Måste man respektera religion?

[MattiasB]

Hej, mitt första inlägg. Läs och begrunda.

Måste man respektera religion?

Jag själv är ateist och har minst sagt stora problem, med all religion och övrig andlighet. När möts av att uppmaningar såsom ”Gud älskar dig, älska gud”, blir jag nästan illa berörd. Självklart kan jag låta bli att bry mig, men ska jag även låta bli att bry mig om jag möts av en skylt där det står ”negrer och hundar inte välkomna”?
Visst det finns en viss skillnad men förstår ni min poäng?

Varför ska jag älska gud när det finns gott om människor omkring mig som är i behov av uppmärksamhet och omtanke. Varför leva gott för att komma till nirvana, brahman eller himlen när jag kan leva för de människor och djur som finns omkring mig här och nu, de jag ser, hör och känner. De som faktiskt påverkar min vardag mer än någon gud gör.

Visst; de säger att gud är med oss överallt, men är det han som lagar vår mat, bygger våra vägar eller hjälper dig när du råkat ut för en olycka?
Nej, det är vanliga dödliga människor, du och jag.

Varför inte leva ett liv här och nu, leva för våra medmänniskor och för den planet vi fötts på, i stället för att sträva efter ett bättre liv efter detta.

Döden kommer när den kommer, då får vi se vad som händer, kanske kommer jag till helvetet, kanske finns jag inte mer. Det tar jag itu med då. Nu är jag här, lever mitt liv och behandlar andra människor så som jag själv vill bli behandlad, inte för att gud skrivit det på en stentavla utan för att jag tycker att det är en sund inställning.

Hur kan vi följa texter som skrevs för tusentals år sedan när vi har möjlighet att bestämma våra egna lagar i den värld vi lever i nu. Dessa uråldriga texter var med all sannolikhet nyttiga då, men har inte samhället förändrats? Jag är fullkomligt övertygad om att alla religiösa texter till en början skrevs som historier med mycket sensmoral och pekpinnar, precis som grekisk, nordisk, kinesisk eller egyptisk mytologi. Men dessa texter tar ingen på religiöst allvar idag.

På samma sätt som jag fördömer att egyptier offrade människor till Ra accepterar jag inte att Abraham tänkte offra sin son till gud. Är det något en kristen kan göra idag?

Alltså varken respekterar eller accepterar jag några former av religioner, gör det mig till en dålig människa?

Vad har ni för tankar kring detta? Är jag trångsynt? Är jag osympatisk, eller till och med otrevlig, om jag säger detta till en troende?

[Jansson]

Religioner delar människor, skapar krig, fördomar osv. Religionen spelar ofta (alltid?) på människors rädsla och kommer göra det sålänge vi inte avskaffar religionen och söker sanningen på egen hand.

Men du behöver inte vara religiös för att tro på gud.

[Kalle]

Religion är bakåtsträvande. Den är gjord för ett samhälle som fanns för 2000 år sen. Visserligen anpassar sig dagens religiösa, men jag tycker likväl att det är onödigt. Varför kan de inte ta steget ut, och bli 100 % moderna människor? Helt meningslöst att hålla på med sin Gud och så, det står ju utanför allt förnuft. Visserligen är det kanske ett behov av en indentitet som de uppfyller, men sådana behov är primitiva ap instinkter som bör tryckas ner. Förnuft och rationalitet bör gälla, inte "tro". Och ja, det FINNS en gräns, och den ÄR tydlig.

[db]

Å andra sidan, om någon vet att det finns en ohyggligt mäktig varelse som kommer att tortera dig i evighet om du inte vilar var sjunde dag eller urinerar mot en vägg är det rätt schysst av dem att försöka tala om det för dig.

> Alltså varken respekterar eller accepterar jag några former av religioner

Vad säger du om den här religionen? http://www.principiadiscordia.com/

[MattiasB]

Så sant, på samma sätt som jag försöker omvända troende försöker självklart de frälsa mig. Vilket är väldigt humant, men dom har absolut inget bevis för deras tro, o andra sidan kan jag inte heller konkret motbevisa dem. Men jag med min övertygelse kan ofta bli mycket irriterade på religiösa, eftersom jag anser att man inte bör ha ett sådant förhållningssätt till livet.

Nu när jag läser det i efterhand låter tjatet om att acceptera och respektera lite överdramtiskt, självklart måste jag acceptera religionen eftersom det är en del av vårt samhälle. Jag kan ju inte börja bränna kyrkor...

Men min poäng är att Religion ofta är ett tabubelagt område att hårt kritisera, ofta kan det tolkas som påhopp. Skolan har alltid tutat i en att man skall ha respekt för andra religioner och knappt ifrågasätta dem, speciellt inte kristendomen. Därför skulle jag gärna vilja att en debatt om religion kom upp till ytan, och att alla dessa frågor ventilerades fritt.

[PopJimmy]

MattiasB:

Jag själv är ateist

Att kalla sig ateist är att utöva våld mot folk som är rädda för ateister.
Sen är de flesta s.k. ateister inte är medvetna om att dom har ofta många kristna värderingar och traditioner dom följer.

Varför ska jag älska gud

Du ska inte älska gud. Kärlek kommer av sig själv när du gjort av dig med din rädsla.
När människor säger att dom älskar gud har dom olika definitioner av gud. Vissa ser gud som en gubbe på ett moln och vissa ser gud som universum.

Själv tycker jag att definitionen gud är helt värdelös att använda eftersom den enbart sprider förvirring.

Varför inte leva ett liv här och nu, leva för våra medmänniskor och för den planet vi fötts på, i stället för att sträva efter ett bättre liv efter detta.

Det är precis rätt inställning att ha!

Hur kan vi följa texter som skrevs för tusentals år sedan när vi har möjlighet att bestämma våra egna lagar i den värld vi lever i nu. Dessa uråldriga texter var med all sannolikhet nyttiga då, men har inte samhället förändrats? Jag är fullkomligt övertygad om att alla religiösa texter till en början skrevs som historier med mycket sensmoral och pekpinnar, precis som grekisk, nordisk, kinesisk eller egyptisk mytologi. Men dessa texter tar ingen på religiöst allvar idag.

Religioner var i början skapade för att undivka konflikter: inre konflikter (rädsla och förvirring) som leder till yttre konflikter (våld).
Men människor missuppfattade syftet bakom religioner eftersom dom tog orden på alvar, inte betydelsen som orden pekar på precis som du säger.

När möts av att uppmaningar såsom ”Gud älskar dig, älska gud”, blir jag nästan illa berörd.
...
Alltså varken respekterar eller accepterar jag några former av religioner, gör det mig till en dålig människa?
...
Vad har ni för tankar kring detta? Är jag trångsynt? Är jag osympatisk, eller till och med otrevlig, om jag säger detta till en troende?

Att säga att man älskar gud kan i regel innebära två olika saker, det på vilken av mina tidigare defintioner man använder.
1. Att man älskar sin egen övertygelse
2. Att man älskar universum och alla dess uttryck

Troende människor är också människor, och det är alltid fel att uttöva våld eftersom våld är en yttre konflikt skapad av en inre konflikt.

Du måste alltså acceptera och respektera människor, eftersom förrvirrade (religiösa) människor fortfarande är människor.

[PopJimmy]

Så sant, på samma sätt som jag försöker omvända troende försöker självklart de frälsa mig. Vilket är väldigt humant, men dom har absolut inget bevis för deras tro, o andra sidan kan jag inte heller konkret motbevisa dem. Men jag med min övertygelse kan ofta bli mycket irriterade på religiösa, eftersom jag anser att man inte bör ha ett sådant förhållningssätt till livet.

Du måste lära dig att förstå dig på digsjälv, varför du blir irriterad o.s.v.
Du blir irriterad för att du har en bild i ditt huvud över att du är övertygad. Försök släppa din övertygelse och fokusera istället på att du möter en förvirrad religös människa. Om du inte vet hur man talar förvirrade människor tillrätta, så försök inte göra det. Det är i regel omöjligt att tala förvirrade människor tillrätta om dom är tillräckligt övertygade om sin egen sak. Säg bara att dom är övertygade om sin egen övertygelse och att du inte kan diskutera med dom eftersom diskussionen bara sker på deras villkor.

Nu när jag läser det i efterhand låter tjatet om att acceptera och respektera lite överdramtiskt, självklart måste jag acceptera religionen eftersom det är en del av vårt samhälle. Jag kan ju inte börja bränna kyrkor...

Se kyrkor som ett interessant historiskt uttryck för en förrvirrad mänsklighet.

Men min poäng är att Religion ofta är ett tabubelagt område att hårt kritisera, ofta kan det tolkas som påhopp.

Försök inte att kritisera religioner. Det finns en anledning till att människor söker sig till religioner. Försök att förstå den anledningen och förklara sedan detta för dom. Är dom fortfarande övertygade, ska du sluta diskutera med dom eftersom en övertygad människa är i regel benägen att göra allt för sin egen övertygelse (tänk Bush, Bin ladin)


Du måste försöka att lära dig möta människor inte gå emot dom

[archaxe]

Jag nominerar veckans ord till: "förvirrad". Det verkar synonymt med "icke-upplyst".

[PopJimmy]

Jag nominerar veckans ord till: "förvirrad". Det verkar synonymt med "icke-upplyst".

Det är korrekt och det är de medvetnas ansvar att sprida försåelse så att våldet kan upphöra och kärleken återupptas.

[hovnarr]

Att kalla sig ateist är att utöva våld mot folk som är rädda för ateister.

Att kalla sig troende är att utöva våld mot folk som är rädda för troende.

Att inte kalla sig någonting är att utöva våld mot folk som är rädda för det okända. Ändå finner jag detta lämpligast.

Kom inte och tyck att jag är söt innan du smakat på mig, bara för att jag är honung!

[PopJimmy]

Att kalla sig ateist är att utöva våld mot folk som är rädda för ateister.

Att kalla sig troende är att utöva våld mot folk som är rädda för troende.

Det är korrekt.

Att inte kalla sig någonting är att utöva våld mot folk som är rädda för det okända. Ändå finner jag detta lämpligast.

Du har både rätt och fel.
Det är bra om man inte ger sig själv en titel så folk slipper bli förvirrade.

Folk är inte rädda för det okända, eftersom det inte går att veta något om det okända. Det folk i regel menar när dom säger att dom är rädda för det okända, så menar dom egentligen att dom är rädda att förlora det som redan är känt. En försvarsmekanism eftersom både kroppen och sinne vänjer sig vid det kända och inlärda.

Varför ska man då ha uppfattningen att man är rädd för det okända? Det ska man inte eftersom det är alltid i det okända som man hittar det nya. Utveckling och insikt sker alltid utifrån det okända till det kända.

Kom inte och tyck att jag är söt innan du smakat på mig, bara för att jag är honung!

Du spela inte svårtflörtad, eftersom jag då blir sugen på något smarrigt!

[MattiasB]

Att kalla sig ateist är att utöva våld mot folk som är rädda för ateister.
Sen är de flesta s.k. ateister inte är medvetna om att dom har ofta många kristna värderingar och traditioner dom följer.

Självklart har jag många kristna värderingar, jag är uppvuxen i sverige där kristendomen länge varit statsreligion. Jag är både döpt och konfirmerad!! (Men ska gå ut ur svenska kyrkan när jag orkar ta tag i det ) Om jag hade levt i Iran hade jag troligtvis varit muslim, man är endast en produkt av det samhälle man lever i.

Men eftersom jag nu kommit underfund med att jag inte tror på någon gudendom kallar jag mig ateist. Precis som att en troende kallar sig, kristen, hindu eller något annat.

[MattiasB]

Du måste lära dig att förstå dig på digsjälv, varför du blir irriterad o.s.v.Du blir irriterad för att du har en bild i ditt huvud över att du är övertygad. Försök släppa din övertygelse och fokusera istället på att du möter en förvirrad religös människa. Om du inte vet hur man talar förvirrade människor tillrätta, så försök inte göra det. Det är i regel omöjligt att tala förvirrade människor tillrätta om dom är tillräckligt övertygade om sin egen sak. Säg bara att dom är övertygade om sin egen övertygelse och att du inte kan diskutera med dom eftersom diskussionen bara sker på deras villkor.

Ligger mycker i vad du säger, men om jag verkligen vill diskutera då?

[PopJimmy]

Du måste lära dig att förstå dig på digsjälv, varför du blir irriterad o.s.v.Du blir irriterad för att du har en bild i ditt huvud över att du är övertygad. Försök släppa din övertygelse och fokusera istället på att du möter en förvirrad religös människa. Om du inte vet hur man talar förvirrade människor tillrätta, så försök inte göra det. Det är i regel omöjligt att tala förvirrade människor tillrätta om dom är tillräckligt övertygade om sin egen sak. Säg bara att dom är övertygade om sin egen övertygelse och att du inte kan diskutera med dom eftersom diskussionen bara sker på deras villkor.

Ligger mycker i vad du säger, men om jag verkligen vill diskutera då?

Om du verkligen vill diskutera så får du vara beredd på konsekvenserna: att folk är oförstående, blir rädda och blir aggressiva. Men jag tycker definitivt du ska diskutera med dom om du vill!

[PopJimmy]

Att kalla sig ateist är att utöva våld mot folk som är rädda för ateister.
Sen är de flesta s.k. ateister inte är medvetna om att dom har ofta många kristna värderingar och traditioner dom följer.

Självklart har jag många kristna värderingar, jag är uppvuxen i sverige där kristendomen länge varit statsreligion. Jag är både döpt och konfirmerad!! (Men ska gå ut ur svenska kyrkan när jag orkar ta tag i det ) Om jag hade levt i Iran hade jag troligtvis varit muslim, man är endast en produkt av det samhälle man lever i.

Det är bra att du förstår detta.

Men eftersom jag nu kommit underfund med att jag inte tror på någon gudendom kallar jag mig ateist. Precis som att en troende kallar sig, kristen, hindu eller något annat.

Jag förstår vad du menar. Det är helt okej att kalla sig vad man vill. Jag kan kalla mig vit, pojke, neger, plux, happ, klopp, nitrufdpåsers eller precis vad jag vill. Det jag försöker att säga är att det enda som händer när du kallar dig ateist är att inskränkta religösa människor kommer att bli rädda för dig eftersom dom tror att ateister har fel.

Om du däremot undviker att kalla dig ateist för folk, om du istället börjar att kalla dig för människa så kan du att komma överrens med alla människor bättre, inte bara folk som gillar ateister.

Du slipper då skapa mer förvirring hos redan förvirrade människor.