Kategoriska imperativet

Moderator: Moderatorgruppen

Smisk
Inlägg: 596
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Kategoriska imperativet

Inläggav Smisk » 10 jan 2020 14:31

Som jag ser det är samarbetar förnuftet och känsla för att ge oss en fungerande relation till erfarenheten vi har av att existera/leva. De är funktioner som speglar sig i varandra, de pratar med varandra, för att ge oss en förståelse för hur vi skall handla.

Förnuftet är ett verktyg som bygger på regler. Allt som är förnuftigt är genomtänkt med regeltankar. Förståelsen som föds av förnuftet är indirekt, det är något vi tänker oss fram till i en tankeprocess.

Känsla å andra sidan är något vi erfar direkt som ett svar på hur vi värderar, motiveras och erfar något intuitivt. Känslor driver, guidar och visar oss beteenden som har värde för oss. Är vi uppmärksamma så svarar de på frågor som "hur skall jag handla här?", "vad skall jag uppmärksamma i denna relationen?", "hur känner du här?" etc.

Hume och Kant är två filosofer som krånglat med detta.

Med mina ord så kan man säga att Hume menade att förnuft och känsla, regeltänk och värderingar, är oberoende. Känsla är det som motiverar oss och förnuftet är ett verktyg för känslorna i vårat beteende. Förnuftet motiverar inte beteende, känsla gör. Det svarar inte på moraliska frågor, känsla och begär gör.

Kant menade att regeltänkande kan ge oss kunskap om hur vi bör handla och att känslorna inte har med det att göra. Förnuftet kan själv oberoende användas för att veta hur vi skall handla. Handlar vi efter känsloimpulser utan att tänka har vi ingen moral då den skapas av förnuftet, tänkandet.

Hans metod för detta är att ställa sig inför en handling utreda om den är rätt med frågan "Vill jag att detta beteende är en universell naturlag?".


Som jag tänker mig detta så krävs bägge komponenter för att vi skall kunna fungera över huvud taget. Frågan Kant ställer sig tyder inte på att förnuftet är det som leder till moral utan frågan är en spegel som visar oss saker ur ett perspektiv som utesluter handlingar vi känner negativt inför.

Kant menade att regler ensamt kan svara på hur vi bör vara men det är i själva verket känslorna vi använder när vi med denna regelfråga utreder en situation. Det som händer är att vi med tanken visar ett perspektiv genom vilket känslor tilldelar handlingen värde att svara mot.

Om jag i min relation till en annan utesluter den andres värden, alltså allt den själv sätter värde på, utesluter jag den personens inre i min relation till den. Om jag istället omhuldar den andres värden och på så sätt sätter värde på personen, räknar med personen som person, kommer känslorna att svara mot det.

Förmågan att ta någon annans inre perspektiv och att VÄLJA att sätta värde på den är något vi kan stärka med medveten inlevelse. Lever jag mig in i en annan persons situation, har känslorna med mig och värderar personen samarbetar jag med hela mitt sätt att känna saker inför, alltså att förhålla värderelationer till.

De är två högtalare som kan spela samma musik och utesluter inte varandra, de spelar olika kanaler. Ett resonemang kan leda till perspektiv som ger känslor, begär och värden något att fästa på och känslor till perspektiv som kan resoneras med.


Så det kategoriska imperativet är inte en "lagbunden moral" vi gör rätt att anpassa oss till och fel att inte räkna med. Det är en metod för att hitta ett perspektiv som tänder en lampa som kan visa vad som motiverar oss att känna saker och handla på ett bra sätt.

Kant verkar vara lite för snäv och nästan tvångsmässig i sitt tänkande kring förnuftets regler och sätt att hitta vad som gäller och inte gäller inför våra liv. Även om det "kategoriska imperativet" är ett värdefullt filter att rena tankarna med för att hitta ett sätt att värdera saker på så skall man passa sig så man inte filtrerar bort kreativitet, spontanitet, personlighet och hela ens Själ i processen ;)

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 4949
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav Anders » 10 jan 2020 19:19

En ganska intressant ingång. Men jag tycker man kan börja redan i individen. Langar in två spelare här, dels de två hjärnhalvorna, dels Kahnemans nivå 1 och 2.
Jag har alltid kopplat den här mer direkt reagerande nivå 1 till känslan, det undermedvetna, reagera med ryggraden - i första steget. Och den här hjärnhalvan som är mer artistisk. Blir ett problem mer komplext kopplar vi in vår einstein, det logiska, resonerande och försöker lösa vad det nu är med förnuftigt resonemang. Blir det oss övermäktigt, om för lite indata eller liknande alltför komplext får maggropen, som nog är att hänföra till det undermedvetna, artistiska inkopplat och får helt enkelt besluta.

Den andre, eller snarare de andra svävar som en spelare vid sidan av hela tiden. Och här kommer språket in. Vi måste formulera problemet tydligt i ord om vi skall få hjälp. Vare sig vi frågar någon eller googlar på internet. Visar det sig att svaret är så pass bra att det seriöst lajkas av många kan man ju påstå att vi uppfyllt det kategoriska imperativet. Ska antagligen ta Fello som mobiloperatör istället för Hallon, fler har pratat väl på Facebook och Flashback om Fello, det är den mest universiella lagen för mej just nu för val av mobiloperatör.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

Smisk
Inlägg: 596
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav Smisk » 13 jan 2020 10:07

Anders skrev:Vi måste formulera problemet tydligt i ord om vi skall få hjälp. Vare sig vi frågar någon eller googlar på internet. Visar det sig att svaret är så pass bra att det seriöst lajkas av många kan man ju påstå att vi uppfyllt det kategoriska imperativet.


Om alla om ett beteende skulle tänka "vill jag att detta beteende är en naturlag?" så skulle vi landa i vad Kant talar om. Om alla värderar ett beteende utan att tänka så landar vi i vad Hume talar om tänker jag.

Antalet värderingar leder inte till det som är rätt utan till det alla värderar som rätt. Frågan är HUR vet vi att det är rätt? :) KAN vi ens veta om det är rätt?

Det kategoriska imperativet är inte, som Kant påstår, en metod till en naturbunden moral utan ett sätt att anropa ett perspektiv utifrån vilket man kan se saker och värdera dem menar jag. Egentligen säger ju inget att just det perspektivet är bättre än något annat då "bättre" är en värdering han redan antagit utan det perspektivet.

Hur vet han att det är det bästa perspektivet? :)

Både Hume och Kant är insnöade på sin sida av diket verkar det som, vägen mellan dem är att de är två system som talar med varandra. System 1 och System 2 är två sätt att hantera situationen vi befinner oss i och vi har dem tillgängligt samtidigt. Det kant gör är att han använder förnuftet (System 2) som en kikare som ser saker SOM OM system 1 är inblandat på ett sätt han redan på förhand värderat som det rätta.


Smisk
Inlägg: 596
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav Smisk » 14 jan 2020 13:15

Algotezza skrev:Går veganism att motivera med hjälp av det kategoriska imperativet?


Om jag tänker att jag är vegan för att jag vill att beteendet skall upphöjas till naturlag är det motiverat genom det tänker jag.

Men eftersom "det jag vill" inte är hämtat från förnuftet utan från känsla är källan till värdet i uppmaningen inte helt igenom rationell.
Om jag skulle vilja att alla äter kött skulle lika gärna detta bli motiverat med samma metod.

Källan till de värden som styr beteendet är saker som att man tänker sig att det innehåller god hälsa, respekterar komplext liv, sprider uppfattningen man sätter värde på, minskar smärta hos djur som missbrukas, osv. Beteendet styrs inte av förnuftet, utan av uppfattningen totalt sätt tillsammans med känslor och värderingar personen som motiveras av dem har tillgång till.

Tanken "vill jag att det är naturlag" vinklar perspektivet, inget annat. Det skapar inga värden. Det "jag vill" innehåller en kontakt med värden och tänkandet som "vill tänka som kant" är en lins som vinklar saken.

Eller? :)

lynx
Inlägg: 4690
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav lynx » 14 jan 2020 13:20

Och att det skulle minska världssvälten - är det ett känsloargument? *disch* på dig, Smisk ;) Om man är kreativ kan man härleda allt till känsloargument, men det urholkar meningen.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 16948
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav Algotezza » 14 jan 2020 14:15

lynx skrev:Och att det skulle minska världssvälten - är det ett känsloargument? *disch* på dig, Smisk ;) Om man är kreativ kan man härleda allt till känsloargument, men det urholkar meningen.


Alla argument är en kombo av förnuft och känsla. Det krävs båda för att man öht ska kunna värdera, fälla omdömen, välja argument. Förnuft i sig, om ens tänkbart i denna värld, är inte värderande, bara kall analys. Eller syntes. Förnuft utan känsla har ingen riktning och känsla utan förnuft är utan substans. It takes two to Philo-tango.

lynx
Inlägg: 4690
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav lynx » 14 jan 2020 14:23

Jag kommer inte ihåg vad det heter på svenska nu - but I stand corrected.

Smisk
Inlägg: 596
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav Smisk » 14 jan 2020 18:02

Algotezza skrev: Förnuft utan känsla har ingen riktning och känsla utan förnuft är utan substans.


Bra sagt :)

Smisk
Inlägg: 596
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav Smisk » 14 jan 2020 18:11

lynx skrev:Och att det skulle minska världssvälten - är det ett känsloargument? *disch* på dig, Smisk ;) Om man är kreativ kan man härleda allt till känsloargument, men det urholkar meningen.


Trevligt att se dig skriva, hoppas allt är fint :)

Motivet att minska svält är rationellt om det stämmer med att man värderar svält som negativt. Men källan till den värderingen, är den från förnuftet?

Den kommer ju av en samlad erfarenhet av smärta, inlevelse och mänskliga relationer man intuitivt förstår innebörden och värdet av handlingen med.

lynx
Inlägg: 4690
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav lynx » 14 jan 2020 18:27

En vacker dag, solstrålarna ska glittra i daggdropparna, ska jag döpa om dig till Smek. När du gör namn för det förstås ;)

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 16948
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav Algotezza » 14 jan 2020 18:50

lynx skrev:En vacker dag, solstrålarna ska glittra i daggdropparna, ska jag döpa om dig till Smek. När du gör namn för det förstås ;)


Heter Smisk Smisk efter Scheike månntro...?

lynx
Inlägg: 4690
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav lynx » 14 jan 2020 19:02

Algotezza skrev:
lynx skrev:En vacker dag, solstrålarna ska glittra i daggdropparna, ska jag döpa om dig till Smek. När du gör namn för det förstås ;)


Heter Smisk Smisk efter Scheike månntro...?

Det är ett mysterium.

Smisk
Inlägg: 596
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav Smisk » 15 jan 2020 12:33

Algotezza skrev:
lynx skrev:En vacker dag, solstrålarna ska glittra i daggdropparna, ska jag döpa om dig till Smek. När du gör namn för det förstås ;)


Heter Smisk Smisk efter Scheike månntro...?


Hehe ;)

Han dog precis läste jag, 95 bast. Fin ålder så lite smisk verkar inte skadat.

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 4949
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Kategoriska imperativet

Inläggav Anders » 15 jan 2020 22:05

Algotezza skrev:Går veganism att motivera med hjälp av det kategoriska imperativet?

Knappast. Kött är t.ex. gott.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster