archaxe skrev:Jag är väl mest sugen på hur det ligger till med förståelsen av de grundläggande principerna inom fysiken - har vi förstått kärnan i gravitationen, vad gravitationen egentligen är (och varför den är), eller förstår vi bara att den måste finnas, o.s.v.
Det har jag ingen aning om. Vad jag vet så är det ingen som vet helt och hållet. Tore är bättre lämpad att svara på denna fråga. Diskussionen om objektiva beskrivningar m.m. lockar mig dock till kommentar:
Kalle skrev:Att ge en objektiv beskrivning är således möjligt, men att undgå att den blir tolkad är desto svårare.
Precis ja. Jag skulle nästan säga att det är omöjligt att undgå tolkningen, men först till objektiva beskrivningar. Låt oss allra först göra några definitioner:
Objektiv utsaga: Uttrycker hur något är i själva verket.
Subjektiv utsaga: Uttrycker hur ett subjekt uppfattar något (motsats till objektiv utsaga).
Deskriptiv utsaga: Uttrycker något utan att värdera det.
Normativ utsaga: Uttrycker något på ett värderande sätt:
Vi får fyra kombinationsmöjligheter, således några exempel:
OBJEKTIV + DESKRIPTIV: Idag gick jag till jobbet.
OBJEKTIV + NORMATIV: Att jobba är roligt.
SUBJEKTIV + NORMATIV: Jag tycker att det är roligt att jobba.
SUBJEKTIV + DESKRIPTIV: Jag tycker att kaffet känns hett.
Man kan också kombinera flera typer av utsagor i samma mening, t.ex: "När jag kom in från snöbollskriget och sköljde mina händer i det ljumma vattnet kändes det hett". Detta är en helt deskriptiv mening som innefattar både subjektiva och objektiva utsagor.
Tydligen är det möjligt att ge objektiva beskrivningar. Det är också möjligt att göra objektiva normativa utsagor, t.ex:
"Dödstraff är dåligt och borde inte förekomma".
Den satsen uttrycker alltså inte min åsikt utan gör anspråk på hur det förhåller sig i själva verket. Att mot det invända "Det tycker inte jag" är meningslöst, eftersom den första satsen kan bevisas/motbevisas med hjälp av ett sanningskriterium medan en subjektiv utsaga inte kan göra det. Ett sanningskriterium kan dock vara att mer än 50% av befolkningen tycker så (demokrati), vilket i så fall gör den normativa, objektiva satsen ovan sann om så är fallet.
Detta om objektiva utsagor. Sammanfattningsvis går det alltså utmärkt att inom ramen för det objektiva uttala sig både normativt och deskriptivt, men den objektiva satsen är bara sann om sanningskriteriet är uppfyllt. Vidare till frågan om tolkning och icke-tolkning.
Otolkad fakta, som inte heller inbjuder till att bli tolkad. Objektivitet existerar i allra största grad.
Det här är en ganska komplex mening att tolka, men låt oss först titta på vad det föreligger för samband mellan fakta och objektivitet. Jag inför en ny definition:
Fakta: Objektiv utsaga vars sanningskriterium är uppfyllt.
Ett exempel: Den objektiva utsagan "Jag är dum i huvet" är sann om och endast om jag presterar högst 80 på ett IQ-test. Om jag nu presterar 78 på IQ-testet, då är det ett faktum att jag är dum i huvet.
Givetvis kan man hitta på knäppare sanningskriterier än så. Jag utfäster härmed att jag är bäst i universum om och endast om solen går upp imorgon. Nä, så kan man ju inte hålla på. Det måste alltså finnas något samband - en adekvat kausalitet - mellan kriteriet och den objektiva utsagan.
Men! Vem bestämmer då om kausaliteten är tillräckligt adekvat? Den som ogärna lutar åt det subjektiva medger helst inte att det i exemplet ovan var så att det bara var fakta för vissa subjekt att jag var dum i huvet (nämligen de som accepterat IQ-testet som kriterium). Objektivisten vill gärna mena att det var fakta: Punkt. Men på samma sätt är det då fakta (punkt!) att jag är bäst om solen går upp. Och det är de flesta objektivister nog inte lika villiga att gå med på.
Det kan ju mycket väl vara så att vissa i sällskapet inte köper mina definitioner på vad fakta är - i så fall bjuder jag in till en annan definition och så argumenterar jag gärna från den istället. Men om fakta är sanna objektiva utsagor så måste det ändå medges att själva sanningskriteriet är subjektivt fastställt. Således är faktans grund subjektiv. Och nu till Kalles exempel.
1+1=2
Att det här överhuvudtaget har någon betydelse innebär att det har tolkats. Hur tolkar du det här:
12%%&!()(/#??asdiahdkalI AAARGH! alks0a9u +)(/)(/ ()))()/())???
Det mesta är rappakalja, men kanske kände du igen teckensekvensen "AAARGH!" och tolkade det som ett vredesvrål. Vad som hände då är att du tilldelar just de tecknen en inlärd betydelse vilket är själva innebörden av tolkning.
Frågan om de övriga tecknen ("12%%&...") uppkommer då. Tolkas de? Ja, sannolikt tänker du "tolv procent procent och-tecken" osv, så visst tolkas de. På samma sätt tolkas ett moln som antingen just ett moln och/eller någon mer fantasifull formation.
Avslutningsvis undrar man om det är möjligt att uppleva något utan att tolka. Jag tror det, men det kräver ganska mycket övning. Det är ungefär lika svårt som att titta på en text utan att läsa den. Pröva nästa gång du ser en hund att inte tänka "hund" för ditt inre utan bara assimilera den till dina upplevelser.
Anledningen till att det är svårt att skilja upplevelsen från tolkningen är att vår medvetna hjärna är en apparat som säger
ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ
hela tiden. Ändå tror jag inte att upplevelsen är bunden till den medvetna delen av hjärnan (exempelvis drömmer vi ju). Ändå är det svårt att tala och skriva om detta, eftersom det kräver att man använder den medvetna hjärnan när man lyssnar och läser. Hoppas ändå att detta inlägg var givande.
Välkommen åter
§
