Vad kan man egentligen veta/vara helt säker på?

[freddemalte]

Ok, jag tror att jag är med på vad du menar och enligt den definitionen finns det väl egentligen bara en kandidat till 100% säker vetskap, och det är vetskapen om att det du erfar just nu erfars (det fenomenellas utseende är som är).

Fredrik [/i]

Nejdå, det subjektiva kan aldrig vara allmängiltigt. En prövning för objektivitet nås endast genom att frigöra sej från egen tolkning och pröva sin tolkning mot något som är utanför sej själv.

Hej lösdrivaren

C frågade inte efter vad som är allmängiltigt. Han frågade efter vad man kan vara 100% säker på.

Med vänlig hälsning,
Fredrik

[Marko]

C frågade inte efter vad som är allmängiltigt. Han frågade efter vad man kan vara 100% säker på.

bara en reflektion och lite roligt, C står för 100 med romerska bokstäver, 100%=1  ; )
Det kan man vara C% säker över.

[nuddle]

Vi bestämmer ju själva vad som är vetande och inte vetande.

[Algotezza]

Hade tänkt ställa samma fråga som fredde; vad är 100% säkerhet?
Lite knepigt att ställa dylika frågor eftersom man redan i frågeställning måste ha en uppfattning om vad 100% säkerhet innebär och då har man svaret också.
Alltså krävs ett svar innan det går att ställa frågan och då är ju frågan redan onödig.

Hej lösdrivaren

Exakt! Något som jag skulle vilja kalla för en epistemologisk loop

Kunskap/vetskap (antaganden) kan enbart falsifieras och verifieras inom ramen för sin egen kontext, och därmed bygger den enbart på de premisser som i grunden definierar den.

Mvh
Fredrik

Vad menas med "falsifieras inom ramen för sin egen kontext"? Är det detsamma som "De premisser som i grunden verifierar den?" Vad tycker du att du får sagt med det?

/Algotezza

Hej Algotezza

Det jag vill, och tycker mig få sagt, med ovanstående är att det i själva processen att verifiera något eller falsifiera något, dvs klarlägga om det är "sant" eller "falskt" bygger på att man (de som verifierar) gemensamt har kommit fram till en epistemologisk skola utifrån vilken man relaterar olika fenomen till. Denna epistemologiska skola får sedan utgöra själva grunden (premisserna) för vad som kan anses vara falskt eller sant etc. Lämnar man den skolan, och pekar på något annat, ja då är det inte längre säkert att man kan försanthålla eller falsifiera de fenomen som redan hade genomgått den processen tidigare enligt den tidigare skolan.

Problematiken (loopen) bygger just på att den epistemologiska skolans premisser själva bygger på just den egna skolans premisser . . .  dvs en loop.

Mvh
Fredrik

Vad händer om vi tillämpar ditt metaresonemang på ditt metaresonemang?

/Algotezza

[Marko]

klart man vet.
Vi kan göra en vadslagning.
för var 20mA 1.5V lysdiod (felfri) som jag bränner upp med ~230V och 10A (vägguttagets spänning i sverige) så vinner jag 1kr (under normala omständigheter)
bränner jag inte upp dioden får ni 1kr av mig. Vadet gäller 100 000 dioder.

Antar ni vadet ? jag vet att om ni gör det är jag 100 000 kronor rikare.

eller så gör vi ett vad om något annat som att magneter inte drar nordpol mot sydpol.

finns det sannolikheter att det inte är så ?, inte här och nu.

Sannolikheten för att det inte ska ske under givna förutsättningar anser jag vara lika med noll.

[freddemalte]

Hade tänkt ställa samma fråga som fredde; vad är 100% säkerhet?
Lite knepigt att ställa dylika frågor eftersom man redan i frågeställning måste ha en uppfattning om vad 100% säkerhet innebär och då har man svaret också.
Alltså krävs ett svar innan det går att ställa frågan och då är ju frågan redan onödig.

Hej lösdrivaren

Exakt! Något som jag skulle vilja kalla för en epistemologisk loop

Kunskap/vetskap (antaganden) kan enbart falsifieras och verifieras inom ramen för sin egen kontext, och därmed bygger den enbart på de premisser som i grunden definierar den.

Mvh
Fredrik

Vad menas med "falsifieras inom ramen för sin egen kontext"? Är det detsamma som "De premisser som i grunden verifierar den?" Vad tycker du att du får sagt med det?

/Algotezza

Hej Algotezza

Det jag vill, och tycker mig få sagt, med ovanstående är att det i själva processen att verifiera något eller falsifiera något, dvs klarlägga om det är "sant" eller "falskt" bygger på att man (de som verifierar) gemensamt har kommit fram till en epistemologisk skola utifrån vilken man relaterar olika fenomen till. Denna epistemologiska skola får sedan utgöra själva grunden (premisserna) för vad som kan anses vara falskt eller sant etc. Lämnar man den skolan, och pekar på något annat, ja då är det inte längre säkert att man kan försanthålla eller falsifiera de fenomen som redan hade genomgått den processen tidigare enligt den tidigare skolan.

Problematiken (loopen) bygger just på att den epistemologiska skolans premisser själva bygger på just den egna skolans premisser . . .  dvs en loop.

Mvh
Fredrik

Vad händer om vi tillämpar ditt metaresonemang på ditt metaresonemang?

/Algotezza

Hej Algotezza

Det kan man inte vara 100% säker på

Mvh
Fredrik

[Algotezza]

Hade tänkt ställa samma fråga som fredde; vad är 100% säkerhet?
Lite knepigt att ställa dylika frågor eftersom man redan i frågeställning måste ha en uppfattning om vad 100% säkerhet innebär och då har man svaret också.
Alltså krävs ett svar innan det går att ställa frågan och då är ju frågan redan onödig.

Hej lösdrivaren

Exakt! Något som jag skulle vilja kalla för en epistemologisk loop

Kunskap/vetskap (antaganden) kan enbart falsifieras och verifieras inom ramen för sin egen kontext, och därmed bygger den enbart på de premisser som i grunden definierar den.

Mvh
Fredrik

Vad menas med "falsifieras inom ramen för sin egen kontext"? Är det detsamma som "De premisser som i grunden verifierar den?" Vad tycker du att du får sagt med det?

/Algotezza

Hej Algotezza

Det jag vill, och tycker mig få sagt, med ovanstående är att det i själva processen att verifiera något eller falsifiera något, dvs klarlägga om det är "sant" eller "falskt" bygger på att man (de som verifierar) gemensamt har kommit fram till en epistemologisk skola utifrån vilken man relaterar olika fenomen till. Denna epistemologiska skola får sedan utgöra själva grunden (premisserna) för vad som kan anses vara falskt eller sant etc. Lämnar man den skolan, och pekar på något annat, ja då är det inte längre säkert att man kan försanthålla eller falsifiera de fenomen som redan hade genomgått den processen tidigare enligt den tidigare skolan.

Problematiken (loopen) bygger just på att den epistemologiska skolans premisser själva bygger på just den egna skolans premisser . . .  dvs en loop.

Mvh
Fredrik

Vad händer om vi tillämpar ditt metaresonemang på ditt metaresonemang?

/Algotezza

Hej Algotezza

Det kan man inte vara 100% säker på

Mvh
Fredrik

Om sanningsvärdet av ett påstående alltid är betingat av metafysiska grundantaganden, som ofta nog är osynliga för oss, dvs. att vi inte alltid är medvetna om dem, måste vi ju om vi vill det skall vara ett utvecklande samtal kring vad sant är, först medvetandegöra våra antaganden så de blir synliga, innan vi öht kan ha en diskussion om vad som är sant. Detta bör då även gälla våra metapåståenden om vikten av att medvetandegöra våra metafysiska grundantaganden. Men det räcker inte, utan vi måste ha en metmeta-nivå också osv.





Hohoho!

/AlkoTesta

[Marko]

Det kan man inte vara 100% säker på

Mvh
Fredrik

jag antar att du inte är helt säker på att du skrev det där....

[freddemalte]

Hade tänkt ställa samma fråga som fredde; vad är 100% säkerhet?
Lite knepigt att ställa dylika frågor eftersom man redan i frågeställning måste ha en uppfattning om vad 100% säkerhet innebär och då har man svaret också.
Alltså krävs ett svar innan det går att ställa frågan och då är ju frågan redan onödig.

Hej lösdrivaren

Exakt! Något som jag skulle vilja kalla för en epistemologisk loop

Kunskap/vetskap (antaganden) kan enbart falsifieras och verifieras inom ramen för sin egen kontext, och därmed bygger den enbart på de premisser som i grunden definierar den.

Mvh
Fredrik

Vad menas med "falsifieras inom ramen för sin egen kontext"? Är det detsamma som "De premisser som i grunden verifierar den?" Vad tycker du att du får sagt med det?

/Algotezza

Hej Algotezza

Det jag vill, och tycker mig få sagt, med ovanstående är att det i själva processen att verifiera något eller falsifiera något, dvs klarlägga om det är "sant" eller "falskt" bygger på att man (de som verifierar) gemensamt har kommit fram till en epistemologisk skola utifrån vilken man relaterar olika fenomen till. Denna epistemologiska skola får sedan utgöra själva grunden (premisserna) för vad som kan anses vara falskt eller sant etc. Lämnar man den skolan, och pekar på något annat, ja då är det inte längre säkert att man kan försanthålla eller falsifiera de fenomen som redan hade genomgått den processen tidigare enligt den tidigare skolan.

Problematiken (loopen) bygger just på att den epistemologiska skolans premisser själva bygger på just den egna skolans premisser . . .  dvs en loop.

Mvh
Fredrik

Vad händer om vi tillämpar ditt metaresonemang på ditt metaresonemang?

/Algotezza

Hej Algotezza

Det kan man inte vara 100% säker på

Mvh
Fredrik

Om sanningsvärdet av ett påstående alltid är betingat av metafysiska grundantaganden, som ofta nog är osynliga för oss, dvs. att vi inte alltid är medvetna om dem, måste vi ju om vi vill det skall vara ett utvecklande samtal kring vad sant är, först medvetandegöra våra antaganden så de blir synliga, innan vi öht kan ha en diskussion om vad som är sant. Detta bör då även gälla våra metapåståenden om vikten av att medvetandegöra våra metafysiska grundantaganden. Men det räcker inte, utan vi måste ha en metmeta-nivå också osv.





Hohoho!

/AlkoTesta

Hej Algotezza

Ok.

Mvh
Fredrik

[Zokrates]

Människor kan vara hur säkra som helst på det de vet så länge inge_n/t bestrider det de anser sig veta,
det här med att ha rätt eller fel är inget hinder.

[freddemalte]

Människor kan vara hur säkra som helst på det de vet så länge inge_n/t bestrider det de anser sig veta,
det här med att ha rätt eller fel är inget hinder.

Hej Zokrates

Jag uppfattade C:s frågeställning som att det var underförstått (implicit) i begreppet "100% säker" att 100%-igheten indikerar att det man är säker på är det rådande förhållandet och ingenting annat.

Men men, jag kan ju inte vara 100% säker på vad C menade

Mvh
Fredrik

[lösdrivaren]

Ok, jag tror att jag är med på vad du menar och enligt den definitionen finns det väl egentligen bara en kandidat till 100% säker vetskap, och det är vetskapen om att det du erfar just nu erfars (det fenomenellas utseende är som är).

Fredrik [/i]

Nejdå, det subjektiva kan aldrig vara allmängiltigt. En prövning för objektivitet nås endast genom att frigöra sej från egen tolkning och pröva sin tolkning mot något som är utanför sej själv.

Hej lösdrivaren

C frågade inte efter vad som är allmängiltigt. Han frågade efter vad man kan vara 100% säker på.

Med vänlig hälsning,
Fredrik

Du förstod inte svaret.
Du hänvisar till en subjektiv upplevelse som 100%. Mitt svar var att det subjektivt upplevda kan aldrig vara det yttersta måttet för sanning.
Därför skrev jag att den enda objektiviteten som existerar, den enda sanningen, är det kollektivt subjektiva som samtidigt är det kollektivt objektiva. Jag inbillar mej att detta är det yttersta vi kan närma oss sanningen.

[freddemalte]

Ok, jag tror att jag är med på vad du menar och enligt den definitionen finns det väl egentligen bara en kandidat till 100% säker vetskap, och det är vetskapen om att det du erfar just nu erfars (det fenomenellas utseende är som är).

Fredrik [/i]

Nejdå, det subjektiva kan aldrig vara allmängiltigt. En prövning för objektivitet nås endast genom att frigöra sej från egen tolkning och pröva sin tolkning mot något som är utanför sej själv.

Hej lösdrivaren

C frågade inte efter vad som är allmängiltigt. Han frågade efter vad man kan vara 100% säker på.

Med vänlig hälsning,
Fredrik

Du förstod inte svaret.
Du hänvisar till en subjektiv upplevelse som 100%. Mitt svar var att det subjektivt upplevda kan aldrig vara det yttersta måttet för sanning.
Därför skrev jag att den enda objektiviteten som existerar, den enda sanningen, är det kollektivt subjektiva som samtidigt är det kollektivt objektiva. Jag inbillar mej att detta är det yttersta vi kan närma oss sanningen.

Hej lösdrivaren

Jag förstod ditt svar. Jag är med på ditt resonemang (hur du tänker) men håller inte med dig i sak. För det första finns det väl inte någon sådan regel - dvs att den egna erfarenheten inte skulle kunna vara sann? För det andra finns det väl inget som tyder på att något blir mer sant därför att många är överens om det?

Det jag skrev var att det enda som man (läs: jag) kan vara 100% säker på är att man (läs: jag) erfar något. Vad denna erfarenhet i sig sedan är eller har för egenskaper, är en helt annan fråga.

Jag kan dock inte vara 100% säker på att t.ex. du erfar något etc. Om du erfara något kan du inte vara 100% säker på att jag erfar något etc, du kan dock vara 100% säker på att du erfar något.

Mvh
Fredrik

[lösdrivaren]

Ok, jag tror att jag är med på vad du menar och enligt den definitionen finns det väl egentligen bara en kandidat till 100% säker vetskap, och det är vetskapen om att det du erfar just nu erfars (det fenomenellas utseende är som är).

Fredrik [/i]

Nejdå, det subjektiva kan aldrig vara allmängiltigt. En prövning för objektivitet nås endast genom att frigöra sej från egen tolkning och pröva sin tolkning mot något som är utanför sej själv.

Hej lösdrivaren

C frågade inte efter vad som är allmängiltigt. Han frågade efter vad man kan vara 100% säker på.

Med vänlig hälsning,
Fredrik

Du förstod inte svaret.
Du hänvisar till en subjektiv upplevelse som 100%. Mitt svar var att det subjektivt upplevda kan aldrig vara det yttersta måttet för sanning.
Därför skrev jag att den enda objektiviteten som existerar, den enda sanningen, är det kollektivt subjektiva som samtidigt är det kollektivt objektiva. Jag inbillar mej att detta är det yttersta vi kan närma oss sanningen.

Hej lösdrivaren

Jag förstod ditt svar. Jag är med på ditt resonemang (hur du tänker) men håller inte med dig i sak. För det första finns det väl inte någon sådan regel - dvs att den egna erfarenheten inte skulle kunna vara sann? För det andra finns det väl inget som tyder på att något blir mer sant därför att många är överens om det?

Det jag skrev var att det enda som man (läs: jag) kan vara 100% säker på är att man (läs: jag) erfar något. Vad denna erfarenhet i sig sedan är eller har för egenskaper, är en helt annan fråga.

Jag kan dock inte vara 100% säker på att t.ex. du erfar något etc. Om du erfara något kan du inte vara 100% säker på att jag erfar något etc, du kan dock vara 100% säker på att du erfar något.

Mvh
Fredrik

Nej, men finns något alternativ? T ex bedriver enskilda vetenskapsmän forskning som enskilda forskare men resultatet av forskningen bedöms av kollektivet forskare. Finns ingen annan väg. Det här rör nu forskningen.
I samhället i stort är situationen komplicerad. Tänker närmast på Hegels ”herre & slav”, där den övervägande delen av befolkningen är åsiktsslavar.
Karl Marx kritiserade Kant för att införa ett helt onödigt moment med ”tinget i sig”. Oavsett om ”tinget i sig” är en realitet så för den inte kunskapen vidare. Det enda vi kan göra är att vara pragmatiska. Här väger det subjektiva lätt mot kollektiva objektiva om de råkar vara på kollisionskurs. Därmed inte sagt att det kollektiva tänkande alltid har rätt.

[freddemalte]

Ok, jag tror att jag är med på vad du menar och enligt den definitionen finns det väl egentligen bara en kandidat till 100% säker vetskap, och det är vetskapen om att det du erfar just nu erfars (det fenomenellas utseende är som är).

Fredrik [/i]

Nejdå, det subjektiva kan aldrig vara allmängiltigt. En prövning för objektivitet nås endast genom att frigöra sej från egen tolkning och pröva sin tolkning mot något som är utanför sej själv.

Hej lösdrivaren

C frågade inte efter vad som är allmängiltigt. Han frågade efter vad man kan vara 100% säker på.

Med vänlig hälsning,
Fredrik

Du förstod inte svaret.
Du hänvisar till en subjektiv upplevelse som 100%. Mitt svar var att det subjektivt upplevda kan aldrig vara det yttersta måttet för sanning.
Därför skrev jag att den enda objektiviteten som existerar, den enda sanningen, är det kollektivt subjektiva som samtidigt är det kollektivt objektiva. Jag inbillar mej att detta är det yttersta vi kan närma oss sanningen.

Hej lösdrivaren

Jag förstod ditt svar. Jag är med på ditt resonemang (hur du tänker) men håller inte med dig i sak. För det första finns det väl inte någon sådan regel - dvs att den egna erfarenheten inte skulle kunna vara sann? För det andra finns det väl inget som tyder på att något blir mer sant därför att många är överens om det?

Det jag skrev var att det enda som man (läs: jag) kan vara 100% säker på är att man (läs: jag) erfar något. Vad denna erfarenhet i sig sedan är eller har för egenskaper, är en helt annan fråga.

Jag kan dock inte vara 100% säker på att t.ex. du erfar något etc. Om du erfara något kan du inte vara 100% säker på att jag erfar något etc, du kan dock vara 100% säker på att du erfar något.

Mvh
Fredrik

Nej, men finns något alternativ? T ex bedriver enskilda vetenskapsmän forskning som enskilda forskare men resultatet av forskningen bedöms av kollektivet forskare. Finns ingen annan väg. Det här rör nu forskningen.
I samhället i stort är situationen komplicerad. Tänker närmast på Hegels ”herre & slav”, där den övervägande delen av befolkningen är åsiktsslavar.
Karl Marx kritiserade Kant för att införa ett helt onödigt moment med ”tinget i sig”. Oavsett om ”tinget i sig” är en realitet så för den inte kunskapen vidare. Det enda vi kan göra är att vara pragmatiska. Här väger det subjektiva lätt mot kollektiva objektiva om de råkar vara på kollisionskurs. Därmed inte sagt att det kollektiva tänkande alltid har rätt.

Hej lösdrivaren

Det är svårt att hitta alternativ om du avser en vardaglig common-sens-epistemologisk skola av mer pragmatisk och praktisk betydelse. I det håller jag med dig om att det du skriver bäst stämmer in. Det var dock inte så jag tolkade C, som mer frågade om man kan vara 100% säker på något, förstått på så sätt att det inte finns utrymme för feluppfattning, vanföreställning, osäkerhet etc. I detta föreslår jag då att, det enda jag kan vara 100% säker på är att jag erfar något. Allt annat kan ställas mot en viss form av tvivel.

Mvh
Fredrik