Klassisk fråga

[Justin Case]

Frågan "Kan Gud skapa en sten som han inte kan lyfta?" betyder i själva verket "Är Gud mäktigare än sig själv?" Är man allsmäktig om man är mäktigare än sig själv? Eller är det snarare om inget, inte ens man själv, kan vara mäktigare än man själv, som man är allsmäktig? Frågan "Kan Gud skapa en sten som han inte kan lyfta?" kan så att säga returneras med motfrågan "Hur ska du ha det: vad innebär allsmäktig - att vara mäktigare än sig själv eller att inte vara det?"

Frågan "Kan Gud skapa en sten som han inte kan lyfta?" visar på frågeställarens snarare än Guds begränsning. Den bevisar inte Guds begränsning mer än vad t.ex. denna fråga skulle göra: "Är Gud gulgrå eller inte?" Ingen skulle komma på tanken att föreställningen om existensen av en allsmäktig Gud skulle vederläggas av det faktum att en sådan fråga som "Är Gud gulgrå eller inte?" inte har något givet svar. Detsamma borde gälla frågan "Kan Gud skapa en sten som han inte kan lyfta?", av liknande skäl.

När godkänner vi att gud skapat sig en sten så tung att han inte kan lyfta den? Om det är sant direkt i skapelseögonblicket är ju A sant. När han åstadkommer B blir visserligen A falskt, men vips tar gud fram ännu en tyngre sten osv. Ett (fegt) sätt att komma undan självreferensen är alltså att man inte kräver att A och B ska vara sanna samtidigt. Det blir i stort sett en variant på en hierarkisk lösning med högre och högre ordningens stenar (S1, S2...) där A och B aldrig syftar på samma S[n]. Men såna lösningar lämnar mycket att önska.

Vad lämnar de att önska?

En sådan lösning rimmar bra med vad som står på

www.singularity.nu

Mänskligheten förväntas snart utveckla stark artificiell intelligens som i sin tur kan leda till allt högre och högre civilisationer, och till slut kommer väl en civilisation som är så mäktig att den skulle framstå som Gud för oss (kanske kommer vi rentav att få erfara den). Om universum är oändligt i både tid och rum, torde denna utveckling redan ha skett. Om Gud hunnit bli oändligt mäktig är inget vi kan veta. Men om han är oändligt mäktig, kan han alltid skapa en oändligt tung sten, lyfta den, och skapa en ännu tyngre sten och lyfta den, osv. Oändligheten plus ett måste ju alltid kunna finnas. Hur stort något än är, kan det väl alltid bli större. Det är rimligt att anta att universums natur är ett ständigt växande, hur stort det än är.

Varför inte spetsa till frågan istället för att tramsa med stenar: Om gud är allsmäktig, kan han då se till att han försvinner för gott utan möjlighet att ångra sig, dvs. helt enkelt upphöra att existera? Det vore trist om den allsmäktiga medaljens baksida var att man var tvungen att existera (insistera?) hela tiden.

Naturligtvis kan Gud (om han finns) välja att upphöra att existera när han vill, men om man är allsmäktig kan man ju välja att vara oändligt lycklig hela tiden, och varför skulle man vilja upphöra att existera om man är oändligt lycklig och kan fortsätta vara det i evighet? (Svaret "man tröttnar väl på att vara lycklig till slut" duger inte, för om man tröttnat är man ju per definition inte lycklig längre, och man antar väl i allmänhet att Gud, om han är allsmäktig, faktiskt kan vara lycklig för evigt om han vill, och alltså aldrig tröttna på att vara lycklig.)

Vad som däremot är en gåta är teodiceproblemet, varför Gud inte fyller även den rymd, där vi finns, med oändlig lycka, om han nu är oändligt god och allsmäktig. Att ge oss fri vilja går inte ihop med oändlig godhet, eftersom givande av fri vilja till mänskligheten bara kunde leda till mindre lycka än vad ett despotiskt fyllande av all rymd med oändlig lycka skulle ha lett till. Det senare vore utilitaristiskt sett bättre, och utilitarismen är den bästa moralen. Något sådant som en fria vilja hos varelser med mindre än oändlig intelligens (människor) borde inte ha någon plats i en oändligt god värld, ur en oändligt god och allsmäktig Guds synvinkel.

Och om någon svarar "Guds vägar äro outgrundliga", undrar jag vad som säger att de heliga skrifterna alls går att lita på. Gud kan ju ha gett oss falska anvisningar i skrifterna med flit, eftersom "Guds vägar är outgrundliga"! Om Guds vägar verkligen kan vara outgrundliga, finns det ju ingenting kvar för den kristne att lita på.

[Akryon]

Kan Gud skapa en sten som är för tung för honom att lyfta? Det var hela frågan. En klassiker inom vissa kretsar. Jag syftar då på en allsmäktig Gud, likt den som finns inom kristendomen, judendomen och islam. Det finns ju ganska skilda gudsdefinitioner här, så nu vet ni vad som gäller Problemet är ju just det att han inte är allsmäktig om han inte kan skapa stenen, och ej heller om han kan skapa den men inte lyfta den.

Motivering till varför ni röstade som ni gjorde uppskattas. Själv röstar jag "Vet ej", för jag har verkligen ingen aning.

nej, svarade jag, varför?
jo det är enkelt jag vet svaret. en sten eller berg whatever, är en skapelse som har gjorts av gud, så med andra ord gud kan fixa fram en väldigt stor sten, men kan han lyfta den?
jo, ni måste förstå att stenen finns i skapelsen, men gud finns inte i skapelsen, med andra ord gud har inget med skapelsen att göra han har gjort den men han kommer inte att komma in i skapelsen och lyfta stenen!
så svaret är nej, det betyder inte att han har lyft den eller inte, han har inte försökt, stenen är i skapelsen han är utanför han är inte i skapelsen, så med andra ord så kan du inte fråga den frågan, lol XD
alltså skapelsen är begränsat, allt dör men gud kan inte vara dödlig, fattar någon..

[Akryon]

Kan Gud skapa en sten som är för tung för honom att lyfta? Det var hela frågan. En klassiker inom vissa kretsar. Jag syftar då på en allsmäktig Gud, likt den som finns inom kristendomen, judendomen och islam. Det finns ju ganska skilda gudsdefinitioner här, så nu vet ni vad som gäller Problemet är ju just det att han inte är allsmäktig om han inte kan skapa stenen, och ej heller om han kan skapa den men inte lyfta den.

Motivering till varför ni röstade som ni gjorde uppskattas. Själv röstar jag "Vet ej", för jag har verkligen ingen aning.

Det var tre vandringsmän som skulle ta in på ett motell.
De betalade 100 kronor var (=300kr) i runda slängar för att inte reta upp någon matematiker
Efter de hade lämnat motellet kom föreståndarinnan på att hon
hade tagit för mycket betalt.
Hon skickade en springpojke med en femtiolapp för att lämna
tillbaka till vandringsmännen.
Efter halva vägen så kom han på att 50 kr inte går att dela
på tre så han behöll 20kr för besväret.
Han gav igen 10 kr till vandringsmännen så att de hade
betalat 90 kronor var (100-10 = 90)

Då hade de tre vandringsmännen betalat 90 kronor var (90*3 =
270)

Springpojken hade 20.

Detta blir tillsammans 290 kr.

Här saknas det en tia. Från början så var det 300 kr. Vart
tog tian vägen?

Slutsatsen är att med språket så kan man manipulera logiken.
Formeln (100-10)*3 + 20 = 290 av 300 går inte att använda i
detta sammanhang. utan den rätta formeln är (100*3) - 50 +
10*3 + 20.

På samma sätt gäller frågan som du ställde.

Paradoxala frågor och frågor som går emot logiken går inte
att ställa.

När vi talar om att Gud är allsmäktig så är kan han bara
göra saker som inte går emot logiken och sunda förnuftet.

Detta är frågor som barn ofta ställer kristna.

Kan Gud göra sig själv omintet och sedan göra sig själv
levande igen.

Detta är en paradoxal fråga.

Kan Gud skapa en sten som är tyngre än vad han orkar lyfta?
(Låt oss anta att detta är en symbolisk fråga angående hans
allsmäktiga natur)

Det går inte att säga så.

Varför inte säga att George Bush är en rullande del av en
sten som går ner för en backe.

Varför inte säga att Helheten är mindre än summan av dess
delar

Man kan inte säga så.

varför göra något enkelt så svårt, gud kan inte göra allt ex vara ond, dö osv men om han kunde skulle han inte vara allsmäktig, bara god osv så det passar bra för mig XD

[Akryon]

varför inte bara 300-50= 250
250 + 30= 280
280 + 20 = 300
du skrev det på ett sätt så man blir lurad, typ, men jag ser ändå inte på det sättet så jag skulle aldrig bli "lurad", men jag fattar vad du menar XD