Lite lösa funderingar om det estetiskt vackra och det Vackra

[Pilatus]

Då är vi oense på den punkten, Pilatus. Vissa människor har en sensitivitet för konst, oavsett samhällsklass. För min del tycker jag att det väsentliga är vad konsten förmedlar; inte alls nåt om oh vilka djärva penseldrag eller subtil färgskala eller att den där Picasso anses visst duktig så vi köper en sån.

Jodå, visst finns det människor med intresse för konst och som förstår att uppskatta konstnärliga värden vare sig det gäller musik, litteratur eller bildkonst. Liksom det finns exempel på personer med dåligt utvecklat sinne för god poesi inom överklassen. Men i stora drag finns det fortfarande klasskillnader. Ett exempel kan vara hur vi väljer att utsmycka våra kroppar, tatueringar och piercing.

[Anne]

Jag borde kanske gjort som mamma ville (och som hon blev så ledsen över att jag inte gjorde) och gått på Konstfacket i sthlm

[Illusionen]

Flyttar på Anders inrådan över följande från tråden, Vilken musik lyssnar ni på?
Det kan förhoppningsvis ses som en lite annorlunda vinkling på/av frågeställningen.

Musik, och då I synnerhet den klassiska, har och är en viktig positiv ingrediens i mitt liv.
Utan musik skulle livet te sig fattigare. Trots detta intresse för musik av Mozart, Beethoven, Verdi,
och de andra stora mästarna, saknar jag förklaring till varför jag upplever deras musik som vacker.
Mozart har komponerat fem violinkonserter, och samtliga fem är speciella och vackra.
Särskilt de lugna mellansatserna tillhör mina absoluta favoriter, men VARFÖR ?

Vad gäller t ex Mozart och Beethoven är min personliga erfarenhet att förnimmelsen av det vackra hos/i Mozarts
musik i mitt fall till övervägande delen är ARVSBETINGAD.
Det vackra fanns där tidigt, från första stund, utan någon inlärning.
Förståelsen för Beethovens musik och förnimmelsen av det strikt rena och vackra, som utmärker hans musik,
kom successivt längre upp i åren, och krävde alltså troligen mer av ”miljöpåverkan” o dyl..

Jag misstänker att det finns ett samband mellan det vackra i musiken och det vackra i bildkonsten.
Parallellt med intresset för musik, är vi flera i släkten som tecknar och målar, det går hand i hand.
Att det är en talang som är ärftligt betingat råder det inget tvivel om.
Det har även bidragit till våra yrkesval som innefattat formgivning av olika slag.
Om någon har talangen/förmågan att teckna och måla, tyder det då på att personen ifråga har lättare
för att se samband ? Personligen tror jag så är fallet, och att det är här kreativiteten har sin grund.
När Anders konstaterar att han och jag har olika musiksmak, bottnar detta sannolikt i att vi ser/hör
OLIKA TYPER AV SAMBAND på skilda vis.
Om arvet inkl graden av talang påverkar vår förmåga att höra och se det som vi förnimmer som vackert,
förefaller det rimligt, att det som uppfattas som vackert, inkl intensiteten i förnimmelsen, även är en
funktion av arvet.

Om liv ger tid, eller tid ger liv, har vi tidigare diskuterat, utan att komma fram till en definitiv slutsats.
Men anta att livets reproduktion kräver en successiv anpassning, och att denna anpassning involverar
vårt medvetandes ”EGENREFERENS”. När vi förnimmer något som vackert skulle det, mot denna bakgrund,
återspegla de strukturella KOMBINATIONER /MÖNSTER som fungerar som en typ av erfaren VÄGVISARE
för livets reproduktion. Vår förmåga att förnimma och uppleva det vackra i musik och bildkonst kan om
detta resonemang håller, ha en minsta gemensam nämnare. En del i denna gemensamma nämnare
utgörs troligen av förmågan att se samband och proportioner. Ju bättre man kan se/skönja samband
desto bättre förmåga har vi att anpassa oss till, eller skydda oss mot, det vi kan se/höra/urskilja.
Om detta resonemang skulle visa sig stämma, förefaller det inte helt omöjligt att musik och bild som
konstarter är en BIEFFEKT av de egenskaper evolutionens reproduktionsmekanism försett oss med.

Det jag säger här är alltså att ”livet” överordnat och kontinuerligt försöker anpassa sig till rådande
förhållanden för att på så sätt optimalt säkerställa livets (alltså ej nödvändigtvis det egna ”jagets”)
reproduktion och framtid.
Det ”vackra” är m a o ledstjärnan som är det styrande lockbetet i sökande efter bästa reproduktionsalternativ.
Det som uppfattas som vackert är sannolikt en högst individuell förnimmelse, och då kan man mot ovanstående
bakgrund se det ”individuellt vackra” (t ex din förnimmelse av vad som är vackert för dig) som ett av många
försök att på bred front söka och säkerställa livets överordnade reproduktion och framtid.
Det vackra är alltså enligt detta resonemang en typ av individuell test-vägvisare i evolutionens tjänst.
Om det vackra leder resp individ i ”rätt” riktning kan endast framtiden utvisa.

Om det skulle ligga något i ovanstående är vi alla försökskaniner inom en reproduktionsmekanism,
som ej fäster något avseende vid om det ena eller andra tolkas vackrast i vår förnimmelse. Det vackra är då
en individuell förnimmelsekonsekvens av de egenskaper som via evolutionen lett fram till vår existens.
Eller om vi vänder på detta, utan det vackra skulle vi ej existera.

/ Illusionen

[Anne]

Illusionen,

Det är allmänt känt och vetenskapligt vederlagt att en hel del personer inom t ex autismspektrakt kan ha en förvånadsvärd talang för konst i form av att se en ögonblicksvy av en miljö och kunna teckna den identiskt eller höra ett musikstycke en eller ett fåtal gånger och sedan kunna spela det själv. Sades visst om Mozart också. Detta är väldigt matematiskt, det är så vi vanligtvis uppskattar samband också, musik är väldigt matematisk - men jag säger det igen - kärlek kan inte mätas!

För mig ter dig sig lite som att det verkar som att det är lätt hänt att en tillgång på ett plan innebär ett minus på ett annat plan. Är det värt det och är i så fall inte lera det ursprungliga konstmaterialet?

Växte du upp med musik i hemmet? Klassiskt? Håller du med Pilatus om att det är en klassfråga? (min pappa var arbetare, har aldrig hört någon vissla så melodiskt klockrent som honom) Hur ställer du dig till tondöva? Missar de något? Kan de redan ha det i sig utan att behöva höra det utifrån? Är de förtappade, simpla löskefolk oavsett bördighet?

[Illusionen]

Illusionen,

Det är allmänt känt och vetenskapligt vederlagt att en hel del personer inom t ex autismspektrakt kan ha en förvånadsvärd talang för konst i form av att se en ögonblicksvy av en miljö och kunna teckna den identiskt eller höra ett musikstycke en eller ett fåtal gånger och sedan kunna spela det själv. Sades visst om Mozart också. Detta är väldigt matematiskt, det är så vi vanligtvis uppskattar samband också, musik är väldigt matematisk - men jag säger det igen - kärlek kan inte mätas!

För mig ter dig sig lite som att det verkar som att det är lätt hänt att en tillgång på ett plan innebär ett minus på ett annat plan. Är det värt det och är i så fall inte lera det ursprungliga konstmaterialet?

Växte du upp med musik i hemmet? Klassiskt? Håller du med Pilatus om att det är en klassfråga? (min pappa var arbetare, har aldrig hört någon vissla så melodiskt klockrent som honom) Hur ställer du dig till tondöva? Missar de något? Kan de redan ha det i sig utan att behöva höra det utifrån? Är de förtappade, simpla löskefolk oavsett bördighet?

Vi (mina föräldrar och jag) bodde i en liten lyhörd hyreslägenhet under mina första 15 levnadsår.
Min far var båtbyggare/arbetare i 130 kg klassen, och tyckte om klassisk musik.
Han hade så stor bröstkorg att man fick lov att ta två röntgenbilder när han skulle röntga lungorna för att få med allt.
Han hade alltså en rejäl resonansbotten, och en mäktig röst, och då var det opera som gällde.
Min mor var ingen operavän utan föredrog andliga sånger och liknande.
När jag var ca 7 år fick vi vår första radio, och då först kunde jag ibland få lyssna på musik.
Men huset var så lyhört att grannarna bankade i väggen så snart musiken inte passade deras smak.
Av detta förstår du säkert att jag inte delar Pilatus uppfattning om att klassisk musik är en klassfråga.
Jag själv är ett levande bevis för att han har helt fel (ursäkta Pilatus).

Vad menar du med tondöv ? Jag hör när en sopran halkar lite snett eller en violinist missar
lite, men kan ha svårt att själv direkt hitta rätt (trots att jag hör att jag ligger snett).
Man behöver alltså inte ha ett perfekt gehör för att älska klassisk musik.

/ Illusionen

[Illusionen]

PS
Det här ligger enligt mitt tycke nära det perfekta,
http://www.youtube.com/watch?v=qsB-A04vfAo

Lyssnar du på andra inspelningar av samma verk, så förekommer det många som
inte är så distinkt rena och vackra. Är det kanske detta du avser med tondöv ?

[Väderkvarn]

PS
Det här ligger enligt mitt tycke nära det perfekta,
http://www.youtube.com/watch?v=qsB-A04vfAo

Lyssnar du på andra inspelningar av samma verk, så förekommer det många som
inte är så distinkt rena och vackra. Är det kanske detta du avser med tondöv ?

Lyssnade på stycket det lät fint!

Tror inte du är tondöv.

[Pilatus]

Av detta förstår du säkert att jag inte delar Pilatus uppfattning om att klassisk musik är en klassfråga.
Jag själv är ett levande bevis för att han har helt fel (ursäkta Pilatus).

Det kallas anekdotisk evidens när man för att bevisa något hänvisar till enstaka fall, ofta en personlig erfarenhet. Anekdotisk evidens har låg reliabilitet.

[förstår mig själv]

Av detta förstår du säkert att jag inte delar Pilatus uppfattning om att klassisk musik är en klassfråga.
Jag själv är ett levande bevis för att han har helt fel (ursäkta Pilatus).

Det kallas anekdotisk evidens när man för att bevisa något hänvisar till enstaka fall, ofta en personlig erfarenhet. Anekdotisk evidens har låg reliabilitet.

Förstår man något bra (och det kan man, om det är något hjärnan ska göra), ja då förväntar man sig att det man förstått stämmer varje gång och man börjar använda teorin till gagn för något gott, som regel. Är teorin skapad av andra skäl blir den inte så bra.

[Pilatus]

Förstår man något bra (och det kan man, om det är något hjärnan ska göra),

Finns det något enda tillfälle under våra liv då då hjärnan inte är sysselsatt med något? Går det att koppla bort cortex i vaket tillstånd?

[förstår mig själv]

Det pågår ständigt kemiska reaktioner i alla neuron. Även signalering. I dendriter axon. Dock på olika sätt. Är inte uppdaterad tillräckligt. Iof får du en tex infarkt stängs allt av ganska snabbt i centrala delar av kärlets försörjnings område. Rätt interessant fråga ändå. Tekniken medger mer detaljerade studier. Egentligen borde jag öppna min gamla 2000 sidor tjocka neurologi bok. Det har ju gått snett på så vis att man klassar vissa hjärnor som sjuka. Man jobbar alltså med väldigt dåliga teorier anser jag. Man behöver tex omvärdera fria viljan annars kommer man säkert göra fel. Min teori är schematisk över hjärnans funktioner.

[Illusionen]

PS
Det här ligger enligt mitt tycke nära det perfekta,
http://www.youtube.com/watch?v=qsB-A04vfAo

Lyssnar du på andra inspelningar av samma verk, så förekommer det många som
inte är så distinkt rena och vackra. Är det kanske detta du avser med tondöv ?

Lyssnade på stycket det lät fint!

Tror inte du är tondöv.

Du Väderkvarn, liksom tidigare Pilatus och Fms gett uttryck för, uppskattar tydligen även denna musik,
som, förutom det virtuosa spelet, även rymmer mycket känslor och dramatik.
För mig är detta något magnifikt och storslaget, vars upplevelse/förnimmelse i någon bemärkelse
kan betraktas som en ärvd gåva från svunna generationer. Förnimmelsen, det vackra, har m a o
ett förflutet i form av en historisk förankring, via generna, i tidigare generationers liv.
Jag har alltså svårt att tro att ”klasstillhörighet” och/eller utbildning har annat än en ringa påverkan
på hur vi upplever och tillgodogör oss musik. Om man därför inte uppskattar den klassiska musiken,
så saknar man den troligen inte heller, men vi som uppskattar den har all anledning att vara tacksamma
för gåvan som berikar våra liv.

/ Illusionen