Buddhismen

[Silver]

Jag kollade en gång till på slutdelen av programmet om Buddha.
Intrycket kvarstår. Det enda han uppnådde med alla sina strävanden och sitt självplågeri var ju vad alla människor innerst inne redan vet.
Att bli upplyst är således att bli medveten om det man innerst inne redan vet.
Resten av Buddhismen är troligen bara sånt som andra människor med skiftande motiv byggt på under de femhundra år som denna religion fördes vidare genom muntlig tradition.

Det må vara det "enda" han uppnådde med sitt liv. Men om jag fick välja att avsluta mitt liv genom att kommit till upplysning, att få uppleva ändlös harmoni och förståelse, kontra mot att få avsluta mitt liv med en massa dineros på kontot, en fin bil i garaget och massa Likes på facebook så väljer jag det förstnämnda.

För att egentligen är det väl den ultimata frågan: vad vill du ha uppnått när du avslutar ditt liv? Det är ju efter den frågan vi ska leva. Sorgligt nog tror jag allt för många inte har visdomen nog för att inse vad de innerst inne verkligen vill med liv. De flesta lever nog sina slentrianmässiga liv; läser aftonbladet, köper mer å mer prylar, statusjakt bland vännerna, sliter ihjäl sig för pengarna osv osv.

Resten av buddhismen? Vad är första halvan menar du? Buddhismen handlar om att föra kunskapen och visdomen vidare. För viss räcker det att vända sig inåt för svaren, andra behöver tips och hjälp på traven för att ens börja kunna vända sig inåt.

[reflex]

Att bli upplyst är således att bli medveten om det man innerst inne redan vet.

I Wikipedia kan man läsa att Siddhartha under intensiv meditation nådde något som beskrivits som uppvaknande/upplysning eller Nirvana – ett transcendent tillstånd där han med enormt utsträckt medvetande lämnade alla mänskliga begrepp och erfarenheter och passerade de gränser som skiljer människan från Det absoluta.

Att bli upplyst tycks ha haft en helt annan innebörd för Siddhartha än för flertalet andra människor som inte ägnar meditation särskilt mycket intresse.

Precis som när det gäller Jesus så vet vi tydligen väldigt lite om den verklige Buddha. Vad som finns idag är tolkningar som inte nödvändigtvis har så mycket kvar av det ursprungliga.

[reflex]

Jag kollade en gång till på slutdelen av programmet om Buddha.
Intrycket kvarstår. Det enda han uppnådde med alla sina strävanden och sitt självplågeri var ju vad alla människor innerst inne redan vet.
Att bli upplyst är således att bli medveten om det man innerst inne redan vet.
Resten av Buddhismen är troligen bara sånt som andra människor med skiftande motiv byggt på under de femhundra år som denna religion fördes vidare genom muntlig tradition.

Det må vara det "enda" han uppnådde med sitt liv. Men om jag fick välja att avsluta mitt liv genom att kommit till upplysning, att få uppleva ändlös harmoni och förståelse, kontra mot att få avsluta mitt liv med en massa dineros på kontot, en fin bil i garaget och massa Likes på facebook så väljer jag det förstnämnda.

Undrar om någon människa någonsin har upplevt "ändlös harmoni och förståelse", Men å andra sidan, om någon nu känt så, så är det garanterat en övergående eller i bästa fall en sporadiskt återkommande känsla, precis som det man troligen kan uppleva genom användandet av vissa droger. Jag skulle vara helt nöjd med ifall jag skulle få sådana känslor ibland.

För att egentligen är det väl den ultimata frågan: vad vill du ha uppnått när du avslutar ditt liv? Det är ju efter den frågan vi ska leva. Sorgligt nog tror jag allt för många inte har visdomen nog för att inse vad de innerst inne verkligen vill med liv. De flesta lever nog sina slentrianmässiga liv; läser aftonbladet, köper mer å mer prylar, statusjakt bland vännerna, sliter ihjäl sig för pengarna osv osv.

Varför måste vi uppnå något över huvud taget? Måste vårt liv ha ett mål? Och i så fall, ska man bara lägga sig ner och dö när man uppnått detta mål?
Kan man inte bara nöja sig med att livets mening är att leva? Inget fel i ett slentrianmässigt liv ifall man trivs med detta. Man skulle till och med kunna tänka sig ett slentrianmässigt liv "i ändlös harmoni och förståelse." Och inte vore väl det så illa iså fall.

Resten av buddhismen? Vad är första halvan menar du? Buddhismen handlar om att föra kunskapen och visdomen vidare. För viss räcker det att vända sig inåt för svaren, andra behöver tips och hjälp på traven för att ens börja kunna vända sig inåt.

Med resten av buddhismen menar jag de tillägg och förändringar som oundvikligen måste ha skett under den tid då endast den muntliga traditionen bar religionen framåt. Vill man söka sig till källorna så måste det finnas någonting nedtecknat.
Vad menar du med att söka inåt? Kan du konkretisera hur du menar?

Bra att ni hänger på. Det här tycker jag är intressant.

[Pilatus]

Att bli upplyst är således att bli medveten om det man innerst inne redan vet.

I Wikipedia kan man läsa att Siddhartha under intensiv meditation nådde något som beskrivits som uppvaknande/upplysning eller Nirvana – ett transcendent tillstånd där han med enormt utsträckt medvetande lämnade alla mänskliga begrepp och erfarenheter och passerade de gränser som skiljer människan från Det absoluta.

Att bli upplyst tycks ha haft en helt annan innebörd för Siddhartha än för flertalet andra människor som inte ägnar meditation särskilt mycket intresse.

Precis som när det gäller Jesus så vet vi tydligen väldigt lite om den verklige Buddha. Vad som finns idag är tolkningar som inte nödvändigtvis har så mycket kvar av det ursprungliga.

Så, du bytte till att tala om Siddharthas historicitet. Det sägs att Siddharta Gautama är historiskt belagd. Självklart är denne persons liv lika mytologiserat som Jesus liv. Läran tycks trots detta ha stor utbredning. Bara i Kina finns det 180 miljoner buddhister.

[reflex]

Att bli upplyst är således att bli medveten om det man innerst inne redan vet.

I Wikipedia kan man läsa att Siddhartha under intensiv meditation nådde något som beskrivits som uppvaknande/upplysning eller Nirvana – ett transcendent tillstånd där han med enormt utsträckt medvetande lämnade alla mänskliga begrepp och erfarenheter och passerade de gränser som skiljer människan från Det absoluta.

Att bli upplyst tycks ha haft en helt annan innebörd för Siddhartha än för flertalet andra människor som inte ägnar meditation särskilt mycket intresse.

Precis som när det gäller Jesus så vet vi tydligen väldigt lite om den verklige Buddha. Vad som finns idag är tolkningar som inte nödvändigtvis har så mycket kvar av det ursprungliga.

Så, du bytte till att tala om Siddharthas historicitet. Det sägs att Siddharta Gautama är historiskt belagd. Självklart är denne persons liv lika mytologiserat som Jesus liv. Läran tycks trots detta ha stor utbredning. Bara i Kina finns det 180 miljoner buddhister.

Jag ville bara påpeka att allt som Siddharta uppnått och gjort bör tas med en "rätt stor nypa salt". Det går säkert att genom meditation( jag har försökt lite själv med begränsad framgång) uppnå både det ena och det andra men det handlar väl mest om ett slags hjärngympa. Du kan inte gärna meditera hela tiden. Verkligjheten måste också få sin del.

[Pilatus]

Det går säkert att genom meditation [...] uppnå både det ena och det andra men det handlar väl mest om ett slags hjärngympa.

Vad menar du med hjärngympa? Som att lösa korsordet i SvD en söndagseftermiddag?
Det tror inte jag. De som lärt sig meditera påverkar kroppens andnings- och pulsfrekvens och skruvar ner det mentala tempot. Antagligen borde fler lära sig att stilla sitt sinne i vår litet flaxiga kultur.

[reflex]

Det går säkert att genom meditation [...] uppnå både det ena och det andra men det handlar väl mest om ett slags hjärngympa.

Vad menar du med hjärngympa? Som att lösa korsordet i SvD en söndagseftermiddag?
Det tror inte jag. De som lärt sig meditera påverkar kroppens andnings- och pulsfrekvens och skruvar ner det mentala tempot. Antagligen borde fler lära sig att stilla sitt sinne i vår litet flaxiga kultur.

Jag har för lite erfarenhet av meditation för att kunna säga så mycket. Det påstås att meditation påverkar i stort sett allt men nog är det väl i hjärnan det händer saker när man mediterar. När jag provade en liten period för många år sen (andetagsräkning) så lyckades jag ibland uppnå en djup avslappning. Man kände sig pigg och skärpt efteråt. Efterhand så fick jag allt svårare att få tankarna att hålla sig stilla och det blev att jag somnade istället. Jag brukar fortfarande använda metoden då jag av en eller annan anledning sitter och väntar och vill att tiden ska gå fort. T.ex. i ett väntrum, på bussen etc.

[reflex]

Vägen

Tänk dig att du går längs en grusväg på sommaren. Det finns olika grader av medvetenhet. Kanske att du endast är medveten om var du sätter dina fötter, att vägen lutar uppför, att du svettas av ansträngning och värme. Dina tankar fyller ut resten av ditt medvetande.

Om man vill kan man försöka utvidga sitt medvetande så att man känner ett slags känslomässigt vidvinkelséende. Man går inte bara uppför en backe på en grusväg, Man rör sig uppför ett berg. Runt om finns träd, växter, blommor, fjärilar, fåglar, alla ljud och dofter. Gränsen suddas ut mellan en själv och det omgivande. Det egna jaget blir en flerdimensionell bild som förflyttar sig i landskapet. Ju mer man lyckas utsträcka sitt medvetande dess större blir denna bild. Dess mer fantastisk och innehållsrik blir den. Man kan teoretiskt tänka sig att den kan innefatta hela universum och även tiden men så är vi inte skapta. Vi får nöja oss med att försöka träna upp vårt medvetande så gott vi kan.


Är ovanstående tanke ett exempel på buddhistiskt tänkande eller kanske taoistiskt. Jag anser det senare.

[reflex]

Nu har jag sett det andra programmet om Buddha på SVT-play två gånger.
Mycket intressant. Kan verkligen rekommenderas.
Eftersom jag inte har så mycket erfarenhet om Buddhismen så var det en form av "upplysning" bara att se det.
Grundtankarna i buddhismen finns, så vitt jag förstår, i olika skepnader i de andra stora religionerna också.
Även i filosofin (jag tyckte att jag kände igen mycket från Seneca).
Människan kan tyvärr inte låta bli att förstöra dessa grundtankar genom att bygga in dem i religioner och krångla till och förvanska så
att budskapet hamnar i skymundan, och ritualer och olika former av "guldkalvar" tar allt större plats. Jag vågar nästan påstå
att det är omöjligt för den som är religiös att bli "upplyst" så som detta beskrivs i programmet.

[reflex]

Inom buddhismen talas det mycket om att lindra lidandet i världen och om medkänsla.
I progarmmet sades det att lidandet egentligen är fel ord. Vad som avses är istället otillfredsställelsen, eller kanske snarare onödigt lidande orsakat av ortillfredssällelsen.
Denna otillfredsställese är troligen den drivkraft som har tagit oss dit vi är idag. Om vi alltid vore nöjda och glada och inte önskade oss mer, skulle vi inte vara så intresserade av att uppfinna nya saker och hitta på nya sätt att tillfredsställa våra behov. Baksidan av det här är att vi sällan känner oss helt nöjda. Har vi lite vill vi ha mer. Har vi mycket vill vi också ha mer. Även då vi är förhållandevis nöjda så vill vi blir ännu mera nöjda. Det finns allt någon att jämföra med som förefaller ha det bättre på ett eller annat sätt. Sällan jömför vi oss med dom som har det sämre.
Ett bra exempel på det här är lönerna. Vi hittar alltid någon kategori som har högre löner trots kortare utbildning eller mindre ansvar. Eller också upptäcker
vi att någon grupp med ovanstående motivering lyckats få upp sina löner. Jaha, då har vi halkat efter och måste får högre lön av den anledningen.
Om vi har tur så får vi leva tills vi är över åttio år och mer i vårt land, men vi är ändå inte nöjda. Vi vill leva ännu längre. Vi vill helst leva för alltid och uppfinner därför evigt liv i form av framtida liv i himmlar eller paradis. Alternativt uppfinner vi reinkarnation så att i varje fall själen får leva vidare i en ny kropp.

[Sceptisk]

reflex

Ja på det sättet så ställer du lidandet/otillfredställelsen i förhållande till vardagen. Men Buddhismen menar ju att livet är ett lidande som uppstår genom samsaras kretslopp. Det inkluderar såklart vardagen men det går djupare än så. Själv kan jag inte ta någon direkt position i buddhismen eftersom visst så å ena sidan så finns det lidande, sjukdom, girighet och otillfredställelse, men å andra sidan, som du var inne på, så fungerar otillfredställelse som en drivkraft och jag vill tillägga att även smärta och lidande tycks ha sin plats, smärta är inte enbart något dåligt utan fungerar också som ett skydd. Kan vi säga att existensen/tillvaron är god eller ond? Den är ju så oerhört mångfacetterad, så vad kan vi egentligen säga om tillvaron? Blir vårt sökande eller klängande efter eviga sanningar ett problem i sig självt? Buddhismen lär ut mycket som är bra men å andra sidan kan vi verkligen klaga på existensen som sådan?

[reflex]

reflex

Ja på det sättet så ställer du lidandet/otillfredställelsen i förhållande till vardagen. Men Buddhismen menar ju att livet är ett lidande som uppstår genom samsaras kretslopp. Det inkluderar såklart vardagen men det går djupare än så. Själv kan jag inte ta någon direkt position i buddhismen eftersom visst så å ena sidan så finns det lidande, sjukdom, girighet och otillfredställelse, men å andra sidan, som du var inne på, så fungerar otillfredställelse som en drivkraft och jag vill tillägga att även smärta och lidande tycks ha sin plats, smärta är inte enbart något dåligt utan fungerar också som ett skydd. Kan vi säga att existensen/tillvaron är god eller ond? Den är ju så oerhört mångfacetterad, så vad kan vi egentligen säga om tillvaron? Blir vårt sökande eller klängande efter eviga sanningar ett problem i sig självt? Buddhismen lär ut mycket som är bra men å andra sidan kan vi verkligen klaga på existensen som sådan?

Jag undrar om den här iden om reinkarnation och återfödelse är något som Buddha trodde på eller om det har tillkommit efter hans död. Jag gissar att iden är mycket äldre än Buddha. Jag förstår egentligen inte hur tron på reinkarnation har kunnat bli så spridd. Iden är ett exempel på en orimlighet, när man ställer frågan: Vad skulle det vara bra för?

[Pilatus]

Jag undrar om den här iden om reinkarnation och återfödelse är något som Buddha trodde på eller om det har tillkommit efter hans död.

Buddha är liksom Gud inte något egennamn, utan mer en titel. Att vi använder titlar som egennamn får väl antas bero på att vi inte vet vilken Buddha vi menar då vi talar om Siddhartha Gautama. Han undervisade och åskådliggjorde för människorna om hur de borde korrigera sitt sätt att vara för att övervinna de lagar som håller dem fångna i världen genom ett evigt kretslopp (samsara) av död och återfödelser.

Jag förstår egentligen inte hur tron på reinkarnation har kunnat bli så spridd.

För att Buddha var en mäktig man som hade stor makt över naturen och han predikade en lära som var enkel att förstå.

Iden är ett exempel på en orimlighet, när man ställer frågan: Vad skulle det vara bra för?

Kan du säga vilken trossats (dogm) som förefaller dig rimlig? Trossatser kan säkert vara rimliga om någon ständigt upprepar dem. De införlivas i vår syn på hur verkligheten är beskaffad. De frågor vi ställer som barn får svar som stämmer med myten. En och annan självmotsägelse i läran tigs ihjäl eller viftas undan som något oväsentligt.

Du måste ha något att sätta emot religionen för att kunna komma ur dess grepp. Om en utsaga förefaller orimlig bör vi fråga oss varför. Kunde Buddha hålla sig svävande i luften och låta eldsflammor komma ur sina axlar och vatten ur sina fötter?

[Seiku]

"Räcker det inte med att jag själv tycker att jag förstår världen och meningen med livet?"

Har man en sådan kännsla i sig så, ja . . .
vad mer behöver Man.?.?

Därimot (som Jag har uppfattat det) så va
S.G mer ute efter, "Vad är ursprunget till allt lidande"

[Seiku]

"Du måste ha något att sätta emot religionen för att kunna komma ur dess grepp. Om en utsaga förefaller orimlig bör vi fråga oss varför. Kunde Buddha hålla sig svävande i luften och låta eldsflammor komma ur sina axlar och vatten ur sina fötter?"

Wow . .
Vem är din lärare i Buddhism . ?

ha ha ha . .

inget illa menat gentimot Dig, . .