Grubblaren skrev:Jag undrar hur man kan växa som människa?
Enklaste svaret - på grund av alla de goda konsekvenserna därav följer (ni får ta mig som garant) - är att ställa sig över det som sker. Inte ta så allvarligt på saker och ting, och något man alltid har nära tillgång till och som därför är bra att kunna skratta åt är en själv. Man kommer alltid yra ihop värre grejer nån annan gång. Svårt med detaljerna, men jag är fan bra ändå. Man skulle kunna säga att jag fuskar emellanåt, å andra sidan kan man ju inte hålla mig för mer än mänsklig. Inget i konflikten är ändå mitt. Har inga såna anspråk på livet. Ni kan fortsätta kivas medan jag softar här i skuggan bakom korkeken, och smular blommorna å drar en bluesvändning till det bättre.
Grubblaren skrev:Jag har länge försökt att få en bättre syn på mig själv, men det är svårt. Många blir mobbade osv. När man väl har blivit psykiskt "misshandlad" är det svårt att bli sig själv igen. Om en människa är för snäll, så utnyttjar folk denne person. Ska det vara så?
Visst, de motiverar sina handlingar och likväl kan de sägas utnyttja det - slutsatsen är ju given,
de är onda. Är det så enkelt. Nej. Ingalunda. De har för det mesta de allra noblaste skäl man skulle kunna fundera ut, men faktum kvarstår, det är dessa djävla konsekvenser vi måste dras med. Så i en bemärkelse så tvingas vi likväl säga att de just "utnyttjar" vederbörande. Förlåt, jag tappade tråden. Ah! Just! Med det sagt så ser vi att utnyttjandet kan fortlöpa trots att det blivit uppmärksammat, får vi anta, eftersom denne - den som utför handlingen, av klanderfria anledningar, men som likväl åsamkar någon (ett tänkt subjekt) ett lidande (hur än litet som föranleder bruket av ett ord som "utnyttjande" och vad det konnoterar - förlåt, fick telefon, blev förvirrad) - tvingas tänka till och ifrågasätta sina maximer - oftast strandar de mest troligt på det där med egoismen. Ett rättfärdigande om man vill det. Det är ett djävla tjorv att reda upp det där så jag säger att det är bättre att offret för uttnyttjandet genom "allt för överdriven godtrogenhet" helt enkelt inser att så är verkligheten beskaffad och rustar sig därefter. Men bättre än cynism i detta fallet är att likväl minnas att det finns gott om goda anledningar men det är sämre med goda konsekvenser. Hon har det inte lätt, hojna människan.
Grubblaren skrev:Varför förekommer det mobbing på arbetsplatser samt skolorna?
För att verkligheten är beskaffad så. Intresset borde ligga på hur skall vi lösa det. Här propagerar jag för anarkistisk linje, och - hör och häpna, framstegsoptimist som jag är *host host* - UPPLYSNING! Varför inte kommunikationsundervisning tillika barn- och sexualundervisning. Flumpedagoger och lite Woodstock. Charles Manson är ingenting mot hela -68. Drar mig till minnes det där med analeptisk nostalgi och flashback till tiden jag saknar i fler än en bemärkelse. Lyssna icket till kvinnans tigande utan till mannens tal!
Grubblaren skrev:Ensamhet är det farligaste en människa kan uppleva
Hujeda mig! Jag skulle bli knäpp om jag aldrig fick vara själv! Uppe i norrländska skogarna kan det gå veckor, månader, innan man träffar en annan människa. Bara skog, mörker, snö, och stjärnorna. Lappsjuka. Fast att det skulle vara farligt? NEJ! Blotta tanken på alternativet är ju vedervärdigt. Och då menar jag hur skiten ska organiseras på stor skala, och vilka alternativ som därmed erbjuds - jag är ingen naiv optimist -, i synnerhet tänker vi på proletärungarna utan möjligheter - de som fastnar i maskorna på skyddsnätet. Här kommer det motsägelsefulla i det hela. Optimisten kollar bakåt - hållbarhet är ordet.
Grubblaren skrev:Har ni något tips om hur man stärker sig själv?
Dricker sprit. Men då blir man ju ack så mycket mindre när man landar. Om alternativen tycks som pest eller kolera - befatta dig icket med någon utav dem. Ställ dig ovanför - utanför - innanför gemskapens krets och tag till orda. Torka kejsaren i arslet och be fanskapet klä på sä!