Vad är kunskap/vetande?
Var kommer kunskap/kunnighet ifrån?
Hur kan man veta något egentligen?
Dessa frågor hör ihop med en annan fråga, nämligen vad kan vi egentligen styra över? För att kunna kontrollera/styra över något så måste vi också kunna veta något. Men hur vet vi något? Hur vet vi att vi vet?
Först en indelning; för att utröna hur man kan få tag i kunskap så skiljer jag ut "hur något verkar" från vad kunskap är. Att betrakta något och få intryck om hur något ser ut är enligt min begreppsdefinition inte kunskap utan endast information och denna information är av nödvändighet estetisk.
Vi får anta följande, att vi behöver ett filter för att kunna ta emot intryck. Dessa filter kallar vi för sinnen och vi säger att vi har fem sådana sinnen. Ögat tar emot synintryck, örat tar emot ljudintryck, händerna känner hur något känns, tungan hur det smakar och så vidare. All denna information från vad våra sinnen berättar för oss bearbetas i hjärnan. Detta är vad vi kan betrakta händer genom att vi kan observera det. Vi har alltså skapat oss en (enl.def.) estetisk bedömning av vad som sker. Men detta är inte allt som sker. Helt automatiskt och nästan omedvetet smygande så kommer något mer in i bilden som inte är av det beskrivande estetiska slaget, utan av det begripande slaget. Att man faktiskt förstår vad som pågår.
Min fråga är därför, var kommer förståelse ifrån? Vad är förståelse? Finns verkligen genuin förståelse? Isåfall, kommer den till oss eller skapar vi den?
Dom som läst mig förut vet var jag står angående tanken att vi kan "skapa" något. Nämligen att vi inte kan skapa något överhuvudtaget, utan allting vi gör befinner sig under begränsande villkor som styr över händelserna. Så utifrån den tanken, att om nu syn, hörsel och nervimpulser fyller oss (och man kan fråga vad dessa saker egentligen är och var de egentligen kommer ifrån) skulle det kunna vara så att även kunskap är något som fyller oss? Skulle det kunna vara så att vi har ett sinne för kunskap och förståelse? Isåfall, var kommer kunskapen ifrån? Och när kommer den till oss? Och under vilka omständigheter kommer kunskapen och förståelsen till oss? En ytterligare fråga är, vad blir resultatet av att bli fylld av kunskap?
Är det så att kunskap/förståelse kommer till oss via ett liknande filter som vi helt enkelt kallar för intelligens? Om det nu är så att kunskapen kommer till oss, så vore det ju lika rimligt att anta att kunskapen kan tas från oss, det vill säga att kunskapen är inte något vi äger utan något vi upplever.
Genom erfarenhet har jag fått intrycket att upprepa något tillräckligt många gånger får kunskap att manifestera sig. Det verkar som att man måste omforma sina inre former genom fysisk träning för att kunskapen ska kunna komma in och bo hos en.
Vad är vetande?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Det är en bra fråga, men jag menar att den innehåller ett felaktigt antagande som gör den omöjliga att besvara. Detta felaktiga antagande är att det skulle finnas något sådant som "rena sinnesdata" (det du kallar estetiskt). Vi upplever alltid redan i mening. En överstimulation av sinnena kan exempelvis åstadkomma "smärta", dvs. att där redan finns begynnelsen av en etisk fråga också.
Vidare vill jag förtydliga detta med att vi upplever i mening i ytterligare ett avseende, och då tänker jag på det nedärvda språkbruket (begreppsapparaten). Vad vi upplever är beroende av hur vår begreppsapparat ser ut.
Kunskap är något vi alltid har, åtminstone så långt tillbaka som vi kan minnas, men dess specifika innehåll revideras kontinuerligt i ett upprepat möte med något mot vilket vi är riktade. Det är i dessa konfrontationer med omvärlden som vi upptäcker nyanser som vår tidigare benämning av upplevelsen/fenomenet inte täcker in, och därför utökar vi och nyanserar vår förståelse av det som vi riktar oss mot - detta kallar väl erfarenhet i vardagsspråk? - och detta görs givetvis genom att ta till begrepp som redan finns i en eller annan bemärkelse (t.ex. lånar från andra områden)
Vad tror du om detta?
Vidare vill jag förtydliga detta med att vi upplever i mening i ytterligare ett avseende, och då tänker jag på det nedärvda språkbruket (begreppsapparaten). Vad vi upplever är beroende av hur vår begreppsapparat ser ut.
Kunskap är något vi alltid har, åtminstone så långt tillbaka som vi kan minnas, men dess specifika innehåll revideras kontinuerligt i ett upprepat möte med något mot vilket vi är riktade. Det är i dessa konfrontationer med omvärlden som vi upptäcker nyanser som vår tidigare benämning av upplevelsen/fenomenet inte täcker in, och därför utökar vi och nyanserar vår förståelse av det som vi riktar oss mot - detta kallar väl erfarenhet i vardagsspråk? - och detta görs givetvis genom att ta till begrepp som redan finns i en eller annan bemärkelse (t.ex. lånar från andra områden)
Vad tror du om detta?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Re: Vad är vetande?
Sceptisk skrev:
Är det så att kunskap/förståelse kommer till oss via ett liknande filter som vi helt enkelt kallar för intelligens? Om det nu är så att kunskapen kommer till oss, så vore det ju lika rimligt att anta att kunskapen kan tas från oss, det vill säga att kunskapen är inte något vi äger utan något vi upplever.
Var finns denna ideella föreställning att läsa om där kunskapen kommer till oss? Det som fastnar oreflekterat i våra hjärnor är inte kunskap. Kunskap är ackumulerad information i våra minnen som vi har förvärvat i olika inlärningssituationer. Men utan tillräcklig reflektion i inlärningssituationen kan verklig kunskap ifrågasättas. Absolut kunskap finns inte utan vi bär på olika erfarenheter och modeller om verkligheten som omger oss. I vetenskapliga sammanhang till skillnad mot vardagliga, krävs mer strukturerade informationsbitar vilka har koppling till den reella verkligheten eller till rent teoretiska modeller och hypotetiska sammanhang.
Ingen kan ta ifån oss kunskap men däremot kan den övertygelse som vi har om någonting, modifieras eller utsläckas om vi har kommit till en ny insikt. Men det väsentliga är att all kunskap måste förvärvas genom insikt och reflektion.
Re: Vad är vetande?
Sceptisk skrev:Min fråga är därför, var kommer förståelse ifrån? Vad är förståelse? Finns verkligen genuin förståelse? Isåfall, kommer den till oss eller skapar vi den?
Ett exempel från livet utanför det rent filosofiska. Förståelsen av ett komplext system, säg en avancerad tillverkninsindustri som kräver ständig försörjning av elström inget avbrott tolereras. Och har ett enormt kylbehov som motsvarar elförbrukningen.
Du har en flera stödsystem för elförsörjningen med reserkraft, batterier, flera elmatningsvägar. Likadant är det försörjningen med behovet av kyla.
För att drifta denna annläggning har du 100 tal cad ritningar, diverse systembeskrivningar. Sedan finns ett antal driftingejörer och tekniker som skall drifta och övervaka hela processen. Dessa tar tag i frågan systematiskt och inhämtar all teoretisk och praktisk kunskap utifrån de medel som står tillbuds. Man kan lära sig ett system i veckan. efter ett antal månader är de kara för sin uppgift. Det är en svår och pressande uppgift. Ett år senare säger helt plötligt en av teknikerna "jag förtår hur allt hänger ihop, jag kan köra annläggningen i sömnen".
Vad har hänt? har han fått en kunskaps impuls utifrån. Jag tvivlar, hans medvetna och framför allt omedvetna mentala capacitet har pusslat ihop all den stimulans han har motagit till ny kunskap om de komplexa systemsamband som finns. Vi behöver inte här ha någon trancentent kunskap, han är herre över denna anläggning.
Varför skulle det fungera på ett annat. Och i vilket sammanhang?
Är du inne på detta med återerinran?
Till att börja med skulle jag vilja säg att det som uppstår är en tro på kunskap, och sedan är det ett empiriskt faktum om tron motsvarar verkligheten. Då måste vi ange vad detta "motsvarar verkligheten" innebär. Det vill säga vi måste knyta vår tro till det faktiska i kunskap. Annars är det bara subjektiva anspråk på förklarbarhet.
För mig handlar kunskap om empati. Jag försöker empatiskt förstå allt i min omvärld. Försökte föreställa mig vägen till elektricitetens kraft i väggutaget häromdagen, en givande övning vill jag säga.
Förställa sig magnetpolernas fluktuationer och spolens "kondensering" av denna fluktuations motstånd, spolens motstånd mot energins väsen. Osv osv.
Fast vad är kunskap då? Är det det som förklarar eller det som skapar insikt?
För jag kan väl veta exakt hur något gick till, men det är ett långt steg till varför.
Till att börja med skulle jag vilja säg att det som uppstår är en tro på kunskap, och sedan är det ett empiriskt faktum om tron motsvarar verkligheten. Då måste vi ange vad detta "motsvarar verkligheten" innebär. Det vill säga vi måste knyta vår tro till det faktiska i kunskap. Annars är det bara subjektiva anspråk på förklarbarhet.
För mig handlar kunskap om empati. Jag försöker empatiskt förstå allt i min omvärld. Försökte föreställa mig vägen till elektricitetens kraft i väggutaget häromdagen, en givande övning vill jag säga.
Förställa sig magnetpolernas fluktuationer och spolens "kondensering" av denna fluktuations motstånd, spolens motstånd mot energins väsen. Osv osv.
Fast vad är kunskap då? Är det det som förklarar eller det som skapar insikt?
För jag kan väl veta exakt hur något gick till, men det är ett långt steg till varför.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Kunskap är att förstå sammanhang, att kunna använda sig praktiskt av detta är en förmåga.
Kunskap blir en del av vårt medvetande, vi tar in kunskapen via våra sinnen, bearbetar den i hjärnan, formulerar om den till begrepp, en del kunskap är kropplig kunskap, den kan med fördel bli autonom från tanken, "muskelkunskap".
Vårt medvetande är som störst när vi vet minst, förr att därefter succesivt fyllas med kunskap. Kunskap är inte detsamma som medvetande, däremot medvetenhet. Att vara medveten om sakers inbördes relationer och hur orsak och konsekvens följer varandra är kunskapens natur.
Förmågan att ta till sig kunskap är individuell. Att överföra kunskap från en generation till nästa är för vår art naturligt, särskilt som vi endast föds med en ytterst begränsad medvetenhet, i förhållande till vårt medvetande. Vi klarar alltså inte av att överleva som art utan denna kunskapsförmedling. Däremot är inte all kunskap viktig för vår överlevnad, ej heller är all kunskap positiv.
Kunskap blir en del av vårt medvetande, vi tar in kunskapen via våra sinnen, bearbetar den i hjärnan, formulerar om den till begrepp, en del kunskap är kropplig kunskap, den kan med fördel bli autonom från tanken, "muskelkunskap".
Vårt medvetande är som störst när vi vet minst, förr att därefter succesivt fyllas med kunskap. Kunskap är inte detsamma som medvetande, däremot medvetenhet. Att vara medveten om sakers inbördes relationer och hur orsak och konsekvens följer varandra är kunskapens natur.
Förmågan att ta till sig kunskap är individuell. Att överföra kunskap från en generation till nästa är för vår art naturligt, särskilt som vi endast föds med en ytterst begränsad medvetenhet, i förhållande till vårt medvetande. Vi klarar alltså inte av att överleva som art utan denna kunskapsförmedling. Däremot är inte all kunskap viktig för vår överlevnad, ej heller är all kunskap positiv.
Vetande - grunden för det är att se mönster i tillvaron som man kan ha teoretisk och praktisk nytta av att se och förstå.
Vetande inom ett visst område - summan av på något sätt nyttiga mönster inom detta område.
Finna en mening i något - att upptäcka ett mönster.
MVH
Algotezza
Vetande inom ett visst område - summan av på något sätt nyttiga mönster inom detta område.
Finna en mening i något - att upptäcka ett mönster.
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Min fråga pekar på en fundamental svaghet i all form av lärande och borde vara intressant för någon med pedagogiska ambitioner.
Min reaktion på de svar jag fått här var spontant först att jag skulle velat se lite mer kreativitet i svaren. Därefter så såg jag att det finns ett genomgående tema i alla svar och det är att man slår ifrån sig möjligheten om att kunskap kan vara av rent subjektiv natur.
Jag tror att vi får en felaktig föreställning om lärande av skolan och populärvetenskapen som trummar in sin ideologi om "objektivt vetande" där man ska vara fullständigt befriad från "värderingar" och "åsikter". Detta har format ett medvetande som är halvt och helt och hållet fokuserat på beskrivande. Det jag kallar ett estetiskt förhållningssätt.
Min fråga handlar inte bara om vetande och förståelse utan om skillnaden mellan substantiv och adjektiv.
Hur kommer det sig att vi så enkelt och lättvindigt skulle acceptera förståelse av något som "en process" av "reflektion" eller "insikt" ?
Detta är ingen förklaring, det är bara en tolkning. Insikter är förståelse för hur något är och är därför skilda från tolkningar.
De flesta man diskuterar med uppskattar essentialism, men i mer filosofiska sammanhang är det många som skyr essentialismen. Den kontinentala filosofin ses som suspekt och lärs inte heller ut i skolorna. Det är hermeneutik och fenomenologi som för närvarande är på tapeten.
Men frågan om vad vetande är är betydligt större än så. Detta är en av de eviga frågorna och som verkar ha glömts bort i debatten mellan bl.a vetenskaplighet och vidskeplighet. Något går förlorat om all överföring av information skall begränsas till tolkningar. Information är så mycket mer än beskrivningar.
Frågan om förståelse är en epistemologisk och epistemologin ligger ju som en grund för allting filosofiskt, andligt, vetenskapligt. För vad vore en diskussion värd om ingen visste vad de talade om och ingen skulle kunna ha rn dialog om de inte hade någon form av förståelse innan.
Frågan är alltså, vad är förståelse?
Min reaktion på de svar jag fått här var spontant först att jag skulle velat se lite mer kreativitet i svaren. Därefter så såg jag att det finns ett genomgående tema i alla svar och det är att man slår ifrån sig möjligheten om att kunskap kan vara av rent subjektiv natur.
Jag tror att vi får en felaktig föreställning om lärande av skolan och populärvetenskapen som trummar in sin ideologi om "objektivt vetande" där man ska vara fullständigt befriad från "värderingar" och "åsikter". Detta har format ett medvetande som är halvt och helt och hållet fokuserat på beskrivande. Det jag kallar ett estetiskt förhållningssätt.
Min fråga handlar inte bara om vetande och förståelse utan om skillnaden mellan substantiv och adjektiv.
Hur kommer det sig att vi så enkelt och lättvindigt skulle acceptera förståelse av något som "en process" av "reflektion" eller "insikt" ?
Detta är ingen förklaring, det är bara en tolkning. Insikter är förståelse för hur något är och är därför skilda från tolkningar.
De flesta man diskuterar med uppskattar essentialism, men i mer filosofiska sammanhang är det många som skyr essentialismen. Den kontinentala filosofin ses som suspekt och lärs inte heller ut i skolorna. Det är hermeneutik och fenomenologi som för närvarande är på tapeten.
Men frågan om vad vetande är är betydligt större än så. Detta är en av de eviga frågorna och som verkar ha glömts bort i debatten mellan bl.a vetenskaplighet och vidskeplighet. Något går förlorat om all överföring av information skall begränsas till tolkningar. Information är så mycket mer än beskrivningar.
Frågan om förståelse är en epistemologisk och epistemologin ligger ju som en grund för allting filosofiskt, andligt, vetenskapligt. För vad vore en diskussion värd om ingen visste vad de talade om och ingen skulle kunna ha rn dialog om de inte hade någon form av förståelse innan.
Frågan är alltså, vad är förståelse?
Förstå inse vad som är vad i VERKLIGHETEN ...i VÅR arts verklighet ..upplevd som vetenskapligt framanalyserad betraktad .
HUR är det hur går det till?
VAD är detta allt livslevande och stendöda.. i och runtom oss!?
Vad med alla betydelser och sammanhang..denna värme denna iskyla över tid i en början och i slutet??
Alltså hur DJUPT kan vi SE in i eller komma ihåg av vårt förstånd
SAMMANHANG SAMMANHANG SAMMANHANG ZZZzzz
BENJIE
HUR är det hur går det till?
VAD är detta allt livslevande och stendöda.. i och runtom oss!?
Vad med alla betydelser och sammanhang..denna värme denna iskyla över tid i en början och i slutet??
Alltså hur DJUPT kan vi SE in i eller komma ihåg av vårt förstånd
SAMMANHANG SAMMANHANG SAMMANHANG ZZZzzz
BENJIE
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Avantgardet skrev:Ska vi kanske nöja oss med "förståelse"? Vad skulle förståelsen motsats vara? Fullkomlig förvirring - är det ens möjligt?
Det är... ehuru svårt, men dock möjligt.. att reda ut.. om alla går i samma kurs.. att fattas det oss något vi misstänker har förefattats i oss...Då är den egentliga frågan ... vem vill eller vågar vilja träffa sin egen skapare?
Är denna fråga öht av plausibel betydelse för forumisterna?
BENJIE
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Om vi exemplifierar med kunskap om, och förståelse av, ett spel så tycker jag man tydligt kan karakterisera vad de båda innebär.
Om vi börjar med att se vad som behövs för att uppfylla respektive "kunskap" och "förståelse".
Ett spel innehåller någon form av struktur, där regler, spelobjekt, spelande subjekt och ett syfte eller mål. Regler (innefattandes antalet spelare, utskrivet mål o.dyl) och spelets objekt kan inhysas i begreppet markörer för vårat syfte här. Detta för att båda dessa är faktum om spelet. Oemotsägliga markörer för spelets ramar. För att ha kunskap om ett spel så räcker det med att alla spelets markörer är kända. Då vet vi om hur man spelar, men behöver för den delen aldrig ha deltagit i spelet. Vi har bara rört oss utanför systemet.
Om vi däremot vill säga att vi förstår spelet så måste vi inbegripa syftet och målet som något som avgör hur bra vi lyckas, inte sagt att vi måste lyckas bäst men väl att vi vet hur vi lyckas bättre eller sämre med våran potential. För att säga att man har förståelse inbegriper ett anspråk på att veta hur, i bemärkelsen hur man når ett bästa resultat, spelet spelas. Vidare så inbegriper förståelse en förklaring av de andra spelande subjekten. Vi måste veta vad som driver andra till sitt agerande i spelet, hur tävlan uppstår. Och det tangerar till att vara inbegripet ett anspråk av förståelse av de andra spelande subjekten. (kan tänkas variera i olika spel, då vissa är helt mekaniska) Detta ligger insprängt i "hur" vi spelar spelet.
Vi ser då att förståelse inbegriper ett kan. Där "kan" är att ha kunskap om "hur" appliceras, för det är inte klart att man direkt kan lyckas med hur.
Så då tänker jag mig att kunskap är i sin perfektion all sinneskunskap (fakta för sinnena) utanför systemet medan förståelse är i sin perfektion en perfekt kunskap om hur man kan nå syftet bäst.
Vi ser hur kedjan löper; kunskap - förståelse - kan.
"Kan" är anspråket som summerar de båda, kunskap och förståelse, och säger sig ha det relevanta från de båda. Kanske därför tveksamhet alltid brukar uppstå när någon påstår dylikt? Vi vill inte överlåta ansvaret utan att teorin delas, genetiskt idésnylteri kanske?
Om vi börjar med att se vad som behövs för att uppfylla respektive "kunskap" och "förståelse".
Ett spel innehåller någon form av struktur, där regler, spelobjekt, spelande subjekt och ett syfte eller mål. Regler (innefattandes antalet spelare, utskrivet mål o.dyl) och spelets objekt kan inhysas i begreppet markörer för vårat syfte här. Detta för att båda dessa är faktum om spelet. Oemotsägliga markörer för spelets ramar. För att ha kunskap om ett spel så räcker det med att alla spelets markörer är kända. Då vet vi om hur man spelar, men behöver för den delen aldrig ha deltagit i spelet. Vi har bara rört oss utanför systemet.
Om vi däremot vill säga att vi förstår spelet så måste vi inbegripa syftet och målet som något som avgör hur bra vi lyckas, inte sagt att vi måste lyckas bäst men väl att vi vet hur vi lyckas bättre eller sämre med våran potential. För att säga att man har förståelse inbegriper ett anspråk på att veta hur, i bemärkelsen hur man når ett bästa resultat, spelet spelas. Vidare så inbegriper förståelse en förklaring av de andra spelande subjekten. Vi måste veta vad som driver andra till sitt agerande i spelet, hur tävlan uppstår. Och det tangerar till att vara inbegripet ett anspråk av förståelse av de andra spelande subjekten. (kan tänkas variera i olika spel, då vissa är helt mekaniska) Detta ligger insprängt i "hur" vi spelar spelet.
Vi ser då att förståelse inbegriper ett kan. Där "kan" är att ha kunskap om "hur" appliceras, för det är inte klart att man direkt kan lyckas med hur.
Så då tänker jag mig att kunskap är i sin perfektion all sinneskunskap (fakta för sinnena) utanför systemet medan förståelse är i sin perfektion en perfekt kunskap om hur man kan nå syftet bäst.
Vi ser hur kedjan löper; kunskap - förståelse - kan.
"Kan" är anspråket som summerar de båda, kunskap och förståelse, och säger sig ha det relevanta från de båda. Kanske därför tveksamhet alltid brukar uppstå när någon påstår dylikt? Vi vill inte överlåta ansvaret utan att teorin delas, genetiskt idésnylteri kanske?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Mycket av det vi kallar kunskap är endast baserad på just antaganden och tro, det är ofrånkomligt. Innan man visste hur t.ex hål i tänderna uppstod, var det en etablerad kunskap spridd över större delen av mänskligheten, att orsaken till karies berodde på tandmaskar.
Språkvetenskap är också baserad på just tro, avancerade gissningar och tolkningar, allt som allt efterhandskonstruktioner. Visst finns det korn av sanningar men säkert likväl en hel del fel.
Exempel på mina fria antaganden om vad ordet hus kommer från, varför det heter just hus, jämförelser med andra former av beteckning för hus i europa. Jag har en röd tråd och två osynliga spår.
Kota, klump, ( roten gu, böjd) Kjusa, kula, kåta, sansk, natás, námati, böjd böjer sig, ko+(ta) dubbelord. Närbesl ord, hjul, koloni, koja, kulle,
jämför . no.kus, puckel, knut, knuta, knyta, lat. curva, kurva.
Kjusa, isl, kjoss en öppning vari något kan gömmas. förmodligen samma grundbetydelse som kiosk som senare återinförts från turkiskan som låneord, samma rot avledning gre, gÿros, geu, välvd, rund, böjd. grek. chévs, place, plats, kista, chest (närbesläktat bröst), kieste, cistern, grek, kisté, korg. ( ark, skrin). kasse, slav kosü korg, ryska kosha, skinn, jmf Sv. koger. kastell, ursprungligt, stad, borg, castrum, ceaster, cester. kassa, lat capsa, förvaringsställe, kapsel. kassera, lat, cassus, samla in. Sv. kase, isl, kos, hög, hop., roten ges i latinets gesau, bär tillsammans. samla in, besläktat med gest, kast kasta.
Sammanfattningsvis, ordets urbetydelse, cirkulär förvarings och samlingsplats.
Casa, latinspråkliga områden för hus,fornslaviska, chyzuj, grek, chévs i betydelsen place, plats.(chateau) stübe, stuga, roten av grek, kévtö, dölja, kläda, keudh, betäcka, jmf sv kläda, läa, skydda. hytta. roten skeu, skjul, sanskr, chavi, skinn, urbeteckning, brun, jmf ryska cerji, grå, grek cyäva skinn, täcka.
Sammanfattningsvis, ordets urbetydelse, en plats för förvaring beklädd med skinn. Exempelvis ett tält av djurhudar.
Färgen brun, använd även för timmer, sanskr, dama, grek, dómos, ursprungligt från, oikos, jmf sv, ek. grek, aigeros. lat domus, fslav, domu, avledningar home, hem, .
grek olkia, jmf,sv. holk.(hause, hous, hus, home, hem.?, hosa,hysa,husa, hylsa).
Timmer, grek. zuleia, ryska les, trä zilo, zuleia, jmf, silo.
betäcka, hölja, grek kalypts, jmf lat. capsula, akepasch Jmf, ockupera.
grek, kafta, kafetis, brun, jmf, kaffe, kafé, frm. likn. bet. eng dark, ty. dunkel, jmf, sv. afton, i betydelsen mörk tid.
Sammanfattningsvis, ordets urbetydelse, en förvaringsplats av trä. Ett hus byggt i trä.
Olika europeiska uttryck för hus
Ordet hus stammar från roten gu, i betydelsen böjd, välvd.
Ka, återfinns i betydelse att förvara något inuti. lik.bet. kar, kärl, ( ha kvar).
Sydeuropéer bildar från roten ka ordet casa för hus, samma betydelse som något man kan förvara något i, återfinns i liknande betydelse i svenska kase dock annan innebörd. Grunden i ordet förmodligen skinnbehållare, korg av skinn, behållare av skinn, jmf kar, flaska, kasse, föremål som betecknar något som kan samlas på ett ställe. Ita. Casita, dim.form stuga.
Nordeuropéer bildar istället från roten gu, house hause, för hus. Jmf, likn. bet. hood, huvud, hatt.
Stuga, av ty stube, kommer från ordet för plats, ställe, Grunden för ordet är skinn, förmodligen avsett att benämna ett tält i skinn och dess funktion som ett hem på en plats, vistelse. Senare omtolkat att komma från lat. stufare, eng, stowe, ugn, slav. istuba, badhus, bastu.
Slaver och grekers ord för hus, doma, har en grundbetydelse i materialet det är byggt av, timmer. Därav följer andra ordbildningar som hem, home, medan ty zimmer,spåras tillbaka till grek zilo, trä.
Ryska. Datja, dim.form, litet hus.
Kafé får sin rot av färgen för brun, då det är det färgen som betecknar ordet för kaffe.
kasern och kastell får sin förklaring i ordet för kapsel, samla in, förvara.
Hydda kommer av, skydda, gömma, liksom skjul, roten skeu, skymma, från sky, ita. cielo, himlen. Närbesl, skir, skimmer.
Grotta samma som grop, gräva, cave, cavern, lat. cava, gräva, jmf, karva. återgår till kevtö, gömsle, håla, liksom kav i betydelse skydd. Grek, krypta, lat, grote, ita, grotta, grek, autro, hålighet, grotta, lat, autrium, atrium, stor sal, likn.bet. aorta.
Totalt meningslöst jidder, alltså. Har jag rätt på något är det endast en slump, skulle språkforskare köpa mina förklaringar? Är detta kunskap? Är det vetskap överhuvudtaget? Är det kunskap eller dårskap?
Språkvetenskap är också baserad på just tro, avancerade gissningar och tolkningar, allt som allt efterhandskonstruktioner. Visst finns det korn av sanningar men säkert likväl en hel del fel.
Exempel på mina fria antaganden om vad ordet hus kommer från, varför det heter just hus, jämförelser med andra former av beteckning för hus i europa. Jag har en röd tråd och två osynliga spår.
Kota, klump, ( roten gu, böjd) Kjusa, kula, kåta, sansk, natás, námati, böjd böjer sig, ko+(ta) dubbelord. Närbesl ord, hjul, koloni, koja, kulle,
jämför . no.kus, puckel, knut, knuta, knyta, lat. curva, kurva.
Kjusa, isl, kjoss en öppning vari något kan gömmas. förmodligen samma grundbetydelse som kiosk som senare återinförts från turkiskan som låneord, samma rot avledning gre, gÿros, geu, välvd, rund, böjd. grek. chévs, place, plats, kista, chest (närbesläktat bröst), kieste, cistern, grek, kisté, korg. ( ark, skrin). kasse, slav kosü korg, ryska kosha, skinn, jmf Sv. koger. kastell, ursprungligt, stad, borg, castrum, ceaster, cester. kassa, lat capsa, förvaringsställe, kapsel. kassera, lat, cassus, samla in. Sv. kase, isl, kos, hög, hop., roten ges i latinets gesau, bär tillsammans. samla in, besläktat med gest, kast kasta.
Sammanfattningsvis, ordets urbetydelse, cirkulär förvarings och samlingsplats.
Casa, latinspråkliga områden för hus,fornslaviska, chyzuj, grek, chévs i betydelsen place, plats.(chateau) stübe, stuga, roten av grek, kévtö, dölja, kläda, keudh, betäcka, jmf sv kläda, läa, skydda. hytta. roten skeu, skjul, sanskr, chavi, skinn, urbeteckning, brun, jmf ryska cerji, grå, grek cyäva skinn, täcka.
Sammanfattningsvis, ordets urbetydelse, en plats för förvaring beklädd med skinn. Exempelvis ett tält av djurhudar.
Färgen brun, använd även för timmer, sanskr, dama, grek, dómos, ursprungligt från, oikos, jmf sv, ek. grek, aigeros. lat domus, fslav, domu, avledningar home, hem, .
grek olkia, jmf,sv. holk.(hause, hous, hus, home, hem.?, hosa,hysa,husa, hylsa).
Timmer, grek. zuleia, ryska les, trä zilo, zuleia, jmf, silo.
betäcka, hölja, grek kalypts, jmf lat. capsula, akepasch Jmf, ockupera.
grek, kafta, kafetis, brun, jmf, kaffe, kafé, frm. likn. bet. eng dark, ty. dunkel, jmf, sv. afton, i betydelsen mörk tid.
Sammanfattningsvis, ordets urbetydelse, en förvaringsplats av trä. Ett hus byggt i trä.
Olika europeiska uttryck för hus
Ordet hus stammar från roten gu, i betydelsen böjd, välvd.
Ka, återfinns i betydelse att förvara något inuti. lik.bet. kar, kärl, ( ha kvar).
Sydeuropéer bildar från roten ka ordet casa för hus, samma betydelse som något man kan förvara något i, återfinns i liknande betydelse i svenska kase dock annan innebörd. Grunden i ordet förmodligen skinnbehållare, korg av skinn, behållare av skinn, jmf kar, flaska, kasse, föremål som betecknar något som kan samlas på ett ställe. Ita. Casita, dim.form stuga.
Nordeuropéer bildar istället från roten gu, house hause, för hus. Jmf, likn. bet. hood, huvud, hatt.
Stuga, av ty stube, kommer från ordet för plats, ställe, Grunden för ordet är skinn, förmodligen avsett att benämna ett tält i skinn och dess funktion som ett hem på en plats, vistelse. Senare omtolkat att komma från lat. stufare, eng, stowe, ugn, slav. istuba, badhus, bastu.
Slaver och grekers ord för hus, doma, har en grundbetydelse i materialet det är byggt av, timmer. Därav följer andra ordbildningar som hem, home, medan ty zimmer,spåras tillbaka till grek zilo, trä.
Ryska. Datja, dim.form, litet hus.
Kafé får sin rot av färgen för brun, då det är det färgen som betecknar ordet för kaffe.
kasern och kastell får sin förklaring i ordet för kapsel, samla in, förvara.
Hydda kommer av, skydda, gömma, liksom skjul, roten skeu, skymma, från sky, ita. cielo, himlen. Närbesl, skir, skimmer.
Grotta samma som grop, gräva, cave, cavern, lat. cava, gräva, jmf, karva. återgår till kevtö, gömsle, håla, liksom kav i betydelse skydd. Grek, krypta, lat, grote, ita, grotta, grek, autro, hålighet, grotta, lat, autrium, atrium, stor sal, likn.bet. aorta.
Totalt meningslöst jidder, alltså. Har jag rätt på något är det endast en slump, skulle språkforskare köpa mina förklaringar? Är detta kunskap? Är det vetskap överhuvudtaget? Är det kunskap eller dårskap?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster