Dödlighetens villkor

[Kiifen]

Vad eller vilka är de mest utmärkande dragen för vâr dödlighet? Vad är det som gör att vi är dödliga? Vad skiljer oss frân gudarna?

[Ramtin]

Vad eller vilka är de mest utmärkande dragen för vâr dödlighet? Vad är det som gör att vi är dödliga? Vad skiljer oss frân gudarna?

Bra fråga. Jag känner att de mest utmärkande dragen för vår dödlighet är väl att vi helt enkelt försvinner? Vi slutar existera, vår kropp slutar fungera, våra organ ruttnar. Sedan förlorar vi kontakt med våra nära och kära. Sedan vad som skiljer oss från Gud/Gudarna kan endast Gud/Gudarna svara på nog? Eller kan någon av er? För jag känner att för att säga vad som skiljer oss från de, måste vi först veta vem de är, och hur de fungerar. Hmm....

[samsi]

Som jag ser det är dödligheten hos oss i form av självdestruktiva celler. Det som skiljer oss från något odödligt är att vi förtvinar med tiden.

Hmm... Hoppas diskussionen kan komma igång, behöver en spark i rumpan känns det som

[Katana]

Vad eller vilka är de mest utmärkande dragen för vâr dödlighet? Vad är det som gör att vi är dödliga? Vad skiljer oss frân gudarna?

Gudomlighet är nog helhet.
En hel människa är Gudomlig. De begränsas inte längre av sina behov
(otillfredställdhet). Istället ser de över sina behov så att de inte känner
otillfredställse. De skapar sig obehindrat det liv de innerst inne önskar
och förstår sig förtjäna. De hoppas inte, dom är hoppet själva och skapar
på såvis även hopp. De följer sin natur istället för att klandra den.
De inser sig vara utan skuld, utan skam och därmed även utan egoism
(vilket just är självklander) som i sin tur skapar brister, behov, sjukdomar.
Hoppas jag ! *haha  :D ... för då kan man göra ngt. åt mkt.

[Rizz]

Kan bidra med några fler utmärkande drag som, medvetenheten om vår egen existens upphörande, dödsångest eller olust att i olika situationer beröra ämnet & kanske det eviga strävandet efter evigt liv.
Att på frågan vad som gör att vi är dödliga, svara den biologiska konstellationen ligger väl knappast i linje med den vinkling du är ute efter gissar jag, så det svaret överlåtes med varm hand till någon besittandes teologins insikter & diagonala tänkande.

[samsi]

Man kanske kan säga att dödlighet är "förmågan" (i brist på bättre ord, hjälp gärna) att upphöra existera?

[Ramtin]

Vad eller vilka är de mest utmärkande dragen för vâr dödlighet? Vad är det som gör att vi är dödliga? Vad skiljer oss frân gudarna?

Jag skall dö för att jag ska leva, om jag inte dör, har jag ingen mening med mitt liv.

[Kiifen]

Rizz

Alls icke. Jag är helt klart mottaglig för det perspektivet dâ jag dessutom faktiskt hade det som utgângspunkt när jag ställde frâgan. Ifall man är dödlig sâ är man i en beroendeställning, man är sârbar och ställd under vissa allmänna villkor. Katana försökte i sitt inlägg att vilseleda oss och mena att en tillfredställd människa är oberoende. Klart är att sâ inte är fallet. Man är tillfredställd tack vare att ens behov tillgodoses, det betyder inte att ens beroenden försvinner.

Det kanske lâter pessimistiskt att mena att människan för alltid är och har varit i beroendeställning. Men det är bara pessimistiskt ifall man förväntar sig att vara âtskild frân världen och att den isolationen skulle innebära helhet och gudomlighet.

Kanske blir det tydligare vad jag menar ifall jag säger att jag inte är av den âsikten att beroenden innebär brist pâ frihet eller friheter. Ifall frihet är isolation frân världen sâ är det inte en frihet jag skulle önska min värsta fiende om jag inte blivit dödligt förolämpad naturligtvis för den slags frihet innebär döden. Tack och lov är det själva beroendet som gör friheten möjlig. Jag behöver mark under mina fötter för att kuna gâ eller cykla, jag behöver luften omkring mig för att kunna andas och jag behöver mat för att inte svälta ihjäl. Jag behöver vänner, min kvinna, min familj, mitt samhälle och min favoritsyssla och för det behöver jag mina talanger, mitt intresse, min känslomässighet och mitt förnuft.

Vad kan man isâfall säga om döden och ens dödlighet?

(PS. Synen att vi är i beroenden kanske ger ett nytt perspektiv pâ missbruk.)

[amy]

Vad eller vilka är de mest utmärkande dragen för vâr dödlighet?

Att vi är medvetna och beroende av saker för att leva.

Vad är det som gör att vi är dödliga?

Vi (kroppen) dör för att vi har separerats från Gud. Allt som har separerats från Gud måste förr eller senare gå tillbaks till Gud (för att allt är Gud), dvs. allt måste 'dö'.

Separation är skapelse. Det finns ingen information utan separation. Allt som man ser man ser bara för att de har separerats från sin andra hälft som lämnats i osynligheten. Det finns inget mörker utan ljus.

Vad skiljer oss frân gudarna?

Vi är egentligen Gud, men vi tror att vi är kroppen, så därför är vi inte Gud.

[Katana]

Katana försökte i sitt inlägg att vilseleda oss och mena att en tillfredställd människa är oberoende.

Nej nej. Kiifen missförstår.  :)
Katana menar att en människa som tillfredställer sina egna behov ser över
sina brister (beroenden) utan att vara beroende av andras givmildhet eller
nåd (derstruktivt) som annars skulle vara ett medel för missbruk och för
människa destruktivt (dödlligt) på lång eller kort sikt.

[muliboy]

Finns det någon som tycker att livet vore uthärdligt om man inte visste att det tar slut en dag?

Upplever det själv som att livet har fått en bättre och mer magisk kvalité efter att min far och bästa vän dött. Låter kanske sjukt, men när dödligheten har blivigt en sanning i livet så blir allting mycket enklare.
Varje dag kan vara den sista så vad oroar man sig över småsaker för?
Vem som helst, när som helst, borta.
Så är det ju. Tycker det är ganska viktigt att man håller sig medveten om det. Man blir en hänsynsfullare och vänligare människa i vardagen.

En död människa.
Varje minne blir heligt. Och vi tar till oss deras bästa sidor.
Döden är nog bland det gudomligaste vi möter.
Tar livet till sin spets.

[Katana]

Det sägs ju att de som sett en död människa får sig en annan inställning
till döden samt livet.

[Varney]

det har inte jag fått. att se lik har inte gjort särskilt mycket med mig. det var ganska stort och fint just då, särksilt när det är man själv som gör i ordning kroppen.. lite obehagligt när det rinner ut grön vätska..det tar bort stillheten på nåt vis. men annars, nä, jag är lika rädd och motvillig till döden som jag alltid har varit.

jag vet naturligtvis inte hur jag skulle reagera om man verkligen skapade det där pillret för odödlighet, men spontant är det min innersta önskan - bortsett från att detta liv förutsätts vara en emotionell upptäcksfärd, det är villkor nummer ett; ett levande utvecklande liv.

[Ramtin]

Vi är egentligen Gud, men vi tror att vi är kroppen, så därför är vi inte Gud.

Hur menar du med att vi är Gud? Menar du att vi en del av Gud och att vi kommer hamna där vi hör hemma till slut? Eller syftar du på något helt annat?

Sedan att försöka svara på vad som skiljer oss från Gud/Gudarna är omöjligt att svara på. Känner ni att ni kan svara på det. Då hade jag gärna velat läsa, vad är Gud? Vem är Gud? Ser vi Gud som allsmäktig? Ser vi Gud som något vi har inom oss? Eftersom det finns så många svar, indikerar det att det inte finns konkret svar på frågan vi diskuterar.

Ps. Jag är inte ateist.

[Rizz]

Tänkt ur ett något egoistiskt perspektiv kan man fundera på hur omfattande den generella medvetenheten om den egna beroendeställningen är. Till vilken förståelsenivå sträcker sig individens egenuppfattning gällande sårbarhet & underkastelse, till fullo eller kanske knappt synlig i marginalen. Är det medvetandet som genom acceptanskonflikter formar processen till ett förhållningssätt bestående av halvt uppgivna konstateranden & registreringar av de faktiska förändringarna i livscykeln. Händelser & insikter som passerar mer eller mindre obemärkta läggs tack vare oviljan/acceptansen att förstå den egna förgängligheten odissekerade åt sidan. Kanske är det så att erkännandets upplysning riskerar att överskugga den tilldelade livsviljan & tanken på döden som den totala isoleringen blir för besvärande att bära.
Utgången av våra liv kan vi aldrig påverka,möjligen vägen dit.