filosofi, ett missförstånd

[mackafon]

Hur kommer det sig att de filosofiska problemen aldrig får någon slutgiltig lösning? Jo, det är därför att de inte är definierade. Om jag inte vet hur man lagar en punktering så har jag ett problem. Frågar jag någon om hjälp, så består denna hjälp av en berättelse om en serie av begrepp, så som domkraft, mutterdragare och reservhjul. Jag får också reda på hur jag skall förhålla mig till desa begrepp, rörande position, rörelse och tid.
Om jag löser problemet antar jag att problemet och lösningen var väl definierad, och jag hade samma förståelse av definitionerna som min hjälpare, jag förstod.
När vi talar om handlingars moraliska egenskaper, gud eller den fria viljans existens, vet vi egentligen inte vad vi talar om. Det låter som om vi talar om samma sak som domkraft, men det gör vi inte. Vi talar om upplevelser som vi försöker att knyta till begrepp. När vi då är oense om dessa begrepp så stannar vi inte alltid upp och funderar kring om det finns en skillnad i hur vi har lärt oss dessa begrepp. Detta skulle vi ha gjort direkt om vi inte hade samma förståelse av begreppet domkraft.

Världen är på ett sätt, när oenighet uppstår bör vi genast förstå att vi inte förstår varandra, och börja ställa frågor. Inte om världens beskaffenhet utan om oss själva och andra, och hur vi lärt oss våra begrepp.

Är det någon som förstår hur jag tänker?

[meanman]

Världen är på ett sätt, när oenighet uppstår bör vi genast förstå att vi inte förstår varandra, och börja ställa frågor. Inte om världens beskaffenhet utan om oss själva och andra, och hur vi lärt oss våra begrepp.

Är det någon som förstår hur jag tänker?

Tror det, bara problemet att om världen säkert är på ett sätt så skulle det inte vara några förståelse problem, om du inte placerar oss själva oeniga utanför världen....

[Patrizia]

mackafon:

Hur kommer det sig att de filosofiska problemen aldrig får någon slutgiltig lösning?

Anledningen är inbakad i själva filosofins defintion. Jag minns min första diskussion med logik-läraren:
"håll detta i dina tankar: sålänge diskuterar du filosofi glömm kvantifikatorn ´alla´. Alla korpar är inte svarta. Om inte du kan visa vilka dessa korpar är."

[Patrizia]

Till mackafon:
Beviset har du här:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 6445#16445

[suchanother]

Filosofins problem är att den har blivit akterseglad, eller tagits över, av alla specialvetenskaperna.
Filosofin har svårt att prestera nåt konkret, brukar bli allmänt pladder bara.
De flesta trådarna här i forumet kan placeras inom nåt specialområde.

Så, kanske moralfilosofi då, men den är också ideologiskt färgad.

[Patrizia]

suchanother:

Filosofins problem är att den har blivit akterseglad, eller tagits över, av alla specialvetenskaperna.

Hur menar du?

Så, kanske moralfilosofi då, men den är också ideologiskt färgad.

Jag tycker det råder fullständig yttrandefrihet och demokrati i väst världen. Om moralen hade varit färgat så tror jag inte man skulle kunna så lätt starta eget parti osv. Titta på Angelina t ex. Hon bara bestämmer sig för att starta ett parti och vips där har du den. I många andra odemokratiska länder skulle en sån handling medföra avrättning. Så jag håller tyvärr inte riktigt med dig.

[mullback]

Mackafon: Hur kommer det sig att de filosofiska problemen aldrig får någon slutgiltig lösning?

Om så vore, vad skulle då hända med filosofin?
Är inte själva poängen med konsten att skapa konst?

[Prekognitivo]

[quote="

Världen är på ett sätt, när oenighet uppstår bör vi genast förstå att vi inte förstår varandra, och börja ställa frågor. Inte om världens beskaffenhet utan om oss själva och andra, och hur vi lärt oss våra begrepp.

Är det någon som förstår hur jag tänker?[/quote]

den som inte kan geometri ska inte få komma in i den filosofiska akademi ( Athenska skolan), så stod på ingången på den platonska skolan i antiken. jag tror att de gjorde så för att undvika missförstånd och att de flesta som kom in där kunde följa logiska resonemang och så för att kunna filosofera och komma någonstans med själva filosoferande.
men det var då.
nu är vi själva vårt eget filosofi skola eller?

[Hymer]

Hur kommer det sig att de filosofiska problemen aldrig får någon slutgiltig lösning? Jo, det är därför att de inte är definierade.

...

Världen är på ett sätt, när oenighet uppstår bör vi genast förstå att vi inte förstår varandra, och börja ställa frågor. Inte om världens beskaffenhet utan om oss själva och andra, och hur vi lärt oss våra begrepp.

Är det någon som förstår hur jag tänker?

Menar du att de filosofiska problemen är felaktigt definierade eller att de inte kan definieras alls? Finns det problem som inte kan ställas upp och lösas med språk och resonemang, eller kan allting förstås med tillräckligt noggrann intellektuell disciplin? Jag är benägen att tro på det sista, men är inte säker.

[Patrizia]

Hej Prekognitivo, Roligt att du är tillbaka.

Jag skulle vilja kritisera Platon för geometri-kravet. För att "det var då" som du sa. Idag skulle jag vilja kräva algebra som villkor istället. Men vi får blanda in båda två sorterna för att det verkar finnas filosofer av båda sorter. Idag får man helt enkelt kompromissa sig fram till en konstruktiv resultat. Även om världen utanför verkar för oss vara en och samma, så finns det kanske andra som ifrågasätter även detta. Om man ska ta givet en vilkor får man i förtas hand vara överens om den, sedan börja rätta till nästa steget (sin egen åsikt menar jag). Så jag personligen tycker inte att världen är en och samma. Och vill i så fall diskutera världarnas skiljaktlighet. Filosofins roll däremellan är att hjälpa mig i traven som ett instrument och inte som ett svar. Den ska leda mig fram till ett eget svar, tycker jag.

[mackafon]

Menar du att de filosofiska problemen är felaktigt definierade eller att de inte kan definieras alls? Finns det problem som inte kan ställas upp och lösas med språk och resonemang, eller kan allting förstås med tillräckligt noggrann intellektuell disciplin? Jag är benägen att tro på det sista, men är inte säker.

Det är inte konstruktivt att definera ett begrepp utan att ha ett objekt som begreppet är knutet till. Om vi t.ex. tar "fri vilja" så finns det en känsla av personligt ansvar till egna handlingar, som vi kan knyta till begreppet. Så frågan om vi har en fri vilja eller inte skulle då vara en fråga om vi har en känsla av personligt ansvar för våra handlingar. Svaret kan då vara diffa mellan personer. Skulle vi däremot fråga oss om vårt universum är kausalt så är det en annan fråga. (obs lockas nu inte in i en ny diskussion om determinism)
Min poäng är att om man definierar varje begrepp antingen till upplevda känslor eller till observerbara objekt så försvinner oenigheten kring förståelsen av vår värld. Man kan ju kalla detta för intelektuell diciplin, Men det kan ju också verka lika uppenbart som att kjejsaren är naken.

[Hymer]

... (obs lockas nu inte in i en ny diskussion om determinism)

Ok, låt mig för att motstå frestelsen ta en annan fråga för att belysa vad jag är ute efter: Finns gud?

Min poäng är att om man definierar varje begrepp antingen till upplevda känslor eller till observerbara objekt så försvinner oenigheten kring förståelsen av vår värld.

Jag håller definitivt med, vi måste definiera "gud" för att överhuvudtaget ha en chans att resonera om dess existens. Vad jag undrar är om vi kan göra en tillräckligt noggrann och gemensam definition av ett såpass komplext begrepp, så att det fortfarande är möjligt att föra intellektuella resonemang kring det? Jag antar att vi skulle vara tvungna att knyta begreppet gud till ett flertal mer eller mindre observerbara objekt och känslor innan vi är nöjda med definitionen, och då har vi enligt min mening ackumulerat en viss mängd skiljaktigheter i våra uppfattningar av begreppet eftersom de relaterade begreppen inte heller är perfekt definierade. Frågan är om detta gör så mycket, eller om det intellektuella resonemanget så att säga kan tåla de oundvikliga skiljaktigheterna? Jag tror nog att det är så, dvs att språket inte ska behöva utgöra något verkligt hinder om man använder det på ett disciplinerat sätt och definierar begreppen tillräckligt väl.

[mackafon]

Finns gud?

Först måste vi definiera begreppet "finns". Min husbehovsdefinition är "mätbarhet". Inget finns som inte är mätbart, vilket betyder att nya saker kommer att finnas när vi får nya instrument för att mäta dessa. Återigen så menar jag att varje begrepp måste ha ett mätbart objekt för att en enighet skall kunna uppnås. Gud finns i den meningan att vi kan uppleva religösa känslor.
Vad som är mysko är att vår hjärna är byggd för att uppfatta världen i 4 dimensioner, men dessa räcker inte till för att förklara världen, lite taskigt , men jag är rätt nöjd med att inte förstå.

[Prekognitivo]

Pat : Så jag personligen tycker inte att världen är en och samma. Och vill i så fall diskutera världarnas skiljaktlighet. Filosofins roll däremellan är att hjälpa mig i traven som ett instrument och inte som ett svar. Den ska leda mig fram till ett eget svar, tycker jag.[/quote]


diskutera världarnas skiljaktlighet?
detta låter mycket filosofisk, och det är i min smak. jag i mina filosofiska tankar tror på oändliga världar, jag menar medvetandets värld i varje individ, vår individuella tänkande är preciss som det låter individuellt, det filosofiska tönkamde är också individuellt, man kan förklara sin värld till andra på olika sätt men det blir alldrig samma ekvation till sist, men försöka kan man göra med risk för missförstånd.

världen där ute och världen här inne i vår hjärna har oändliga realiteter och ilutioner, det mänskliga språket är så inveklad att det är så lätt att vilseleda och bli själv vilseked. det skulle bli lättare om alla kunde kommunicera telepatisk istället för ett bättre förståelse med varandra.

eller vad säger ni mina filosofiska vänner?

[Patrizia]

Prekognitivo:

världen där ute och världen här inne i vår hjärna har oändliga realiteter och ilutioner, det mänskliga språket är så inveklad att det är så lätt att vilseleda och bli själv vilseked. det skulle bli lättare om alla kunde kommunicera telepatisk istället för ett bättre förståelse med varandra.

Jag håller nog med. Särskilt den sista raden. Jag tror faktiskt att med denna fart som vetenskapen har och dess alltmer radiostyrda strävan så det förvånar inte mig att en dag går vi runt med sändare kopplade till hjärnan. Tänk tanken. Man skulle inte kunna tänka privat längre.he he he, kommer på Wittgensteins diskussion om ett privat språk. Jag tror att han hade nog varit mycket intresserad att se hur en sån tidsålder fungerar. Men gubben dog utan att kunna uträtta något vettigt. Inser det nog när jag tänker efter allt dessa utveklingar som har skett. Att gå runt ett helt liv och filosofera för att komma på tanken att vi inte kommer någonvart!? Allt uppener en enda paradox.