Mellan himmel och jord

[Kallekula]

Rising

Läste igenom en gång till. Kul att se prov på kreativitet mer än att läsa om vad kreativitet är.  Det verkar finnas potential.

[Rising]

Om kortspelet: Ja, jag vill ha mer Kalla Kriget-känsla. Exemplet med Usama Bin Laden var dumt - jag borde förlägga världshändelserna längre tillbaka i tiden. Typ, såsom CIA's gamla planer på att göra Fidel Castro hög på LSD - det är den sortens sköna humor jag vill åt.

Om folkrörelsemusik: Hip hop och senare techno med dess alla olika underkategorier var rätt typiska folkrörelse-musikstilar. De kräver inte dyr teknik, och man kan träna upp sig väldigt snabbt i grundläggande skicklighet; även om det förstås krävs talang och fingertoppskänsla för att man ska producera riktigt bra musik i dessa genrer, såsom i alla andra.

[Kallekula]

Mordförsöken på Fidel där finns det mycket att hämta, jo det skulle bli ett skönt spel.  :)

I julas så gav vi varandra lite olika spel i present, varav ett gick ut på att man spelade två och två och i dessa par skulle man vara överens. Det gav flest poäng. Tex skriv ned fem anledningar för att gifta sig. Eller skriv ned så många obehagliga lukter du kan (allt detta på 30 sek). Sedan jämförde man inom lagen svaren, ju av samma ju fler poäng. Det komiska var att jag och fruns lillebrorsa spelade och fick mer poäng än fruns lillesyrra och hennes blivande man. Det var upplagt för en julgruffsklassiker. Speciellt frågorna varför man skaffar barn resp gifter sig. Det höll på att ställa till det.  Fast det löste sig.


Nej nu måste jag fundera på metoder föra att komma i form till sommaren. Sitter och blivit allt för fet på mitt kontor. Tyvärr handlar det väl bara om mer motion och bättre matvanor. Fast känner någon till rea på fettsugning så tipsa mig.

[Avantgardet]

[...]För övrigt vad du säger kan inte detta ha att göra med utvecklingen av hemmastudior (och mer professionella) som underlättar att lägga ljudmattor och mer rytmiska beat på ett enkelt sätt? Det är lättare att mixra och testa med olika beat.  [...]Vad du säger om hårdrocken så tänker jag på gitarristerna i olika hårdrocksband som började gnida skalor upp och ned som den värsta Paganini. Gillar en del av dem, så länge de är musikaliska och kluriga. Fast blueskänslan det är något magiskt med den. Och vill jag höra gnidande på skalor så gillar jag mer jazz och renodlat klassiskt.

Nja, jag tror inte förändringarna har så mycket med tekniken att göra. Samma utvecklingsmönster står ju att finna i just jazzen tidigare - jag tänker då från t.ex. Jelly Roll Morton och Louis Armstrongs bluesiga början och vidare genom Bird och Coltranes skalexerciser till Ornette Colemans atonala ljudmålningar. Det är nog mest ett sätt för en genre att äta upp sina egna möjligheter innifrån - kravet på förnyelse, eller avsmaken inför stagnation (samma mynt).

Har du lyssnat på Mahavishnu Orchestra? Plattan "The inner mounting flame", och främst då låten "You know you know"?

Jag gillar själv att arbeta mer diakront, som den låten (eller modaljazzen för den delen), än synkront (som svulstiga partitur arrat för en orkester på sjuhundra instrument). Fast det är ju roligt att göra båda delarna - helt olika verksamheter dock, men någon egentlig frihet finns nog bara i den första (vilket också var anledningen till att nämnda Ornette Coleman skevade ut ur tonarterna - känslan vet inga gränser -, och det är nog av samma anledning du gillar bluesen).

[Kallekula]

Avantgardet

Gamla goa Mahavishnu. Det var länge sedan. Ska se om jag kan finna dem i gömmorna. Santana var väl med och lirade med John Mac (stava hans namn rätt) lauglin? I annat fall tankar jag ned den. Tackar för tipset.

Har du hört Allan Holdsworh? (reservation för stavning). Gitarrist. Var i ropet för ett 10-15 år sedan.En speciell ton i sitt spel

[Avantgardet]

Självklart känner jag Holdsworth, utan och innan, pluggat hans legatoteknik en gång i tiden (när jag var ung och flink i fingrarna).

Vet inget om konstellationen Santana och John MacLaughlin, men MacLauchlin har bl.a. spelat tillsammans med Al DiMeola och Paco de Lucia, så det skulle inte vara nåt jag blev direkt förvånad av.

Hur kommer det sig att Kalle kan sina gitarrister?

[PopJimmy]

Bra att vi har gitarrister på forumet, jag har spelat i snart 7 år, men jag fattar fan ingenting.

[Avantgardet]

Inte jag heller, men det är det som är grejen. man behöver bara se ut som att man vet vad man håller på med, och gör man en miss så gör man bara om den och så är det helt plötsligt "så det skall va!". Finurligt va! Där har du nycklen till bra improvisation - go with the flow.

[PopJimmy]

Alltså problemet är att jag kan bara en skala: pentan. Sen kör jag lite Bluespentan och Molpentan på det, men det blir som sagt inte så mycket mer än så.

Fattar inte hur jag ska bygga upp låtar eller melodier eller harmonier eller rytmer. Kör bara gamla rockgrejjer, från typ 50 och 60 talet, det blev för avancerat för mig efter 60talet.

[Avantgardet]

Du behöver inte mer, egentligen. Pentan är "homebase" för mig med (fast jag kan mina dominantfrygiska och superlokriska skalor också). Pentan och ackordstonerna räcker alldeles utmärkt för det mesta. Sen har man ju "ljud" och "rytmer" i största allmänhet att laborera med. "Misstagen" är vad som öppnar upp flest dörrar för mig.

Kul att du spelar Jimmy, riktigt kul! Själv har jag spelat sen jag var nio år och vilsekommen, nu är jag alldeles strax 25 men lika vilsekommen, så det blir alltså snart 16 år av vilsekommet plinkande. Kan man tänka sig!

[PopJimmy]

Okej, men du, har du mic och kan spela in saker? Tänkte om vi kunde slänga ihop en FF orkester?

[Avantgardet]

Det är illa ställt med det, jag sitter på en dieseldriven stenåldersdator som måste vevas igång (och den är bestyckad med en X-box-hårddisk, den förra hårddisken åkte i golvet - och med den åratal av arbete -, och det är en rutin som upprepas som det tycks mig, försöker få tag på äldre saker jag gjort genom andra), och ljudkortets mickingång är pajad (har fått mecka och tejpa i timmar innan jag lyckats få nåt ljud de gånger jag försökt spela in - gav upp i somras, hade en gitarrelev som jag var tvungen spela in lite övningar åt) men jag har faktiskt beställt mig en bättre utrustad bärbar som jag borde få inom en vecka eller två. Jag skall dock försöka kasta ihop nåt så fort jag har tid och möjlighet. Det är skamligt, jag har inte ens en förstärkare (spelar genom ett rigg bestående av en Cry-Baby, en distpedal och ett tremolo som går rakt in i ett par datorhögtalare som är spruckna), jag har dock två gitarrer (en Ibanez som hängt med länge och som jag modifierat på egen hand - dock är telehonan paj så det går en sladd rätt in i kroppen på den som jag lött fast där -, och en telecasterliknande Yamaha med skev hals som jag fick för en femma röka en gång i tiden). Ingen av gitarrerna har dock alla sex strängar, det är tungt att vara fattig, å andra sidan kan jag se det som en tillgång för man tvingas tänka om sitt spel när det saknas strängar.

Som sagt, när jag får tid och möjlighet, och känner mig en smula kreativ, så fixar jag ihop nåt. En FF orkester hade ju varit skoj

[PopJimmy]

Fan du har ju bättre grejjer än mig.

Själv har jag en jävla leksaksgitarr. Det är en stratocaster kopia, tror den heter Big Sound 1982, Jävla skitgrej, köpte Gitarren, En Squier14tummare, slad och ställ ALLT för en tusing. Sen är jag vänsterhänt så jag höll den upp och ner i 3 år efter det när jag började spela mer solon så märkte jag att det var fan omöjligt att spela solon upp och ner eftersom man måste lägga handen över hela halsen. så jag stränga om den till vänster, men kommer alltid åt rattjävlarna när jag spelar. När jag spelar på den brukar jag koppla in den direkt till datorn ivia en mjukvarueffektpedal. Allt låter skit. Dock fick jag en marschall sträkare som far min hittade i soprummet, dock måste man koppla in hörlurar för att få ljud i stärkaren, det är alltså precis tvärt om som med andra stärkare, eftersom då kopplar man in hörlurar när man INTE villl höra ljud från stärkaren. Dessutom har jag två akustiska gitarrer, båda låter skit, ena gitarrens intonering eller vad fan det heler är helt cp, stämmer man den så låter det mer och mer skit ju längre ner på halsen man kommen, men skit samma jag har ändå snott den, ett dåligt kap var det dock. Den andra aukustiska jag har, den enda som lät LITE bra råkade visst bara tappa den i golvet så halsen sprack längt upp mellan halsen och huvudet, nu har jag limmat skiten Dock är även denna gitarr snodd - tur nog det. Sen fick jag en gammal gitarr av mormor, men den var också trasig, det är dock sadeln som är paj, skit lågt ljud. Sen hade jag en stålsträngad som farsan hitta i soprummet. Lät skit, går inte att spela på - helt jävla omöjligt, det är typ 1 cm mellan de skithårda stålträngarna och halsen - försöker man ta ett akord så skär strängarna av fingrarna typ. Den enda bra gitarren jag hade var en 3/4 gitarr, dock slog jag sönder den när min f.d. flickvän bråkade med mig. Fan det var en skön gitarr, hade den i typ två veckor. Det var alltså en av de typ 5 ggrna på 3 år som jag någonsin blev arg på henne. Men efter det var jag påväg att kasta mig ut på E4an.

Jag testa att lägga in min mp3spelare i min aukustiska gitarr idag och spelade in från den, det blev skitfet inspelning. Det lät som världen fetaste dist (mycket fetare än gitarrljudet, det hördes typ bara dist, MEN det var tungt! Ska lägga upp en inspelning senare idag).

Det enda som är bra med min gitarr är att den heter 1982, mitt födelseår. Allt annat är skräp.


Nej jag kom på en sak, jag har faktiskt haft en 7:e gitarr, en 12strängade elplanka som hade 3 strängar som inte gick att stämma. Micarna var paj, allt var fan pan på den, men den var fan snygg! Drömmer om en vänsterhänt sunburn stratocaster squier. Innan jag skaffar en babyrosa telecaster eller nått annat bra skit.

[Avantgardet]

Åhhhh!!! Din lyckost! TVÅ förstärkare och en massa ackustiska! Du vet inte vad det är att vara fattig! Själv fick jag växa upp i ett pannrum, jag och min gitarr - pappa kastade ut min första gitarr genom fönstret på andra våningen så den gitarren gick åt helvete. Jag lärde mig också tidigt att aldrig ta emot något av nån - för då står man i SKULD. Kläderna fick jag och min bror ärva av pappas kusiner, kläder som hörde hemma mer än ett decennium tillbaka i tiden. Schampoo visste jag inte vad det var förrän att jag kom upp i skolåldern, men fick aldrig prova på det förrän jag blivit vuxen och flyttat hemifrån. Nu har pappa fått ett jobb (han låtsas vara frisk trots att han supit sönder kroppen och har förmaksflimmer) fast han har precis, har jag fått höra per telefon, lyckats bli vräkt och avstulen 10 000 (vilket är halva hans lön), dessutom blev han misshandlad förra vintern så att han fick tungan kluven och kraftiga skallskador - jobbigt att inte kunna vara på plats och hjälpa honom.

Ett tips med gitarren som var svårspelad: prova sätta på tunnare strängar (stålsträngade ackguror brukar folk stränga med alldeles för tjocka strängar - djävla trubadurlallare som bara vill låta HÖGT -, ett 0.11 set eller ännu hellre 0.10 skulle duga finemang och den skulle gå sjuttio gånger bättre att spela på - om man inte vill hålla sig till tre ackord och skrika för full hals där bakom). Dessutom föreslår jag, i den mån det går och inte ger upphov till rasslande, att du söker sänka stränghöjden (främst stallet, men kan behöva justeras i sadeln också, och detta gör du enklast genom att ta bort den där lilla plastgrejen och slipa ned den på undersidan).

Jag tror Danelectro har plankor som skulle passa dig.

[J R Auk]

Själv plinkade jag en bjärton eller nått. Men då det var på tok för långt att gå till lektionerna sa jag upp bekantskapen med den för länge sen.

Jag har alltid gillat bättre att låta tankarna spela, låter så mycket bättre då