A skrev:Jr Auk, jag tror att det finns utrymme för misstag. Tror det alltid gör det. Det kan ju vara kreativt att bortse från misstagen också, och göra allt för att hålla sig på samma bana.
Jag är Gurun på just detta område. :shock:
Själv så upplever jag mig trancendera tid (subjektiv sådan) och rum när jag går in riktigt kreativa processer. Min hjärna har slutat behandla rummet och är helt upptagen med att genom intuition se och utröna hur jag kan manipulera det materiell som jag har till hands. Det är en form av medvetenhet som är extremt inriktad i stunden.
Befriande vill jag säga när man lyfter huvudet och är klar, 7-8 timmar har gått och det skulle lika gärna kunnat varit 2-3 timmar.
Fast det är klart sen kan folk säga att det jag har gjort på 5 minuter också är kreativt.
Men om man skall se till det gemensamma i detta så ser jag det som att man lämnar denna världen, ideellt, för att i andra världar inte vara låsta av de begränsningar som finns här. Begränsningar i språk, fysiken naturen lever efter, begränsningar i traditioner.
Så om jag får föreslå så föreslår jag abstraktionen som kreativitetens fundament. Det handlar om att kunna göra sig abstrakta idéer om vad som kunde ha varit eller vad som kan vara. Och genom att det från denna abstraktion produceras något "konstverket" eller "det nya" så kan andra ta del av det som de inte riktigt nådde på egen hand. Nu finns det skapade objektet som utgångspunkt för sinnet och abstraktionen är grundad i ett konkret.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno