ang. PLUTO / 'kontrakt' med något utanför en själv [mystik]

[Åkes granne]

Var är ni påväg?

Anna Sara säger (01:13):

Ville försöka "se" mig själv.. eller nej, jag ville konfrontera min "ständiga" ego-projicerade DÖD. Satte mig i klädkammaren (stor spegel) och tittade in i mina ögon..

Anna Sara säger (01:13):

Typ i en timma..

Anna Sara säger (01:13):

Försökte släppa det gamla "ältadet" ("tankarna")

Anna Sara säger (01:13):

Insåg efter ett tag -själva KONTRUREN/bubblan (dvs. min ascendent, som Pluto styr)..

Anna Sara säger (01:15):

Och att detta var "mannen" i sadistform, kände "ormen", dess långa rörelse.. Förstod från botten av "värdigheten" att jag "lurat" -henne, allså "mig själv"/"Anna Sara".. att jag är den där "skorpionen" som håller ett offer i sitt brutala grepp..

¿ . [ deaf ] . ? säger (01:16):

Hum, okay, oj..

Anna Sara säger (01:16):

Men samtidigt -inget starkare.. utan kände "läckaget" från det genuina.

Anna Sara säger (01:16):

Alltså -min "riktga person".. det "feminina-androgyna"..

Anna Sara säger (01:16):

Men förstår du vad jag menar?

¿ . [ deaf ] . ? säger (01:17):

feminima-androgyna är en del av sexualiteten?

Anna Sara säger (01:17):

Min ascendent är Pluto; som "härskar"/ägar den person som ska vara jag.. automatisk. Att jag typ "have put a spell on myself"

http://www.youtube.com/watch?v=DMvJ41j0OqY


Vi kan inte "fatta oss själva" - vi kan bara "fatta Gud". . .

Att "fatta sig själv"; ÄR Pluto -detta är sex/regenerering; vilken i naturens råform direkt FÖRINTAR sig själv/polariserar (att få en "blick av djävueln"/hades källare) -balansen är ständigt förenande dualistisk.

I råhet/truth -finns det inget mellanting, någon "balans" -mellan "ondska" och "godhet" -och detta försöker vi ständigt BEFRIA oss ifrån. Vi kan inte leva utan oss sjävla -men förnekar det. Exorcism: det är att inte kunna 'polarisera' -eftersom man erkänner sanningen -och GER UPP. Man har ett utbyte av sexuell energi med en "demon" (en egen rädsla!) När detta sker med religiösa verklighetsuppfattingar "drar det ut på tiden", eftersom man förnedrar sig för Gud, och förstår inte besegrandet/rädlsan/bedrägeriet, som det handlar om.



LÄS: Vi kan inte "bevisa vår oskuld" om vi inte samtidigt erkänner MASSAN: fullbordar kontraktet. Annars blir vi brutalt samtidigt "av med vår oskuld".


Tycker ni att det är konstigt att fanatiska muslimer eller spioner DÖR SOM FLUGOR!?



Jag säger ofta helt uppriktigt saker och inser sedan hela sammanhanget:

Skrev även kort några tankar kring händelsen när detta attackerade mig, när jag blev neddrogad av en kvinna som vände hela sitt förflutna mot mig, mannen i kvinnan i henne. Känslan av att vara bortförd och alienerad delade jag med henne, i hennes identitetsmysterium som adopterad -vilket uppenbarade sig tidigare i förtroligt samtal med henne som 16/17 åring i samband med frivillig kortare inläggning på barnspyk. Jag var vid källan, och det var hon med -den yttersta kärleksförklaringen av JÄMLIKHET [Vattumannen] -ett faktiskt brutalt erkännande. Jag blev väldigt sårad. Jag vet inte om hon förstår, eller vilken stor skada jag där upplevde.


Jag förstår nu vad som hände, för ett och halvt år sen. Jag med min "könlösa religiositet"/mänskliga sanning, kontra. den adopterade kvinnas könsliga maktbegär, -som jag såg igenom som den spårade tråden i hennes förflutna som adopterad/bortflöst/alienerad, vid källan -vi var i 'duel', hemma.

Vet inte om hon någonsin senare förstod.

Min romantisering av den yttersta "jämlikheten", blev bokstavligen attackerad av urfallossymbolen -ja, jag såg hennes BESATTHET, och privata hemlighet -vilken enorm kränkning av min emotionella avsikt, men.. som -var exakt samma smärta, exakt samma känsla, samma liv, samma värde -som mitt existensiella identitetssökande.. och förlusten, det brutala bortslitandet av vårt ursprung, och det vi älskar mest.


Att ingenting är finare än något annat, det hade jag glömt -förblindad av mitt sentimentala hjärta, samtidigt som det är dess inre budskap ..och jag lär mig. Jag försökte 'komma undan' i min känsliga feminitet -"det spelar ingen roll", och dölja sanningen, mitt förflutna, den yttersta råa maskulinismen ("sadisten") 'genom tiden'.


Ang. de distanserade märkliga Plutokänslorna. Vet att det inte är "unikt" att känna det här; det ligger i identiteten. Började dock senare tänka på det där, ang. den estetiska relationen till det uppenbart "förstörande" i de former jag där delger -allt och ingenting på en gång; eftersom jag attraheras av både det djupvita och djupsvarta, och ingenting emellan egentligen. (Det var exakt detta jag möttes av i en ytterlig smärta -det ÄR "förlusten i sig själv"!) Det existerar fortfarande en viss inre "självbedräglighet" som jag söker att bli av med -jag har försökt konfrontera meningen med min sexualitet nu den senaste tiden, för att inse hur allting i rörelse är kärleken, för att uppnå ett mål där jag inte missar något.

Karma:

Det man tycker synd om är: FÖRLORADE DELAR av SIG SJÄLV. Vilket man får tillbaka, genom lidande - själsdöd - transcendental förståelse.

Ja. "Undra varför" eller hur?


Undra varför människorna gråter över Jesus på korset eller hur?

Det är något som är fel. Strindberg sa att det var synd om människorna.

Varför tror ni barnen i Afrika svälter? Svar: för att ni tycker synd om dem! Prova själva det VERKLIGA rollspelet -och avsluta med den slutgiltiga bedömningen. Ni ser INTE varandra som jämlikar, ett öppet system där ärligheten är idealet. Ni jagar er själva.

(Jag menade detta verkligen genuint - jag hoppas ni förstår hiearkin. Jordens behov av självrelatering - djur som ger sig själva till människorna genom deras förståelse, och lägger sig och dör på samma ställe; den ritual, vi människor är låsta i  -genom vår: biologiska sexualitet -bundet till uppväxtens psykologiska uppvisning av minnen av vår jord och moder, -som gör kärleken till en "energi" vid den kroniska ändstationen, och inte en djup betydelse. Ni har inte lyssnat; ni kanske är rent blockerade i er personliga "innerlighet" som ni tror är att "vilja överleva" helt enkelt.)

Hatar min mamma eftersom hon trodde sig ha en relation till mig som dessutom, var köttet av sin egen hjärna, och tror fortfarande, hon födde mig för att befrias från sin skuld -det är därför jag har ett sånt extremt behov på-liv-och-död, av att förenas (relatera och själv-relatera -jämlikhet) till sanningen. Den "fysiska", sanningen -den stora bilden.

Varför ger ni inte varandra till oss själva?



Fattar ni inte att precis vad som helst hela tiden kan hända?

Detta gör ont, ansvaret.


Antecknade detta igår:

_


Min mamma födde mig för att hon skulle kunna befria sig från sin skuld, för att jag ska visa henne sanningen om sig själv.

Detta börjar med att hon "förvirrar" mig så TOTALT som det går; för att jag ska "hata" henne. För att de saker hon "vilseleder mig in i" ska bli den samlade unika historian/ansvaret i min själv och min självprojektion; vilket kan "lysa" henne -genom polarisering/dualismens formula. Dualismen är "blodet" och renheten. Min mor trodde hon såg sig själv när jag föddes, och detta är min tyngd.


Det är därför jag älskar min egen död, det är mitt kärleksyttryck (dualismen) -för den direkta post-födelsen är den yttersta osanningen och förnedringen. Jag tvingar alltså mig själv att lida, för att se sidorna av saken.


Min högsta önskan och djupaste behov är att bli existensiellt-biologiskt föräldralös, och frigjord från mitt förflutna för att själv kunna omdefiniera min könlöshet till varaktig lycka -det är att bli fri/oantaslig, och "få tillgång" genom anspråkslösheten. Perfektion och renhet förenat i balans; "som" döden (passion.) Det är att ingenting blir allting, och det är sann frihet, -bortom rättvisan själv. Att älska med hjärtat, eftersom man bevisat sig för sig själv.

_


Jag var så säker på min sak [nyår 1½ år sen/uppenbarelse/återskapande jag jaget] -att jag ville "bli Gud" trots att saker omkring mig "rördes upp", vilket gjorde mig "nervös": jag TVIVLADE på LOJALITETEN!

Och jag såg min "bakrund". Jag gjorde det yttersta bevisandet av mig själv -jag vill att alla ska se detta som ett EXEMPEL på SANNINGEN om MAKT! Vi kan kalla det här för min stolthet eller min värdighet -för jag har alltid varit öppen med att jag "inte söker makt" och hamnat i maktkamper på "samhällsnivå" som attackerar detta.


Det som DIREKT sedan hände var (när jag vaknade efter att ha blivit nedsövd, och det djupt traumatiska): -som jag beskrivit som behovet att att GLÖMMA mitt ursprung och istället projicera SANNINGEN på mamma, som det som INTE är detta [södra noden i Jungfrun]...

Jag upplevde ett tillstånd av att vara UTAN SJÄL; odödlig-död (rädslan är att förlora identifiaktionen med min tidigare fysiska "formlösa form" -vilket är ointegrerat i ett sammanhang.)

Jag var en förlöst kropp -i "nytt" (alltså GAMMALT) grepp [attackerande] av MIG SJÄLV! (Pluto!)

-alltså äganden av "sanningen".. MIN JORDISKA KROPP [min måne/oxe-förankring]



///Skev om att "sanningen var förbrukad, ..och de brinnande energilågorna på låren, "när hjärnan var en blockering".. behovet riktat helt mot mig själv -som ett bojjat OFRIVILLIGT "knull av sig själv" bokstavligen -genom minnet/osanningen min familj gett mig i uppväxt....", vilket var helvetet; några dagar senare.. -tidigare i en annan tråd. Detta var att känna sig som en "total DUM-OXE" -men ÖVERLEVA! Tänk ut detta, det är inte svårt.///


-detta, denna aspekt -helvetet jag upplevde (av/drabbande mig själv) är det enda jag kan känna att jag nu känner att jag "tycker synd om" SOM MIG SJÄLV (objektivt.) Antar att jag fortfarande döljer saker för mig själv, och att allt mitt onödiga lidande ligger där i. Att jag liksom, alltså, har TILLÅTIT mig att LURAS av min FAMILJ till trots -och detta är mitt "modersbehov" (som leder till förlåtelse av mig själv....) Det handlar inte om att jag "tycker synd om"; jag vill förstå och ge förståelse!

[Åkes granne]

Kände precis när jag skrivit och läst igenom detta, en känsla av "skuld" -en känsla av att jag "har/hade fel"

-och detta är mitt biologiska/genetiska minne, behovet.. (något jag inte erkänt från grunden/accepterar med min familj/föräldrar, s.a.s)


Kände sedan ca 10 minuter senare, nar jag satt i köket.. En ÅTERGÅNG till EXAKT samma KÄNSLOLIV som jag hade för TVÅ ÅR SEN. Det känns.. jag vet det, det är ytterst PERSONLIGT. Det är att faktiskt ERKÄNNA LIDANDET för SIG SJÄLV, och vara ödmjuk. Saken var bara att jag då förstod så mycket mer, och led av restriktioner på ett annat sätt.. jag hade inte bergrundat döden -men detta är också mina "mentala höga hästar" jag har.. vilket jagalienerar mig, -där jag tappar respekten för det som faktiskt är större än mig själv..

Detta känns lite, jag vet inte riktigt. För jag tänkte faktiskt på det.. tidigare idag, jag försökte tänka på vad som faktiskt

(Detta är så löjligt -TYPISKT, s a s. Mamma pratade nu precis om min mens till mig, alltså riktigt fysiskt, vilket ger en förnedrande "sanning" om min fysik/sensulism. Allt är blockerat. Exakt det jag skriver om -hon försöker "hjälpa mig"/assistera.. och säger att man ska lägga trosor i kallt vatten, ungefär som om jag aldrig hade förstått detta sedan länge förut ungefär. Detta känns ungefär som att konstant byta blöja på sig själv -eller sin mamma. Haha. Vem bryr sig?)

..vad som faktiskt hände innan jag "förlorade kontrollen" och transformerade min natur, hur jag verkligen mådde.. detta var tidigare ikväll.. började förstå, som tidigare, för jag förstår att allting handlar om att lägga ner dogmer och "ta vara" på tiden/händelsetråd -detta är att "ha ett stilla samtal med sig själv"; och det är att KÄNNA FADERN. (Notera "jorden och vår moder/"modersbehov"!) "Gud finns ju!" -det är så vi borde känna nu, det är därför jag just skriver detta -undermedvetet.


Kände sedan hur jag förlorat den djupare känslan av kärlek för MÄNNISKAN inuti mig, vilket gjorde mig ledsen.

Satt och grät lite i köket när jag åt en bit kött nyligen.. kände det precis som jag kände då för två år sen under hösten/vintern.. Levde halt uppgivet. Det var det som gjorde mig ledsen -för jag visste att jag inte kunde ÄLSKA MER ÄN SÅ.. och att "det aldrig skulle bli så genuint/verkligt igen".. Grät hela tiden under denna tiden och, avskydde mig själv.. gick runt i RITUALER av "problemtänkande".. Kände precis hur "jag inte bryr mig om jag dör.. jag skiter i om jag blir sjuk.."

Jag kände detta igen nu alltså, fast mer subtilt -men det är det PERSONLIGA.

Sanningen: Jag ÄLSKADE ("sexuell alkemi") det JAG SÅG FRAMFÖR MIG alltså.. lidandet...


Se er själva. Det har jag redan sagt till er.

Jag längtande till mig själv alltså -och jag har under precis den senaste tiden lärt mig att invänta det naturliga/snabba resultatet, och ta vara på alla idéer jag får, för att förstå sammanhanget och inte missa något.. Dvs. "binda ihop nuet med min egen historia och liv".. en händelse, här och nu..

[Åkes granne]

Åt kött och grät lite! Haha


Jag brukar alltid instinktivt äta rent kött, eller fisk, som en slags terapi när jag känner mina problem [neptunus] men inte sitter "med mina mentala höga hästar" [saturnus]

Insåg just att denna kärlek, själva "det personliga"/känslolivet jag saknat, just är min Venus [kärlek, förstås] -i Vattumannen [människan] som styrs av Uranus oaspekterad i andra huset [självständig, fristående "ägodel" -kronoligiskt långtidsminne, bl.a] -som slutligen styrs av Saturnus/Neptunus-konjunktionen i tredje huset i Stenbocken -som är det jag nu säger här...

Det är en väldigt skillnad mellan "känslorna" i relation till människor, osv -som jag beskriver i tråden jag skrev igår, "konflikttråden" -men jag har redan förstås aktiverat min Pluto. Se så farligt det är att tro att tillvaron står still bara för att kanske "sett igenom samhället" eller vad man får för sig ...haha.

Venus är VÄRDE och "det personliga" (Oxen) (Vågen är "relationen")

Jag känner mig "inte värd något" -för jag vet att jag inte är det! Jag agerar utifrån det, eftersom jag alltid vill VARA SANN -vara GENUIN, och söka den fullständiga helheten.. -detta ser jag som "värdefullt" för mig.. jag har en egendold tendens att söka det "yttersta".. med allting och offra mig själv som en del av sammanhanget.. för att förstå sidor..

Just det. Känner nu: LÄS - - - bara för att det är roligt; jag känner mig distanserat "sugen på"; nötter och torkad frukt. Känner mig dragen långt långt bort från mjölkprodukter, spannmål etc. -DJUPT, rent SMAKMÄSSIGT... instinktivt! (Inte bara inutuivt, där studien startade.)


Kände hur känslig min mentala sorg var, när jag pratade på djupet med en kompis som är jävligt labil idag. Kände hur HAN kunde GE mig RÅD.. trots allt hela för förbindelse bygger på att jag hela tiden försökt höja upp hans subjektivism till ett jämlikt språkuttryck. Han har haft det jävligt jobbigt, och är en människa som jag hela tiden nästan "beundrat", men det är fel ord.. helt fel. Det är kärleken som är för SANN för att söka sig inåt i.. det är en "sanning", något mentalt och extremt emotionellt på samma gång.

Insåg min intimitet till livet -att jag ständigt, bär/känner (icke-känner) en ständig djup TRANSCENDENTAL sorg. Jag kände mig "för första gången" som ett -vidöppet behov; som vidrör hela alltet. "Mitt behov" -"mig själv".. Det är mycket få människor som kan förstå detta -eftersom människor oftast inte vet vad TRANSCENDERAD SUBJEKTIVISM är... och vilka livstillstånd det leder till.


Vad skulle jag ens säga? Jo -jag tänkte på det där med köttet.. hur "jag räknat ut allt" -alltså tidigare. Vet ni vad jag menar? Detta är en ENORM dödsrädsla.. för det är att vilka ÅTERUPPTA arbetet man "tappat"/glömt -samtidigt som livet stod där och MANIFESTERADE sig själv med FULLA KÄNSLOR.

Det är som "tvångssyndrom".. begrunda er sjävla.

När det kommer "till kritan så fungerar inte trolleritricket" och publiken "avvisar en".. samtidigt som man fortfarande "har en inre förståelse.." Det var t.o.m man själv som "kom på det själv"..

[Åkes granne]

Har talat enormt mycket hur våra rena fysiologiska processer BLOCKERAS av just nämnda "ny-konstlade hybristrix/mat"

Saturnus är blockering -detta är alltså hur jag "upptäcker"/ser detta -på ett ytterst "välformulerat" sätt, om man säger så.



Detta är tidens sanning.



Jag känner en stor känsla av "hjälplöshet" (ungefär) -för jag är för "ren" för att kalla det "frustration"..

Jag känner ständigt hur ni INTE TAR DET PÅ ALLVAR: detta om maten.


För tredje gången: SE _ _ _ E R _ _ _ S J Ä L V A !

Vad förknippar ni med: Nötter, frukt.

Och: Rent kött och fisk.


(Jägare - Samlare. Pssst! VÅR HISTORIA: de VERKLIGA MÄNNISKORNA och deras "slit".. våra förfärders efterlämnade TYDLIGHET!)



Ja. "Ingenting är naturligt om något är onaturligt och vice versa" -men sen har de flesta av oss ganska FÖRSVAGADE PROGRAM/rörelser utan mening eller djup kraft, också. Därför kan vi inte i våra mer eller mindre förfall "ställa oss över detta, med vår vilja"...


Ni är naiva. Är ni inte naiva så LYSSNAR (Venus) ni inte. Speciellt inte på det som är NYTT/radikalt/vetenskapligt/"det allmänt avvikande" (Vattumannen)..

Tycker ni beter er respektlöst mot varandra.

[Åkes granne]

Tror ibland att ni t.o.m förnekar den NATURLIGA KUNSKAPEN..

Astrologin syftar på på exakt.



Detta ÄR blockeringen mina damer och herrar. Detta är MIN PERSONLIGA känsla av uppvigenhet kontra. blockering/HÄMNING.

Som jag själv "måste ta ansvar för att reda ut"...


Så här känner jag nu. Vem kan man LITA PÅ egentligen?



"Rättvisa": Jag testade en kost på enkom vegatabilisk föda (frukt och grönsaker och nötter, olja) -under sex dagar för typ en månad sen drygt. Vilket ledde till okoncentration, "svaghet" och viktuppgång på ett kg. "INSPIRERAD" av Avantgardets och Algotezzas:

här kommer det (igen!) - - - - DOGMATISM!




/strikt fakta och sanning

[Åkes granne]

Genuint TIPS: Använd era NATURLIGA förmågor -genom att kort STUDERA tids-sammanhanget.


I andra trådar har jag länkat en sida till ett astrologiprogram som ställer fram planetrörelserna i solsystemet, räknat till våra tider I KOMBINATION med våra (indivuduella) tider [religionens nuvarande kaos] -så uppstår kärleken/händelserna/betydelserna.



Varför ser ni aldrig?

Jag "vill" ingenting. Verkligen inte så som man "säger". Felet jag gör, är att jag försöker ni mina INRE ambitioner -vissa saker som jag vill känna, bevisa inuti mig själv, nå, osv. -isolerat.

Min KARMASKULD:

Jag begår ORGANISERAD [Saturnus] - BROTTSLIGHET [Neptunus]


Det är INTE ett självbedrägeri! Jag har alltid vetat/tyckt/kännt/sagt: att jag idenfierar mig med allting.. alla psykopater, osv.


Upplever att jag är den VÄRSTA AV ALLA -om man ser saker för vad det är; men ens indivuduella medvetande/samvete/förstålelse -känsla av rätt/fel -i relation till kunskapen/moralen.





Jag BER ER att ni ska LYSSNA och försöka BEGRUNDA sammanhanget det jag säger.


Jag tycker alltid att jag är "supertydlig" -men nu är jag verkligen det, eftersom jag är så ärlig i mig själv just nu.


Detta "är" bara. Det finns ingen "specifik egendolt anspråk". Detta ÄR. Det börjar "ständigt om".. "rör sig".. förändras, förnyas..

[Åkes granne]

Jag KÄNNER/vet PRECIS HUR ALLT SKA VARA NU..


Jag känner/ser (ja bildligt/holistiskt) exakt hur det SKA se UT.


Fan. Varför förstod ni aldrig? Jag fattar inte. Jag har skrivit så mycket religion.. varför SER NI INTE ER SJÄLVA?!?! Är det jag säger.


Jag är LIVRÄDD för att vara en dålig människa med ILLUSIONER -hela mitt LIV HANDLAR OM; att studera "illusioner" -vilka jag faktiskt ÄR befriad från; -bara det att jag inte har blivit BEKRÄFTAD av GUD (här -i denna tid -som inte finns.)


Snälla. Prata -ha en verklig dialog med mig. Är det NÅGON SOM FÖRSTÅR detta eller?


Vad ska jag "annars" göra? Jag SÖKTE ju mig hit, precis som du och ni gjorde.


Alltså -så fort t.ex. min kompis säger till en annan kompis (metafor) att "du har en stor begåvning och djupa tankar".. och då tänker jag att varför säger denna det till henne/honom, men inte mig.. VAD HAR JAG MISSAT.. och försöker "förstå det han/hon förstår.." privat.. och vill HELA TIDEN försäkra mig om att det inte är något jag MISSFÖRSTÅTT:

vilket är min s a s.. "försiktighet" och "passivitet".. jag söker att se vad det verkligen verkligen handlar om och vill inte vara bedräglig mot mig själv... utan isolerar mig hellre i "tankar..." för att förstå saker..






Jag vill SE ER. Fan -det är så! Det är mitt sk. DOLDA makt-ANSPRÅK. Jag sitter frenetiskt, nonstop och STUDERAR ANDRA INDIVIDER I DETALJ..

Min Plupo (dolda maktanspråk) kanaliserar i Mars i Oxen (Venustecken) och i Venus -relationstecken. Jag är helt SANN, helt UPPRIKTIG.

Mars styrt av sjätte huset [hälsa/assistans -raffinering/förfining/rening -ANALYS] och alla Venus är ANALYS förstås -som sjunde huset är; där vi förstår oss sjäva..

Tycker det är så roligt, "löjeväckande" -att jag som bär på den AUTOMATISKA PLUTO: om ständigt "förstår teorier" -inte VET; dvs. EMOTIONELLT..... som människor som typ "har en handfull vänner" och "stänger ute andra" och "vänder bort blicken med sina egna regler och lagar".. SÅ TÖNTIGT -eftersom de tror att de är SÅ MYCKER MER!

(Vattumannen gör detta på ett specfikt sätt -som hänger ihop med hans/hennes betydelse av frihet -distansen som möjligör kärleksuttrycket; INOM en "större grupp"/samhälle. -Analyserar ständigt alltså. Vattumannen styrs av Uranus [intituion -"känslotelepat"] och Saturnus [ANSVAR]...)


Jag vill SE er. Jag tänker på det hela tiden. Och försöker BEVISA/RENTVÅ min "relation" (Venus, osv) -på detta sätt! Jag sitter hela tiden och "jämför":

INRE UPPLEVELSER....


Jag "föreställer" mig aldrig.. jag "känner alltid igen".. och "vet vad det handlar om".. -vilket gör mig DOLD/"ödmjuk".. eftersom jag redan "känner igen detta".. och därför inte är "omogen/oerfaren"..

[Åkes granne]

Jag förstår verkligen allting. Jag har ju specifierat mig OERHÖRT.


Varför är det INGEN som SÄGER NÅGOT?

Vill ni ha något av mig? Jag är ju ständigt orolig för att bli känslomässigt utnyttjad.. att människor ska cirkulera omkring mig med att "försöka få ut något"..


JA MEN HALLÅ?!




Hur kan jag hjälpa dig? Vad vill du veta?

[Åkes granne]

Kolla:


http://www.youtube.com/watch?v=udueUcYt ... re=related


DETTA ÄR VI.



Mitt största privata SENSUELLA anspråk; "fetish" om vi så vill kalla det så:

är "HELA VÄRLDEN" by the way..


Kanske därför jag drog till mig Saddam Hussiens IDENITET [innan han dog, osv]

[Åkes granne]

Fråga: Tycker ni att ni är så mycket bättre än mig?

Så mycket "bättre".. "smartare".. en "riktig resurs"..


Upplever ni det så? Säg det då. Säg det.


Idioter.


Tala med mig

[Åkes granne]

Jag vill ingenting. Jag vill inte detta. Jo jag vill att ni ska förstå..

Men jag BRYR MIG inte så som NI TROR. Jag tycker ni kan sitta där.. om ni vill ha det så. DET ÄR INTE SYND om dem som vill ha det så.


Varför gör vi inte något åt det tillsammans då?



"Någon tror hela tiden att denna, någon annan, är 'något annat' och så mycket mycket mycket bättre/smartare än mig.." Eller så är det uppenbart att jag tvingas trycka ner från början.. bara för att jag är så TRÖTT.


Jag vill inte att vi ska ha det såhär.


"Jag trodde Vattumannen var ett kollektivt tecken som pratar i vi-termer",

bokstaverade astrologen till mig, när jag pratade om mitt liv..



Det här är inte min kärlek. Jag vill VARA IFRED.

[Åkes granne]

Allting handlar bara om energi-attraheringar, där jag "stannar på plats".. eftersom jag "vill inte-vilja" i dessa "stationer" -osynliga betydelser..


Detta är:

Envishet

Dogmer

Behovet av överlevnad

[Åkes granne]

Läs det första inlägget tråden byggde på:


VI MÅSTE DÖDA VÄRLDSRELIGIONERNAS MISSFÖRSTÅND!


Förstår ni inte människans SJÄLSLIGA BEHOV. (Vilka tror ni att ni är?)


Prata om slöseri av "jordens resurser".

[Åkes granne]

Saken var bara att jag då förstod så mycket mer, och led av restriktioner på ett annat sätt.. jag hade inte bergrundat döden -men detta är också mina "mentala höga hästar" jag har.. vilket jagalienerar mig, -där jag tappar respekten för det som faktiskt är större än mig själv..

Det här jag skrev. Jag kände mig mycket mognare känslomässigt -på ett DJUPT KOMPLEXT plan, som 17. Har distanserat mig ifrån den känslan lite nu, när jag suttit länge vid datorn nu, och blir för "attackerande" och inte har hänsyn till sammanhangets ödjukhet ("anda" -respekt för livet.)

Det jag ville säga var att de "restriktioner" var av djupt MATEMATISK [Satrunus/Uranus och -Neptunus (vatten-abstrakt) -i Stenbocken, som är främst det vi kallar för matematik*] innebörd -jag studerade som sagt mitt horsokop bl.a, som "något uträknat -utanför mig själv, teoretiskt" -i kombination med EVOLUTIONEN, i kombination med barndomsminnen: stationer..

Alltså att "försöka förstå allt" -i "sin egen bubbla"; eftersom jag trodde att "vi var subjektiva" -eftersom jag bygde verklighetbilden på mina psykologiska tolkningar, och trodde livet "var en helt omöjlighet för oss alla, när man fattat allt"...

Jag blir sjuk av att ni i massan ser mig som "något annat".. -speciellt pga. av de former "som blir över"; när ni inte kan klassa mig, utan blir då typ "en tom docka/tonårswannabe/kreativt galen".. Det är löjligt. Vi DELAR ett PLAN -och det är ENKOM det att vi vet att vi alla ÄR, människor. Tillslut blir vi utspråade i våra DOLDA existensiella AVANCERADE bekräftelsetvång; och blir ett med en teknisk datorvärld..

Jag tycker det är kränkande för det första -jag vet om att jag förstår, och det jag inte förstår, på en mer outgrundlig/dold/undanskymd nivå, vill jag väldigt gärna få förklarat för mig, för att få perspektiv på allt och mig själv.



* -min pappa är "matematiker", och jag hade samma "fallenhet" när jag var yngre i skolan.. men "bröt ihop" när jag "såg igenom hans bluff-modeller", som var väldigt DÖMMANDE mot mig -vilket han också var, han vill inte på djupet förklara och lyssnade aldrig på vad jag sa; och jag fick inte TÄNKA på "mitt sätt" (Uranus -som mina Vattumanplaner styr!) -även fast det var SAMMA SAK.

Så jag "sket" demonstrativt (Uranus) i matte och alla konvetionella TEORIER: tänk på varför! Varför vi SITTER FAST. Det är löjligt.

Inser att hela min VÄRLD av restriktioner bygger på denna uppväxtVÄRLD av restriktion.

Har helt glömt detta perspektivet.



Saken ÄR: att jag ofta brukar "prata med honom", sitta och försöka "beskriva teorier" eller "hur jag har det".. alltså "exakt vad jag förstår".. bara när jag blir uttråkad och lider av brist på MENINGEN och ger upp helt enkelt.. jag vet att "poletten aldrig trillar ner", men är ständigt intensivt ambitiös (omvänd, som far åt honom) att han SKA förstå..

Herregud - jag tvingar honom "tillbaka på samma sätt" -fast SANT.

Han med hans känlighet.. "du SKA FÖRSTÅ DETTA.." (något inre subjektivt komplicerat känslomässigt) -t.ex. OM PENGAR.


Tvillingidiot. Han sitter ibland och vill att jag ske ge honom "en förståelse.." "-säg hur jag ska göra för att börja förstå.."

Han LEKER. Han kan sitta och vilja att jag i 2 timmar ska förklara en KOST-TEORI (eller vad som helst) specificerat på HONOM.. och han "lyssnar och börjar aningen förstå"..

Och sedan nästa dag säger han "JAG VILL HA MITT BRÖD...." och typ slår ner en stol och svarar inte "på tilltal" utan "ryter med tänderna" och "vill tänka.."

Vi är precis samma personer i olika former -helt olika på samma gång.

När man verkligen när det är AKUT [Imum Colei -där jag har Solen]; gör en stor förklaring.. så är han helt NOLLSTÄLLD.. han säger det hela tiden..

"jag förstår inte.."

Och när han försöker "beskriva" (den han VILL att jag SKA vara som han DOTTER eg) så säger han "..filosofi.." .."man förstår aldrig.. VI FÖRSÖKER.."

Och då är det givet, inför psyk, osv.. att jag är "riktigt riktigt Schizofren" typ -samtidigt som jag SER IGENOM hur alla agerar.. VAD de har skapat sina MENTALA RAMVERK PÅ..

Allt annat än DEM SJÄLVA. Så jobbigt.. som med t.ex. gamla kompisar som har 10-miljonersvillor.. som man upplever ett totalt BLOCKAGE mellan.. och de tror att "det gått dåligt" för en.. som "sjunkit till botten och tappat meningen med saker"..

Jag frågar: S E R . . ni inte alltså?


Jag ser alla ARKETYPER. Ord är arketyper -men när jag; som nu, blir "attackerande", så blir det inte GENUINT; alltså, då fötrycker jag TIDENs SANNING (min känslonatur i UTTRYCK...)

[Åkes granne]

Översättningen/min Saturnus-roll, just nu:

är min "frånvändning" från SAMHÄLLET; jag vill inte "bli chef på Telia"..

Jag försöker som sagt HELA TIDEN hålla mig UTANFÖR [Neptnus/principslösheten/oföränderliga förenderliga] detta -det där jag beskrev om IQ-testerna i kombination med det felaktigt översenstämmande med resultat-inriktningen med läkarvärlden själv.

Det var jobbigt: ett hot av UPPLUCKRING av mitt KONKRETA TÄNKANDE, vilket skulle kunna vilseföra mig helt.

Samtidigt STÅR jag MITT I sammhället!