Kants kingdom of ends!

[J R Auk]

Hur tolkar ni detta? Vad har ni att säga om det?

Är det ett försök till att skapa en meningsgivande plattform, eller är det bara för att rättfärdiga lagar utan att inbegripa nytta?

[Zokrates]

Som en utopi tolkar jag detta. Att ens tro att lagstiftare kan ställa sig över sin egen subjektivitet och stifta lagar utifrån ett gemensamt rättfärdigat högre mål är naivt. Alla påverkas, därmed blir lagarna ett uttryck för den rådande opinionen vilket innebär att de färgas av populistiskska nyanser som inte kan förankras i ett rättfärdigt högre universiellt moraliskt tänkande. Därmed kan inte alla individer underordna sig detta och ge avkall på sin egen suveränitet, vilket visar sig i folkligt missnöje mot att ingå i större unioner. Nyttan blir ett självändamål som vänds mot motståndarna likt ett vapen, konformitet eftersträvas och den som inte kan ge avkall på sin individualitet offras.

[J R Auk]

Som en utopi tolkar jag detta. Att ens tro att lagstiftare kan ställa sig över sin egen subjektivitet och stifta lagar utifrån ett gemensamt rättfärdigat högre mål är naivt. Alla påverkas, därmed blir lagarna ett uttryck för den rådande opinionen vilket innebär att de färgas av populistiskska nyanser som inte kan förankras i ett rättfärdigt högre universiellt moraliskt tänkande. Därmed kan inte alla individer underordna sig detta och ge avkall på sin egen suveränitet, vilket visar sig i folkligt missnöje mot att ingå i större unioner. Nyttan blir ett självändamål som vänds mot motståndarna likt ett vapen, konformitet eftersträvas och den som inte kan ge avkall på sin individualitet offras.

Fast Kant stipulerade väl till stor del sin teoretiskt förnuftiga moral just för att inte behöva se till "nytta" eller "effekt". Han var ju ute efter en moralens metafysik och sökte väl genom rationalitetens idealisering, den fullkomligt rationelle är helig, nå detta.

Eller missförstår jag dig här?

[cogito]

Kants kingdom of ends!

Första steget kanske borde vara att översätta meningen till svenska.
Jag tror inte att ordet "nytta" eller "effekt" avses av herr Kant.

Försök istället med: syfte, avsikt, ändamål, mening.

/cogito

[J R Auk]

Nu vet jag inte om det är jag som missförstår dig eller du mig.

Det jag menar är att Kant gör en teoretisk, till skillnad från praktisk, analys av moralen. Och att han där säger sig se att det kategoriska imperativet, plikten (vördnad för lagen), är det som gör något moraliskt.
Detta är anledningen till att fullt rationella alltid handlar moraliskt. Dom ser inte till det partikulära utan det generella och agerar alltid i enlighet med det kategoriska imperativet.

Han säger ju uttryckligen att det är för att inte behöva se till effekt av ett agerande som vi måste hitta det a prioriska förhållandet som moralen har inför ett riktigt agerande. A prioriskt = kategoriskt.

[cogito]

Det blir säkert inte tydligare, men jag skriver ändå:

1) Handla så att pricipen för ditt handlande kan upphöjas till allmän lag.

2) Principen inkluderar inte nyttan/effekten utan SAMÄ* (syfte, avsikt, mening, ändamål).

3) Principen är ett kategorisk a-priori-krav och ingen befintlig lagtext.


*copyright cogito

[J R Auk]

Men det var 2 jag försökte ge uttryck för i min replik till Zokrates. Eller delar av satsen, mer bestämt; Principen inkluderar inte nyttan/effekten.

Fast jag kanske missar något

[cogito]

Då så...

då är mina inlägg riktade till Zokrates istället.

[Erik Thurin]

Kants kingdom of ends tyckte väl han själv var en omformulering av det kategoriska imperativet. Och det kategoriska imperativet fungerar typ bara ibland. Om jag förstått honom rätt tyckte han att när man handlade fel så gjorde man saker som var självmotsägande, att det faktiskt var ologiskt att ljuga osv. Men det är det inte. För man behöver inte tycka att alla andra ska göra någonting för att man ska kunna vilja göra det själv. Kant tyckte det var ologiskt att vara egoistisk. Men det är det inte. Jag tycker också att egoism är jättedåligt men det är inte ologiskt. I fallet lögn blir det med lite god vilja ologiskt om man tänker sig det upphöjt till allmän lag, men i de flesta fall blir inte någonting omoraliskt ologiskt ens om man upphöjer till allmän lag. Och när man inte lyckas få det omoraliska att bli ologiskt tycker kant att det är "dålig filosofi" om jag inte minnst fel.

Det känns som att kants kategoriska imperativ är ett desperat försök att rationalisera de kristna absoluta moraliska reglerna utan att åberopa gudstro.

[Nils-Erik Forsberg]

Erik Thurin skriver

Jag tycker också att egoism är jättedåligt men det är inte ologiskt.

Egoism är ologiskt i den meningen att förståelseförmågan inte används som naturligt avsett vilket medför upplevelse av mer eller mindre mentala besvär. Man förstår inte.

Vad Kant egentligen grundade sin moralfilosofi på är oklart, men sa han att egoism var ologisk så var åtminstone det sanningsenligt, dvs logiskt tänkt.

Är det oklart vad någon grundar tankarna på vad lönar det sig då att fortsätta tvista om vem som tolkar oklarheten minst oklart (ologiskt)?

NEF

[J R Auk]

Det är inte oklart vad han grundade sin moral på.

Moral är plikt.
Plikt är vördnad inför lagen (moralens lag velket inbegriper förnuftets lag).
Vördnaden är en känsla skapad av förnuftet, rationaliteten.

Moralen är hos Kant gudomlig. Holy beeings kan inte bete sig annat än moraliskt, och det skulle inte vi heller vore vi helt rationella.

Egoism är ologiskt i den meningen att förståelseförmågan inte används som naturligt avsett vilket medför upplevelse av mer eller mindre mentala besvär. Man förstår inte.

Då får du väl redogöra för vad som är att använda förståelseförmågan naturligt. Eller ser du det som självförklarande?

[J R Auk]

Kants kingdom of ends tyckte väl han själv var en omformulering av det kategoriska imperativet. Och det kategoriska imperativet fungerar typ bara ibland. Om jag förstått honom rätt tyckte han att när man handlade fel så gjorde man saker som var självmotsägande, att det faktiskt var ologiskt att ljuga osv. Men det är det inte. För man behöver inte tycka att alla andra ska göra någonting för att man ska kunna vilja göra det själv. Kant tyckte det var ologiskt att vara egoistisk. Men det är det inte. Jag tycker också att egoism är jättedåligt men det är inte ologiskt. I fallet lögn blir det med lite god vilja ologiskt om man tänker sig det upphöjt till allmän lag, men i de flesta fall blir inte någonting omoraliskt ologiskt ens om man upphöjer till allmän lag. Och när man inte lyckas få det omoraliska att bli ologiskt tycker kant att det är "dålig filosofi" om jag inte minnst fel.

Det känns som att kants kategoriska imperativ är ett desperat försök att rationalisera de kristna absoluta moraliska reglerna utan att åberopa gudstro.

Kingdom of ends ingår i en av de tre formuleringar som Kant gav av det kategoriska imperativet. Men det är inte det kategoriska imperativet, det ingår där i.

Jag frågar mig därför vad detta "kingdom of ends" menar till, och inte det kateogoriska imperativet.

Välkommen in vet inte om du är ny eller om jag inte sett dig förut.

Varför menar du att det kategoriska imperativet inte funkar? Kan du ge ett exempel på något sådant fall? Jag förstår Kant som att han manar att man skall se till effekten av ens handlande om det upphöjdes till allmän lag för att visa hur man måste ge sig en särställning gentemot andra för att rationalisera, försvara sitt beteende.
Det hela handlar alltså om att söka en gemensam grund. Det som är rätt för mig är rätt för dig.
Och det är där som beteendet blir självmotsägande.

Lögnen till exempel fungerar bara om det talas sanning. Annars förlorar den sin kraft. Så att ljuga är omoraliskt för att om alla gjorde det samma så skulle lögnen inte ha någon kraft.

[Nils-Erik Forsberg]

Auk skriver

Det är inte oklart vad han (Kant) grundade sin moral på.

Moral är plikt.
Plikt är vördnad inför lagen (moralens lag velket inbegriper förnuftets lag).
Vördnaden är en känsla skapad av förnuftet, rationaliteten.

Moralen är hos Kant gudomlig. Holy beeings kan inte bete sig annat än moraliskt, och det skulle inte vi heller vore vi helt rationella.

Vad begripligen menas med gudomlig?

Att använda förståelseförmågan naturligt innebär att tänka och prata förståligt (logiskt och inte mångtydigt), i första hand betr den givna naturliga förutsättningen som möjliggör att bl.a. Kant kunde uttala sin moraluppfattning vilket än den uppfattningen är fel eller rätt.

NEF

[J R Auk]

Auk skriver

Det är inte oklart vad han (Kant) grundade sin moral på.

Moral är plikt.
Plikt är vördnad inför lagen (moralens lag velket inbegriper förnuftets lag).
Vördnaden är en känsla skapad av förnuftet, rationaliteten.

Moralen är hos Kant gudomlig. Holy beeings kan inte bete sig annat än moraliskt, och det skulle inte vi heller vore vi helt rationella.

Vad begripligen menas med gudomlig?

Att använda förståelseförmågan naturligt innebär att tänka och prata förståligt (logiskt och inte mångtydigt), i första hand betr den givna naturliga förutsättningen som möjliggör att bl.a. Kant kunde uttala sin moraluppfattning vilket än den uppfattningen är fel eller rätt.

NEF

Tja gudomlig är nog inte rätt uttryck när jag tänker efter. Men att bruka sitt förnuft helt rationell är att vara helig, om jag inte missminne mig. Tror att det är termen har brukar. Holy beeings som jag skrivit.

Varför använder inte egoismen förståelseförmågan naturligt? Är egoism mångtydigt?

[Erik Thurin]

Kants kingdom of ends tyckte väl han själv var en omformulering av det kategoriska imperativet. Och det kategoriska imperativet fungerar typ bara ibland. Om jag förstått honom rätt tyckte han att när man handlade fel så gjorde man saker som var självmotsägande, att det faktiskt var ologiskt att ljuga osv. Men det är det inte. För man behöver inte tycka att alla andra ska göra någonting för att man ska kunna vilja göra det själv. Kant tyckte det var ologiskt att vara egoistisk. Men det är det inte. Jag tycker också att egoism är jättedåligt men det är inte ologiskt. I fallet lögn blir det med lite god vilja ologiskt om man tänker sig det upphöjt till allmän lag, men i de flesta fall blir inte någonting omoraliskt ologiskt ens om man upphöjer till allmän lag. Och när man inte lyckas få det omoraliska att bli ologiskt tycker kant att det är "dålig filosofi" om jag inte minnst fel.

Det känns som att kants kategoriska imperativ är ett desperat försök att rationalisera de kristna absoluta moraliska reglerna utan att åberopa gudstro.

Kingdom of ends ingår i en av de tre formuleringar som Kant gav av det kategoriska imperativet. Men det är inte det kategoriska imperativet, det ingår där i.

Jag frågar mig därför vad detta "kingdom of ends" menar till, och inte det kateogoriska imperativet.

Välkommen in vet inte om du är ny eller om jag inte sett dig förut.

Varför menar du att det kategoriska imperativet inte funkar? Kan du ge ett exempel på något sådant fall? Jag förstår Kant som att han manar att man skall se till effekten av ens handlande om det upphöjdes till allmän lag för att visa hur man måste ge sig en särställning gentemot andra för att rationalisera, försvara sitt beteende.
Det hela handlar alltså om att söka en gemensam grund. Det som är rätt för mig är rätt för dig.
Och det är där som beteendet blir självmotsägande.

Lögnen till exempel fungerar bara om det talas sanning. Annars förlorar den sin kraft. Så att ljuga är omoraliskt för att om alla gjorde det samma så skulle lögnen inte ha någon kraft.

Låt säga att jag funderar på om jag skall tortera mitt barn. Då upphöjer jag det till allmän lag "alla skall tortera sina barn". Ok. Det blir inte ologiskt. Bara jävligt för alla. Men inte ologiskt. Om jag fattat Kant rätt är det ok att göra någonting om det inte är ologiskt att upphöja det till allmän lag. Jag ser ingen motsättning. Då är det ok att jag torterar mitt barn?