zenon
Moderator: Moderatorgruppen
Re: zenon
fredde skrev:har lite problem med att fatta zenons trdje paradox, den som handlar om pilen i rörelse, någon som kan förklara .
Om pilen i varje ögonblick står stilla, hur kan den då sägas röra sig (kontinuerligt).
Om vi har en kamera som kan ta väldigt många bilder per sekund, skulle pilen stå stilla på varje bild - och hur kan detta resultera i pilens rörelse? Kontinuerlig röresle är därmed en illusion och rörelse kan förklaras på samma sätt som när vi uppfattar rörelse om vi ser ett visst antal stillbilder per sekund (när vi ser film) och hjärnan själv omvandlar dessa stillbilder till upplevelse av kontinuerlig rörelse.
Så frågan är, finns det en "minsta" enhet på rörelsens område, eller en minsta tidsenhet? Kan vi tala om rörelse om den inte är kontinuerlig utan vår upplevelse av den är betingad av av att föremålen omkring oss och vi själva gör teleportationshopp i rymden?
A
Algotezza aka Algotezza
Algotezza skrev:Kontinuerlig röresle är därmed en illusion och rörelse kan förklaras på samma sätt som när vi uppfattar rörelse om vi ser ett visst antal stillbilder per sekund (när vi ser film) och hjärnan själv omvandlar dessa stillbilder till upplevelse av kontinuerlig rörelse.
Men, om man säger att rörelsen inte stannar förrän den nått sitt mål som kanske handlar om att hämta kaffe. Eller träffa tavlan. Har den då fulländats? Är dess mening klar?
Kan man inte utveckla rörelsen till att säga att på grund av att jag hämtar kaffe så måste jag röra mig till toan snarare än om jag har druckit vatten?
Jag försökar måla upp ett drama där allt händer samtidigt, men beroende på hur saker påverkar varann inuti denna händelsearena, så ändras hastigheterna på dessa deltagare.
Algotezza, var den förklaring du gav "zenons tredje paradox"? Den lät så allmän, tyckte jag.
Boing
A skrev:Algotezza skrev:Kontinuerlig röresle är därmed en illusion och rörelse kan förklaras på samma sätt som när vi uppfattar rörelse om vi ser ett visst antal stillbilder per sekund (när vi ser film) och hjärnan själv omvandlar dessa stillbilder till upplevelse av kontinuerlig rörelse.
Men, om man säger att rörelsen inte stannar förrän den nått sitt mål som kanske handlar om att hämta kaffe. Eller träffa tavlan. Har den då fulländats? Är dess mening klar?
Det handlar i förstone inte om final, teleologisk eller avsiktsmässig rörelse utan om rörelse som fysiskt fenomen, utan annan mening än vad betraktaren ger den själv.
A skrev:Kan man inte utveckla rörelsen till att säga att på grund av att jag hämtar kaffe så måste jag röra mig till toan snarare än om jag har druckit vatten?
Nu handlar det om final utan om anal eller dylik rörelse. :roll:
A skrev:Jag försökar måla upp ett drama där allt händer samtidigt, men beroende på hur saker påverkar varann inuti denna händelsearena, så ändras hastigheterna på dessa deltagare.
Det spelar ju inte så stor roll om allt sker simultant och med olika hastigheter eller ej, frågan kvarstår ändå om rörelse är verklig eller ej, om den existerar objektivt eller bara visar sig i vår upplevelse.
A skrev:Algotezza, var den förklaring du gav "zenons tredje paradox"? Den lät så allmän, tyckte jag.
Boing
Så här står det i mitt lexikon i filosofi:
" I paradoxen om den flygande pilen visar Zenon att pilen står stilla. Vid varje tidpunkt befinner den sig på ett bestämt ställe. Den rör sig inte där den är och ej heller där den inte är. Den rör sig därför inte."
Jag menar att slutsatsen måste vara: pilen rör sig därför inte kontinuerligt och ting och varelser som rör sig rör sig inte kontinuerligt utan i "små hopp". Zenon menar troligen att rörelse för att kallas rörelse måste vara kontinuerlig.
A
Algotezza aka Algotezza
amy skrev:Även när pilen tycks stå stilla (ex: i en bild) så rör den (bilden, atomer) sig fortfarande, annars kunde den inte synas. Utan rörelse, skapelse, finns ingenting.
Men om rörelsen på de lägre nivåerna också består av "språng"...
Rörelse som en relation mellan stillheter...
A
Algotezza aka Algotezza
Kanske är pilens bana en diskret sådan ( ej kontinuerlig ) med dellängder stora som längden av en kvark.
Relationen mellan tid och rum har ju tidigare behövts revideras i och med relativitetsteorin, så jag kan tänka mig att förklaringen ligger i för oss idag okända termer.
Relationen mellan tid och rum har ju tidigare behövts revideras i och med relativitetsteorin, så jag kan tänka mig att förklaringen ligger i för oss idag okända termer.
Im just a soul whos intentions are good.
Javisst algotezza men..
Jag tog ett kort på pappa en gång, och jag zoomade in hans öga under lång exponeringstid, vilket inte var med flit utan en senare upptäckt. Då blev jag överaskat fascinerad över fenomenet jag upptäckte. De var små pulser som jag fick med på bilden, hos ögonmuskeln som håller vinkeln ögat kikar på vid rätt riktning, och det såg riktigt intressant ut.
Men vad jag menade framkom inte alls tydligen. Jag menar rörelsen bortom rörelsen. Den där lilla rörelsen, som beroende på hur stort valet är; om ögat ville titta på tvn framför sig medans kroppen lutade sig bak (vilket här var fallet) och därmed korrigera anfallsvinkeln.
Jag tycker det är intressant som fan, själva omvändningen, reaktionen som kommer från tanken/känslan t.ex av att någon säger hej bakom ryggen och så vänder man sig om och träffar precis mitt i prick med ögat rakt i den andres öga, otroligt!
Men jag menar inte det heller utan jag menar rörelsen som satte igång rörelsen hos mig innan jag rörde mig, men som ändå gjorde att jag rörde mig. Det är ju enhet, kedjereaktion, visdom, coolt som fan.
Ok, vi säger att jag "avstår" från att reagera, men det är också bara ännu en rörelse. Jag kan inte hålla mig från att inte pissa hur länge som helst, förr eller senare eller alldeles perfekt beroende på hur man ser på saken, så vinner händelsen "pissa", t.ex.
Lalala
Jag tog ett kort på pappa en gång, och jag zoomade in hans öga under lång exponeringstid, vilket inte var med flit utan en senare upptäckt. Då blev jag överaskat fascinerad över fenomenet jag upptäckte. De var små pulser som jag fick med på bilden, hos ögonmuskeln som håller vinkeln ögat kikar på vid rätt riktning, och det såg riktigt intressant ut.
Men vad jag menade framkom inte alls tydligen. Jag menar rörelsen bortom rörelsen. Den där lilla rörelsen, som beroende på hur stort valet är; om ögat ville titta på tvn framför sig medans kroppen lutade sig bak (vilket här var fallet) och därmed korrigera anfallsvinkeln.
Jag tycker det är intressant som fan, själva omvändningen, reaktionen som kommer från tanken/känslan t.ex av att någon säger hej bakom ryggen och så vänder man sig om och träffar precis mitt i prick med ögat rakt i den andres öga, otroligt!
Men jag menar inte det heller utan jag menar rörelsen som satte igång rörelsen hos mig innan jag rörde mig, men som ändå gjorde att jag rörde mig. Det är ju enhet, kedjereaktion, visdom, coolt som fan.
Ok, vi säger att jag "avstår" från att reagera, men det är också bara ännu en rörelse. Jag kan inte hålla mig från att inte pissa hur länge som helst, förr eller senare eller alldeles perfekt beroende på hur man ser på saken, så vinner händelsen "pissa", t.ex.
Lalala
Vilja och rörelse
A skrev:Javisst algotezza men..
Jag tog ett kort på pappa en gång, och jag zoomade in hans öga under lång exponeringstid, vilket inte var med flit utan en senare upptäckt. Då blev jag överaskat fascinerad över fenomenet jag upptäckte. De var små pulser som jag fick med på bilden, hos ögonmuskeln som håller vinkeln ögat kikar på vid rätt riktning, och det såg riktigt intressant ut.
Men vad jag menade framkom inte alls tydligen. Jag menar rörelsen bortom rörelsen. Den där lilla rörelsen, som beroende på hur stort valet är; om ögat ville titta på tvn framför sig medans kroppen lutade sig bak (vilket här var fallet) och därmed korrigera anfallsvinkeln.
Jag tycker det är intressant som fan, själva omvändningen, reaktionen som kommer från tanken/känslan t.ex av att någon säger hej bakom ryggen och så vänder man sig om och träffar precis mitt i prick med ögat rakt i den andres öga, otroligt!
Men jag menar inte det heller utan jag menar rörelsen som satte igång rörelsen hos mig innan jag rörde mig, men som ändå gjorde att jag rörde mig. Det är ju enhet, kedjereaktion, visdom, coolt som fan.
Ok, vi säger att jag "avstår" från att reagera, men det är också bara ännu en rörelse. Jag kan inte hålla mig från att inte pissa hur länge som helst, förr eller senare eller alldeles perfekt beroende på hur man ser på saken, så vinner händelsen "pissa", t.ex.
Lalala
Jodå, allt vi kan uppleva och göra är ju olika varianter av rörelse, fysisk rörels, mental rörelse. Förutom att vi kan röra oss i 3D-rummet förändras ju vårt kroppsliga och mentala tillstånd, som en följd av rörelser på mikronivå, även om vi inte rör oss i rummet.
Det intressanta blir då rörelsen ursprung. När vi rör oss är vår rörelse betingad av en avsikt och bakom den finns vår vilja, men vår vilja påverkas ju av vad vi gjort och lyckats med, så viljan står ju inte fri i relation till rörelsen. Det är en dialektik.
Kan vilja och avsikt också beskrivas som rörelse eller är de något annat? Mental icke fysiskt mätbar rörelse kanske, men förnimbar på ett annat plan... Men då återstår källan för viljan och avsikterna, är det tidigare förverkligade avsikter eller finns ett slags jag-enhet bortom det vi kan uppleva som är viljans och avsikternas immateriella källa? Martinsus menar ju det.
Men om denna jag-enhet är immateriell är den då oföränderlig? Och om den är oföränderlig, hur kan vi då mena att vår vilja och våra avsikter förändras, utvecklas? Eller är denna källa bara en urvilja, en vilja att vilja, oavsett vad... Det som Martinus kallar urbegär, begäret att begära, oavsett vad, en naken vilja till liv, till att skapa och uppleva som aldrig kan förintas..., hårdvaran som inget som sker i/med mjukvaran kan komma åt/ förändra/ förinta...
A
Algotezza aka Algotezza
A skrev:
Det kan vara intressant att matcha din fundering med Libets experiment.
Detta anses visar att vi blir medvetna om (en impuls i hjärnan registreras) efter att försökspersonen utfört en rörelse. Givetvis kan man drar helt olika slutsatser av detta förhållande. En slutsats skulle kunna vara att "den första röraren" härvidlag sätter igång rörelsen - och denna (vilje)process blir vi inte medvetna om (registreras ej i hjärnan) utan vad som registreras är dess verkning som vi blir medvetna om. Stämmer detta in på vad du skrev ovan?
http://en.wikipedia.org/wiki/Benjamin_Libet
/cogito
Men jag menar inte det heller utan jag menar rörelsen som satte igång rörelsen hos mig innan jag rörde mig, men som ändå gjorde att jag rörde mig. Det är ju enhet, kedjereaktion, visdom, coolt som fan.
Det kan vara intressant att matcha din fundering med Libets experiment.
Detta anses visar att vi blir medvetna om (en impuls i hjärnan registreras) efter att försökspersonen utfört en rörelse. Givetvis kan man drar helt olika slutsatser av detta förhållande. En slutsats skulle kunna vara att "den första röraren" härvidlag sätter igång rörelsen - och denna (vilje)process blir vi inte medvetna om (registreras ej i hjärnan) utan vad som registreras är dess verkning som vi blir medvetna om. Stämmer detta in på vad du skrev ovan?
http://en.wikipedia.org/wiki/Benjamin_Libet
/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
amy skrev:
Håller med amy här.
Den fysiska pilen står aldrig stilla oavsett om den avfyras eller ej.
Även jordens rörelse(hastighet) har betydelse här. Skjuter jag pilen mot jordens rörelseriktning flyger pilen lik förbannat "åt andra hållet", he he...
/cogito
Även när pilen tycks stå stilla (ex: i en bild) så rör den (bilden, atomer) sig fortfarande, annars kunde den inte synas. Utan rörelse, skapelse, finns ingenting.
Håller med amy här.
Den fysiska pilen står aldrig stilla oavsett om den avfyras eller ej.
Även jordens rörelse(hastighet) har betydelse här. Skjuter jag pilen mot jordens rörelseriktning flyger pilen lik förbannat "åt andra hållet", he he...
/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
cogito skrev:A skrev:Men jag menar inte det heller utan jag menar rörelsen som satte igång rörelsen hos mig innan jag rörde mig, men som ändå gjorde att jag rörde mig. Det är ju enhet, kedjereaktion, visdom, coolt som fan.
Det kan vara intressant att matcha din fundering med Libets experiment.
Detta anses visar att vi blir medvetna om (en impuls i hjärnan registreras) efter att försökspersonen utfört en rörelse. Givetvis kan man drar helt olika slutsatser av detta förhållande. En slutsats skulle kunna vara att "den första röraren" härvidlag sätter igång rörelsen - och denna (vilje)process blir vi inte medvetna om (registreras ej i hjärnan) utan vad som registreras är dess verkning som vi blir medvetna om. Stämmer detta in på vad du skrev ovan?
http://en.wikipedia.org/wiki/Benjamin_Libet
/cogito
Det finns väl olika nivåer i vårt medvetande, djupnivå och vardaglig, dagsmedveten nivå. Vi är ju betydligt mer än vad vi är vardagligt medvetna om att vi är. Det gälelr ju också viljan, en sak är vad vi på djupet vill, en annan vad vi är medvetna om att vi vill.
A
Algotezza aka Algotezza
cogito skrev:amy skrev:Även när pilen tycks stå stilla (ex: i en bild) så rör den (bilden, atomer) sig fortfarande, annars kunde den inte synas. Utan rörelse, skapelse, finns ingenting.
Håller med amy här.
Den fysiska pilen står aldrig stilla oavsett om den avfyras eller ej.
Även jordens rörelse(hastighet) har betydelse här. Skjuter jag pilen mot jordens rörelseriktning flyger pilen lik förbannat "åt andra hållet", he he...
/cogito
Den för mig intressanta frågan är om rörelse är kontinuerlig eller diskret, vilket någon var inne på här ovan.
Att rörelse existerar i någon form och kan upplevas och att det som kan upplevas måste vara statt i någon form av rörelse för att påverka våra upplevelseorgan är ingenting jag ifrågasätter.
A
Algotezza aka Algotezza
Algotezza skrev:
Till dig är mitt svar att för manifestationer gäller en blandning av kontinuerligt och diskret (på andra nivåer kan de uppträder som renodlat diskret resp. kontinuerligt).
Inom manifestation-erfarenhetsområdet verkar det skenbart kontinuerliga, i så motto att vi varseblir tingen som sammanhängande och rörelsen som framlöpande - och skenbart diskret när vi skiljer t ex det flytande från det fasta eller gasartade som något principiellt olikt.
/cogito
Den för mig intressanta frågan är om rörelse är kontinuerlig eller diskret, vilket någon var inne på här ovan.
Att rörelse existerar i någon form och kan upplevas och att det som kan upplevas måste vara statt i någon form av rörelse för att påverka våra upplevelseorgan är ingenting jag ifrågasätter.
Till dig är mitt svar att för manifestationer gäller en blandning av kontinuerligt och diskret (på andra nivåer kan de uppträder som renodlat diskret resp. kontinuerligt).
Inom manifestation-erfarenhetsområdet verkar det skenbart kontinuerliga, i så motto att vi varseblir tingen som sammanhängande och rörelsen som framlöpande - och skenbart diskret när vi skiljer t ex det flytande från det fasta eller gasartade som något principiellt olikt.
/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 59 och 0 gäster