Ta sig själv på allvar - eller?

[* KYREUS *]

Nej, inte alls! Jag tog inte illa vid mig för Magnus&Brasse-kopplingen. Däremot anser jag att ord kan skada, ord i sig.

                       ( ) KYREUS

[Sökande]

Kyreus skrev:

Nej, inte alls! Jag tog inte illa vid mig för Magnus&Brasse-kopplingen. Däremot anser jag att ord kan skada, ord i sig.

Nog inser du det paradoxala i det resonemanget? Hur kan något utan vilja göra skada i sig? ett ord är trots allt bara ett ord och det gör ingetning utan ett sammanhang, betoning, framhållning etc.

[* KYREUS *]

Förflugna ord, o-förklarade ord, historiska ord utan tolkning, Bibelns arkaiska ord...det finns många exempel på ord som tycks kunna skada när det "träffar" människor och (OBS!!) inte får en rimlig förklaring!

                   (c) KYREUS

[Algotezza]

Förflugna ord, o-förklarade ord, historiska ord utan tolkning, Bibelns arkaiska ord...det finns många exempel på ord som tycks kunna skada när det "träffar" människor och (OBS!!) inte får en rimlig förklaring!

                   (c) KYREUS

Ordens svärd träffar den som förstår dem. Den okunnige är immun mot ordens makt att skada.

A

[Sökande]

Kyreus skrev:

Förflugna ord, o-förklarade ord, historiska ord utan tolkning, Bibelns arkaiska ord...det finns många exempel på ord som tycks kunna skada när det "träffar" människor och (OBS!!) inte får en rimlig förklaring!

Ahh, men dock inte utan att orden är placerade i ett sammanhang eller hur?

[* KYREUS *]

Tänk på poesi. Dikter läste på folkspråk och många gånger utan kontextuella sammanhang. Språk med kroppen:  give me five, ge den djäveln fingret: behöver inte vara sammanhang för att fungera.

   KYREUS tes , anno 2 007: orden lever sitt eget liv.

[Sökande]

Kyreus skrev:

Tänk på poesi. Dikter läste på folkspråk och många gånger utan kontextuella sammanhang. Språk med kroppen:  give me five, ge den djäveln fingret: behöver inte vara sammanhang för att fungera.

Om det inte krävs ett sammanhang för att ett ord ska vara skadligt, vilket är exakt det du anfört, så undrar jag om du klarar av att läsa en ordbok. Går det vägen eller blir du sårad av orden som ej utalats av någon mot dig och som står ensamma utan fullständig sats?

[Algotezza]

Tänk på poesi. Dikter läste på folkspråk och många gånger utan kontextuella sammanhang. Språk med kroppen:  give me five, ge den djäveln fingret: behöver inte vara sammanhang för att fungera.

   KYREUS tes , anno 2 007: orden lever sitt eget liv...

... i mänskliga sociala och mentala sammanhang... upprätthållna av människorna... Men genom att mena att de har ett eget liv kan vi uppleva att så är fallet. Ett självbekräftande synsätt. Vilket synsätt stämmer då?

Ja, vad menar vi med ord? Tecken på ett papper/ en skärm som blir tydliga mot konstrasterande bakgrund? Bokstavskombinationer/bokstavssträngar/ symbolsträngar? Begreppen i vår mentalitet "bakom" orden? Våra "mentala tankebarn" etc. Något gudagivet? Vi får nog bestämma oss vad vi menar med "ord" för att ta ställning till om de lever ett eget liv eller ett "liv" upprätthållet via människor i socialt-språkliga sammanhang...

Fula fingret behöver inte med nödvändighet betyda något fult - att det gör det bygger på en social konvention. Tänk på "tummen upp" som var romerske Kejsarens tecken "döda den jäveln", medan det betyder något positivt idag. Så vad menas då med "ordens/symbolers egenbetydelse utan något sammanhang"? Naturligtvis kan vi använda ord/symboler/gester ensamma men då finns det ju ett underförstått socialt konsensussammanhang vari de ingår och som ger dem mening.

A

[* KYREUS *]

Bäste Broder!
Nog kan ord leva sitt eget liv; förutsättningslöst.
Tänk tex på 2 spännande fenomen:

   1. Människor som talar med djur med människo-ord

    2. Kärleks ord resp hot ord, vilka väcker emotionella reaktioner
        utan att mottagaren ordagrant förstår "bokstäverna"!

                        ( ) KYREUS

[J R Auk]

Nä nu får du väl ta o ge dig Kyreus. Inte kan du gå från ord med bokstäver till att kalla kroppsuttryck som leenden och dylikt för ord likväl och sedan låta de senare bevisa varför de förra håller en mening i-sig.

Fult knep.

Du bevisar snarare motsatsen. Det är intentionen bakom. Det är intersubjektiviteten, det att vi vet vad vissa kroppssingnaler vill mena på som ger oss skäl att tolka på ett visst sätt.

Men denna kroppens anatomiska komunikationen är väldigt långt från det intellektuella språk som vi bygger med ord och i dom bokstäver. Det kräver inte en intuitiv känsla utan en intellektuell träning.

Har du aldrig förvånats av hur argsinta två äkta makar kan låta på ett främmande språk, när du precis fått höra att det verkligen inte är vad dom är eller uttrycker till varandra?

[J R Auk]

Det du talar om är tonlägen och som sådant morrningen och spinnandet, för att ta en analogi som vi alla borde kunna relatera till.

Det är inte ord, det är disposition, attityd, som bygger på vår anatomi, fysiologi. Det är något bundet av hur vi kan uttrycka saker. Det är inte lätt att morra utan ilskan

[Avantgardet]

Tänker du dig ord som ting, Kyreus? Den logiska slutsatsen av ett sånt resonemang är nåt slags Matrixliknande med det ultimata ordet - jag antar att du tänker Gud här, då är jag steget före och säger Guds riktiga namn och rör upp känslorna -, som förlöser människan i nåt slags ljussprakande eufori som vi kan kalla "himmelriket". Är det då någon som sitter på detta och gömmer det från mänskligheten, nån ondskefull sammanslutning av medeltida munkar eller nåt i den stilen så blir det helt plötsligt jätteintressant. Skall sanningen fram så får vi nog gräva i nån annan hylla än pockettoppen. När jag synar mina hyllor i det babylonska biblioteket - som inte finns (en lögn i lögnen om lögnen).

Sanningen är att ord är ord, de är redskap. Sanningen är själv ett ord om orden. Ledsen att trolleriakten förlorar all magi när den avslöjas, men det är bara så det funkar. "Språket" finns inte ens. Även om vi så intygar varje gång vi öppnar munnen. Det är något som skapas, precis som alla institutioner, vi återskapar dem hela tiden, men de har ingen beständighet över oss själva. De finns bara hos[i] oss. Sådan är naturen för alla sociala institutioner, rörligheten må va trög för den som saknar sprängmedel. Jag är minerad till tänder och fötter.

[Benjie]

Tillkommer att man måste vara på sin vakt gentemot potentiellt agressiva personer, och inte ge den tändande gnistan till den som inte vill en väl.

Det gäller att presentera sin tanke på rätt sätt till rätt person.

Vad exakt menar du Jörgen?

Att alla andras ve är hans väl..!!!?? Och att han föredrar relationen utsugning av människor..för att den ger honom  mycket tilbaka   helt enkelt!


BENJIE