Hejsan gott folk! Mitt första inlägg på forumet, tror jag. Jag reggade mig för mer än ett år sedan (kan t o m ha varit flertalet sådana), men jag har inte varit aktiv eller ens närvarande här, så det här är min aktiva introduktion.
Fin diskussion ni har! Jag ville göra ett inlägg som fortsätter på hovnarrs om att kreationisterna inte verkar ha förstått Bibelns budskap riktigt. Det finns exempelvis ett ställe i Lukasevangeliet (om jag inte minns helt fel) där Jesus för klarar för någon ungefär att "världen ryms i ett senapsfrö och varje frö växer sig stort nog för att fåglar ska kunna bygga sina bo i dess grenar", samt exempelvis det faktum att det, som hovnarr skriver, inte sägs något som motsäger möjligheten för evolutionsteorin i Genesis. Jag är personligen mer intresserad av en de-evolutionsteori som bindande förklaring istället och jag tycker vetenskapen mer och mer börjar avtäcka den teorin, fr a vad gäller kvantfysik.
Men till att börja med, vad jag menar med ovanstående Jesus-citat är just det om de-evolutionen; att allt i universum (för att inte säga omniversum? dvs alla parallella universan som en holistisk enhet) innehåller en kapacitet och mer eller mindre benägenhet för att binda upp sig till vilket komplext system som helst, och att det, om vi ska förutsätta determinism, är en egenskap som rimligen bör ha byggts in från starten. Det universum är i färd med är en utfällning av alla sina egenskaper i en logisk kedja med "termodynamiska" förutsättningar som vi kallar evolution.
För det andra är jag intresserad av den kvantmekaniska delen, den probabilistiska delen av ämnet. Låt oss ta ett enkelt exempel: Schrödingers katt, katten i lådan som både lever och är död samtidigt så länge ingen öppnar och ser efter huruvida är fallet. Jag tänker mer på existens som ett totalt interaktivt system där det aldrig är frågan om vare sig höna eller ägg, utan allting existerar i en sluten cirkel pga kommunikationen.
För att demonstrera varför jag tänker så, låt oss ta en zenkoan som exempel: hur låter en hand som klappar? Den låter inte, vare sig det är höger eller vänster hand, eftersom klappen (eller symbolen i det här exemplet för det som observerbart existerar) är en produkt av interaktionen, kommunikationen, mellan båda händerna, och är ingen avhängig egenskap i någondera av delarna.
Schödingers katt är både död och levande samtidigt eftersom (enligt denna teori) alla förutsättningar för vad som kommer att hända i framtiden redan finns inbyggda i existensen - när ett träd faller i skogen och allt det där - både resultat död och resultat levande, så endera resultat konvergerar med observatören. Observatören skapar vad den observerar och skapas av det observerade i lika stor utsträckning; allt är helt interaktivt, eller holografiskt, enligt denna uppfattning. Heisenbergs osäkerhetsprincip demonstrerar det här alldeles utmärkt klockrent. Ju mer man vet om det statiska elementet (konstanten) desto mindre vet man om det aktiva (variabeln) i ekvationen. Ju mer jag vill veta om ett föremål, desto noggrannare måste jag undersöka det och desto högre är sannorlikheten att jag manipulerar det. Flera kvantfysikaliska fenomen har påvisat detta i praktiken, exempelvis Bells teorem, som påvisar att två föremål som har varit i kontakt med varandra för alltid fortsätter att påverka varandra oavsett om alla synbara kopplingar mellan dem bryts.
Så var vill jag med ovanstående kvantmekanik? Jo, att det finns en väsentlig poäng med hur Bibelns författare (eller kanske rättare, de egyptiska och babylonska Mästare som han/hon/de fick de kabalistiska lärorna ifrån) tänkte när hon/han/de lade fram förgreningen i livets uppkomst i Genesis. Eller, som ovan skrivet, att förutsättningen för förgreningen är en grundläggande delningsegenskap, en inre egenskap, väl jämförbart med exempelvis ekvationen till en fraktal som sedan itererar i oändliga steg, både oändligt små och oändligt delbara eftersom de innehåller den grundläggande egenskapen som gav upphov till dem, vilket m a o sluter systemet i sig självt och det finns ingen anledning att leta efter en mer extern orsak.
Problemet med kopplingen mellan religion och vetenskap är idag (imo) att den tidigaste formen av forskning var en intuitiv systematisering, medan den idag är en deduktiv kategorisering. Egypterna (en av våra tidigaste nu kända kulturer) formade symboliken till sitt talspråk så närliggande direkta observationer som möjligt (ordet för ett öga var en bild på ett öga osv.), och hieroglyferna i alfabetena sedan dess har mer och mer glidit över till Brochas area i den vänstra hjärnhalvan och utgör idag betydligt mer distanserade förhållanden mellan observerat fenomen och överenskommen definition. Jag anser att båda infallsvinklarna är lika nödvändiga för att förstå helheten av systemet: man måste både vara det själv och se det utifrån.
Jag ser det som att mänskligheten på det slutna systemet (sic!) Jorden har gått genom en dal. Först förundrades man vid ena randen av den, men visste inte varför den fungerade som den gjorde. Sedan gick man igenom den och upplevde den på nära håll, lärde sig förstå innehållet, och till slut kommer man upp på andra randen med blicken riktad tillbaka. Om vi har gjort den genomgången utan att inse att det inte var vägen mot en logisk analys som var poängen, utan snarare interaktionen mellan skaparkraft och upplevelsekraft, så har vi i mitt tycke gått miste om hela projektet.
Fanatiska delen (tongue in cheek):
Jag ser alla observerbara funktioner som halva sanningar. Man kan inte ha definitionen "kallt" utan kontrasten av "varmt", så hela sanningen om "kallt" tar ut sig själv i och med att den bara kan förstås med vad den inte är, eller för att återvända till zenkoanen ovan, ingenting är något i sig självt, utan enbart kommunikationen mellan olikheter. Av denna anledning tror jag att, när vi förstår oss själva lyckas vi rationalisera bort oss själva. Vi bryter gränsen mellan mänsklig kognition/AI med nano-assemblers som reparerar våra neurala nätverk bättre än oss själva och "fri vilja" slutar att existera som ett meningsfullt begrepp när syntetiseringen och trafiken av signalsubstans utförs cybernetiskt. Världen går mot ständigt mer intensiv övervakning och paranoia eftersom Den börjar förstå att det inte finns någonstans att gå längre. Den måste förenas med sig Själv och ta sig Själv i handen, men Den har lärt Sig genom evolutionen att motarbeta allt som inte är som Den Själv för att Själv överleva, så det strider mot allt Den är eftersom Den inte känner igen Sig Själv längre. Den är indelad i kaotiska system pga. separerande orsaker som åsiktslojalitet och hänger kvar till viss del (dvs. vissa sektioner av den, såsom byråkrater, fundamentala kristna, självutnämnda världspoliser etc.) i irrationella - eftersom de är förlegade - principer och försöker få rätsida på vad Den är.
Därför är det en bra anledning att försöka knyta ihop intuitiva (interna) och deduktiva (externa) analysmetoder så att t o m ett slutet system som Jorden förblir i oändlig utveckling, i alla fall tills vi verkligen tar klivet helt ut i rymden.
Eller, för att förkorta hela ovanstående post något:
As above, so below.