Vilsen...

[Grubblaren]

Jag blev medlem här för att ni säkert också grubblar över allt och ingenting.
Skulle vilja dela med mig av mina funderingar kring livet. Men visst, alla har väl någon gång funderat över, varför finns jag o vad gör jag i denna skit världen. Jag tror att alla någon gång har/kommer att vara vilsen i sig själv. Visst är väl vi alla rädda för att bli lämnad ensam...  :cry: Eller är det bara jag som är konstig?

"liten människa på jorden"

[Algotezza]

Jag blev medlem här för att ni säkert också grubblar över allt och ingenting.
Skulle vilja dela med mig av mina funderingar kring livet. Men visst, alla har väl någon gång funderat över, varför finns jag o vad gör jag i denna skit världen. Jag tror att alla någon gång har/kommer att vara vilsen i sig själv. Visst är väl vi alla rädda för att bli lämnad ensam...  :cry: Eller är det bara jag som är konstig?

"liten människa på jorden"

Innan jag kunde läsa och skriva hade jag två funderingar som barn:

Kan man göra absolut ingenting?

Hur är det att vara flicka?

På första frågan kom jag fram till svaret att änglarna kan göra ingenting, för sitter man still och inte tänker på något, rör sig klotet och så andas man och hjärtat slår - man gör någonting, är inte helt stilla. Min mormor hade precis dött då så hon kunde ju liksom änglarna göra ingenting.

Den andra frågan väntar ännu på sitt svar.

Och på den vägen har det blivit och är...

A

[Zokrates]

Jag blev medlem här för att ni säkert också grubblar över allt och ingenting.
"liten människa på jorden"

Jag, minns det så väl, fast det är en evighet sedan, min första fråga eller rättare sagt, det första jag överhuvudtaget sade i denna värld.

Varför finns jag?
Jag minns även hur min far svarade. Du finns för att jag och mamma har gjort dig.

Sen vart jag tyst.

[Grubblaren]

hehe..okey..men kan det vara så att alla människor har ett eget uppdrag som vi ska utföra?

[Angelina]

Absolut, vi har har alla våra uppdrag att utföra. "Ibland" kan det vara svårt att förlika sig med sitt uppdrag och särskilt då har jag märkt att man börjar ifrågasätta sin existens mer än vanligt.
Vad är DITT uppdrag, Grubblaren?

Bra svarat av din far, Z.

[Grubblaren]

Det är ganska svårt att säga, men jag tror att mitt uppdrag är att få folk att skratta genom teater. Om nu det kan vara ett uppdrag. Iallafall att hjälpa folk på olika sätt. Vad tror du att dit är?

[Algotezza]

Jag blev medlem här för att ni säkert också grubblar över allt och ingenting.
"liten människa på jorden"

Jag, minns det så väl, fast det är en evighet sedan, min första fråga eller rättare sagt, det första jag överhuvudtaget sade i denna värld.

Varför finns jag?

Den frågan var jag redan som barn för ytlig att ställa. Jag var i stället tidigt intresserad av dinosaurier, så jag frågade min fader, den kloke folkskolläraren som hade svar på allt, hur man kunde känna till vad dinosaurierna hette, när det var så länge sedan de lhade levt. Han bara tittade på mig och log. Jag blev arg och fattade inte varför. Förmodligen förstod jag det några år senare.

Det hela var väl ett utslag av språkfilosofisk naivism: jag trodde att ordet för något hängde objektivt samman med vad det betecknade, bortom och oberoende av mänskliga konventioner. Tyrannosaurus Rex hade hetat så "från början", trodde jag.

A

[Fication]

Jag hade inte bara tittat och lett, jag hade brustit ut i gapflabb! Det är ju en underbar fråga som bara barn kan hitta på och det kräver en viss filosofisk skolning för att förstå varför, som du beskriver.

[Algotezza]

Jag hade inte bara tittat och lett, jag hade brustit ut i gapflabb! Det är ju en underbar fråga som bara barn kan hitta på och det kräver en viss filosofisk skolning för att förstå varför, som du beskriver.

Jag återberättade historien på min fars begravning för att hedra hans minne, och då undrade mina barns kusin, 15 år då, vad det var för roligt med min historia. Så kan det gå. Hon tyckte väl min fråga var berättigad...

A

[Angelina]

Det är ganska svårt att säga, men jag tror att mitt uppdrag är att få folk att skratta genom teater. Om nu det kan vara ett uppdrag. Iallafall att hjälpa folk på olika sätt. Vad tror du att dit är?

Låter som ett bra uppdrag. Mitt är liknande. Eller, man har ju olika nivåer och aspekter på sitt uppdrag, och om man talar om den större meningen, så är mitt uppdrag att inge hopp. Att man får följa sin dröm. Min dröm är att skapa ( med alla medel)  och uppleva kärlek, skratt och omvälvande insikter. Att vara fri att göra precis vad jag vill. Jag vill visa att det är ok att leva så. Man behöver inte tränga i sig i rädsla och konventioner. Att låta min själ skina över världen.