Höjden av mod?

[Cosmic philosopher]

Vad är höjden av mod? Ge ett konkret exempel! Vad är maximalt mod? Hur modig kan man teoretiskt bli?Ge även ett exempel från ditt eget liv ifrån en situation där du varit extra modig som du inte glömmer. Kan man utvecklas inom modet och bli mer och mer modig? Jag tänker här på att om man ofta möter sina rädslor blir man ju mindre och mindre rädd - då kan man väl inte snacka om att man blir mer och mer modig. Ju större rädsla - och man ändå möter den i en viss obehaglig situation - desto större mod menar jag.

[magicadehex]

För mig är höjden av mod (även om det borde vara en självklarhet) att alltid vara sann mot sig själv och alla andra.

[Bettil]

Att vara sann mot sig själv. Betyder i förlängningen att man är sann mot sina grundläggande värden och att man vågar stå upp för dem när det behövs.
Det är inte alltid "modigt" att säga vad man tycker, ibland är det nödvändigt att hålla käften och vänta...
Många gånger i samtal med människor individuellt eller i grupp så har man gått ifrån mötet med en känsla av vällust och styrka eftersom man hade "modet" att avgöra när det var läge att tala eller att vara tyst.

                                                                            /B

[Rising]

Alla svar på den här frågan låter som banala klyschor och självhjälpslogans.

Jag gillar inte riktigt "vara sann mot sig själv"-argumentet heller. Visst, det låter tjusigt som poesi betraktat, men som filosofi tycker jag det är en löjlig utgångspunkt. En rasistisk brandman som i sitt hjärta tycker det är viktigare att han är en god far till sina barn än att han uppfyller samhällets krav på honom i hans ansvarsfulla arbete, och som finner det helt oviktigt att rädda livet på några svartskallar; skulle han alltså uppvisa "höjden av modighet" om han lät bli att ta onödiga risker när det brann i en flyktingförläggning, varpå en massa familjer dog?

Han var helt ärlig mot sig själv och prioriterade sitt eget fortsatta faderskap framför att uppfylla sin plikt som brandman såväl som att rädda livet på "svartskallarna", men är detta verkligen "mod"?

---

Om vi skippar de poetiska anspråken så tror jag att vi kan komma fram till något som låter rimligare.

Jag tycker att ärlighet mot sig själv bara är "envishet". Jag vill varken ge det en god eller dålig klang. Personligen tycker jag det är en överskattad egenskap.

Mod för mig är nog snarare något så enkelt som att vara redo att satsa sånt man själv värdesätter väldigt högt, för att ha en liten chans att vinna sånt som andra människor skulle värdesätta, när ens drivkraft är den omsorg man känner till dessa människor.

Men jag är medveten om att den också har problem.

1. Definitionen duger lika gärna som en kvalifikation på "dumhet". Särskilt om chansen att man skulle vinna behövde vara liten och ens personliga satsning stor - och särskilt eftersom min definition inte på något vis säger att ens omsorg behöver vara ömsesidig.

2. "Omsorgen" jag talat om är ett problem. Den medför att man inte skulle kunna vara modig för att nå sina egna drömmars mål - vilket låter ointuitivt. Men jag tycker nog det. Att ta en chansning och nå sina drömmars mål - är inte det bara ett fall av en självisk strategi som visat sig vara lyckosam?

3. Måste man satsa något man själv värdesätter väldigt högt? Skulle inte en person som funderar på självmord vara modig om han offrade sitt liv för att rädda någon annan? Är en nöjd brandman med väluppfostrade barn och en vacker fru modigare än en brandman som tycker att hans fru är en subba och som hatar sin smutsiga lägenhet? Kanske, men det låter inte helt tillfredsställande.

Det var det bästa jag kunde komma på, i varje fall.

Själv har jag aldrig varit modig en endaste gång.

[FIG]

Mod, som många säger,  svårt att ge något bra svar, efter som det är så olika för alla skulle jag vilja påstår.

Men för mig är mod att göra något för någon annan, tros att man tycker det är svårt/känns svårt.

Några exempel från mitt liv, att fråga någon hur den mår, kan krävas en del mod.
Du kan ej veta hur han/hon ta en sån fråga.

/ FIG

[Anders]

Mängden mod skulle kunna sägas vara den mängd obehag, eller risk för obehag, man går med på för att göra en handling.

[Bettil]

Alla svar på den här frågan låter som banala klyschor och självhjälpslogans.

Jag gillar inte riktigt "vara sann mot sig själv"-argumentet heller. Visst, det låter tjusigt som poesi betraktat, men som filosofi tycker jag det är en löjlig utgångspunkt. En rasistisk brandman som i sitt hjärta tycker det är viktigare att han är en god far till sina barn än att han uppfyller samhällets krav på honom i hans ansvarsfulla arbete, och som finner det helt oviktigt att rädda livet på några svartskallar; skulle han alltså uppvisa "höjden av modighet" om han lät bli att ta onödiga risker när det brann i en flyktingförläggning, varpå en massa familjer dog?

Han var helt ärlig mot sig själv och prioriterade sitt eget fortsatta faderskap framför att uppfylla sin plikt som brandman såväl som att rädda livet på "svartskallarna", men är detta verkligen "mod"?

---

Om vi skippar de poetiska anspråken så tror jag att vi kan komma fram till något som låter rimligare.

Jag tycker att ärlighet mot sig själv bara är "envishet". Jag vill varken ge det en god eller dålig klang. Personligen tycker jag det är en överskattad egenskap.

Mod för mig är nog snarare något så enkelt som att vara redo att satsa sånt man själv värdesätter väldigt högt, för att ha en liten chans att vinna sånt som andra människor skulle värdesätta, när ens drivkraft är den omsorg man känner till dessa människor.

Men jag är medveten om att den också har problem.

1. Definitionen duger lika gärna som en kvalifikation på "dumhet". Särskilt om chansen att man skulle vinna behövde vara liten och ens personliga satsning stor - och särskilt eftersom min definition inte på något vis säger att ens omsorg behöver vara ömsesidig.

2. "Omsorgen" jag talat om är ett problem. Den medför att man inte skulle kunna vara modig för att nå sina egna drömmars mål - vilket låter ointuitivt. Men jag tycker nog det. Att ta en chansning och nå sina drömmars mål - är inte det bara ett fall av en självisk strategi som visat sig vara lyckosam?

3. Måste man satsa något man själv värdesätter väldigt högt? Skulle inte en person som funderar på självmord vara modig om han offrade sitt liv för att rädda någon annan? Är en nöjd brandman med väluppfostrade barn och en vacker fru modigare än en brandman som tycker att hans fru är en subba och som hatar sin smutsiga lägenhet? Kanske, men det låter inte helt tillfredsställande.

Det var det bästa jag kunde komma på, i varje fall.

Själv har jag aldrig varit modig en endaste gång.

Ser inga bättre svar i dina resonemang. Bara fler frågor...
  Om man har hat i blodet är det svårt att vara ärlig mot sig själv, som svar på din brandmannafråga.
 Om ärlighet bara är envishet, vad är då oärlighet för dig?
 Andra människor brukar gilla när man lyssnar till dem och visar empati, det värdesätts också högre än materiella värden, iallafall i långa loppet.

 En person som bestämt sig för att ta självmord och räddar någon annan i denna process, blir både heroisk och tragisk, intressant...
Men inte fan är han modig.
                                                             /B

[Rising]

Ser inga bättre svar i dina resonemang. Bara fler frågor...

Jupp. Brukar vara så. Man får bara mer och mer att grubbla på ju mer man tänker.

Om man har hat i blodet är det svårt att vara ärlig mot sig själv, som svar på din brandmannafråga

Stämmer det verkligen? Eller är det något som vi andra säger om hatiska personer, för att fördöma deras handlingar eller för att klandra dem?

Om ärlighet bara är envishet, vad är då oärlighet för dig?

Lättja, skulle då bli mitt svar. Och det verkar stämma. Om jag vore ärlig mot mig själv så skulle jag vara mer produktiv och färdigställa något av de kreativa projekt jag sitter och klurar på. Varför får jag inte ändan ur vagnen? Det är så klart att svaret skulle kunna vara feghet, men det känns som om lättja ligger närmare till hands.

En person som bestämt sig för att ta självmord och räddar någon annan i denna process, blir både heroisk och tragisk, intressant...
Men inte fan är han modig

Ja, det låter rimligt. Du har övertygat mig.

[Dividend]

En persons mod eller brist på mod bestäms ju av andra. Subjektivt är det svårt att att faställa mängden mod hos en person på ett objektivt sätt

Jag anser att mängden mod är korrelerat till mängden hopp hos en människa. Det är lätt att verka modig om man har gott hopp om att lyckas.
Däremot om något hopp inte finns, och ändå lyckas utföra ett "dåd", det är modigt utan tvekan.

T ex att genomlida svåra plågor pga tron på en idé, sitt land, religion whatever.

[Tobias Israelsson]

Mod för mig är nog snarare något så enkelt som att vara redo att satsa sånt man själv värdesätter väldigt högt, för att ha en liten chans att vinna sånt som andra människor skulle värdesätta, när ens drivkraft är den omsorg man känner till dessa människor.

Tycker detta är det mest tillfredställande svaret hittils men jag har vissa invändingar.

Mod behöver inte alls enbart vara att vinna något som andra värdesätter. Man kan vara modig i det rent personliga också, till exempel att våga säga upp sig från ett trist jobb och börja ett nytt liv som pärlfiskare i söderhavet eller något sådant.

Tycker den enklaste definitionen av mod snarare borde vara att våga riskera något som man själv värdesätter. Graden av mod bestäms utifrån den subjektiva uppfattningen av (risken*värdet av det man riskerar)/(chans till vinst*vinstens värde)

Som påpekat kan detta gränsa till dumhet om det man kan vinna inte står i proportion till risken.

Saken är väl den att mod inte existerar på ett objektivt plan utan bara är en subjektiv etikett människor sätter i efterhand.Kanske beroende på utgången av risktagandet, och egna subjektiva uppfattningar kring risk och värde o.sv

[Johan Ågren]

1. Det är inte modigt att göra något för att bevisa sitt mod för sig själv eller andra.

2. Det är inte modigt att göra något som man själv inte ser som riskfyllt (som andra ser som riskfyllt).

3. Det är inte modigt att göra något av tvång; där följden av att inte utföra handlingen försätter personen i ett sämre läge.

Som jag ser det finns där inga modiga handlingar, bara relativt sett olika nivå av handlingskraft, men att ekvationerna är de samma.

Att våga gå upp ur en skyttegrav och storma mot fienden när andra inte gör det beror således inte på mod, utan på en karaktär som har något att förlora på att inte göra det.

Det närmaste jag kan komma mod är oreflekterad dumhet, att spontant handla ogenomtänkt; reflexer. Överjaget frikopplat. Att rädda en myra undan från en bil med stor risk att bli dödad själv. Något som en ickeegoistisk handling existerar inte, utan enbart en identifikation med ett större sammanhang. Att inte förgifta luften man andas är inte en altruistisk handling, utan visar enbart på en rationell självidentifikation.

/Johan

[Makterna]

Att vara modig är att göra vad man egentligen vill göra, även om det tar emot rent skräckmässigt. Dvs förmågan att övervinna eventuell rädsla.

[Åkes granne]

1. Det är inte modigt att göra något för att bevisa sitt mod för sig själv eller andra.

2. Det är inte modigt att göra något som man själv inte ser som riskfyllt (som andra ser som riskfyllt).

3. Det är inte modigt att göra något av tvång; där följden av att inte utföra handlingen försätter personen i ett sämre läge.

Som jag ser det finns där inga modiga handlingar, bara relativt sett olika nivå av handlingskraft, men att ekvationerna är de samma.

Att våga gå upp ur en skyttegrav och storma mot fienden när andra inte gör det beror således inte på mod, utan på en karaktär som har något att förlora på att inte göra det.

Det närmaste jag kan komma mod är oreflekterad dumhet, att spontant handla ogenomtänkt; reflexer. Överjaget frikopplat. Att rädda en myra undan från en bil med stor risk att bli dödad själv. Något som en ickeegoistisk handling existerar inte, utan enbart en identifikation med ett större sammanhang. Att inte förgifta luften man andas är inte en altruistisk handling, utan visar enbart på en rationell självidentifikation.

/Johan

Ja, men såhär är det ju lite löjligt att fortsätta. Du vet, "att tjäna syftet", brukar man ju säga..


Någonstans i den evolutionära rörelsen, när de mentala strukturerna; den existensiella verklighetsuppfattningen/självbilden -bokstavligen spelat ut sig själv, inser man att ingenting av detta spelar någon roll -vilket leder till det stora RESULTATET.

Vi kommer då befrias från vår omvänt subjektiva intellektuella uppväxt, och fullt ut kunna välja att minnas vilka vi är, som MOGNA människor, i en relativ värld. Vilket är meningen.  


Tänk om människor har ETT BEHOV av att känna sig själva som modiga för att inse vad syftet med livet är?

Mod av mycket annat är en starkt personligt livsbevarande upplevelse.

[Algotezza]

Höjden av mod är att våga erkänna sin stora feghet.

MVH

Algotezza

[Plepple]

Vad är höjden av mod? Ge ett konkret exempel! Vad är maximalt mod? Hur modig kan man teoretiskt bli?Ge även ett exempel från ditt eget liv ifrån en situation där du varit extra modig som du inte glömmer. Kan man utvecklas inom modet och bli mer och mer modig? Jag tänker här på att om man ofta möter sina rädslor blir man ju mindre och mindre rädd - då kan man väl inte snacka om att man blir mer och mer modig. Ju större rädsla - och man ändå möter den i en viss obehaglig situation - desto större mod menar jag.

Den "enkla sanningen" är ju att alla definierar vad som är mod eller inte överhuvudtaget själva, så någon universiell idé tvivlar jag starkt på att det finns, då det skulle kräva ett liktänkande universum.

Men, om man skall fråga mig vad det menas med höjden av mod från min icke-universiella vinkel, så skulle jag vilja påstå att höjden av mod är när man själv och andra anser att man gör någonting som man var nära på att inte göra med avsikt och kännedom av båda alternativen, göra eller inte göra med tanke på konsekvenserna.

:3