(c) KYREUS skrev:Tyvärr, sagt utan elakhet, det är svårt att se något konkret i den ord-ridå du levererar. Själv tar jag helt avstånd från tesen att ändamålet skulle helga medlen. Tror istället att människan kan vara tydlig i diskussionen av etisk-moraliska mål + och samtidigt få utrymme för tolkning av vad som är rätt vs fel. Ett tydligt exempel är abortfrågan. Det är MYCKET ENKELT ATT UTTALA SIG FÖR ELLER MOT ABORT. Generellt!
En helt annan sak vore hur man samtalar med en kvinna som tvingats till abort efter en våldtäkt!!
(c) KYREUS
Det är inte alls enkelt; det är både både subjektivt och relativt. Man kan t.ex inte säga att "det är alltid fel att döda någon annan", annat än utifrån en absolut moral. Ur en praktisk filosofisk riktning kan man dock komma fram till godtyckliga riktlinjer. Frågeställningarna blir alltid av existentialistisk art om man inte använder en absolut moral. Man kan kanske plocka sönder illa underbyggda resonemang och på så sätt komma åt en form av reduktionistisk moral/förhållningssätt, typ occams razor.
Men religioner tolkas ofta att ha en absolut moral, så om det finns en sådan övertygelse så bottnar resonemanget väldigt snabbt.
Jag behöver bara få en idé om hur jag vill omforma världen, och det enda som kan hindra är om man kan argumentera emot mina motiv. Annars är det upp till mig att göra vad som helst som leder fram till mina mål. Hur ska du kunna bli tydlig i resonemanget med mig om vad som är rätt eller fel om något du tycker är fel är precis vad jag måste göra för att uppnå mitt mål? Du måste då motivera varför mitt mål är felaktigt, och då inte utifrån en absolut moral.
Här måste vi skilja på den praktiska lite ytliga filosofin från den lite mer djupa opraktiska teoretiska filosofin. Jag är ingen ond människa bara för jag tycker det ska gå att motivera varför det är fel att döda, annat än utifrån en absolut moral. Det goda kommer inte utifrån en känsla eller från Gud, utan utifrån en medvetenhet om livets villkor och att försöka leva därefter. Religioner har skapas utifrån detta, och absolut moral har givits till människan att följa i brist på medvetenhet. Och visst
medvetenheten är "Gud" om man så vill.
Så inte alls enkelt; utan mycket krav på den enskilde individen som själv ytterst bestämmer över liv och död, och som i brist på medvetenhet gör bäst i att lyssna på de som vet mer och följa deras råd.
Man kan enkelt uttryckt resonera sig fram till vilken utgång som helst så länge man oreflekterat utgår från en människas vilja till något. Först när man utröner rationaliteten till den enskilda människans motiv kan man ifrågasätta den subjektiva viljan att uppnå något. Rent praktisk faller det under psykologin om huruvida en människa har en rationell vilja eller ej. Och det är mycket svårt att utröna en till synes primär vilja att uppnå något hos ett oreflekterande sinne.
Våra arbetsfält, och vad vi fokuserar på i en diskussion ligger nog lite skiljda åt, Kyreus. Men jag förstår din praktiska inställning, och nödvändigheten därav. Även jag är praktisk i min vardag (är snickare och förälder), även om jag ser ihåligheten i mina rutiner. Jag ser även djupet hos vissa handlingar, men de är då inte givna av någon moral utan av samstämmigheten i en av livets öppna gläntor, där jag kan få överblick över vad som sker, och inte skapar något utöver den inspiration som tydligt ger sig till känna. Känner dock att dessa stunder är för få.
/Johan