Filosofiforum.coms bokklubb

[Skogsälvan]

- jag har faktiskt ingen aning om vilken poäng jag skulle hamna på och jag kunde inte bry mig mindre. Men du som hajjar grejen kan ju tala om det för mig. Ska jag ge dig mina mått, kan säga att jag är brunett med mörka ögon - har det någon betydelse? Vad har betydelse i poängsystemet? Genuint intresserad, för jag förstår inte.

Mitt raggande, frågar killen om som vill hålla det på en formell nivå, ja...
Jag har nog kört de flesta stilar som finns inom raggningsteknik, men som sagt, jag har andra förutsättningar. I den här boken framförs ett universiellt tillvägagångssätt. Det finns ett individperspektiv inblandat också. Men för att göra det klart för oss - en kvinna/tjej som vill ha fysisk tillfredsställelse, det är ju en baggis, hur hon är ser ut. Jag tycker om att leka. Jag tycker att det är jättekul när någon tror att han är katten och jag är råttan och att han inser hur det ligger till och leken fortsätter på en annan nivå. Men jag har faktiskt tyckt att det är läckrast att plocka hem pojkar/män som vill sova över hos mig under perioder då jag varit singel, bara strykt mitt hår från pannan och låtit mig sova mot sitt bröst. Vi har känslor allihop, män är inget undantag.

[maana]

kyssen var episk, älvan, nothing less. omg vilken vacker dikt det blev i mitt huvud!

jag har aldrig påfåglat mig, egentligen. men att glida genom högstadiet, gymnasiet utan att frågan väcks är väl omöjligt. jag och min bästa vän (båda relativt populära med mycket inflytande i våra delvis gemensamma kompiskretsar) kom överrens om att det var bättre att solidarisera sig med de elever som kom i samma kläder varje dag, och inte hade råd med hårgelé osv. De grå spöken som aldrig vågade tala större eller ta mer platts än deras noppiga fruit of the loom-sweatshirt tillät... Tanken var inte att klä ner sig av medömkan, utan att få det offentliga rummet mer fokuserat på innehållet hos personen än den av pengar styrda ytan.

Men gud vad det är roligt att ragga och flirta, håller helt med die elfe. Har dock haft samma flickvän i sex år så tillfällena då jag leker med andra blir inte alltför många. Är det bara jag eller är leken svår att hålla oskyldig, gränsen syns för mig vara hårfin

[Fication]

Vill hålla det på formell nivå? Absolut inget krav från min sida. Jag känner bara att mina erfarenheter inte riktigt räcker till att krydda till ämnet.

"Jo, en gång höll jag upp dörren åt en tjej och hon sa tack. Det levde jag på i ett halvår efter" ...eller nåt.

Min poäng med utseendeskalan är följande:
1. Det finns en objektiv skala, folk är objektivt sett olika snygga (inget hycklande nu).
2. Utseendet påverkar hur vi blir bemötta (men inte bara, förstås).
3. Utseendet påverkar hur vi ser på oss själva.

Själv upptäckte jag efter ett par års förnekande att håret inte var så tjockt som jag velat. Jag insåg att det inte blir någon modellkarriär, jag får kvala in i klassen 'använder huvudet istället'. Det kändes som ett stort steg att raka av det mesta, nästan som att outa, även om min sambo blev lite knäckt då. Nu är det ju inne med rakad skalle, tex Freddie Ljungberg och Style som exempel ur boken, så det känns lite mer ok. Eftersom det är inne så ger jag mig en 6:a istället för en 4:a.

Jag tycker att det är relevant att diskutera utseende här och du verkar så pass trygg i dig själv och ditt utseende, kanske för att du är objektivt snygg och inte bekymrat för det, medan många andra hämmas av tanken av att de inte är tillräckligt snygga.

det är ju en baggis, hur hon är ser ut.

...fast du verkar ju inte hålla med om det. Du har inte funderat på att hålla raggningskurser för tjejer? Ärligt?

Maana, jag har nog kört samma grå-spök-taktik ganska ofta också. Var går gränsen då mellan oskyldig flirt och otrohet [standardfråga]?

[marlon]

När ni tog upp Spelet här i bokklubben tänkte jag, varför inte ge det chansen? Jag känner mig ungefär som Style i början av boken, alltså en VFT som knappt haft några tjejer alls, trots att många tjejer uppskattar mitt utseende. Har dock upptäckt att jag helt enkelt är för blyg och obekväm i tjejers sällskap, vågar knappt röra på en tjej även om båda egentligen vill det. Är nu 17år och vill göra något åt det, dock tror jag att det viktigaste är att våga och inte vara rädd att misslyckas.

Så nu har jag då (ungefär som Style i boken) låst in mig i mitt rum och läser på det mesta som finns att hitta på nätet. Läser b.la. How to lay girls-guiden, e-böcker av David Deangelo samt ser ett seminarium av Deangelo som jag hittade på piratebay.

Problemet är att när man upptäcker något sånthär blir allt annat så ointressant. Mina andra intressen har hamnat i skymundan. Läste innan en bok om Zen men den har legat oläst ganska länge nu. Har knappt sett någon film eller läst filosofi eller skönlitteratur, har inte varit utomhus osv.

Det blir som sagt väldigt personligt. Kan berätta att jag nu läser spelet för andra gången. Fick först höra talas om den i ett reportage på Kobra (SVT) http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=48738&a=566682

[Skogsälvan]

Javisst underlättar skönhet förutsättningarna för att lyckas i spelet! Jag menade bara att jag inte kan bedöma vilken poäng jag skulle ligga på. Det är svårt att förklara, men har man varit med om att gång på gång på gång på gång bli åtrådd för sitt utseende så är det inte så himla kul längre. Jag kan få genuina äckelkänslor. Jag är obstinat, och det har blivit värre med åren. Jag tycker inte om att bli tittad på av någon som ändå inte ser mig. Jacob Hellman sjöng så fint: "Det finns ingen vackrare än du, i din vanliga tröja och våta hår." Så är det.
Strauss skriver ju huvudsakligen om kvinnor som liknar mig på den punkten. Och jag skulle gärna träffa en NLP:are för att se vad som skulle hända.

[Fication]

Så nu har jag då (ungefär som Style i boken) låst in mig i mitt rum och läser på det mesta som finns att hitta på nätet. Läser b.la. How to lay girls-guiden, e-böcker av David Deangelo samt ser ett seminarium av Deangelo som jag hittade på piratebay.

Välkommen in i spelet. Piratebay, självklart. Nu när den blivit så populär borde det gå att hitta mycket, tex nlp-grejer.

Problemet är att när man upptäcker något sånthär blir allt annat så ointressant. Mina andra intressen har hamnat i skymundan. Läste innan en bok om Zen men den har legat oläst ganska länge nu. Har knappt sett någon film eller läst filosofi eller skönlitteratur, har inte varit utomhus osv.

Det är rätt, ska man göra något ska man göra det ordentligt!

[Skogsälvan]

Inatt har jag gjort det mest motbjudande jag gjort på länge - läst Ebbas stil. Det lockade fram mina allra värsta sidor. Det riktigt kliar att komma med riktigt hånfulla och cyniska kommentarer, typ: "Men ojojoj då, vilken... spektakulär halsduk Ebba har på sidan 13. Den bara Måste hon ju vara Så stolt över..." Ska försöka besinna mig. Det är en ung författarinna. Kontentan i den tråkiga läsningen blir dock att hon representerar allt som jag avskyr och det är en bedrift, och på det viset kan vi ju konstatera att att Ebba von Sydow har stil om vi med stil menar ett enhetligt uttryck som är representativt för den tid vi lever i. Pratar vi om stil i betydelsen positivt är det en helt annan femma.

Faktum är att jag flippade så totalt på det här att jag bestämde mig för att pausa med den bok jag skriver och började skriva förordet på en bok som svar på Strauss & von Sydow. Efter sju sidor stannade till när sorgen och vanmakten kom. Jag skulle inte få fram mitt budskap. Jag skulle vilja få läsaren att bli sig själv, men jag tror att läsaren skulle vilja bli mig och att knalla runt bland minikopior av sig själv som Style fick göra - nej fy fan, då träffar jag hellre en gräshoppa och gräshoppor är det värsta jag vet.

Ebba ser sig nog som lycklig i sin rosa kashmirtröja, som har just den där rätta nyansen, och att hon visar vägen för sina små medsystrar. Plastigare ideal får man ju leta efter. Tycker Ebba att det låter bra att leka Barbie och vinkar av Ken med den ultimata vinkningen och allt rimmar i den finstämda pastellrabatten - ja, då gör hon väl rätt.
Men jag hoppas verkligen inte att den här boken får allt för stort inflytande. Den perfekta kvinnan som Ebba målar upp ser jag som direkt osmaklig och jag har noll förståelse för hur killar kan attraheras av liknande. Wam bam, thank you m´ame, hajjar jag bättre i sammanhanget.

Och, jodå, nylonstrumpor är jätteskönt, snyggt, kvinnligt och stilrent. Och Ebba passar inte alls i tomatrött. Så är det bara. Och slänga in på bokomslaget att man är född en dag efter Paris Hilton... herregud, det är så fånigt att jag inte finner ord. Och Strauss har direkt fel, klart att bjuda på middag och drinkar är tillåtet och hör till spelet. Självklart ska man köpa blommor också, men för guds skull inga tråkiga Ica-buketter eller rosor. Köp en solros eller en läcker kalla, eller plocka en viol eller fyrklöver på vägen. Det är bristen på fantasi som gör att det kraschar. Det handlar inte om att kopiera och plagiera andra. Skapa mönster genom att bryta mönster. Lägg apelsiner i en blå skål, var lite dynamiska. Det är tveklöst läckrare för mig att komma gående i en liten blommig klänning och en stor schäfer vid min sida, jmf. om jag hade haft en fantasilös chihuahua. Det sa iallafall vaktmästaren åt mig häromdagen och han har nog rätt, för jag resonerar likadant själv. Folk som vill ha enkla mönster är tråkiga och fantasilösa.

Att räkna väskor eller knull - vad är det för liv? Inte undra på att några av männen i Strauss bok fick andliga intressen efter en tid. Helvete heller att jag tänker anpassa mig in i ett så fånigt, andefattigt knullmekaniskt liv där alla beter sig som robotar. Då drar jag hellre på mig mina allra sunkigaste joggingbrallor (som jag använder i skogen med vovven) och slår mig ner på en uteservering och erbjuder någon på ett lämpligt sätt att tvätta mitt hår.

[Johan Ågren]

Det är svårt och jobbigt att fördjupa sig i saker. Ingen vill påminnas om de avgrunder som existerar bakom denna ytlighet, så därför upphöjs ytan till ett ideal, och destå mer den kan dölja avgrunden destå attraktivare. Vi kan inte gå omkring och förakta dessa offer, det stärker bara deras egen självbild när de ser vårt förakt som avund. Och ibland är även föraktet ett tecken på avund, i de flesta fall faktiskt. När föraktet övergår i medlidande så är det ett tecken på en förståelse för dessa människors svåra situation. Tänk att sitta fast i en negativ spiral av livsprocesser som helt saknar själslig förankring - och sakna de nödvändiga verktyg som skulle kunna hjälpa dig.

Existentialismen är inte en humanism.

Johan

[PopJimmy]

Den enda lösningen att komma ur denna cirkus är att göra sitt egna liv till sin egna personliga ciruks. Jag menar varför stå utanför tältet och sura?

Hemligheten är att människor är obenägna att ge sin egna betydelse hos saker, de är rädda och vill att andra ska ge dom svar på livets mysterium. Svar på saker som ingen människa kan nå eller förstå. Och då skapas meningskapande instutitioner som trender, religioner, konserter etc etc, för att skapa rationella substitut och kräva den mystiska potentialien livet till sin essens utgör. Denna essens går går inte att förstå direkt, utan det är i upphörandet av förvirring och rationella substitut vi kan uppleva denna kreativa potential.

Man får acceptera att det inte är ens roll i det mänskliga dramat att vara en blåst blondin född med silverskeden i munnen.

Den kreativa, gränsöverskridande, människan hittar ändå sina egna svar ur de spontana förutsättningarna, skapar sin egna kultur och tar inspiration från andra fria människor. Släpp konsten fri!


Det finns människor därute som älskar att äta bajs och få stryk av sin flickvän, mycket mer än att äta godis! människor som läntar efter just det där komplexa bajsätar scenariot de i sina våtaste fantasier alltid drömt om... politiker som helst av allt vill gå omkring med blöjor och få smisk när de varit olydiga (själv håller jag mig till godis dock )

[Fication]

Men för helvete...

Okej, det finns både yta och djup/essens/kärna. Och även jag rankar det senarenämnda högre, men till skillnad från er så tycker jag inte att yta är oviktigt. Jag föraktar inte ytligheter. Det verkar ni göra.

Ni verkar ha fastnat i ett ställningstagande att allt idag är så ytligt och ytligt är fult, jättefult. Det finns ett engelskt program som heter ’Stilpoliserna’ där två trendmedvetna kvinnor väljer ut deprimerade personer och ger dessa en ny garderob. Den nya klädstilen gör att personerna känner sig bättre, förändra ytan och man förändrar djupet, vilket verkar ligga i tiden. Intressant säger jag - horribelt säger nog ni! Det måste inte vara så att bara för att man fokuserar på den ena biten så undertrycker man den andra.

Grejen är att ni verkar hänga upp er så mycket på att yta är fult att ni inte tillåter er själva att känna efter när ni tar på er en ny kostym, en ny kjol, ett par märkesjeans. Vem är det ni försöker övertyga? Vem slåss ni mot? Väderkvarnar säger jag! Det ni försöker bekämpa är ytligheten och ni gör det genom förneka ytligheten hos er själva, vilket gör att ni kanske försöker synas så lite som möjligt...eller? Om ni tar på er något fint, putsar er yta så sviker ni era ideal?! Att fastna i ett ideal, ett ställningstagande, en åsikt, är det mest effektiva sättet att felsortera information.

Problemet är att det enda vi ser är ytor så när ni går ut så ser ni röda skynken överallt. Ni är lika vilsna i samhället som en tjur som irrat sig upp på portugisernas läktare i kvällens semifinal. Så oerhört begåvade människor som fastnat i en så allvarlig blockering! Ni skapar ert eget fängelse och ni är lika mycket offer. Kom igen nu! Spänn av lite. Släpp taget!

Världen går inte under bara för att ni skulle gå ut och köpa er något fint plagg, lite märkessolglasögon, styrketräna lite, klippa er, unna er en ansiktspeeling och lyssna på BWO! (Bard är smart, han har läst Nietzsche): http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=525795

[Skogsälvan]

Fication, du behöver inte tilltala mig i Ni-ton, eller är det någon mer än mig du syftar på? Jag ser inte riktigt vem det skulle vara.
Du fattar nog inte vad jag menar och du vet inte vem jag är. Jag kan upplysa dig om att jag också har åkt limosiner och haft äckeldyra klänningar på mig, vars inköpssummor skulle kunna mätta många barn i fattiga länder många, många dagar. Ja, jag tycker det är katastrofalt fånigt att använda sig av ögonskuggor för närmare tusenlappen när det finns alternativ som inte är testade på djur och som inte innehåller skadliga partiklar för en bråkdel av summan. Japp, det stör mig enormt, för kom igen nu, ingen människa ser skillnaden.
Att ta hand om sig och sin kropp tycker jag inte är jämförbart i sammanhanget.
Fö blir jag av allergisk av alla "Gör om mig-program" Det skickar helt fel signaler. Det borde vara "Hjälp mig att hitta mig-program".
Dessutom tänker jag inte medverka till att vara någon j*vla reklampelare för Gucci och jag undanber mig att bli placerad i ett fack (på tal om Johans humanism/existensialism).
Jag har inget problem med om du, Fication, tycker det känns bra att dra på dig märkesplagg. Känns det bra för dig så är det bra. Men det är inget som intresserar mig. Tvärtom.

[Johan Ågren]

Men för helvete...

Okej, det finns både yta och djup/essens/kärna. Och även jag rankar det senarenämnda högre, men till skillnad från er så tycker jag inte att yta är oviktigt. Jag föraktar inte ytligheter. Det verkar ni göra.

Yta är inte det samma som ytlighet. Det finns bra och dålig yta relativt ett förnuftigt och hälsosamt förhållande till livets skeenden - skeenden man endast kan lära känna genom fördjupning (kanske då genom att bära ett par svindyra märkesglasögon och övervinna sitt förakt eller dåliga självförtroende som en del i denna process). Frågan är alltid i vilket sammanhang man uppgraderar sina talanger och om det är i en rationell riktning - eller i en destruktiv riktning. Mina erfarenheter är att många människor dras in i negativa spiraler och slutar utbrända. Det är dessa fall jag ifrågasätter.

Johan

[PopJimmy]

Mustafa Can upprörs av att medlemmarna sviker de "humanistiska ideal" som han tycker borde vara kärnan i deras verksamhet. Alexander Bard säger att han hatar humanism.

- Humanismen är den småborgerliga idén om att bevara kristendomen utan Gud. Jag har alltid hatat den. Det gjorde Nietzsche också.

Har namnet Elit något att göra med nietzscheanska övermänniskoideal?
- Nej, namnet är ironiskt. Och att vara övermänniska handlar inte om att vara överlägsen andra människor. Det innebär bara att man har genomskådat hur livet fungerar.

Men han har enligt mig en för mörk läggning. Han gör ju the Darth Vader move och kommer inte ända fram. Att säga att man "hatar humanism" är att själv vara låst i ett ideal. Han är inte befriad från Kristendomen eller Humanismen, han är bara en narcissistisk hedonist (hedonist i den dåliga, världsupptagna betydelsen, en som tvångsmässigt söker njutningen) som reagerar på Kristendomen. Bard löste aldrig sin ungdomskonflikt. Skulle han löst sin konflikt skulle han inte ens bry sig om humanismen.

Alltså nog för att Bard är smart. Men han är enligt mig bara ännu en boomer. Bard är inte befierad från ideal, Nietzsche är hans ideal. Bard är fast i de reltativa, meninglösa, ytorna.

Boomeritis, according to Wilber, is the deadly combination of a modern, liberal, egalitarian worldview and a deep unquestioned narcissism.

"Boomeritis" is also a term that Wilber uses to describe a pathological state of consciousness that particularly afflicts Baby Boomers. Boomeritis is characterized by relativism, narcissism, and an aversion to hierarchy.

Egocentric concerns dressed up in ideological garb, taking life's unavoidable disappointments and parlaying them. . . into a crusade to see its own predicament as the fault of anybody else

Har du gjort det?
- Jag tror inte att det finns någon mening. Bakom draperiet finns bara tomhet. Jag har inget värde. Ingen människa har något värde. Den enda frihet som finns är när människor upplever både sitt eget och andras liv som totalt meningslöst. Alla människor borde lägga ett sånt där tibetanskt sandpussel i tre veckor och sedan få det sönderborstat av en abbot. Bara för att tränas i att förstå tillvarons meningslöshet. Alla spännande och kreativa människor har en nihilistisk bakgrund.

Han har inte fattat varken Buddhism eller Nietzsche. Det är klart att tibetanerna ser att livet på ett relativit plan är ytligt/meningslöst, men utifrån ett absolut plan är livet inte meningslöst. Mandalan ("sandpusslet") i sig själv, dvs som produkt, är bara ett yttryck för den relativa aspekten av livet, men processen, rörelsen, koncentrationen och medvetenheten som krävs att skapa ett mandala är inte en relativ/godtycklig process, det är något absolut, som kräver absolut vakenhet. Ska man konstruera ett mandala måste man vara befriad från minnen (dvs relativa fragment) men man måste samtidigt ha en absolut förankring i nuet. Detta är en väldigt viktig poäng Bard inte fattat. Nu när jag snackat med människor om hur man bör tolka Nietzsche så var inte Nietzsche nihilist. Buddhisterna är inte heller nihilister, däremot är Bard det och tolkar in detta i det han läser.

Bard är bara en kopia som genomskådade det ytliga planet men samtidigt inte gick vidare. Sen att han odlar en Nietzsche mustage är ju bara ännu mer pinsamt. Nietzsche och Buddha ville att människor skulle vara fria, inte att de skulle vara kopior av sig själva. Skäms på dig Bard!

Nej ska Bard komma ända fram så måste han raka av sig mustagen. Till och med Darth Vader tog av sin mask i slutet. Och det visade sig att Darth Vader trots allt var lika mänsklig och blödig som oss andra.

[Fication]

Fication, du behöver inte tilltala mig i Ni-ton, eller är det någon mer än mig du syftar på? Jag ser inte riktigt vem det skulle vara.

Så gammal är du inte att jag behöver ni:a (däremot verkar du ha livserfarenhet inom det här området)! Jag syftar på alla som känner sig träffade.

Skogsälva, du bekymrar dig om vilka signaler du skickar ut. Och som Ebba skickar ut. Och TV. Vem är mottagaren? Vem placerar dig i fack? Hur ska du bära dig åt för att ta dig ur det? Vem skulle döma dig om du drog på dig Gucci?

[Skogsälvan]

Fication... min enda domare är jag själv. Nu är jag sugen på att dra in det på en flumnivå som jag inte tror att du fattar. Vi behåller det på en kliniskt ren psykologisk nivå. Jag är medveten om vilka signaler jag sänder ut och jag är medveten om hur de uppfattas. Jag har noll intresse av att visa en yta för en yta är inte jag. Jag kan inte komma bort från mitt fysiska utseende, om vi nu inte tar till operationer, men jag kan jag göra ett val hur jag vill "shapa" det hela, vad jag vill framhäva och dölja. Jag kan inte axla världen. Vad jag gör står jag för och jag kan stå för det inför migsjälv som är min domare.
Det Ebba vill förmedla som ideal har jag svåra problem med. Det finns en tryckfrihetslag och jag tycker absolut att hon ska få säga sin mening, men jag delar den inte. Jag är bekymrad över att en redaktör på en tjejtidning besitter dessa värderingar. Jag ser helt enkelt inte vad det skulle vara bra för - men förklara gärna om du förstår.
Det enda sättet för mig att ta mig ur träsket jag inte vill befinna mig i är att precis som killen i Strauss bok gjorde att, som han uttryckte det, sväva med heliumballonger över kvicksanden. Jag frågar någon om han vill tvätta mitt hår. Det trivs jag bra med.