Angående innehållet

[What Gives?]

Det jag önskar av alla som använder detta forum är att ni i första hand tänker på att era inägg är av sådan art att så många som möjligt ska kunna läsa dem och få en behållning av dem. Privata uppgörelser och smädelser tycker jag man kan ta privat eftersom det inte är allmängiltigt intressant.

Det finns ingen tolerans för personangrepp på forumet, och framförallt inte på de filosofirelaterade forumen. Med tanke på dessa forums natur borde en användares personlighet överhuvudtaget aldrig komma i fråga. Frågor av mer personlig och mindre saklig karaktär (vare sig de är angrepp eller ej) passar bättre under Övriga forum.

Med facit i hand konstaterar jag att webplatsens ansvariga lovar mycket, men är sämre på att leverera. Hur kommer det sig egentligen?

[Angelina]

Det är väl så att när man pratat med samma människor under en längre tid så glömmer man bort att man befinner sig på ett offentligt forum och lägger bort "artigheterna".

[tomtefader]

Det finns ingen pardon för dåligt uppförande. I och med att ni - som specifikt fall - är en dam, skulle jag dock personligen kunna tänka mig att förlåta ett för intimt korresponderande, även på allmänt forum. Men annars, icke i något fall.

[Sökande]

Så utomordentligt väl uttryckt min herre!

[Avantgardet]

Det finns ingen pardon för dåligt uppförande. I och med att ni - som specifikt fall - är en dam, skulle jag dock personligen kunna tänka mig att förlåta ett för intimt korresponderande, även på allmänt forum. Men annars, icke i något fall.

Vad är det med er? Dålig luftkonditionering på hjärnkontoret? Eller är det avsaknaden av min närvaro som får kvalitén på tänkandet att sjunka?

Ett dåligt beteende är alltid ursäktat när altanativen är än värre. Och ett medvetet dåligt agerande är bättre än ett icke-medvetet dåligt agerande. Vi har alla olika bakgrunder och olika preferenser, vem skall vi ge tolkningsföreträde? Eller menar tomtefader, som är så snabb att fälla metafysiken och vetenskapen i avsaknad av axiom, att etiken är ett tämligen oproblematiskt område med universellt giltiga värderingar?

[What Gives?]

Det är väl så att när man pratat med samma människor under en längre tid så glömmer man bort att man befinner sig på ett offentligt forum och lägger bort "artigheterna".

Hmm, det förstås. Det blir emellertid lätt en ond cirkel.

Synd, tycker jag.

[What Gives?]

Det är uppenbarligen inte fråga om att "ge" någon tolkningsföreträde i nuläget, då forumets skapare och tillsatta moderatorer redan har formulerat syften och riktlinjer. Möjligen i framtiden.

Vad är poängen med att hota med tillrättavisanden som ändå inte tycks förekomma vid regelöverträdanden. I så fall kan man lika gärna ta ner de klistrade inläggen eftersom de är ren desinformation.

[J R Auk]

En smädelse smädar enbart den som ger uttryck för den. Om nu folk vill utge  sig och visa upp sig som tillkortakommande konversatörer så är väl inte problemet däri. Snarare så ligger väl problemet, om det nu är något, i att den eventuella anledningen till att ett ämne dryftats går om intet.

[What Gives?]

Snarare så ligger väl problemet, om det nu är något, i att den eventuella anledningen till att ett ämne dryftats går om intet.

Ja, och att man måste slösa en orimlig mängd tid åt att sålla bort skit. Det får i alla fall mig att tröttna då och då.

[J R Auk]

Jag föreslår att alla som inte vill se sådana slags inlägg söker lyfta dom slags inlägg som dom vill se.

Det är självsanerande s.a.s.

Som någon påpekade förut så är vi alla beroende av statusen och dylikt. Jag är beredd att hålla med om att det får gälla för den som söker hävda sig med smädelser av andra.

Det är en idé om vad livet och samvaron är som man måste stå emot. Men ansvaret vilar hos en själv.

[tomtefader]

Så utomordentligt väl uttryckt min herre!

Det samma kan jag desvärre inte säga om er. Ty, ser ni inte hur fel ni tilltalar Mig? Min Herre, skall det givetvis stå. Skillnaden mellan versal och gemen (mellan Gud och människa) är i sådana här sammanhang av yttersta vikt av uppmärksamma, kamrat Sökande. Jag upprepar: av yttersta vikt!

Eller är det avsaknaden av min närvaro som får kvalitén på tänkandet att sjunka?

Den, er avsaknad, påverkar bevisligen illa på mitt tänkande - det är jag man nog att medge - men i detta fall viker jag inte hän för motstånd, inte ens ett avantgardistiskt sådant. Jag är nämligen beredd att här - här och nu, om än under anonymitet, som en parentes bland andra parenteser - påstå någonting högst kontroversiellt, in i sista blodsdroppe färdig att utspy ett uttlåtande, vilket - kanhända, ifall nurnorna få råda - kommer att gå till historien. Detta mitt utlåtande författas fördelaktigast i en spartansk tes, en universal tes, bortom all horbefläckad relativism; en transcendental sanning, för sublim för människa att ta till sig. Den ljuder:

Om konvenans och bordsvana, låtom oss icke twista.

Jag tackar således för mig (och ber er, som en sista rättskaffens gärning, uppmärksamma den sekundära konsonanten i tesens sista verb, som de facto är att bese som den primära meningen i tesen.)

[Avantgardet]

Jag bugar mig ödmjukt, och uthärdar ett i liv i skuggan av edert stora förstånd.

[Zokrates]

Ack och dubbelt ve,
så även bugar jag, för Tomtefars professionella utmanövrering av all vidare vettig dialog i detta tema.
Låt inte glåporden burdust och oförtjänt hagla fritt!

[tomtefader]

Mitt herrefolk,

Jag såg det helt enkelt som min plikt att ända alla vidare spekulationer gällande etikettens natur, så jag gav mig i kamp med de ettrigaste av medel; självutnämnda axiomer.
Jag vet att ni ursäktar mig. Jag skall i forsättningen ej längre ta utrymme i denna tråd (ifall jag inte bli emotsagd, förstås.)

[hovnarr]

Med facit i hand konstaterar jag att webplatsens ansvariga lovar mycket, men är sämre på att leverera. Hur kommer det sig egentligen?

Lovar vi? Vi ger förhållningsregler och rekommendationer, men kan tyvärr inte personligen garantera att de följs. Det är upp till var och en. Det där med fri vilja, du vet. På samma sätt är det faktum att det står i lagen att det är förbjudet att ha ihjäl folk inte en garanti för att ingen kommer att dö. Samma princip. Liksom polisen upptäcker vi först i efterhand om ett regelbrott begåtts - och ibland (också liksom polisen) inte ens det.

Hälsningar
, medelmåttig