dödar jämställdheten romantiken?

[Mohini]

jag har börjat inse att jag inte tänder så mycket på män, som på manliga attribut. en stor varm famn att krypa in i, någon som tar hand om mig, byter glödlampor, dricker öl och kollar på fotboll.

om det sedan är en man, kvinna eller marsian ifråga är egentligen av sekundär betydelse.

frågan är ju dock om inte jämställdheten, och med den en kvinnoroll som blir mer och mer lik mansrollen, dödar romantiken?

försvinner inte attraktionen den dagen jag själv börjar byta mina glödlampor?

eller är det precis så det ska vara, nämligen att singelkvinnan anammar mansrollen, så att hon sedan kan stå över den, och tända på en individ istället för dennes attribut...?

[miss x]

jag har börjat inse att jag inte tänder så mycket på män, som på manliga attribut. en stor varm famn att krypa in i, någon som tar hand om mig, byter glödlampor, dricker öl och kollar på fotboll.

*KRÄKS*

eller är det precis så det ska vara, nämligen att singelkvinnan anammar mansrollen, så att hon sedan kan stå över den, och tända på en individ istället för dennes attribut...?

Du har fattat galoppen.

Sexuellt har jag tills vidare min assistent Lena Handen.
(Lite skakig men ack så rutinerad).

[suchanother]

I jämlikhetens namn ska du och killen samarbeta vid byte av glödlampor. Om du håller i glödlampan och killen lyfter upp dej och börjar snurra så skruvas lampan i. Ur denna kramvänliga situation kan romantiken sen börja spira och nå oanade höjder.

[tomtefader]

Jag håller inte med användare suchanother. Han sjuka beskrivningar om jämlikhet, om kramvänlghet... nej, det går inte, det följer ej min logik. Ty, min logik förtäljer att kvinnan skall vara underställd mannen, mannen herre över kvinnan. Det är en logik som har sitt ursprung myriader av år bakåt i tiden.
En logik, icke bestridbar.

[tomtefader]

Jag vill erinra mig om en dikt, passande kontexten utmärkt. Det finns mycket lärdom att taga från denna dikt.

Adam sade till Eva:
"Du leda, du lystna hynda,
jag gitter ej släpa och sträva
för dig, som lärde mig synda!
Förbannelsens frukt har du plockat
med dina förbannade händer,
till lustar har du lockat
med dina nakna länder,
din däjlighet har försänkt mig
i låga begär bland djuren,
från Eden har du stängt mig,
det flammar eld från muren!
Din tunga är ormen som stiftar
allt ont med sin hatfulla träta,
ditt tal är en tand som förgiftar
min mat, när jag vill äta!
Och ville jag slå dig till jorden,
min kraft av din däjlighet tämjes,
en krypande hund är jag vorden,
jag vämjes, ve, jag vämjes,
förbannad vare du!"
Men kvinnan log i sin vrede
och hånade mannen och sade:
"Rätt så att du ger dig, du lede,
de namn, som på mig du lade!
Du själv är en orm som stiftar
allt ont, om ock i tystnad,
du själv är en tand, som förgiftar
du själv är en hund i din lystnad,
du hatar, men vågar ej bräcka
det kärl, där din lusta vill dricka,
din törst med min kropp vill du släcka,
och därför min hand må du slicka!
Din livsfrukt du gav mig att bära
i ångest under mitt hjärta,
ditt barn med min blod må jag nära
och föda i smälek och smärta,
förbannad vare du!"

Och mannen knöt sina händer
och slog henne blodig om kinden,
och kvinnan bet sina tänder
tillsamman och flydde som hinden
och satte sig ned på en tuva
vid Phrath för att se i dess strömmar
och sörja och lida och ruva
i hatfulla, hämndfulla drömmar.
Men mannen lade sig neder
och borrade hjässan i jorden
och skälvde i alla leder
av sorg för de bittra orden,
i anden han såg henne blöda
och smärtsamt förvrida dragen
och grät sina ögon röda
av skam för de blodiga slagen
och mindes med ånger den möda
hon gjort sig alltjämt för hans trevnad,
och huru hon redde hans föda
och var till en hjälp för hans levnad,
och huru i hatet hon hyste,
var kärlek och smärta under,
och hur hennes ögon lyste
av vemod i trätans stunder,
och huru med kärlek hon ledde
den sonen, han givit henne,
och huru med omsorg hon redde
om aftonen bädden åt tvenne,
och huru, när sista flamman
av solen försjunkit i fjärran,
de slingrade lemmarna samman
i lust och i skräck för Herran.
Och Adam stod upp för att söka
och varsnade droppar av bloden
och såg hennes fotspår kröka
sig ned mot den heliga floden
och såg henne sitta vid stranden
med Kain, hans son, vid sin sida
och vara bedrövad i anden
och sörja och hata och lida.
Och Adam gick henne nära
och sade: "Vi skulle jag slå dig,
du blöder om kinden, min kära,
med vatten av Phrath vill jag två dig,
med läkande blad vill jag hela
de sår, i ditt hjärta jag skurit,
din sorg vill jag sörja och dela
de tungsamma bördor, du burit.
Jag gitter ej känna mig ensam,
förbannad och driven från Eden,
vår nöd som vår lust är gemensam,
gemensam den ödsliga leden,
där allting, som lever, vill gräva
oss gravar, varhelst vi blicke"
- så talade Adam till Eva,
men Eva svarade icke.
Och Adam vart stum och sänkte
förbittrad sitt huvud mot barmen,
och åter på hämnd han tänkte,
på nytt vart han gripen av harmen.
Då veknade kvinnan och trängde
sig tätt intill mannen och lade
sin arm om hans skuldra och hängde
sig fast vid hans hals och sade:
"Jag gitter ej banna och klandra,
jag gitter ej se hur du gråter,
vi måste förlåta varandra,
när icke vår Herra förlåter!
Vi äro som hund och hynda,
så låter oss synda och vämjas,
så låter oss samfällt lida
och sörja vårt livs elände
och hata och träta och strida
och älska till världens ände!"

Och mannen och kvinnan drogo
tillsammans ut i livet
och uppfyllde jorden och dogo
av ålder och år, är det skrivet.
Men så, medan tiderna farit
med väldiga vingeslag,
ha mannen och kvinnan varit
allt intill denna dag.

[Benjie]

Absolut inte!  - ..vilken planet kommer Du ifrån egentligen!!

Men aprospos dikten.. så är den ett stycke sanning som en kvinna  definitivt skulle opponera sig emot!

BENJIE

[tomtefader]

Ben,

Det glädjer mig att ni säger, citat, ett stycke sanning, slutcitat, då dikten i sanning är sanning! J
ag önskar djupt att jag skall få response agressive från forumets fruntimmer, så att jag, då i egenskap av gentleman, kan ledsaga dem bort från de gudsförgätna stigar de, med sitt ändlösa pladder, kommer att förirra sig till - i argumentationsväg, förstås!

[Mohini]

men kom igen nu... det var faktiskt en seriös fråga!

om konstruerad manlighet och kvinnlighet och vad som eventuellt kvarstår när den skalas bort.

[tomtefader]

Jag försvarar mig med att mina föregående inlägg är av rent chockartat slag. Jag kommer nämligen det inte låta hända, denna "fusion av kön". Jag skall kämpa för att kvinna skall förbli kvinna - i den roll, som Nurnorna henne tilldelat - och man skall förbli man - i den roll, som han sig själv tilldelat.
I allvarlig mening är jag alltså emot att rollerna förtinas.

[miss x]

I jämlikhetens namn ska du och killen samarbeta vid byte av glödlampor. Om du håller i glödlampan och killen lyfter upp dej och börjar snurra så skruvas lampan i. Ur denna kramvänliga situation kan romantiken sen börja spira och nå oanade höjder.

Och fler ljuspunkter?  :wink:

[miss x]

du själv är en tand, som förgiftar
du själv är en hund i din lystnad,
du hatar, men vågar ej bräcka
det kärl, där din lusta vill dricka,
din törst med min kropp vill du släcka,
och därför min hand må du slicka!

Tänkvärt

[tomtefader]

Tänkvärt

Ni förmår uppskatta Landspoeten. Beundransvärt, min dame!

[Zokrates]

Dödar jämställdheten romantiken? Svar ja.

Frågan bör vara: Hur skapar vi romantik i ett jämställt samhälle?

[miss x]

Dödar jämställdheten romantiken? Svar ja.

Hur?

Frågan bör vara: Hur skapar vi romantik i ett jämställt samhälle?

Fler manliga strippor?

[Kerozene]

i ett jämställt samhälle så bestämmer väl var för sig vilken roll de ska ha(?) kvinnan ska inte tvingas sätta sig i rollen som en traditionell man om hon inte vill och vice versa.