Jag har faktiskt aldrig varit med om en nyliberal som också samtidigt är utilitarist. Jag hoppas vi kan ta upp den disussionen senare, för det vore intressant att höra hur man skulle kunna ta sådana kollektiva hänsyn som nyliberal.
Det är synd isåfall. Förklaringen är nog att folk har svårt att skilja mellan avsikt och konsekvens. Folk som vill ha en bra stat (utilitarister) förespråkar gärna den mysigt snälla staten (den socialistiska bidragsstaten) trots att denna stat rent logiskt inte fungerar lika bra som en nyliberal stat (minus den eventuella nyliberala moralismen, som bland annat ger såna absurda konsekvenser som att det ska vara lagligt att ha atombomber i garaget eller att man ska få sälja heroin på dagis) skulle ögra. Jag är övertygad om att dessa tankar hör framtiden till. Hoppas du vill starta en separat tråd med dina frågeställningar.
Sedan undrar jag vad du menar med att i slutänden är allt åsikter? Ja, så är det väl, men varför är det då inte moral att företräda en utilitaristisk politik...?
Ursäkta, där uttryckte jag mig otydligt. Så menade jag inte. Vad jag egentligen ville poängtera, var att en värderingspartisk stat, dvs en stat som vid något tillfälle utgår från att en värdering är mer rätt än en annan värdering, som vill ge en viss värdering större "likhet inför lagen" än en annan, en sån "politik" är inte ens värd namnet politik, utan det är bara maktutövande eller vad man ska kalla det för. Seriös politik är värderingsneutral, dvs respekterar alla individer lika högt oavsett åsikt. En kufisk eremit som luktar illa och gillar att äta bajs, ska ha samma likhet inför lagen som nån folkkär dansbandssångare, typ. Sen får var och en själva välja vem de vill umgås med, typ. Men staten ska ju inte vara "en i gänget", utan vara "ett steg över", med tanke på dess självpåtagna maktroll med beväpnade poliser etc. Sånt förpliktigar.
Makterna skrev:Enbart objektivitet räcker inte för att fatta ett 100% bra beslut. Även t.ex. kunnighet underlättar (fast inte ens då kan en säkare alltid veta 100% säkert). Detta innebär dock inte att motsatsen till objektivism, subjektivitet, på något sätt skulle vara bättre för en läkare att tillämpa, än objektivitet. Objektivitet ger alltid bättre resultat (med hänsyn taget till statistiska felmarginaler).
Nu förstår jag inte hur du menar. Ett objektivt bra beslut är väl alltid ett objektivt bra beslut, oavsett vilken kunskap som ligger bakom beslutet? Om vi har en aldrig så kunnig läkare som träffar ett objektivt felaktigt beslut, så blir väl det inte nödvändigtvis ett bättre beslut än om en okunnig person träffar ett objektivt bra beslut?
Ja självklart! Nu blandade vi ihop "objektivt bra" med "objektivt". Lite förvirrande formulerat. Man kan såklart tänka objektivt men misslyckas på andra punkter, vilket kan göra att resultatet blir dåligt. Och man kan göra en objektiv bedömning av resultatet, som då blir att resultatet är dåligt. Fast detta är ju inget argument mot objektivitet.
Var visar det sig, menar du?
Jag tänkte på t.ex. på vad Stefan Klein skriver om lyckoforskningens hittillsvarande rön vad gäller inkomstfördelning, demokrati m.m.
Nu har jag tyvärr inte läst det, men vad skriver han angående det då? Har du sagt A får du gärna säga B också.