Metafysik

[xion]

Gemensamt för allt som hör till metafysiken är att det saknar egen existens.
Det existerar bara via vårt medvetande.

Den perfekta cirkeln? Ytterst användbar.

Ja, så kan man se det.
Tänker jag cykel är den metafysik.
Tar jag fram den ur garaget är den fysik.

[Anders]

Abstraktioner. Timaios är underbar.

[Smisk]

Vettiga synpunkter tycker jag. Men det finns också en del komplicerande faktorer, som ytterligare kan bidra till missförstånd och osämja.
Frågor man kan ställa sig är exempelvis:
Spelar det någon roll? Är det viktigt? Har det filosofiskt värde? Är det roligt/intressant?

Och här tror jag inte man ska underskatta hur markant olika uppfattning olika personer kan ha. Och det kan vara svårt att argumentera för att det ena eller andra har mer rätt eller fel gällande vad som verkligen är viktigt. Det må i mångt och mycket handla om personliga preferenser.
Och vad som ytterligare komplicerar är att den som inte är benägen att svara "ja" på dessa frågor, ofta inte kommer förmå att uppmärksamma frågorna över huvud taget. De kommer alltså inte svara "nej", utan svaret, om det alls kommer något svar kommer vara mer likt "goddag, yxskaft". Frågan kommer aldrig helt och fullt nå medvetandet och kan därför inte heller bli besvarad på något korrekt sätt.

För mig har det exempelvis aldrig kommit naturligt att intressera mig för Kant. Jag har inte tyckt att det han skriver bidrar med något av värde, att det är likt tomma innehållslösa ord. Men på senare tid har jag mer öppnat mig för att det kan finnas anledning till att ändra mina preferenser. Och visst kan jag då hålla med om att det skulle kunna hjälpa mig att få mer klarhet om sådant som jag inte tänkt på. Och där finns väl då någon form av acceptans... men med det sagt är det knappast så att jag nånsin kommer bli nåt stort fan av Kant.

Kant är väldigt ingående och har begrepp som behöver förstås. Hans tankar är inte direkt gjorda för att locka till att bli sugen på att sätta sig in i dem

Men som jag ser det så handlar det mer om kontexten och jargongen tankarna ingick i. Tankarna är inte alls så svåra utan texterna enligt min uppfattning. Även youtubeklipp kan vara oklara dock men så svårt är det inte.

Vad finns det för skäl till att sätta sig in i metafysik?

Metafysik är en stor del av filosofi och som jag tänker mig saken så har den då filosofiskt värde per default.
Det är stimulerande, kul och har ett spirituellt värde för mig då filosofi är en klargörande process av världen så som vad världen är och vad som är viktigt i den. Dessa frågor är som jag ser det fundamentala för vårat tänkande, alltså det är tankar alla föds och dör med och som pågår hela tiden.

Som ett piano är värdefullt för en pianospelare är dessa tankar viktiga för en människa

Det som gör att en del inte är intresserade av filosofi är att det finns en skala från pragmatiskt enkla tankar och till Kant, för att uttrycka det tvärt.

Varför vill en del sätta sig in i mer klargörande detaljer än andra?

Det handlar en del om personlighetsdrag tänker jag. För mina personlighetsdrag sitter filosofi fint till kaffet
Att bara acceptera saker och följa ytligheter passar mig riktigt illa illa illa.

[David H]

Citerar från tråden "Tid enligt fysiken"

Här hänger jag inte med riktigt. Om vi är överens om att inte blanda in metafysiska anspråk, varför då blanda in begrepp som "bevisning", "ontologisk status", "fysikalism" - hör inte allt detta till metafysikens område? Och nu är det ju du själv som använder dig av dessa begrepp, och inte exempelvis Pilatus och antor.
Likaså att ställa sig frågor exempelvis om tiden finns utanför upplevelsen, låter då som att frågeställaren söker sig nån slags metafysiskt svar. Och den typen av frågor borde väl då undvikas om vi inte vill hålla diskussionen på metafysisk nivå?

Pilatus och antor beskriver å sin sida fenomen som kan testas och upprepas inom empirisk forskning, och det är väl precis där också vi borde utgå när vi ska definiera tid enligt fysiken? Det de skriver utgör väl en viktig grund till en definition av tid som är fri från metafysiska anspråk? Men sen kan säkert definitionen vidareutvecklas också, t ex förtydliga att det handlar om människors upplevelser (empiriskt studium handlar väl alltid om upplevelser i något avseende). Målet borde väl va att utveckla en definition av tid som tydliggör att det inte grundar sig i metafysiska anspråk, på liknande sätt som jag försökte definiera konkret slump / slump som verkligt fenomen / i tråden om slump. (Tid förefaller för mig som ett mer komplext begrepp däremot, så det är kanske inte riktigt jämförbart)

Nu blir det rörigt

Jag använder begreppen för att skilja på vad som är metefysik och fysik. Det jag påpekade va att fysiken INTE säger något om dessa saker. Det är inte jag som säger att fysiken säger något om tid, jag ifrågasätter det som sagt. Så vad säger fysiken om tid? Inget?

De mätbara fenomenen Pilatus och antor beskriver, och du och jag och alla som talar om tid, beskriver dessa något i naturen eller något vi erfar? Om fysiken inte svarar på det, det är ju metafysik, då säger fysiken inget om tid.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Fysik

"En skillnad mellan fysik och matematik är dock att fysiken syftar till att beskriva hur naturen fungerar, medan matematiken beskriver abstrakta strukturer som inte behöver ha någon koppling till naturen. "

Fysiken syftar till att beskriva hur naturen fungerar, om tiden vi erfar inte är egenskaper hos naturen utan hos erfarenheten så är det viktigt att utreda detta så man inte blandar ihop saker man erfar med saker hos naturen.


Skulle det inte kunna vara så att tid är uppfattade egenskaper som tilldelas erfarenheten av naturen?
Det blir vetenskapsfilosofins uppgift att utreda detta och då ingår fysiken i den utredningen.
Vetenskap följer föränderliga paradigm och att vara öppen för att nya saker påverkar det vedertagna är en viktig del av att vara vetenskaplig. Att motsätta sig nya insikter är ovetenskapligt.

Modellerna som beskriver naturlagarna säger saker om naturens sätt att bete sig på. Om tiden som en "beskrivning av naturens beteende" inte är en naturlag utan istället beskriver hur vi erfar saker och detta inte kan falsifieras så tillhör saken metafysiken.

Det verkar som att vi är överens om att det är problematiskt att göra metafysiska anspråk (anspråk som inte är grundade i empiri). Det som skiljer oss åt verkar snarare handla om när och på vilken nivå metafysisk diskussion är intressant och meningsfull.

Jag skulle kunna likna mitt sätt att förhålla mig till metafysiska anspråk med en programmerares sätt att förhålla sig till oavsiktliga syntaxfel i en programmeringskod. Ställs jag inför ett påstående som förefaller vara ett metafysiskt anspråk så kan jag då hantera det genom att
1) Omtolka påståendet. (Tror att det kan vara viktigt att påpeka att vad som är eller vad som inte är ett metafysiskt anspråk ligger mångt och mycket i betraktarens ögon, hur man väljer att tolka)
2) Försöka omformulera påståendet
3) Säga att jag inte förstår, att det blir syntaxfel i mitt huvud

Om jag exempelvis ställs inför påståendet ”två väger mer än ett”, så kan det förefalla som ett metafysiskt påstående eftersom det förefaller svårt att förstå hur man ska väga en siffra. Men jag kan då hantera påståendet enligt de tre föreslagna sätten:
1) Personen som säger detta är kanske en van backpacker som ofta måste fundera kring packningen för att det inte ska bli för tungt på vandringarna, en generell regel är då att det blir tyngre att ta med sig två av något än att ta med sig ett av något. T ex ”två äpplen väger mer än ett äpple”, som på förenklat sätt kan uttryckas ”två väger mer än ett”, och jag kan sluta mig till att hen antagligen menade ungefär så.
2) Jag kan be om ett förtydligande eller föreslå en omformulering så att påståendet så att det inte längre förefaller som ett metafysiskt påstående. T ex föreslå formuleringen ”generellt stämmer det att två äpplen väger mer än ett äpplen”
3) Om jag varken vill omtolka eller omformulera, finns alternativet att säga att det helt enkelt inte förefaller begripligt för mig. Påståendet leder till syntaxfel i mitt huvud. Jag vet inte hur en siffra ska vägas

I alla dessa situationer blir konsekvensen att det metafysiska påståendet inte släpps igenom i min tankeverksamhet. Antingen så blir det omformulerat till begriplighet, eller så stoppas det genom ett syntaxfel-meddelande.

[Pilatus]

Frågan har två lösningar.

1.) Vi erfar tid genom att vi är biologiska varelser. Vi behöver äta, sova, arbeta mm enligt ett tidsschema. Vi talar om livscykler och förstår tidigt att vi blir äldre. Att vi lever en begränsad tid.

2.) Cykliska processer i naturen är ofta mycket regelbundna. Vi utnyttjar sådana regelbundenheter för att beskriva dygn, månader till mycket utsträckta tidsförlopp.

Det finns ingen teori om att tid i sig (tinget i sig) skulle vara beskrivbart. Ingen har gjort något sådant påstående. Men vi kan objektivt beskriva en del av tidens egenskaper, att den har riktning, att tiden påverkas av hastighet och gravitation och en del annat.

Och vill vi kunna hantera var i tiden en händelse ägt rum finns olika dateringsmetoder. Det är mycket grundläggande och vi lär oss tidigt att förstå klockan och hur vi skall tolka visarnas vinklar och språkliga prepositioner för att beskriva närvarande tid.

Vi kan mycket om tid och dess existens kan inte betvivlas med några övertygande argument.

[David H]

Jag skulle kunna likna mitt sätt att förhålla mig till metafysiska anspråk med en programmerares sätt att förhålla sig till oavsiktliga syntaxfel i en programmeringskod. Ställs jag inför ett påstående som förefaller vara ett metafysiskt anspråk så kan jag då hantera det genom att
1) Omtolka påståendet. (Tror att det kan vara viktigt att påpeka att vad som är eller vad som inte är ett metafysiskt anspråk ligger mångt och mycket i betraktarens ögon, hur man väljer att tolka)
2) Försöka omformulera påståendet
3) Säga att jag inte förstår, att det blir syntaxfel i mitt huvud

Om jag exempelvis ställs inför påståendet ”två väger mer än ett”, så kan det förefalla som ett metafysiskt påstående eftersom det förefaller svårt att förstå hur man ska väga en siffra. Men jag kan då hantera påståendet enligt de tre föreslagna sätten:
1) Personen som säger detta är kanske en van backpacker som ofta måste fundera kring packningen för att det inte ska bli för tungt på vandringarna, en generell regel är då att det blir tyngre att ta med sig två av något än att ta med sig ett av något. T ex ”två äpplen väger mer än ett äpple”, som på förenklat sätt kan uttryckas ”två väger mer än ett”, och jag kan sluta mig till att hen antagligen menade ungefär så.
2) Jag kan be om ett förtydligande eller föreslå en omformulering så att påståendet så att det inte längre förefaller som ett metafysiskt påstående. T ex föreslå formuleringen ”generellt stämmer det att två äpplen väger mer än ett äpplen”
3) Om jag varken vill omtolka eller omformulera, finns alternativet att säga att det helt enkelt inte förefaller begripligt för mig. Påståendet leder till syntaxfel i mitt huvud. Jag vet inte hur en siffra ska vägas

I alla dessa situationer blir konsekvensen att det metafysiska påståendet inte släpps igenom i min tankeverksamhet. Antingen så blir det omformulerat till begriplighet, eller så stoppas det genom ett syntaxfel-meddelande.

Något som jag själv kan tycka är otydligt med det jag skriver är vad jag menar med metafysiska påståenden och metafysiska anspråk. Är all metafysik meningslös? Leder all metafysik till syntax error? Kan på nytt knyta an till Kant och hans bok Kritik av det rena förnuftet. Det är en flera hundra sidor tjock bok som utger sig för att handla om metafysik...skulle man enligt mitt sätt att resonera kunna säga att Kants bok är full av syntax error?

Nej och åter nej skulle jag vilja svara på dessa frågor, men jag har inget självklart enkelt svar varför och hur. Jag tror att vad som avgör om det är meningsfullt eller inte handlar om på vilken nivå den metafysiska diskussionen förs, och vilken typ av metafysiska anspråk som görs. Jag skulle inte klassa Kants bok som nonsens, hans kategoriseringar uppfattar jag som användbara. Detta citat tror jag kan hjälpa förklara syftet, det meningsfulla, men denna typ av metafysisk diskussion:

What is the value of the metaphysics that is alleged to be thus purified by criticism and established once for all? On a cursory view of the present work it may seem that its results are merely negative, warning us that we must never venture with speculative reason beyond the limits of experience. Such is in fact its primary use. But such teaching at once acquires a positive value when we recognise that the principles with which speculative reason ventures out beyond its proper limits do not in effect extend the employment of reason, but, as we find on closer scrutiny, inevitably narrow it. These principles properly belong [not to reason but] to sensibility, and when thus employed they threaten to make the bounds of sensibility coextensive with the real, and so to supplant reason in its pure (practical) employment. So far, therefore, as our Critique limits speculative reason, it is indeed negative; but since it thereby removes an obstacle which stands in the way of the employment of practical reason, nay threatens to destroy it, it has in reality a positive and very important use.

Det "positiva värdet" som medförs från denna metafysiska diskussion är i själva verket en form av negativt besked om begränsningar. Vad Kant försöker uttrycka är således kanske inte heller oförenligt med mitt resonemang om metafysiska anspråk som en form av syntaxfel.

Något som jag kan ha svårt att förstå med Smisks sätt att resonera är exempelvis detta om att indela människor som fysikalister eller idealister eller holister. Är inte detta likt att ta diskussion till en obegriplig metafysisk nivå? Att istället för att hejda sig, och omformulera uppfattade metafysiska anspråk eller påtala syntaxfel...så kan kan det uppfattas som att det görs en slags obegriplig metafysisk taxonomi över påstådda verklighetsuppfattningar. Extra problematiskt kan jag uppleva att det blir när man exempelvis kallar personer för "fysikalister" trots att de själva inte vill känna vid någon sådan benämning.
Att personer som intresserar sig för naturvetenskap ibland tenderar att ha en övertro till vad som kan åstadkommas genom empiriska studier, må stämma. Och ibland kan denna övertro påminna om en slags religion som sluter sig till vissa trossatser. Men jag tycker inte att det är tillräckligt skäl för att kalla någon "fysikalist". Bättre då att försöka förstå dem enligt deras eget sätt att resonera, och ta diskussionen därifrån.

[Pilatus]

Något som jag själv kan tycka är otydligt med det jag skriver är vad jag menar med metafysiska påståenden och metafysiska anspråk. Är all metafysik meningslös?

Kant tvivlade ju på att verkligheten var som den framstod. Bildkonsten ger honom i ett avseende rätt. Vår uppfattning om världen skiljer sig åt, vi bär våra färgade glasögon. (Men det kanske endast är i begränsad mening det är så, om vi skiljer mellan impressiv och expressiv.) Sådant vi kan uppfatta med våra sinnen tycks mera pålitligt, mindre besjälat och vagt.

Kan på nytt knyta an till Kant och hans bok Kritik av det rena förnuftet. Det är en flera hundra sidor tjock bok som utger sig för att handla om metafysik...skulle man enligt mitt sätt att resonera kunna säga att Kants bok är full av syntax error?

Nej, Kant är mycket klargörande för hur vi kan veta något om verkligheten.

Att personer som intresserar sig för naturvetenskap ibland tenderar att ha en övertro till vad som kan åstadkommas genom empiriska studier, må stämma. Och ibland kan denna övertro påminna om en slags religion som sluter sig till vissa trossatser. Men jag tycker inte att det är tillräckligt skäl för att kalla någon "fysikalist". Bättre då att försöka förstå dem enligt deras eget sätt att resonera, och ta diskussionen därifrån.

Nej då, jag har inte sett någon förlora fotfästet här. Det är ok att spekulera och ansluta sig till en ontologisk uppfattning om världen. Skadligt blir det då vi föreställer oss att andra inte kan ha goda skäl för sin uppfattning.

[David H]

Något som jag själv kan tycka är otydligt med det jag skriver är vad jag menar med metafysiska påståenden och metafysiska anspråk. Är all metafysik meningslös?

Kant tvivlade ju på att verkligheten var som den framstod. Bildkonsten ger honom i ett avseende rätt. Vår uppfattning om världen skiljer sig åt, vi bär våra färgade glasögon. (Men det kanske endast är i begränsad mening det är så, om vi skiljer mellan impressiv och expressiv.) Sådant vi kan uppfatta med våra sinnen tycks mera pålitligt, mindre besjälat och vagt.

Kan på nytt knyta an till Kant och hans bok Kritik av det rena förnuftet. Det är en flera hundra sidor tjock bok som utger sig för att handla om metafysik...skulle man enligt mitt sätt att resonera kunna säga att Kants bok är full av syntax error?

Nej, Kant är mycket klargörande för hur vi kan veta något om verkligheten.

Det beror på vad man menar med veta något om verkligheten. Kant anser sig exempelvis inte veta något om det noumenala, den så kallade objektiva yttre verkligheten, utan han utgår bara från det fenomenella. T ex citat från WIkipedia:

Det är således endast i den fenomenella världen som det existerar tidsliga, rumsliga och kausala relationer etc. I den noumenala, det vill säga det som existerar genom sig självt oberoende av om det upplevs, kan inte dessa relationer finnas, menar Kant. Det är därmed endast den fenomenella världen, vår egen upplevelse, som är åtkomlig för vetenskaplig undersökning och som förnuftet kan ha kunskap om.

Att personer som intresserar sig för naturvetenskap ibland tenderar att ha en övertro till vad som kan åstadkommas genom empiriska studier, må stämma. Och ibland kan denna övertro påminna om en slags religion som sluter sig till vissa trossatser. Men jag tycker inte att det är tillräckligt skäl för att kalla någon "fysikalist". Bättre då att försöka förstå dem enligt deras eget sätt att resonera, och ta diskussionen därifrån.

Nej då, jag har inte sett någon förlora fotfästet här. Det är ok att spekulera och ansluta sig till en ontologisk uppfattning om världen. Skadligt blir det då vi föreställer oss att andra inte kan ha goda skäl för sin uppfattning.

För att återknyta till Kant så ägnar han sig åt en kategorisering av det rena förnuftet. Spekulativa satser är en av de kategorier som han diskuterar, men han ansåg inte att alla satser är spekulativa (just propositionerna/anspråken i Kants eget verk ansåg han inte heller tillhöra den spekulativa kategorin). Det finns nödvändiga propositioner, möjliga propositioner, etc. Totalt delar han väl in i ett 10-tal olika typer av propositioner. En förståelse för denna kategorisering tänker jag kan bidra till att man kan lära sig skilja mellan de olika typerna av propositioner, och därmed också minskar risk för missförstånd.

Gällande personer som ansluter sig till ontologisk uppfattning om världen, med uppfattning om det noumenala...skulle kanske Kant säga att dessa begått en typ av tankefel. Själv skulle jag snarare säga att varje påstående måste tolkas i en kontext. Vad handlar påståendet egentligen om? Och då skulle jag kunna knyta an till Wittgenstein och Bourdieu, som mer utgår från vardagsspråket, och användning av språk som en form av handling, ett görande. Allt som sägs må va ett uttryck för någonting..

[Pilatus]

Kant anser sig exempelvis inte veta något om det noumenala, den så kallade objektiva yttre verkligheten, utan han utgår bara från det fenomenella.

Jag vet inte om vi diskuterat något vidare om Kants undersökning om vad vi kan veta om världen. Hans teori är mycket klar, men begränsad och i förhållande till modern fysik utdaterad och i starkt behov av revideringar. Kanske hänger mycket av hans metafysiska syn på verkligheten kvar. Även här på Filosofiforum. Kants syn på rum, tid och kausalitet som endast fenomenella har genomgått en radikal omdefinition inom modern fysik. Sjuttonhundratalets kunskapsteori har stark vidhäftningsförmåga på filosofer?

[Algotezza]

Kant anser sig exempelvis inte veta något om det noumenala, den så kallade objektiva yttre verkligheten, utan han utgår bara från det fenomenella.

Jag vet inte om vi diskuterat något vidare om Kants undersökning om vad vi kan veta om världen. Hans teori är mycket klar, men begränsad och i förhållande till modern fysik utdaterad och i starkt behov av revideringar. Kanske hänger mycket av hans metafysiska syn på verkligheten kvar. Även här på Filosofiforum. Kants syn på rum, tid och kausalitet som endast fenomenella har genomgått en radikal omdefinition inom modern fysik. Sjuttonhundratalets kunskapsteori har stark vidhäftningsförmåga på filosofer?

Hur många har läst och tolkat vad han faktiskt skrivit och hur många nöjer sig med andra- och tredjehandsinformation?

[Pilatus]

Jag vet inte om vi diskuterat något vidare om Kants undersökning om vad vi kan veta om världen. Hans teori är mycket klar, men begränsad och i förhållande till modern fysik utdaterad och i starkt behov av revideringar. Kanske hänger mycket av hans metafysiska syn på verkligheten kvar. Även här på Filosofiforum. Kants syn på rum, tid och kausalitet som endast fenomenella har genomgått en radikal omdefinition inom modern fysik. Sjuttonhundratalets kunskapsteori har stark vidhäftningsförmåga på filosofer?

Hur många har läst och tolkat vad han faktiskt skrivit och hur många nöjer sig med andra- och tredjehandsinformation?

Esther hade läst Kants verk på tyska, hon förstod säkert och kunde förklara då hon ville. Annars vet jag ingen. Men måste man ha läst Kant i original eller översättning (Jeanette Emt) för att ha en uppfattning om hans kunskapsteori? Jag noterar endast att de uppfattningar som var gängse på Kants tid är kraftigt reviderade för flertalet. Men inte för alla om vi läser inläggen på Filosofiforum.

Tinget i sig Söndag 20 mars 2011 17.00 i P1
https://sverigesradio.se/avsnitt/61494

[Anders]

Jag vet inte om vi diskuterat något vidare om Kants undersökning om vad vi kan veta om världen. Hans teori är mycket klar, men begränsad och i förhållande till modern fysik utdaterad och i starkt behov av revideringar. Kanske hänger mycket av hans metafysiska syn på verkligheten kvar. Även här på Filosofiforum. Kants syn på rum, tid och kausalitet som endast fenomenella har genomgått en radikal omdefinition inom modern fysik. Sjuttonhundratalets kunskapsteori har stark vidhäftningsförmåga på filosofer?

Hur många har läst och tolkat vad han faktiskt skrivit och hur många nöjer sig med andra- och tredjehandsinformation?

Esther hade läst Kants verk på tyska, hon förstod säkert och kunde förklara då hon ville. Annars vet jag ingen. Men måste man ha läst Kant i original eller översättning (Jeanette Emt) för att ha en uppfattning om hans kunskapsteori? Jag noterar endast att de uppfattningar som var gängse på Kants tid är kraftigt reviderade för flertalet. Men inte för alla om vi läser inläggen på Filosofiforum.

Tinget i sig Söndag 20 mars 2011 17.00 i P1
https://sverigesradio.se/avsnitt/61494

Prolegomenan har jag läst. Den skrev han ju (om man får tro hans förord) eftersom alla var för korkade för att inte fatta att han skrivit filosofins bibel med Kritiken. Och han var inte ute och cyklade. diskuterar i de inledande kapitlen i Prolegomenan i ungefär de termer som det här brukar diskuteras i forum, hur verklig matematiken är egentligen, om en matematisk cirkel har nåt att göra med en verklig cirkel. Om han var första att tänka i de här banorna vet jag inte. Och kritiken vet jag inte om jag kommer läsa. Tror heller inte jag kommer få nån större A-ha. Finns det nåt jag är väldigt lite imponerad av är det hans kategorier. Har inte sett att de skulle kunna gå att använda till annat än navelskåderi i klass med Platons tråkigare dialoger.

[Algotezza]

Jag vet inte om vi diskuterat något vidare om Kants undersökning om vad vi kan veta om världen. Hans teori är mycket klar, men begränsad och i förhållande till modern fysik utdaterad och i starkt behov av revideringar. Kanske hänger mycket av hans metafysiska syn på verkligheten kvar. Även här på Filosofiforum. Kants syn på rum, tid och kausalitet som endast fenomenella har genomgått en radikal omdefinition inom modern fysik. Sjuttonhundratalets kunskapsteori har stark vidhäftningsförmåga på filosofer?

Hur många har läst och tolkat vad han faktiskt skrivit och hur många nöjer sig med andra- och tredjehandsinformation?

Esther hade läst Kants verk på tyska, hon förstod säkert och kunde förklara då hon ville. Annars vet jag ingen. Men måste man ha läst Kant i original eller översättning (Jeanette Emt) för att ha en uppfattning om hans kunskapsteori? Jag noterar endast att de uppfattningar som var gängse på Kants tid är kraftigt reviderade för flertalet. Men inte för alla om vi läser inläggen på Filosofiforum.

Tinget i sig Söndag 20 mars 2011 17.00 i P1
https://sverigesradio.se/avsnitt/61494

Klart man kan ha uppfattning om det mesta i filosofin utan ha läst filosofernas egna texter. Det finns utmärkta sammanfattningar och så kan man fråga AI.

[Algotezza]

Hur många har läst och tolkat vad han faktiskt skrivit och hur många nöjer sig med andra- och tredjehandsinformation?

Esther hade läst Kants verk på tyska, hon förstod säkert och kunde förklara då hon ville. Annars vet jag ingen. Men måste man ha läst Kant i original eller översättning (Jeanette Emt) för att ha en uppfattning om hans kunskapsteori? Jag noterar endast att de uppfattningar som var gängse på Kants tid är kraftigt reviderade för flertalet. Men inte för alla om vi läser inläggen på Filosofiforum.

Tinget i sig Söndag 20 mars 2011 17.00 i P1
https://sverigesradio.se/avsnitt/61494

Prolegomenan har jag läst. Den skrev han ju (om man får tro hans förord) eftersom alla var för korkade för att inte fatta att han skrivit filosofins bibel med Kritiken. Och han var inte ute och cyklade. diskuterar i de inledande kapitlen i Prolegomenan i ungefär de termer som det här brukar diskuteras i forum, hur verklig matematiken är egentligen, om en matematisk cirkel har nåt att göra med en verklig cirkel. Om han var första att tänka i de här banorna vet jag inte. Och kritiken vet jag inte om jag kommer läsa. Tror heller inte jag kommer få nån större A-ha. Finns det nåt jag är väldigt lite imponerad av är det hans kategorier. Har inte sett att de skulle kunna gå att använda till annat än navelskåderi i klass med Platons tråkigare dialoger.

Jag började läsa Kants Bibel men fastnade så jag får väl ta mig om Prolle om den är en lightversion.

[Anders]

Esther hade läst Kants verk på tyska, hon förstod säkert och kunde förklara då hon ville. Annars vet jag ingen. Men måste man ha läst Kant i original eller översättning (Jeanette Emt) för att ha en uppfattning om hans kunskapsteori? Jag noterar endast att de uppfattningar som var gängse på Kants tid är kraftigt reviderade för flertalet. Men inte för alla om vi läser inläggen på Filosofiforum.

Tinget i sig Söndag 20 mars 2011 17.00 i P1
https://sverigesradio.se/avsnitt/61494

Prolegomenan har jag läst. Den skrev han ju (om man får tro hans förord) eftersom alla var för korkade för att inte fatta att han skrivit filosofins bibel med Kritiken. Och han var inte ute och cyklade. diskuterar i de inledande kapitlen i Prolegomenan i ungefär de termer som det här brukar diskuteras i forum, hur verklig matematiken är egentligen, om en matematisk cirkel har nåt att göra med en verklig cirkel. Om han var första att tänka i de här banorna vet jag inte. Och kritiken vet jag inte om jag kommer läsa. Tror heller inte jag kommer få nån större A-ha. Finns det nåt jag är väldigt lite imponerad av är det hans kategorier. Har inte sett att de skulle kunna gå att använda till annat än navelskåderi i klass med Platons tråkigare dialoger.

Jag började läsa Kants Bibel men fastnade så jag får väl ta mig om Prolle om den är en lightversion.

Ja första typ halvan är högst läsvärd. Sen är det en massa referenser till Kritiken i den andra som fick mig att lämna rätt fort