Mer dygd att stå ut med välstånd än olycka?

[Cosmic philosopher]

"Det krävs mer dygd för att stå ut med välstånd än olycka"(La Rochefocauld)

Varför har människan så svårt med att ta emot det som är gott,positivt och konstruktivt i livet? Varför förnekar människan sina möjligheter och varför avvisar hon "jaet" och lyckan så mycket egentligen? Är det så att människan har svårare för att vara tacksam för allt gott som finns(och göra något av det i handling) än att stå ut med lidandet och olyckorna?

Noberto Keppe menar att alla ursprungliga tankar och känslor alltid är positiva. Om man mår dåligt ,menar han, är en följd av att man förnekar,utelämnar eller förstör sina sanna (ursprungliga) idéer och emotioner. Han menar helt enkelt att om man inte är i kontakt med verkligheten så blir man sjuk.

[Anders]

"Det krävs mer dygd för att stå ut med välstånd än olycka"(La Rochefocauld)

Varför har människan så svårt med att ta emot det som är gott,positivt och konstruktivt i livet? Varför förnekar människan sina möjligheter och varför avvisar hon "jaet" och lyckan så mycket egentligen? Är det så att människan har svårare för att vara tacksam för allt gott som finns än att stå ut med lidandet och olyckorna?

Noberto Keppe menar att alla ursprungliga tankar och känslor alltid är positiva. Om man mår dåligt ,menar han, är en följd av att man förnekar,utelämnar eller förstör sina sanna (ursprungliga) idéer och emotioner.

Skulle jag våga mig på en gissning så var väl modersskötet rätt neutralt. Och det är kanske så vi vill ha det. Inte Lyckligt MEN inte olyckligt heller. Lite jumt vanligt. Då känner sig reptilhjärnan säker.

[Avantgardet]

Det beror på vad man menar med "ursprungliga känslor". Själv brukar jag vara rätt skeptisk inställd till såna antaganden, men likväl erkänner jag en spontan "kärna" nånstans.

[Angelina]

Anders, jag antar att du aldrig hört talats om livmoderångest?  
Detta är anledningen till att alla har ett grundläggande behov av att ta avstånd från sin mor. Närheten blir för stor. Känns som snor. Det är en fas.

Vad är dygd egentligen?

Har man inte fått lära sig att hantera lycka så undviker man den, mötet med det okända, såvida man inte är djärv och inte har någon självbevarelsedrift att tala om.

[Benjie]

Ta emot lyckan eller hämta den?

Livet var fantastiskt inne i moderlivet ....fadern  och modern gjorde  MIG....en  suverän och enskild individ med  förmåga att som alla andra - i liknande  situation - kunna uppfatta ALLTET.

Dock, närmar vi oss frågan... bör man  vara  positiv (nöjd) eller skall man bli en mansdråpare? Och av  vilken anledning...?

BENJIE

[Angelina]

Note to self: skriv ner goda anledningar till att döda en man.

[Fromm]

I dagens värld har vi ett stort behov att fly undan och att kunna kontrollera våra känslor.
Droger, sprit, mat, sex och spel är alla välkända områden med risk för missbruk.

Religioner och andra filosofiska sekter skall också ge dig kontroll över dina känslor.
Visst kan du känna dig bättre, men du blir beroende av dem precis som alkolisten är av sin drog.

Om du skulle vilja bryta upp från illusionen blir världen ännu mer svårhanterlig.
Religioner och sekter påverkar utomstående personer som du och jag.
Vi måste begripa varför människor tror på gudar eller rymdskepp.

Att vara tonåring och stå ensam utanför religionen i småland är väldigt jobbigt.
Lätt att man fastnar i gemenskapen i andra sekter.

Så snälla tänk på den mentala miljö som vi alla lever i och utnyttjar.
Våga säga nej till Gud och andra falska kartor. Du hjälper därmed oss andra.  :)

[Sceptisk]

Människan vill inte vara ett välgörenhetsobjekt. Om man inte får uppnå sina egna drömmar så tappar livet sin mening. Därmed betyder det att för att kunna uppnå mening så måste man ha visst motstånd. Tänk att få precis allt det där som alla andra drömmer om men aldrig få realisera det man själv vill. Vilket helvete. Och hur ska man kunna slingra sig ur det utan att verka otacksam? Och hur lätt är det inte att bli beroende av den trygghet man faktiskt har om det innebär ett sådant risktagande att göra något man själv vill göra. Det är inte mycket att göra uppe på en pidestal och det blir allt svårare att ta sig av den.

[Benjie]

Note to self: skriv ner goda anledningar till att döda en man.

Inte  döda en människa utan detronisera det utsugand  och  dödliga  förhållandet  som systemet  bygger.

Dvs  göra slut på den makt  som den klass äger  som stjäl min och andras livsuppehållande möjligheter om förstör produktionsplatsmöjligheterna för envar av de  flesta samhällsmedlemmar dvs den klass som lever  av  vårt arbete och gör oss urarva på verkliga  livsmedel, som Mat eller Pengar att köpa mat och välfärd för.

Se hur det blivit i många  samhällen, där stora skikt  ur  befolkningarna inget  har att leva  av, där  går människan antingen under eller organiserar sig  för ett bättre samhälle  eller blir en skoningslös varg som tar  det som den  behöver  för  sin  leda  tillvaro.

BENJIE

[Explorer]

Benjie, du har rätt i sak, men hela bakåtvända resonemanget bygger, också här bakifrån, att ta alla bakifrån.

Finns vissa moment i marxismen som du inte har tänkt igenom. Marx analysera det ekonomiska systemet på ett oerhört imponerande. Han vänder på varje sten, hans "medhjälpare" vädjar, ge avkall på ditt pedantiska tyska sätt!

[Sceptisk]

Benjie, Socialismen var bara berättigad i början av 1900 talet och innan. Nuförtiden har vi på tok för mycket materiellt välstånd. Vi har absolut ingen anledning att klaga ur den synpunkten. Vi lever bara fortfarande med socialismens problemformuleringsförklaring så tror vi att allting går att lösa med mer fördelningspolitik, jämställdhet och materella ägodelar.

Jag blir bestört när jag ser hur Svenska folket, som ändå äntligen röstade fram en högerregering för att få bort stilleståndet i detta land - nu har vänt kappan mot vinden så fullständigt att högern bara får några futtiga poäng. Det är detta som är problemet med demokrati, ibland måste folket tvingas in i svårare omständigheter för att kunna utvecklas och mogna. Socialismen förslöar och dödar alla initiativ.

Människan behöver motstånd och problem, om vi inte har det så har vi ingenting att prata med varandra om, ingen anledning att bilda föreningar eller organisationer. Allting flyter bara ut i en dåligt jäst pannkakssmet och när problemen väl kommer då är vi fullständigt handlingsförlamade och vet varken ut eller in. Svenskarna är sura och otrevliga pedanter, detta land skulle behöva en extern konflikt.

[Fromm]

Sceptisk rekommenderar följande bok om USA http://etc.se/artikel/10898/barskrapad
läs den så kan du sedan be om ursäkt för din okunnighet om Svenskar.

Att du inte törs diskutera politik med mig på Histopolitik tar jag för givet.  

Jag fundera just på vad som motiverar och fostrar fram såna som du.
Kan du inte bidraga med lite av din självinsikt. Även om du hatar att ge bidrag till andra.  :wink:

http://histopolitik.ecommunity.se/

[Sceptisk]

Det har att göra med åsikter Fromm - inte främst kunskaper. Jag anser först och främst att det är inget att skämmas över att vara sk "fattig". I ett land där levnadsstandarden innebär ett hus med fritidshus, två bilar, bredbandsanslutning, hemmabioanläggning och högskoleutbildning för var och en med resor utomlands osv osv så antar man att folk förr i tiden var mycket olyckligare. Detta anser jag är helt falskt. Prylar och materiellt välstånd är inget man blir gladare av, däremot blir man ledsen av att vara isolerad och känna vanmakt och det drabbas både rika och fattiga av. I ett samhälle där det är okej att vara fattig kan man bilda nätverk och hjälpas åt för att klara uppehället. Men i ett land där man ska skämmas över att inte leva "The American Dream" så blir organisationerna inte positiva utan tyngs ner av en djupt maktlöshetskänsla och uppgivenhet istället för att främja medlemmarnas egenskaper.

Problemet med er socialister (om du nu är det) är att ni skäms så förbannat över att ni inte är som den klass ni säger er hata. Det märks tydligt i "er" politik att det är pengar som är den springande punkten. Göran Persson och andra - anonyma - sossar är ett ypperligt exempel på att när "den fattige blir rik blir han fan lik". Jag vidhåller alltså att motgångar är en nödvändig del i livet och när man tror att fattigdom och motgångar är något att skämmas över så drabbas man av vanmaktskänslor och kräver "sin rätt" och tycker det är helt okej att utnyttja staten.

Socialister får gärna organisera sig för min del, men om de nu vantrivs så hemskt på fabrikerna, varför hittar de inte på något annat? De verkar ju vara tillräckligt många. Jag undrar; varför denna ständiga offermentalitet? Gör nåt istället för att klaga.

[Fromm]

Kunskaper om levnadsförhållande har väl inte med åsikter att göra?
Du har ingen självinsikt och mod att erbjuda då?

[Sceptisk]

Om du söker en orientering av din situation så finns det mängder av litteratur på området. Men orienteringen innebär framförallt att man ifrågasätter det konsensus som existerar idag, alltså de värderingar och uppfattningar som redan lever i människors medvetanden. Vi lever t ex i ett sk välfärdssamhälle där ingen ska behöva gå hungrig eller fattig eller utan arbete. Visst är det en bra målsättning, men samtidigt så behöver man inte utgå ifrån att livet måste vara så. Vår välfärdsiver är starkt bunden vid uppfattningen om att vara fattig är att vara en loser eller ett onaturligt tillstånd i livet.

Vi åker ner till Afrika för att hjälpa dom "stackars fattiga infödingarna" till en "dräglig tillvaro" helt utan att tänka att de har i stor utsträckning, där det fortfarande är möjligt, en traditionell livsstil som har andra typer av värden än de som vi har. Med andra ord, vi säger till dom att "ni lever usliga liv för att ni inte har plasma TV" och kör över dom med våra väldigt materiella värderingar om att man ska vara sin egen lyckas smed och man ska ha skolor, regering och välfärd för att vara riktigt mänsklig.

De traditionella samhällena bygger oftast på andliga värden och social gemenskap framför en mängd av materiella ägodelar. Jag menar inte att idealisera dessa samhällen (varför nu DET skulle vara en "idealisering" då vi idealiserar materiella ägodelar), men jag vill ändå lyfta fram att det finns andra värderingar än de som går ut på att man uteslutande ska få respekt för att man tjänar mycket pengar.

Jag tycker att det som kännetecknar en lyckad livsföring är sådana samhällen där man kan bli sedd och själv kan se att det man gör är betydelsefullt. Att sitta och stämpla in sig på en fabrik är omotiverande för man har ingen personlig del i vad man gör. Man börjar se sig mer och mer som en resurs att utnyttja så långt det går. Snacket om pengar och orättvis fördelning har bara styrt bort fokus från detta dilemma.