Jag har ett moraliskt problem som jag skulle vilja ha hjälp att lösa genom etiken, konsekvensetiken ihop med utilitarismen, pliktetik, sinneslagsetik och dygdetiken. Problemet lyder:
Min man dog i fredags. Jag är 72 år och kommer att bli väldigt ensam, det vet jag. Min man var väldigt bestämd i frågan om hur han skulle begravas. Hans aska skulle spridas för vinden i en gemansam minneslund och jag lovade honom att så skulle ske.
Men nu vill jag så gärna att han läggs i en grav, så jag får en egen plats dit jag kan gå och sörja honom. Om hans aska sprids med vinden vet jag inte vart jag ska gå när jag vill samtala med honom. En grav är mycket tydligare. Där kan jag sätta blommor och minnas honom.
Vad ska jag göra? Kan jag bryta löftet?
Detta har sorgsna Rut skrivit.
Är tacksam för ert svar!
Sorgsna Ruts moraliska problem.
Moderator: Moderatorgruppen
Kära Rut,
Du säger att du vill samtala med din avlidna man. Låt oss anta att det skulle vara möjligt. I så fall skulle du föredra att göra det från en grav snarare än en gemensam minneslund, vilket skulle gå emot hans sista önskan. Hur pass trevliga samtal tror du man har med en döing om man går emot hans sista önskan för egen bekvämlighets skull? Sätt dig själv i hans ställe och fundera på hur du skulle reagera, i den mån man nu reagerar i andevärlden. För en ande, som vi får anta att kan färdas utan våra begränsningar, går det nog utmärkt att samtala både från en grav, en minneslund eller varför inte bekvämligheten av ditt eget vardagsrum.
Men låt oss å andra sidan anta att din avlidna make inte längre föreligger i någon form över huvud taget, utan är puts väck, som det heter. Då står det dig naturligtvis fritt att göra vad du vill med den där askan (inom ramen för Svea Rikes Lag). Men i så fall kan ju samtalets plats inte längre vara en faktor eftersom det ju bara är dig själv du pratar med - och det kan du faktiskt göra lika bra i ditt vardagsrum det med.
Summa summarum handlar det alltså om vad du tror att händer efter döden, men för mig verkar det som om du bör följa din avlidne mans önskan i vilket fall som helst. Lev länge och väl!
§
P.S. till Lia: Har aldrig läst någon praktisk filosofi men tycker att den analytiska räcker rätt så långt i de flesta fall. D.S.
Du säger att du vill samtala med din avlidna man. Låt oss anta att det skulle vara möjligt. I så fall skulle du föredra att göra det från en grav snarare än en gemensam minneslund, vilket skulle gå emot hans sista önskan. Hur pass trevliga samtal tror du man har med en döing om man går emot hans sista önskan för egen bekvämlighets skull? Sätt dig själv i hans ställe och fundera på hur du skulle reagera, i den mån man nu reagerar i andevärlden. För en ande, som vi får anta att kan färdas utan våra begränsningar, går det nog utmärkt att samtala både från en grav, en minneslund eller varför inte bekvämligheten av ditt eget vardagsrum.
Men låt oss å andra sidan anta att din avlidna make inte längre föreligger i någon form över huvud taget, utan är puts väck, som det heter. Då står det dig naturligtvis fritt att göra vad du vill med den där askan (inom ramen för Svea Rikes Lag). Men i så fall kan ju samtalets plats inte längre vara en faktor eftersom det ju bara är dig själv du pratar med - och det kan du faktiskt göra lika bra i ditt vardagsrum det med.
Summa summarum handlar det alltså om vad du tror att händer efter döden, men för mig verkar det som om du bör följa din avlidne mans önskan i vilket fall som helst. Lev länge och väl!
§
P.S. till Lia: Har aldrig läst någon praktisk filosofi men tycker att den analytiska räcker rätt så långt i de flesta fall. D.S.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster