jag tycker det är... vackert. om nu livet ska vara heligt så är väl nuvarande inställning lite ...konstig?
undrar hur det ser ut i det där orientalien med synen på sådant här?
den kan väl inte vara som vår väl?
Eutanasi, ja eller nej?
Moderator: Moderatorgruppen
Lurigt..
Jag tror att de flesta drar in känslor och inte kall logik. Därför så tror jag att en som är helt övertygad om att dödshjälp är alltid fel, grundar detta på känslor. Inte rationellt tänkande.
Ja, om jag är 80 år och lider så kommer jag se till att dö om jag vill. Hur man skall lyckas med det, är dock en svår fråga. Läkare brukar vara nitiska.
Döden måste ju kopplas ihop med livet. Alltså, om man faktiskt tror att all smärta i värden är bättre än att dö. Då skall personen få lida obegränsat. Om man däremot tror att smärtan in legitimeras, skall personen få dö.
Hela dödsgrejen måste ju kopplas till att döden är skrämmande för folk, att man inte vet vad som händer efter. Det är då inte konstigt att det blir känslorna som spelar in och att man dogmatiskt kör över alla som faktiskt anser att obegränsat lidande i många fall är vansinnigt. Tidsfaktorn för lidanden anser jag inte vara viktig, dvs. om personen får lida oerhört i 30 år eller 1 timme.
Jag skrev med avsikt provocerande. Så ni vet...
Ja, om jag är 80 år och lider så kommer jag se till att dö om jag vill. Hur man skall lyckas med det, är dock en svår fråga. Läkare brukar vara nitiska.
Döden måste ju kopplas ihop med livet. Alltså, om man faktiskt tror att all smärta i värden är bättre än att dö. Då skall personen få lida obegränsat. Om man däremot tror att smärtan in legitimeras, skall personen få dö.
Hela dödsgrejen måste ju kopplas till att döden är skrämmande för folk, att man inte vet vad som händer efter. Det är då inte konstigt att det blir känslorna som spelar in och att man dogmatiskt kör över alla som faktiskt anser att obegränsat lidande i många fall är vansinnigt. Tidsfaktorn för lidanden anser jag inte vara viktig, dvs. om personen får lida oerhört i 30 år eller 1 timme.
Jag skrev med avsikt provocerande. Så ni vet...
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Bara en anmärkning i all hast:
Jag tycker det är intressant att något som för jämnan ställs i motsatsförhållande till känslorna likväl upplevs som "kallt" - och det är stradde på inga sätt ensam om att uppleva. Ingen annan som finner något motsägelsefullt i vår "tro på" att något öht kan förmå vara utan emotion? Den känslolösa KÄNNER SIG könslolös.
stradde skrev:Jag tror att de flesta drar in känslor och inte kall logik
Jag tycker det är intressant att något som för jämnan ställs i motsatsförhållande till känslorna likväl upplevs som "kallt" - och det är stradde på inga sätt ensam om att uppleva. Ingen annan som finner något motsägelsefullt i vår "tro på" att något öht kan förmå vara utan emotion? Den känslolösa KÄNNER SIG könslolös.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Avantgardet skrev:Bara en anmärkning i all hast:stradde skrev:Jag tror att de flesta drar in känslor och inte kall logik
Jag tycker det är intressant att något som för jämnan ställs i motsatsförhållande till känslorna likväl upplevs som "kallt" - och det är stradde på inga sätt ensam om att uppleva. Ingen annan som finner något motsägelsefullt i vår "tro på" att något öht kan förmå vara utan emotion? Den känslolösa KÄNNER SIG könslolös.
Jag känner instinktivt att vi kan vara rationella och pragmatiska utan emotioner!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Facinerande ämne, är det kulturen dvs det samhället man "landat" i som ska avgöra när en individ anser sig ha fullgjort sin tid här på jorden. Det är väl ett tvåeggat svärd egentligen.
Först efter att ha läst denna tråden började jag fundera på euthanasi, det har aldrig fallit mig in att det skulle vara ett problem. Jag har alltid levt efter "finns viljan så finns förmågan" så vad skulle kunna vara problemet.
Så det jag finner lite störande i denna debatt det är att det känns som om någon ber om att få bli mördade för att dom själva inte vågar eller anser sig kunna ta klivet själv. Det tycker jag känns fel, dels mot läkaren som får frågan. Han började väl inte jobba som läkare för att ta sina patienters liv fast dom ber om det. Det andra är om man inte vågar eller anser sig oförmögen till detta har man då tagit i åtanke på vad det är man ber någon att göra.
Tillbaka till det tvåeggade svärdet, om nu samhället "legaliserar" mord
på ohjälpligt sjuka individer hur långt är vi ifrån kravet på eusthansi, dvs återinförandet av ättestupan.
Nåväl, vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte. SciFi litteraturen är översållad med "självmordsbås" liknande telefonkiosker så pragmatiskt sett förutses det att eusthansi kommer vara godkännt av samhället om inte förespråkat tom.
Jag skulle inte vilja vara i den läkares skor som hjälpt att döda någon med tex kronisk smärta och får veta att det dykt upp nya fina smärtlindrande substrat kort tid efter dödshjälpen..
Först efter att ha läst denna tråden började jag fundera på euthanasi, det har aldrig fallit mig in att det skulle vara ett problem. Jag har alltid levt efter "finns viljan så finns förmågan" så vad skulle kunna vara problemet.
Så det jag finner lite störande i denna debatt det är att det känns som om någon ber om att få bli mördade för att dom själva inte vågar eller anser sig kunna ta klivet själv. Det tycker jag känns fel, dels mot läkaren som får frågan. Han började väl inte jobba som läkare för att ta sina patienters liv fast dom ber om det. Det andra är om man inte vågar eller anser sig oförmögen till detta har man då tagit i åtanke på vad det är man ber någon att göra.
Tillbaka till det tvåeggade svärdet, om nu samhället "legaliserar" mord
på ohjälpligt sjuka individer hur långt är vi ifrån kravet på eusthansi, dvs återinförandet av ättestupan.
Nåväl, vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte. SciFi litteraturen är översållad med "självmordsbås" liknande telefonkiosker så pragmatiskt sett förutses det att eusthansi kommer vara godkännt av samhället om inte förespråkat tom.
Jag skulle inte vilja vara i den läkares skor som hjälpt att döda någon med tex kronisk smärta och får veta att det dykt upp nya fina smärtlindrande substrat kort tid efter dödshjälpen..
Fantasi är viktigare än kunskap, kunskap är begränsad medan fantasins bredd är oändlig! [A. Einstein]
Avantgardet skrev:J R Auk skrev:Jag känner instinktivt att vi kan vara rationella och pragmatiska utan emotioner!
Hur känns icke-emotionen?Hur känner man igen att det är den man känner? In absurdum...
Det är också lustigt att man talar om "starka" respektive "svaga" känslor.
Varför är det lustigt, du gav ju just en grund för åtskillnaden, desto fler varv runt banan desto starkare emotion
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
ZheDude skrev:Facinerande ämne, är det kulturen dvs det samhället man "landat" i som ska avgöra när en individ anser sig ha fullgjort sin tid här på jorden. Det är väl ett tvåeggat svärd egentligen.
Först efter att ha läst denna tråden började jag fundera på euthanasi, det har aldrig fallit mig in att det skulle vara ett problem. Jag har alltid levt efter "finns viljan så finns förmågan" så vad skulle kunna vara problemet.
Så det jag finner lite störande i denna debatt det är att det känns som om någon ber om att få bli mördade för att dom själva inte vågar eller anser sig kunna ta klivet själv. Det tycker jag känns fel, dels mot läkaren som får frågan. Han började väl inte jobba som läkare för att ta sina patienters liv fast dom ber om det. Det andra är om man inte vågar eller anser sig oförmögen till detta har man då tagit i åtanke på vad det är man ber någon att göra.
Tillbaka till det tvåeggade svärdet, om nu samhället "legaliserar" mord
på ohjälpligt sjuka individer hur långt är vi ifrån kravet på eusthansi, dvs återinförandet av ättestupan.
Nåväl, vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte. SciFi litteraturen är översållad med "självmordsbås" liknande telefonkiosker så pragmatiskt sett förutses det att eusthansi kommer vara godkännt av samhället om inte förespråkat tom.
Jag skulle inte vilja vara i den läkares skor som hjälpt att döda någon med tex kronisk smärta och får veta att det dykt upp nya fina smärtlindrande substrat kort tid efter dödshjälpen..
Den som vill dö tar väl rimligtvis ställning till sannolikheten till nya behandlingsmetoder och önskar med detta i behåll.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Den som vill dö tar väl rimligtvis ställning till sannolikheten till nya behandlingsmetoder och önskar med detta i behåll.
Jag tror faktiskt inte det, det handlar om desperation och inte rationellt tänkande. Tålamod är nog inte en styrka för någon som år efter år väntat på nya behandlingsmetoder medan man själv ser sig förfalla bit för bit.
Sen tror jag även att se sina nära och kära lida för att man själv lider, det tror jag oxå spelar in. Man kommer till en situation där man känner sig som en belastning för sin omgivning. Depressionens onda cirkel, så nej det tror jag inte är ett rationellt agerande untan ren rosa desperation. Man vill komma bort från alla ledsna ansikten och smärtan.
Fantasi är viktigare än kunskap, kunskap är begränsad medan fantasins bredd är oändlig! [A. Einstein]
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Hada jag varit läkare i en sån här situation så hade jag räckt patienten "Myten om Sisyfos", skålat i dosetter, och sagt "ryck upp dig för helvete!". Sen hade man ju kunnat medicinera dem med SSRI eller nåt, om de därefter, trots allt, fortfarande vill ta livet av sig så hade jag skrivit ut Bensodazepiner och bett dem hoppa utför ett stup (vilket de mest troligt då hade gjort). Att ta ställning i frågan utifrån en etisk princip anser jag dumt.
Ett sätt att se det, själv ser jag dock livet är en endaste lång raksträcka - omöjligt att gå runt.
J R Auk skrev:Varför är det lustigt, du gav ju just en grund för åtskillnaden, desto fler varv runt banan desto starkare emotion
Ett sätt att se det, själv ser jag dock livet är en endaste lång raksträcka - omöjligt att gå runt.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster