PopJimmy skrev:Jag tror man ska vara försiktig i när man börjar analysera motsägelser inom mysticism. Poängnen är att alla motsägelser inom religion är inte "mystiska" utan i många exoteriska religioner rör det sig antagligen om uttalanden om saker som (med lätthet) går att definiera (och motbevisa) logiskt utifrån andra grunder. Visst finns det romantiserande i exoteriska delar av (folkliga inslag hos) religioner som bl.a. tas i uttryck i banala motsägelser, men att säga att mystiska paradoxer skulle röra sig om romantiserande är enligt mig helt felaktigt. Logiker är lika romantiserande i deras befängdhet till försök att få världen att gå ihop.Stefan skrev:Emellertid har jag känslan av att många religiösa tycker att dessa motsägelser på nåt sätt ökar mystiken.
Försöker man systematisera en mystisk motsägelse/paradox så kan det sluta på två sätt: Man lär in sig denna paradox som en samling med ord (typ som att lära sig citera bibeln, citera filosofiböcker eller citera tekniska manualer eller citera matteböcker), eller så penetrar man den och förstår en djupare "existentiell essens", en insikt som faktiskt inte är så långt ifrån en matteinsikt.
Istället för att förklara alla explicita poänger ett resonemang syftar till (vilket kanske är en omöjlighet eller kanske inte önskvärt), så syftar paradoxerna till att tvinga subjektet till att bena ut dessa själva.
Vad innebörden av en paradox är, är svårt att föra ett resonemang om. Dessa kanske kan ha ett extremt djup av logik som går att resonera sig fram till som kanske slutar i något form av djup enkelhet, en enkelhet vi alla på något sätt egentligen "vet" någonstans inom oss, men som vi gör allt i världen för att förneka. Eller så kanske det rör sig om att acceptera flera axiom samtidigt, som då på olika nivåer som tillsynes tycks motsätta varandra. Eller så är de rent och skärt nonsens, men som får en att inse att allt de man själv tar förgivet som logiskt kanske egentligen är lika mycket nonsens själv och att det finns en befrielse i detta. Jag vet inte. Kanske är olika från paradox till paradox. Det är svårt att peka på. Men bara för att paradoxer tycks banala så ska man inte underskatta deras potential. Paradoxer är extremt krävande, eftersom de har en bakgrund av extremt, extremt komplexa resonemang bakom sig. Precis som vilken elegant formel eller konstverk som helst.
Vad logiker gör är att de försöker systematisera vår intuitiva förståelse för vad som är en rimlig slutledning. Gentzen säger apropå sin skapelse naturlig deduktion:
First I wished to construct a formalism that comes as close as possible to actual reasoning. Thus arose a "calculus of natural deduction".
Mystiker gör tvärtom medvetet våld på den intuitiva förståelsen. Visst, man kan bevisa vad som helst från vad som helst om man godkänner tillräckligt orimliga härledningar.
En motsägelse är inte detsamma som en paradox:
http://en.wikipedia.org/wiki/Paradox
