Feminin resp. maskulin sexualitet

[Åkes granne]

(Bortom attraktionen, vad som skapar estetiken, och biologisk/psykisk drift.)

Vår delaktighet i tillvarons innebörd handlar om att bli frågad "vem är du?" Ursprungligt är identifikation och själ ren/neutral.


Skillnanden mellan mannens och kvinnans sexualitet handlar om minnet av att "bli identifierad" av de andra vid förlossningen. Detta innebär alltså ett TRAUMA; att både bli "blottad", och ägd -av hela MASSAN.

Mannen blev upptäckt som "pojken", genom identifiering av könet. Mannens minne bygger alltså på den som "har något"/"hade något". Kvinnans minne är att vara delen i ett underordnat "tålamod".






Mannen: är han som "håller i värdet"; makt -> Mannens sexualitet handlar om att FÅ "värdet"; att BLI "potentialen"/Mannen, som kvinnan ger honom.
Kvinnan: är hon som "döljer makten" genom hennes; resurs -> Kvinnans sexualitet handlar om att BLI värderad [OBJEKT-ifierad], för att få inflytande/tillgång till -självkänslan/självvärdet; att vara ett med kroppen/Kvinnan.




Resurser är att vara beroende av makten, för att identifiera värdet. Makten innehåller alltid en "myt", därför är det samma sak -smärtan är att inte "veta om det"; det är att vara "separerad"...

Att vara rotad är att vara beroende av "det som identifierar".. Att vara passionerad är att vara beroende av "det som ger"..






Även om förlossnings-traumat på detta sätt innebär smärta/förnedring; så skulle man liksom bebisen "dö ut" -om man "passiviserade sitt vetande", och därför har människan sin sexualitet.

Sex handlar alltså om att dö/befrias från tidigare "spår"...

--> Att hindras från att "spåras" (dö ut/förlora kraft!) Kunna regenerera största möjliga emotionella trygghet, så att man SJÄLV tillslut är ett med källan; återfödd.

[Åkes granne]

Menar att den sexuella NATUREN alltid bygger på "myten/historien" man fick när man BLEV "någon" (föddes.) Blev man t.ex. "glorifierad" som "ett perfekt barn"/efterlängtat -så skapar det denna individs BEHOV i/av självuppfattningsens värde (inre potential)..


Födelsen bestämmer alltså HUR MAN GÖR ENTRÉ: vilket är den "INTEGRITETEN"/behovet av tydlig NÄRVARO (inre "budskap"/cyklisk information..)

[Zokrates]

Ett nyfött barn = förlossningstrauma?
Tror inte det, därför att ett trauma förutsätter att du är lite äldre och har insupit en viss kunskapsnivå samt har etablerat relationer med din omgivning. Därav följer även naturligt att ett nyfött barn inte ens är medveten om sitt kön, så försök att inte tidigarelägga identitetsutvecklingens etapper.

[Åkes granne]

Ett nyfött barn = förlossningstrauma?
Tror inte det, därför att ett trauma förutsätter att du är lite äldre och har insupit en viss kunskapsnivå samt har etablerat relationer med din omgivning. Därav följer även naturligt att ett nyfött barn inte ens är medveten om sitt kön, så försök att inte tidigarelägga identitetsutvecklingens etapper.

Du vet inte vad du pratar om.

[Zokrates]

Nej men det tycks du vara ganska ensam om i hela världen, det du skriver nu om nyfödda barns sexuella prägling genom ett förlossningstrauma, är ingenting annat än ren och skär BULLSHIT!

Skärp dig, eller åtminstonde markera, "tycker jag, tror jag", i dina alster, så att det inte  framstår som fakta, då det endast är dina fantasier om och kring dina egna sexuella konfllikter och ditt bearbetande av detta.

[Åkes granne]

Därav följer även naturligt att ett nyfött barn inte ens är medveten om sitt kön

Just det.

I övrigt är det väl ungefär såhär det brukar se ut -på tal om frånkoppling/dold individualitet.

Det finns något som jag "uppfattar" här -genom dig. (Kommentar?)

[Ulf Popeno]

Identifikation, känner jag, bygger på referenser, vilket jag saknar i tråden.

Jag tror dessutom att det är bättre att inte bara konstatera egenskaper, utan också söka skillnader i spridning och uppkomst.

Annars är det ju ett intressant ämne.

Jag tror för min del att könens egenskaper är sociala, men deras existens biologiska.

[Justin Case]

Nej men det tycks du vara ganska ensam om i hela världen, det du skriver nu om nyfödda barns sexuella prägling genom ett förlossningstrauma, är ingenting annat än ren och skär BULLSHIT!

Skärp dig, eller åtminstonde markera, "tycker jag, tror jag", i dina alster, så att det inte  framstår som fakta, då det endast är dina fantasier om och kring dina egna sexuella konfllikter och ditt bearbetande av detta.

Åkes Granne är inte ensam om den teori han framför. Den finns hos många new-age:are. Att man formas av sin födsel är det många som tror. Att även sexualiteten formas av den är väl inte särskilt långsökt att tänka sig.

Jag tror att det förutom förlossningsbetingade skillnader även finns ofrånkomliga genetiskt betingade skillnader mellan män och kvinnor i fråga om sexuell självbild, och att de genetiskt betingade skillnaderna är mer påtagliga än de förlossningsbetingade.

[Zokrates]

Nej men det tycks du vara ganska ensam om i hela världen, det du skriver nu om nyfödda barns sexuella prägling genom ett förlossningstrauma, är ingenting annat än ren och skär BULLSHIT!

Skärp dig, eller åtminstonde markera, "tycker jag, tror jag", i dina alster, så att det inte  framstår som fakta, då det endast är dina fantasier om och kring dina egna sexuella konfllikter och ditt bearbetande av detta.

Åkes Granne är inte ensam om den teori han framför. Den finns hos många new-age:are. Att man formas av sin födsel är det många som tror. Att även sexualiteten formas av den är väl inte särskilt långsökt att tänka sig.

Jag tror att det förutom förlossningsbetingade skillnader även finns ofrånkomliga genetiskt betingade skillnader mellan män och kvinnor i fråga om sexuell självbild, och att de genetiskt betingade skillnaderna är mer påtagliga än de förlossningsbetingade.

Och hur är det med barn som föds med kejsarsnitt? Blir de psykopater eller, med tanke på att förlossningen var relativt smärtfri?

[Zokrates]

Självklart finns det genetiska skillnader mellan kvinnor och män, men dessa könsskillnader uppstår inte vid födseln.

New ageare,  är inte det ufotroende utilitarister egentligen?

[Åkes granne]

Urklipp från HOMOSEX-tråden (vad roligt att vi är påväg från FISKENS homosex [fader/sonen i ett -i dess slutgiltiga kaos, i fragmenterad form, vilket är sökandet till Vattumannen, som är fragmenterad i dess skuggsida] -till VATTUMANNENS, som är icke-homosexuell! Äntligen.)

Fattar ni inte att A L L A känner såhär? Bravo. Män. Kvinnor. Människor. Det hände.

DET är Vattumannen/Uranus/11.e huset -grundprinipen; fattar ni inte!! Det finns ett "tredje kön" -men det kanske är så att precis som upplevelsen av "homosexualitet" för att nämna det, som tråden här syftade på lustigt nog; så -är detta kanske en medvetenhet, rent utav LÄGGNING som alla inte kan relatera till -kanske definitivt inte som "det naturliga" eller ens som klassificierat i den kategorin. Trots det ligger människans enorma realisering inom det -ofött och mystiskt.

Men könsrollernas "mening" är den FYSISKA balansen; medvetenheten/strukturen på "hiearkierna". Fysisken möjliggör självmedvetenhetens inre/yttre-syntes, osv. Könens skillnad är helt -om man ska vara petig, rent fysisk.

Skrev nyligen (för att man ska förstå från botten),

Jag har gjort mig själv: till en "superfeminin bög" -alltså en ickebefriad androgyn centrerad dominans. Förut delade jag in min manliga/kvinnliga natur, i andra dysfunktionella former, där det kvinnliga var en envis natur, med starka behov av att "bestämma själv", osv -den manliga sidan, ett ständigt känslomässigt problem med min relation med min pappa..

Min enormt djupa kärlek till mannen, min Förståelse för honom ('människan'), bortom det "sviniga", som jag sympatiserar Bortom.. har uteslutit min överlevnadsrotade natur; höjt upp den i en annan form, som jag inte transcenderat min inre natur Med ännu. Jag har alltså i mitt behov av RENING [transcendensen] BLIVIT den "jättekvinnliga bögen -i hjärtat", i en process av (behov) att kunna älska kvinnan på samma sätt som mannen; nå mänsklighetens UNITY -och kunna älska människor så KREATIVT som jag själv vill, är meningen med.. Det "bisexuella" i Sann Frigjord Form. Som "förbättrad tjej"/genom PERSON-ligheten.

Jag har alltså svårt att Se ("accpetera") -denna MÄNNISKA/mänsklighet, som jag begrundar och älskar.. Min oförståelse för det "primitiva" i andra, t.ex. -som är ett exempel på kvinnliga principen. Detta är bara för att jag då blir "utesluten" -jag hittar inget "värde" att Dela med en större grupp.. -där individualiteten och friheten blir "det inre målet".. Det är därför jag upplevt att jag är oförstådd av kvinnor, vilket skapar ett "förakt" mot den, och egen snobbism (självständighet), som det "sant moraliska".. -vilket jag uttrycket min identitet som "kvinna" igenom..



Missförståndet för ett och ett halvt år sen, var att jag trodde att "kvinnan & mannen" var någon sorts yttersta sannings-pol, vilket stagnerade evolutions-meningen, som sabboterades pga. av detta. Det här pga. av en upplevelse av kärlek, som gav mig just den SPECIFIKA UPPLEVELSEN: av mig som "kvinnan", vilket blev "sanningen".. och inget mer!!!


Jag försöker "försvara" -det manliga, genom att "försöka förstå", intutivt: hur det ÄR att "vara" honom. Jag har försökt förstå min fars extremt komplexa natur i min relation till honom; i hela mitt liv -först för ca 2 år sen, distanserde jag mig från honom helt och hållet, vilket ledde till egen inre komplex fördjupning/inre grubbel-kris. Han är mycket dualistisk, och oerhört "moderlig"/feminin i sin inre behovsnatur. En betydligt mer utvecklad känslighet, än min mamma har; hennes "inre kvinnlighet" är något mycket mer "primitivt", i grunden är hon en obalanserad "rättvisemänniska", och har ett återreflekterande känsligt EGO, ett barnsligt JAG som kräver "uppmärksamhet"/"tillfredställelse".. Hennes "kvinnlighet", assimilerade jag endast genom det JORDISKA; dvs. närhet till hennes fysiska omsorg, upplevelser med naturen, där hennes "vänskap" var nära.. Självrelatering genom relatering till henne/den andra. Med pappa var det "redan nära", det var en inre symbios, som sträckte sig långt bortom i mitt hjärta. Samtidigt alternerade jag mellan dessa individer; det var en ständig ytterst komplicerad konfikt, och innan dess, samtidigt som DE VAR: två "erbjudanden", som skiljde sig i "vem/vilken" det var som "hade rätt, vem som älskade mig": de stod för två helt olika principer av verklighetsuppfattning/sanning -och föraktade/stötte bort, varandra..

(De har alltså "givit mig"; en helt perfekt verklighetsuppfattning, i tillgång till -sanning.)


Jag kan FÖRSTÅ hur en "perfekt upplevelse av mig själv som tjej" är; dvs. människan som kvinna i det mänksliga. Men jag förstår inte samma "värde", som "mannen" -jag har svårt att föreställa mig en "perfekt manlighet"; för jag värderar INTE detta i "sexuell manlighet" (det är därför jag HATAR kvinnan, eftersom detta är en förnedring, att detta är det enda "hon ser", och är ute efter) ...eftersom jag vet att det finns något "mycket djupare".. -vilket jag sett genom min far.

Jag har alltså "inte fattat" (genom upplevelsebunda transformatoriska insikter): att det FEMININA FILTRET [Månen] behövs för att kunna ge form åt kärleken/det inre centret [Solen] -jag har som sagt stött bort/lagt min måne (som styrs av Venus, som styr 12e huset) i mitt undermedvetande.. Vilket gjort livet MENINGSLÖST, pga. av SOLENS icke-uppfyllda KRETIVA KRAV (som behöver Månens VERKTYG i uppfyllandet av dess syfte..)

Meningen blir för "dominant".. Solen (maskulinitet) är i Vattumannen (androgynitet) som står exakt på Nadir (det feminina djupet, inre källan) -därför känner jag mig inte "som en kille".. utan det är en "uppluckrad förening".. i den vetenskapliga överdrivenheten.. där syftet ständigt syns, och inte "får sann känslomässig betydelse".. Jag är i själva verket Extremt Feminin i min fria natur..


Jag har i mig själv DELAT UPP dessa inre poler "avskuret" från varandra:

1. Min "kärlek"; det androgyna/ständigt närvarande, distanserade, känsliga

2. Min ständigt utvecklande/formulerade SANNING, som jag i en slags dialogform relater till hela tiden; samt min orubbliga styrka, spontana naturlighet.

Hon stod mig inte lika nära som min far gjorde.. och det är meningen, för detta LÄR MIG SANNINGEN: att kvinnor och män är "lika mycket värda" -vilket de flesta INTE tror, när de säger att de i sig själva, i sin BIOLOGISKA ras: är olika varandra. Detta förnedrar individualiteten; som är det djupast mänskliga!


[Oxen, kontra Vattumannen/Nadir..]


Nu förstår jag, att det finns ingen "skillnad" på det sättet egentligen.. Upplevelsen av att "vara en människa" (som sedan svarar på frågan om dess kön); är genom individen. . .

Vår könstillhörighet; är vår endast Fysiska självrelatering, -i inre/yttre syntes.





Min pappa bekräftade min "kvinnliga manlighet" OCH "min manliga kvinnlighet",

min mamma bekräftade min "manliga kvinnlighet" OCH "min kvinnliga manlighet",

-eftersom jag VAR DEM, när jag gick in i relation till dem som yngre barn -och genom den växande alienationen ("makten") -ställde jag mig ÖVER dem, och såg "den andra sidan", eftersom jag hela tiden tänkte på/jämförde dem, med "den andre" -jag "ser in i människan"..

...detta har gjort att jag är extremt intim i Varje Möte, samtidigt som jag är opersonligt inställd..

Jag "avvisar" inte, och har "kontroll" (vilken behöver fördjupas till något annat: dvs -kärlek!)





Venus är vår "inre kvinna" (som t.ex. mannen "ser"/"får" -i relation till en kvinna)


Mars är vår "inre man", som på samma sätt vi ser i mannen..


Venus är att söka "kvinnlighet" i personlig estetisk/fysisk sensualism/skönhet.


Mars är att söka "maskulinitet" i det råa/fysiska, aggressiva genom fokus på Jaget (typ gym)

Men eftersom bara DEN YTLIGA MÄNNISKAN ser dessa inre poler i det yttre (Venus -där Venus/Mars "attraherar") ...så kommer i inom framtid, växa ur tvångsföreställningen och älska alla människor "från djupet".. detta genom att vi ser varandra som JÄMLIKAR (Vattumannens tidsålder)

Fan. DETTA ÄR INTE KÄRLEKEN -för den ska vara "rättvis", alltså "erkänd", "öppet förstådd", "överallt"..


Som sagt, alltså:

Vi Ser Venus (skönhet/yttre) ..i Venus-henne/Mars-honom.. -genom Jaget (Mars)


En lågt utvecklad Venus, kan bara se skönheten/estetiken (Venus) i sitt eget Jag (Mars) -och tror att det är en "competition" (Mars)..

Det egna/ägda är också Venus (Oxens princip) - och Pluto är attacken/sexualiteten; som existerar genom ägdanet av en MYT utanför sig själv..

Kärleken "finns alltid", den bra "vecklar in sig i olika områden", just idag i smhället är ju allt i kaos.


Vi borde rent ut SKÄMMAS! Mänskligheten. Det handlar inte ens om att man ska "älska alla" i en hippe-jippo-orgie, det handlar om att kunna se en annan individ, och det är tvärtom. Det är istället det KOLLEKTIVA ("hippiorgie") FÖRENAT med (mänskligheten/människans inre/yttre relation till sig själv) det distanserade i att se det djupast individuella (alltså där bort från 'massan')...... Detta är KÄRLEK i dess SANNA FUSION.

Allt annat är KAOS, fattar ni inte det ?!




Samtidigt har alla människor olika "smak", sensuell/estetisk/sexuell inriktning, som del i sin individualism.. vilket inte kan förtryckas, eller missförstås.


Tror som sagt att denna medvetenhet jag skriver om, kommer bli den nya förståelsen för mänskligeheten, inom kanske 10-50 år.. realiserad.








PS. Jag försöker bara lära (Solen) mig att älska mig själv (Solen), genom att förstå att Vattumannen är det smartaste tecknet. Jag har alltid tänkt så jämlikt, i min väldigt upplösta identitet. Jag har aldrig haft något "eget", så detta är att verligen säga "vem jag egentligen är".. vilket jag "dolt". DS.

[Åkes granne]

Menar att den sexuella NATUREN alltid bygger på "myten/historien" man fick när man BLEV "någon" (föddes.) Blev man t.ex. "glorifierad" som "ett perfekt barn"/efterlängtat -så skapar det denna individs BEHOV i/av självuppfattningsens värde (inre potential)..


Födelsen bestämmer alltså HUR MAN GÖR ENTRÉ: vilket är "INTEGRITETEN"/behovet av tydlig NÄRVARO (inre "budskap"/cyklisk information..)

Människor som föddes med en skräckinjagande förlösning är ofta "utseendefixerade" och behöver uttrycka extrem attraherande eller rapellerande individualism i sin "presentation" för att känna sig trygga, eftersom det utspelar energin av en möjlig "fara".

Man försöker besatt "vara bäst" som en reflektion på att "övervinna" modern..


Neptunus: upplevelsen av "mystical union"; andlig intution (eller t.ex. droger) är behovet av föreningen av det prenatala jaget -det är "minnet" av enheten med moderns "födelseförväntan" man känner i sin "inspiration" och transcendentala funktion -där man själv stöts bort och befrias -samtidigt som det kan innebära "lidandet" (seperationen från gud..)

Allting hänger ihop, det är det jag menar -massan skulle börja kunna bevisa gud genom att "formulera" hur psykologisk kausalitet skapar resultat -och SYFTE. Tipsar om att undersöka era horoskop och aktivt börja härleda de arketypiska "rörelserna" i tillvaron i reflektion på bearbetningen.

Jag gjorde detta intensivt under en period för 2 år sen vilket ledde till att förklaringen "mynnade ut i gud" -eftersom den VERKLIGHETSBILD man studerade blev ens eget jag i en förnyelse av identitetens energi. Vill gärna börja fördjupa mig i denna härledning igen, jag var extremt filosofiskt samvetsgrann när jag sysslade med denna aktivitet, vilket leder till att man ständigt upplever FÖRÄNDRINGEN andligt-karikatyriskt genom sin ÄRLIGHET -och man börjar då begripa "meningen" och "betydelsen"/budskapet av sin rörelse/handling -som är en specifik energi.

Tänk såhär: Planeterna som cirkulerar kring solen är det som REFLEKTERAR och ger SUBSTANS till solens unika MENING -man behöver dvs. titta på hela horoskopet för att börja förstå vad evolutionen/gud VILL. De andra planetinflytandena är det som solen BEHÖVER i realiseringen av sitt kreativa ljus -som är just det. Tecknen SYMBOLISERAR jordens "aktiviteter", dvs. reflektioner och relationer av jagets utveckling.


Jag insåg för ett tag sen mycket saker om Jesus i min studie av självets centralisering/projektion -jag insåg nyligen att jag i själva verket aktivt försökte förstå meningen med min eget Sol! (Neptunus styrande femte huset transiterande över Solen.)

Jesus var alltså själva Solen. Han var FISK men gick mot strömmen (Fiskarna) eftersom man visste sanningen om illusionerna (Fiskarna -som är egoupplösning) -han var alltså JAGET (Väduren) i sin besatta fixering av lidandet -där han tog tillbaka identiteten genom den "totala vägen"; döden (Pluto-processer).. Det var därför han trodde att han var speciell -att det var "HAN"; det var hans "mot strömmen"-jag, den nödvändiga Fisk-illusionen han behövde i sitt självförverkligande. Man pratar om Jesus som en "speciell man" -det "unika" förknippar vi med just SOLEN.

Sanningen är att VARJE människa är helt unik! Ser ni motsatsens skådespel? JAGET är nämligen också MÄNNISKA (Vattumannen) -framtidens evolution i övergången från vår Fisk-Sol till Vattuman-Sol handlar alltså om att VI (Vågen) tillsammans kollektivt (Vattumannen = gruppen/INDIVIDEN) MINNS vår djupaste själsevolutionära symbolik och händelse -TIDEN och HISTORIANS LINJER är samma sak, allting står egentligen "stilla" i ett cykliskt lopp... Hela mänskligheten kan då förstå meningen, att börja presentera människan som GUD för att nå frihet; varje människas unika vilja/potential till kreativt förverkligande...