt har en övergripande ideologi eller religion och därför blir problemet att ifall man skulle ändra på den doktrinen så är det svårt att säga vad som skulle hända.
Det är lika svårt att förutse som vad en dogmatisk Kristen skulle göra ifall denne plöstligt skulle överge sin religion.
Lärande är en individuell process i samspel med andra och lärande är inte något som är uteslutet till skolan. Lärande pågår hela tiden och genom hela livet. Varför har man då bestämt att lärande ska delas ut i doser som flourtanten?
Du säger konkretisera, vad är det som ska konkretiseras? Skolformen är bara ett schema och en plats, det är människor som suger i sig kunskaper. Försök du istället att konkretisera situationer där människan lär sig saker.
Saken är den att samhället faktiskt har en övergripande ideologi eller religion och därför blir problemet att ifall man skulle ändra på den doktrinen så är det svårt att säga vad som skulle hända.
Det är lika svårt att förutse som vad en dogmatisk Kristen skulle göra ifall denne plöstligt skulle överge sin religion.
Lärande är en individuell process i samspel med andra och lärande är inte något som är uteslutet till skolan. Lärande pågår hela tiden och genom hela livet. Varför har man då bestämt att lärande ska delas ut i doser som flourtanten?
Du säger konkretisera, vad är det som ska konkretiseras? Skolformen är bara ett schema och en plats, det är människor som suger i sig kunskaper. Försök du istället att konkretisera situationer där människan lär sig saker.
Sceptisk skrev:Viola
Saken är den att samhället faktiskt har en övergripande ideologi eller religion och därför blir problemet att ifall man skulle ändra på den doktrinen så är det svårt att säga vad som skulle hända.
Det är lika svårt att förutse som vad en dogmatisk Kristen skulle göra ifall denne plöstligt skulle överge sin religion.
En grej är ju att bli en lite bitsk debattör som jag :wink:
Lärande är en individuell process i samspel med andra och lärande är inte något som är uteslutet till skolan. Lärande pågår hela tiden och genom hela livet. Varför har man då bestämt att lärande ska delas ut i doser som flourtanten?
Du säger konkretisera, vad är det som ska konkretiseras? Skolformen är bara ett schema och en plats, det är människor som suger i sig kunskaper. Försök du istället att konkretisera situationer där människan lär sig saker.
Visst lär man sig i alla möjliga sammanhang. Väldigt många barn har
knäckt läskoden hemma innan de började skolan. Väldigt många praktiska saker lär man sig hemma och etiska förhållningssätt man lär sig hemma sitter väl djupare än det man lär sig i skolan. Man lär genom kompisar. Det går att räkna upp hur mycket som helst. Men skulle det ändå i praktiken funka att ta bort skolplikten? Vilka skulle bli mest lidande på det? Jo de som inte lär sig så mycket på andra sätt heller.
Den som har skall det varda givet - från den som inget har skall det tagas
ifrån...
Man kan ju jämföra med Finland där man inte har skolplikt utan lärplikt. Man är alltså inte skyldig att gå i skolan men att visa att man lärt sig vissa saker. Jag tror inte skillnaden är till Finlands nackdel. (Men sen finns det förstås en hel mängd andra skäl till att det skiljer sig i resultat mellan finska o svenska skolbarn).
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Fann skrev:Man kan ju jämföra med Finland där man inte har skolplikt utan lärplikt. Man är alltså inte skyldig att gå i skolan men att visa att man lärt sig vissa saker. Jag tror inte skillnaden är till Finlands nackdel. (Men sen finns det förstås en hel mängd andra skäl till att det skiljer sig i resultat mellan finska o svenska skolbarn).
Det händer att man i Sverige får dispans från skolplikten och då måste man kunna visa att man lärt sig ungefär det som är i skolplan kan man tänka. Som jag har berättat tidigare så tröffade jag en exentrisk kvinna som levde i skogen och svimmade av chocken hon fick när vänner hon litade på ville titta på Bingolotto. Hon hade fått en sådan dispans och jag undrade i mitt stilla sinne hur pojken skulle må i längden. Man tar på sig ett ansvar om man tar barn ur den gängse samhällsgemenskapen.
Men så excentriskt behöver det naturligtvis inte vara och det skulle säkert finnas kreativa människor som skulle göra något bra av det men det skulle också finnas barn som skulle bli väldigt utlämnade åt knäppa vuxna. jag tror att finns bara skolplikten från samhällets sida så skulle det inte märkas så stor skillnad. De allra flesta skulle skicka sina barn till skolan.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster