Homosexuell?

[J R Auk]

Kaos är naturlig ordning.

Och så mycket mer än det.....

[Zokrates]

Helt rätt Auk, det gäller att försöka bryta mot den hjärntvätt man varit utsatt för alltsedan barnsben, idyllen om det lyckliga äktenskapet, den idén faller ju platt till marken enbart genom att studera skilsmässotalen samt antalet personer i olika undersökningar som säger sig ha varit otrogna, eller kan tänka sig att vara detsamma. Nu senast stod det att läsa om att en tredjedel av alla singlar som åker på semester utomlands har sex samtidigt, en tredjedel är väl att ta i i underkant?

Om nu människor inte kan leva monogamt, varför inte konstatera detta och samtidigt införa en nyare mer balanserad syn på relationer, utan alla dessa moraliska fördömanden?

Ahh, vem försöker jag lura, det verkar omöjligt att bli mer "lösaktig", svårt det här med att lära gamla hundar sitta. Det enda jag kan göra är att försöka ha mer förståelse för andras sätt att vara utan att direkt kritisera deras handlingar i fördömande ordalag. Det kanske är som någon sa i en annan tråd, typ att om man bara lever en gång, så kan man ju passa på att leva ut medan man lever.

[J R Auk]

Så varför inte börja i andra änden? Bryt isolationen inte med en parrelation, öva dig genom att helt sonika försöka få de vänskapliga kontakterna vara mer än bara artigheter? Och nej inte heller här talar jag om sex

Misstron mot människor är något som söks inpräntas i oss. Och så länge alla tror så om varanadra så kommer något bevis om motsatsen aldrig komma till skott. Man skönjer inte vad någon är genom att kisa och söka se genom ögonvrån.

Korten på borden, det är bättre att dela än att äga själv. Mat är skit att laga ensam och tv, radio samt annan kultur förlorar inte i värde (enligt mit växer värdet) när det delas.

Helt enkelt är det så att för att berika sig lättast så måste man dela, annars blir det ett evigt slit, och ensam får man njuta frukten och bitterheten som kommer av att alena se vad svetten ledde till.

[Avantgardet]

Om man går tillsammans så ser båda åt varandra, men var och en ser sitt.

Förövrigt bra uppmärksammat Auk, har inte grubblat så mycket i individulismens inverkan på detta område, dess skuggsida så att säga.

[dk]

Så varför inte börja i andra änden?

Ja, precis! Det var lite så jag menade när jag skrev i början av tråden till trådens skapare att han kanske skulle bli lyckligare att öppna lite nya dörrar. I hans fall verkade ju homosexualitet kännas nära med tanke på att hans tankar själv gick ditåt. I Zokrates fall verkar inte homosexualitet vara av intresse, så då kanske det finns en annan dörr att öppna? Jag tror iochförsig att man visst kan leva lycklig i alla sina dagar i självvalt celibat. Är du en av dem, Zokrates? Du verkar själv vara inne på att så är inte fallet. Är man inte lycklig i sin situation tycker jag att man kanske inte har så mycket att förlora på att testa något nytt, vad nu det månne vara. Trådskaparen (vad nu namnet var, orkar inte kolla upp...) verkade även vara inne på att sex i en relation inte var det viktigaste så därför kunde han testa en homosexuell relation även om han inte tände på den manliga kroppen. Dvs en relation byggd på tvåsamhet och gemenskap. Personligen skulle inte det passa mig, men alla är vi ju olika och jag hoppas att han hittar en man som är med på noterna och kanske heller inte behöver fokusera på det sexuella så mycket.

Vi är så insnärjda i hur det ska vara i en relation att vi glömmer att vi har olika behov. Samhället trycker på från alla håll hur vi ska bete oss: Det ska vara tvåsamhet och inte tresamhet. Man ska vara sambo och inte särbo om man är gift. Relation är lika med sex. Man är konstig om man lever i celibat. barnen ska främst bo hos mamma och inte pappa om man separerar. Har man en annan åsikt i hur man vill leva sitt liv finns det plötsligt massor av människor som vill hjälpa en tillbaka in i normen. En heterosexuell får inte plötsligt vilja bli homosexuell, för homosexuell är något man ska ha fötts till. Men vem är man egentligen är under alla normer som lagts på oss? Jag tycker det är en snårig djungel att kunna se sig själv bakom alla krav och måsten som kommer till en. Plötsligt i ett svagt ögonblick faller man för någon norm som man fått med sig i ett socialt arv och så står man där halvbunden igen till något som egentligen inte gör en lycklig.

En bekant sa en gång de enkla men visa orden "göra om, göra rätt". Kanske det rätta finns i andra änden?

bästa hälsningar,
dk

[Minded]

Om nu människor inte kan leva monogamt, varför inte konstatera detta och samtidigt införa en nyare mer balanserad syn på relationer, utan alla dessa moraliska fördömanden?

Lösa tankar:

De moraliska fördömandena är våra personliga rättesnören. De är vad uppfostran i de flesta av fallen syftar till. Någon som är uppfostrad är någon som följer given etikett, ett sätt att föra sig. Disciplin är också ett ledord. Alltså, för ren population control, inget är bättre än att lyckas få befolkningen att tro något. Detta är marknadsföring. Det jag tror och upplever är min verklighet. Påverkar du min uppfattning om verkligheten, så påverkar du mig. Moraliska fördömanden är piskan som håller oss från att bli sk ociviliserade. Moraliska fördömanden är det som kontrollerar oss. Eftersom att vi - om moraliserande - gör jobbet själva.

Jag gissar också att tvåparet (kärnfamiljen, en glorifierad bild som är populär sedan de sista 50 åren, typ) är något av ett ideal, som härifrån (innan det ideala faktiskt är uppnått) sett, av någon anledning verkar eftersträvansvärt. Eftersträvansvärt, eftersom bedömande, eftersom moraliserande, eftersom jämförande.

Och sist men inte minst gissar jag att jag har fel i det jag säger.

[Åkes granne]

Hehehe, du är ju för fan inte klok.

Nej det är du som inte är klok.

[Avantgardet]

Hehehe, du är ju för fan inte klok.

Nej det är du som inte är klok.

Har aldrig hävdat annat, men det hindrar ju inte att du också är från vettet.

[Xinea]

"Moraliska fördömanden är det som kontrollerar oss."...och ekonomiska tänkandet....om man skiljer sig då delar man på allting och det är smärtsamt för en del...och försiktighet...

[magicadehex]

Hehehe, du är ju för fan inte klok.

Nej det är du som inte är klok.

Jo, Avantgardet är klok!

[Avantgardet]

Hehehe, du är ju för fan inte klok.

Nej det är du som inte är klok.

Jo, Avantgardet är klok!

Vart då nånstans?

[Algotezza]

Hehehe, du är ju för fan inte klok.

Nej det är du som inte är klok.

Jo, Avantgardet är klok!

Vart då nånstans?

Lysande i sin frånvaro.

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Bländad av mitt eget förnuft saknar jag sikt att fatta annat än okloka beslut.

[Åkes granne]

Varför skulle jag vara "från vettet"?


Brukar du behandla andra såhär? Bör du inte istället säga "det finns inget som säger att du skulle vara från vettet, etc." ?

Du förstod inte ens vad jag SYFTADE på (!!); du har istället perverterat livets "implicita mystik", det doldas budskap, "innebörden" av livet själv..

Du sitter typ och "gissar".. Väldigt obehagligt. Finns absolut INTE någon inre resurs av LUGN och balans i det ALLS!


Jag har grundligt analyserat vad allt detta är hos dig, Avantgardet. Men jag har inte tiden att deklarera det från en källa av djup ärlighet, just nu.

[Avantgardet]

Så jag gissar, men du med din oerhörda livserfarenhet och människokännedom vet? Du är från vettet, i den mening och den kontext i/ur vilken citatet av mig är hämtat. Men du är också från vettet i den mening att du sitter och försöker leka smart genom att använda en massa ord som du inte själv begriper och på ett sätt som renderar direkt nonsens - man måste gissa när man läser vad du skriver! Hade du tagit dig tid att analysera vad jag skrivit om språk tidigare så skulle du veta att syftandet i sig aldrig är en del av språket, och att vi alltid måste "gissa" vad den andre menar. Vilket inte på något sätt strider mot mitt påstående i föregående mening, som snarare syftar på ditt sätt att missbruka språket.

Med tanke på hur du skriver så har jag svårt att se varför du ens tror dig sitta på några höga hästar. Och ja, jag behandlar folk precis så här, talar om sanningen för dem, varken mer eller mindre.

Vad menar du till exempel med att jag "perverterat livets 'implicita mystik', det doldas budskap, 'innebörden' av livet självt"? Och menar du att någon sådan verkligen finns? Och att du, ensam, besitter sanningen om denna. Jösses!

Kanske kan du finta nån barnunge som, likt du, inte begriper betydelserna av de ord du själv använder. Själv har jag försökt, på alla sätt jag känner till, att bemöta dig mer än väl, att på sätt och vis lotsa dig in i samtal.

Lugn och balans? Nej, det förstås, jag bara låtsas.  :roll:

Fast här har jag givetvis tillåtit mig själv att reagera "irriterat" på ditt inlägg, och visar mig härigenom rätt barnslig, men det tycks fan inte hända mycket här ändå i kväll så jag kan tillåta mig det.

Brukar du behandla folk som du gör här? Som du bemöter Skogsälvan t.ex.? Eller mig här? Varför tror du dig ha rätten att tala om för alla hur de ska bete sig (till och med din mor)? Ge dig, blir fånigt som fan. Eller vi ska bara ta dig som auktoritet, ja varför?