Mindervärdeskomplex bygger vänstern och vice versa

[Sceptisk]

Ett mindervärdeskomplex är i grunden känslan av att vara utanför och inte få vara med dom coola människorna, dom duktiga, goda och framgångsrika människorna. Detta mindervärdeskomplex kan visa sig som avundsjuka och väldigt ofta så hånas också vänsterns "rättvisetänkande" om att "alla ska ha lika mycket" av högern som ren avundsjuka. Tolkningen är inte helt fel, men den kanske är mer ämnad att provocera än att informera. För att i själva verket så handlar vänsterns sympati för egalitarianism om just det att viljan att få vara med och vara av någon slags betydelse. Men viljan att vara med och att vara viktig har hunnit bli starkare än viljan att kämpa för att uppnå det man drömmer om. När man därför har övertygat sig om att man aldrig kommer att kunna uppnå sina drömmar så vänder man istället etablissemanget ryggen. Man blir bitter och använder sig av människor som är verkligt utsatta som exempel på vad hemsk världsordningen är.

Att vänstern har bestämt sig för att man aldrig kan uppnå sina drömmar hindrar dom dock inte från att drömma. Men drömmarna liknar enbart utopier och är kryddade av ord med kumbayakänsla såsom jämlikhet, solidaritet och frihet. Inte överraskande så låter alla deras ideologiska drömmerier som om de precis stigit ur sagans värld och besegrat alla onda krafter och alla problem på livets väg. Efter ideologin så behöver man nämligen inte längre lösa några problem, alla problem är lösta. Om bara alla skulle anamma ideologin så skulle hela världen plötsligt upphöra med sin ondska och alla skulle dansa på gatorna och hela världen skulle befinna sig i ett enda extatiskt tillstånd av absolut lycka.

Vänsterns enkelriktade logik bygger på antagandet att problem är av ondo och därför skulle bristen på problem innebära detsamma som lycka. Välfärdsstaten bygger på detta sätt att se på problem. Problem är onda! De är ivägen för lyckan som skulle kunna infinna sig, men eftersom lyckan verkar försvinna av problem så måste alla problem försvinna.

Intressant nog läste jag en rapport om hur olika folk blir deprimerade av olika anledningar. Hör här, en Dansk blir deprimerad av stress, medan en Svensk blir deprimerad av motgångar. Är det då kanske inte lite talande att Svenskar länge har trott på en välfärdsstat som ska få allting att fungera friktionsfritt. Det som utlänningar slås av när dom kommer till Sverige är att allting verkar fungera så himla bra. Byråkratin är ett välsmort maskineri, husen och miljöerna är i toppform. När man kommer hem från en utlandsvistelse så känner man verkligen att i Sverige så fungerar allting verkligen. Jämfört mot andra länder där allting, för en Svensk, verkar befinna sig i ett halvmilt kaos och som en tro på övernaturliga krafter att allting kommer att fixa sig. Men i Sverige så tror man inte på Gud och saker och ting fixar sig inte genom att bara ta det lungt. Man är av den kaotiska naturen tvingad att bygga upp ett perfekt samhälle som fungerar som en klocka.

Den kaotiska naturen ja. Paradoxalt nog så är vänstermänniskan en stor miljövän och naturälskare, faktiskt tror sig nog mer än man tror tänka sig att det gudomliga bor i naturen och att om man ska söka efter något gudomligt så är det där man ska titta. Hur ska man förstå denna paradox?

Genom Henry David Thoreaus skrifter så anammades tanken att den mänskliga makten är i grunden orättvis och därför så blev naturen det enda rimliga alternativet. Efter det kom Darwin och etablerade en av den materialistiska vetenskapens favoritteorier om naturligt urval. Tanken om att det är materien som skapar våra liv fick allt starkare fäste. Livet kom att fokuseras mer och mer på de yttre tingen och föremålen. Man skulle kunna kalla det för en invertering av människosjälen där det som ansågs ha mest värde innan numera hade noll värde och det som tidigare hade värde i konstruktionshänseende kom att bli ett manifest värde. Man trodde att etiken kunde hittas i naturen, istället för hos skaparen.

I den doktrinen så bedöms hur etiskt man lever utifrån hur pass förutsägbart ens beteende är. Om något verkar stå i motsättning så tolkas det omedelbart som en osanning eller som något oetiskt. Att vara hemlighetsfull är till exempel något som anses som djupt oetiskt. Att hävda moral anses som ett djupt hyckleri eftersom ingen ändå kan hålla den. Moralen ses inte som något att sträva efter, utan som något omöjligt och därför blir moralen oetisk! Att värna om sitt privatliv blir väldigt svår att försvara för det finns ju inget där "inne" som är värt något. Sexualiteten får heller inte gömmas undan, den ska ut på gator och ut i ständigt pladder och marknadsföras som tvål eller vilken vara eller föremål som helst. Övervakning blir helt okej för vem har något att dölja? Att dölja något vore ju detsamma som att vara oetisk. Att det skulle ha att göra något med att skydda något som inte tål den grova naturen är något som inte längre hävdas, för alla är djupt övertygade om att naturen är det goda och den gode och skaparen den onde. Men naturen är ju "av naturen" grovkornig och hård och befinner sig i ett ständigt tillstånd av kylig passivitet. Den är avvisande till inviter, saknar initiativ och bryr sig inte om något. Den bryr sig inte om dig, inte heller om mig. För naturen så är du och jag bara två bitar av ett helt meningslöst material som lika gärna kunde ha varit något annat eller någonannanstans. I filmen "Den oändliga historien" så möter Atreyu naturen personifierad. En gigantisk sköldpadda sovandes i ett träsk. Ovetandes och likgiltig inför världens vara eller icke vara. För denne feta padda så kunde världen lika gärna gå under för det hade ju åtminstone förändrat dennes liv till att verkligen bli helt innehållslöst och meningslöst.

Samtidigt som vänstern menar att man hittar det goda i naturen så verkar det som att man ser den kaotiska realiteten hos naturen som något ont. Men det är inte riktigt rätt tolkat. Istället ser man hot mot den perfekta ordningen som kaotisk. Att det råkar vara eller skulle vara naturen är ointressant. Det viktiga är att etablera en ordning som är omöjlig att ifrågasätta eller slå ur balans. Vänstern har alltid värderat förmågan att resonera som den högsta principen för att förstå och bygga ett samhälle. Ideologin som bygger ett samhälle ska alltså vara så oantastlig att den inte går att ifrågasätta.

För en människa som lider av mindervärdeskomplex så står hela världen utanför och själv befinner man sig i en situation av känslan att vara väldigt speciell. För om alla andra verkar ha det bra, varför har man den här konstiga känslan i magen om att allting verkar vara så fel? Detta tolkas av vänstern som att känslan av att allting är fel är den rätta känslan. Man ska alltså låta sig vägledas av känslan att allting är fel. Men sin övertygelse om att allting är fel så blir steget inte långt till nästa övertygelse, att allting förtjänar döden, eller åtminstone ett iskallt förakt. Sådan är vänsterns rätta ansikte, personifierat på YouTube i formen av en Lars Ohly som (då han tror ingen ser) sträcker fingret mot en kritiker. Eller en Lars Ohly som lipar om att han är utstött ur regeringen, trots att han är lika mycket politiker som alla de andra.

Frågan är om inte Ohlys agerande är helt med i beräkningarna? Han vet vilka sympatisörer han har och han vet att dom också tycker att dom är utstötta ur församlingen. Hade det varit tvärtom så hade Ohly också betett sig tvärtom. Man hör inte någon kommunist protestera mot Ohlys agerande.

Utanförskap skapar en skenbild av hur pass lyckade andra människor är, hur pass mycket glädje de har i sina liv. Att tro sig vara hopplöst utanför är helt enkelt grunden till att hata dom som verkar ha och dom som verkar vara med. Därför väcks också ett hat mot allting som handlar om enhetlighet, ordning, vänskap, skönhet och harmoni. I min dystra diagnos så verkar det faktiskt som att vänstern är ond. Den känner sig utanför, dålig och ful. Den kräver paradoxen om ett perfekt "rättvist" samhälle som samtidigt handlar om utanförskap, fulhet och dålighet. Alla ska vara likadana för skillnader, att vara lite för mycket, att någon kan vara bättre än någon annan är ett tecken på kaos och att kontrollen över det perfekta riket är sårbart. En realitet som är väldigt plågsam, dels för att den exponerar lögnen om drömmen om jämlikhet och dels för att den blottar den personliga svagheten, känslan av det personliga misslyckandet, värdelösheten och obetydligheten i en enskild människa som är satt i utanförskap. Känslan av att aldrig ha blivit given en enda chans! För i ett samhälle där ingen får vara bättre så blir man förlöjligad om man på något sätt är annorlunda eller utmärker sig. Att vara annorlunda innebär att man hamnar inför dom som "har det bra", dom "på insidan", dom "duktiga", dom med dom "rätta åsikterna" som skrattar och hånar allt man gör fel.

På det sättet så konserverar vänstersamhället sitt eget tillstånd av mindervärde och upprepar det ad infinitum, så länge som samhället kan hålla "vargarna" på avstånd.

[Zokrates]

Mindervärdeskomplex bygger vänstern och vice versa

Med detta menar du att storhetsvansinne bygger högern?

[Sceptisk]

Nej, vi ska inte glömma bort att det är vänstern som är separatisterna i det här. Vänstern är den fördömande parten, som en anklagande hustru hänger hon över sin man och skärskådar och anklagar allting han gör. Det är väl därför det kallas för oppositionen. En mening med mitt inlägg är att visa att det är vänstern som skapar sitt eget utanförskap och faktiskt är sin egen värsta fiende. Men det finns mycket annat, många valda stycken man kan prata om i artikeln. Till exempel detta med vänsterns naturdyrkan. Om hur man verkar placera skaparen i naturen, snarare än i människornas hjärtan och hur man på samma sätt försöker att hitta etiken i naturen, snarare än i sitt hjärta. Att man har blivit så oppositionell att man förnekar människans värdighet och hennes själ. Allting som på något sätt skulle kunna sammanlänkas till att vara del av något som är gott, enhetligt, ordnat och lagligt. Vänstern har i sin iver att vara eviga opponenter glömt bort att leva och det är det mitt inlägg handlar om. Det är kanske på ytan en kritik mot vänstersympatisörer, men den bärs av en vilja att synliggöra ett väldigt onödigt misstag som leder folk i fördärvet. Ska livet verkligen gå ut på att hata och vara rädd för allting? Ska man måsta leva som utstött och aldrig få vara med i ett levande samhälle med familj, traditioner och goda värderingar. Varför utsätta sig för den smärta det innebär att härda ut i kylan och utanförskapet?

[Zokrates]

Slaveri är att kontrollera arbetskraften, men till skillnad från träldom, där markägaren såg till att trälarna hade tillgång till tak över huvudet, mat i magen och kläder på kroppen, så är dagens löneslaveri etter värre, arbetarna måste nu själva förse sig med mat, bostad och kläder tillika arbete, dessutom finns det ingen chans till att bli befriad från sina bojor då kapitalets krafter styr oss med sina pålagda påhittade skulder från vaggan till graven. Det du kallar andras välgång är inget annat än deras jaktlycka efter maximal profit oavsett sociala eller miljömässiga hänsyn, där deras girighet skapar just den rädsla du anklagar vänstern för att besitta i form av missnöje. Men varför nöja sig med att anklaga bara vänstern? Kapitalism, socialism, kommunism har ju samma agenda, pengar, arbete, tävlan, den enda skillnaden ligger ju hur många som tar del av vinsterna detta genererar. Nej, det enda raka är att bojkotta alla dessa ideologier som misantropiska misslyckanden som människan kan klara sig utan, men se det låter sig inte göras utan blodspillan och detta delar dessa ideologier unisont med varandra, likt en fascistisk drake dräper de alla motståndare, varför? Som alla fanatiker, religiösa eller politiska, handlar det om dogmatiska personer som inte kan se verkligheten som något annat än det de själva vill att den skall vara, dagens kapitalister, eller den moderna högern, är väldigt lika just de religiöst troende, de förfäktar allt motstånd med egen förvriden logik och lyssnar inte på argument som talar för att det finns goda möjligheter att realisera drömmen om den perfekta världen, men så länge de innehar makten och dyrkar sina artefakter, mammon eller gudabilder och vägrar att släppa allt det de tillskansat sig, så förblir drömmen om mänsklig frihet endast en utopi.

[Vilja]

Sceptic, upplever också att vänstern till stor del är fångat i ett utanförskapstänk med medföljande drömmerier om vad lyckan ska vara, (du har flera tydliga poänger där, som det med att önska bort alla problem och att den "totala rättvisan" skulle kunna bota detta) men samtidigt så tycker jag du drar alltför höga växlar av det hela. Och hur du får vänstern till att vara "ond" (även om jag kan förstå ifrågasättandet att tankegångarna skulle basera sig på ren och pur godhet) har jag lite svårt att hänga med i. Faktiska rätt stora ekonomiska orättvisor existerar ju i samhället och det är klart att många kunde få det bättre -ha ökade möjligheter till en bättre livskvalité- om vi inte levde i en fullt så kapitalistisk värld. Även om lyckan inte ligger i att alla har samma ekonomiska standard så måste man väl inse att själva systemet som vi låtit ta överhanden har lett till ett inte så värst människovänligt samhälle att leva i, milt uttryckt. Eftersom hus, bil osv bevisligen inte leder automatiskt till någon lycka heller så har jag svårt att förstå om man försvarar den till stora delar cyniska "välfärdspolitiken" som råder. Det var länge sen som "vi" tog hand om våra äldre och sjuka som något självklart -om det nu ens har varit så- och dom människorna har allra minst möjligheter att kunna ha en dräglig livskvalité och möjligheter till "lycka". Så ett ekonomiskt rättvisetänk handlar ju inte om att alla ska dela helt lika på kakan (tror jag inte ens Ohly menar?) utan om att man inte ska beröva en stor grupp människor -som av olika anledningar inte kan anpassa sig till det system som tagit över- möjligheter till ett drägligt liv nu när vi ändå är ett välbeställt land. Kanske högern i högre grad står för det avundsjuka draget...att dom som inte pallar trycket med att ständigt stressa, arbeta för en diffus global marknad (den ska väl för krasst högertänkande vara bilden av verklig och genuin gemenskap) och eftersträva ständigt högre "standard" som en annan, minsann inte ska få ha det bra i sina liv heller. För varför ska man få leva gott om man inte samtidigt arbetar ihjäl sig? Längtan efter att själva få leva utanför det ekorrhjul som man fastnat i kan nog vara stark, även om den är helt omedveten.

Nu är inte jag anhängare till någon särskild ideologi (även om jag då står närmre vänsterkanten i flera avseenden, men jag ser också nödvändigheten av den fria globala upplevelsen då människors längtan har dragit åt det hållet..såna inre drivkrafter tror jag inte går att trycka ner utan måste genomlevas) utan tror mer på ett framväxande samarbete partierna emellan -som ju börjat på bägge kanter- då alla partier har någon viktig poäng samtidigt som ingen i mina ögon verkar ha någon enhetligt fungerande plan för hur saker och ting ska kunna fungera på längre sikt och för att fler medborgare ska kunna känna sig nöjda. Samarbete mellan oliktänkande borde iaf kunna leda till något nytt.

Håller med dig Zokrates att politiken är dogmatisk och borde omvandlas, men att bojkotta politiken är ju också en utopisk tanke om ett samhälle väldigt långt bortom det där mänskligheten nu befinner sig. För vad skulle man ha istället...någon form av ordning och politisk form, förmodligen. (Behöver ju inte vara fel med visioner iofs, utan dessa skulle nog inte saker gå framåt.) Tror trots allt att politiken är en avspegling (om än mer rigid) av människorna som lever under den och att dom samhälleliga förändringarna ändå sker via politiken, även om det går trögt och långsamt. Enskilda -mer medvetna- individer kommer alltid att gå före den stora massan, men det är ju trots allt massan som politiken representerar och nåt man får leva med.

Nu kan man nog iofs se min förhoppning om ännu mer samarbete (att dom i opposition riktigt nöter sig mot varann nu inför nästa val, för att få en bättre summa än vad dom enskilda partierna kunnat erbjuda samt att opposition och regering går i dialog ännu mer) som utopiskt att det skulle leda till något bättre än vad vi har nu, men jag tycker iaf att det finns en gnutta realism i det. Tendenserna syns redan och när det väl har satt igång så är det nog svårt att stoppa. Så länge politiken yttrar sig som en kamp mellan två skilda partier (eller nu block) så speglar det ett svart-vitt tänkande som bara leder till förvirring. Men om dom verkligen börjar samtala sinsemellan och går till botten med vissa grundläggande frågor (som ju börjar tas på allvar iom miljö- och finanskriser, samt det att både unga och äldre människor mår alltmer psykiskt dåligt) så är jag säker på att det också leder till en mer nyanserad och tydlig politik överlag. På längre sikt då, förstås.

För att återknyta till ämnet, så tror jag att iom sammanslagningen med dom andra oppositionspartierna så kommer vänstern inte länge till kunna hålla kvar vid den här utanförskapsrollen på samma sätt och det ska bli intressant att se vad som händer då. Bara det att Ohly blir inbjuden att prata om sin syn på finanspolitik (smått irriterande bara hans eviga flinande som en småunge som att han går och tänker "vad var det jag sa!") och blir tvungen att närma sig sossarna i den frågan kommer ju leda till något. Vem är Lars ohly (och anhängarna av hans parti) den dag då han får vara med och leka med dom "stora", ska bli spännande att se.

[Avantgardet]

Zokrates, vi kan aldrig befria oss från ideologi. Även icke-ideologin är en ideologi. Det vi kan är att medvetandegöra oss om det vårt medvetande vid ett givet tillfälle rymmer, och med hjälp av dialektiken vinna allt bättre översikt.

Sceptisk, du begriper väl att du inte är trovärdig? Du har för fan aldrig levt. Du har fört en zombiefierad tillvaro helt skyddad från allt vad liv är. Och sen förstår jag inte varför du har så svårt att greppa socialistiskt tänkande. Du skulle komma hit och ta ett race med mig, då djävlar får du känna på hur det känns att leva!

Det där "avundsjukebegreppet" är precis lika tillämpbart på högern. Säg mig den högermänniska som inte gnäller om nån mår förhållandevis bra på sjukpension eller socialbidrag! Det sticker dem i ögonen nåt djävulskt. Så det blir bara samma gamla vanliga hyckleri. Varför intresserar inte förståelse dig? Och opposition och vänster är inte synonymer, i opposition befinner sig den som inte sitter vid makten: vid vänsterregering är högern opposition och tvärtom. Det här är grejer som du ska kunna, djävligt slarvigt. Vet att du kan göra mycket bättre ifrån dig, fattar inte varför du har övergått till att uteslutande tala i stereotyper.

Vilja, Ohlys flin är retorik. Allt politikerna sysslar med är retorik, till om med deras allvar "... skulle aldrig försöka sitta och ta billiga poäng i ett sånt här läge" osv. Ohly är dock den mest slipade utav dem, hans enda misstag var det där idiotiska avsvärandet av kommunismen.


Vi har alla möjligheter att ta saker och ting i egna händer. Så vad anser ni att vi ska göra? Istället för att sitta och kasta skit åt olika håll alltså. Jag har bara ett krav och det är mat och husrum åt alla. Resten bekommer mig inte lika mycket, men jag kommer slåss med näbbar och klor för att alla ska få göra det som de vill göra, och inte det som de måste göra. Nu är det dock så att kapitalismen haft flera hundra år på sig att lösa problem som svält och misär men fortfarande är problemen kvar, hence: ett misslyckande, rakt av.

[Kallekula]

AV

Var det du av som talade om mindervärdeskompelx och/eller dålig kunskap om sin klass och detta var en faktor avgörande för skolgång och utbildningsval?  Det tror jag det ligger en hel del i. När jag arbetade med ungdomar, i Småland, så var oviljan stor bland ganska många av dem, trots bra betyg, att utbilda sig på universitet/högskola. Något som ofta hördes var att man inte vill skuldsätta sig. Ty det gör man inte. Men det handlade också, tror jag, om en värld de inte kände sig tillhöra.

Detta var för dryga 10 år sedan, men jag tror det är sig lika även nu. En del pluggade vidare, men då var det på sådana kurser som inte förbereder dig på en klassresa, eller som eliterna i samhället tar/har. Dvs de gick mest vidare till, psykologistudier (kurs..att bli psykolog än mindre psykiatriker föresvävandes inte ens), socionomprogram, statskunskap (men inte läste/sökte de till nationalekonomi), sociologi, filosofi etc. Så visst det må ha ändrats en del, men mycket finns nog att göra....om man vill göra något åt detta.

Nu är det dock så att kapitalismen haft flera hundra år på sig att lösa problem som svält och misär men fortfarande är problemen kvar, hence: ett misslyckande, rakt av.

Nja det vet vi ju inte om vi undersöker detta. Men visst skulle det vara intressant att att reda på.

[J R Auk]

Nja det vet vi ju inte om vi undersöker detta. Men visst skulle det vara intressant att att reda på.

Ok då ljuger nyhetsrapporteringar, och de är kapitalistiska, så de flyr inte problem även om de lyckats, i smyg, lösa matförsörjningen.

[J R Auk]

Jag hoppas att alla som läser ovanstående av Sceptiskt presenterat är inbegripna i definitionen av "vänster". Denna definition inkluderar alla människor som har en partitillhörighet, eller stödjer någon avart av de ideologier som våra partier presenterar, utom kristdemokrater.

Så vänster betyder moderater, centerpartister, socialister och miljöpartister, utöver det som vi andra använder ordet för att beteckna, vänsterpartister.

Givetvis hoppas jag du rättar mig om jag inbegriper en definition av "vänster" som enbart skall gälla för andra trådar du skriver. Tänkte bara hjälpa dig sprida din mening.

[Sceptisk]

Stämmer. Dagens höger är egentligen den sk "Nya högern" som ursprungligen bestod av liberaler som tillsammans med socialisterna ville revolutionera samhället. Det fanns såklart sympatisörer från högern också vad gällde den nya revolutionen och numera är det ytterst få som vet något om det ursprungliga konservativa samhället. Det enda parti som har värderingar som är konservativa är Kd, vilket gör att Kd är det enda riktiga högerpartiet i Sverige idag. Det finns eller fanns ett parti som hade en målsättning att bilda ett nytt konservativt parti i Sverige, men man insåg att den konservativa livsstilen var något man inte ville göra om till partipolitik.

I konservatismen så har man ingen ideologi, istället ser man samhället som en organism som tar två steg framåt och ett steg bakåt. Gör uppfinningar och lösningar och misstag och ackumulerar ständigt nya erfarenheter och visdomar. Man ska inte låta sig luras av själva ordet konservativ, för det betyder inte att man ska behålla det som alltid varit, utan snarare att man vill behålla för att kunna gå vidare. Om man inte samlar på sig någon proviant på sin resa så kommer man inte långt. Därför så är de konservativa emot revolutioner, för de innebär egentligen att man slänger ifrån sig all proviant man samlat på sig för att börja om helt på nytt. Vilket är ett stort misstag. Konservatismen har inget emot ideologier som sådana, men en konservativ är emot detta att man måste hålla sig till en enda ideologi och förkasta alla andra. Konservatismen är en inklusiv rörelse, inte en exkluderande. Vänsterns partipolitik är i grunden högst exkluderande, helt enkelt genom att de själva anser sig vara utanför och på något sätt speciella genom att de i sådan brist på ödmjukhet kan kritisera allting i samhället.

I konservatismen så talar man inte om principer vad gäller samhället, utan istället om verkliga saker som behövs för att ett samhälle ska kunna fungera. Dessa är en regent, en kyrka och traditioner. Dessa saker är positiva krafter som behövs för att de håller samman samhället och fångar upp människor som är på väg att falla utanför. Regenten är inte en diktator, som vänstern tror, utan en beskyddare av olika delar i samhället. T.ex så är vårt kungahus beskyddare av ett antal fonder, hjälpprojekt och utbildningar. Kyrkan behövs som en portal för att kunna bli en bättre människa. Kyrkan fungerar som ett renande filter som kan hjälpa upp dom som fallit och ge utbildning och stöd för dom som vill fortsätta att utvecklas. Traditionerna är det sammanfogande kittet, de ritualer vi gör för att känna oss som ett folk. Julen är till exempel en sådan ritual. Men den fördöms av vänstern som en konsumtionshysteri. Om man kritiserar Julen för att vara en konsumtionshögtid då har man inte förstått innebörden av Julen. Att folk känner sig stressade av Julen och inte hinner med är heller knappast Julens fel. Det är snarare det övriga samhället som försöker att springa ifrån traditionerna. I ett konservativt samhälle så finns det ingen konflikt mellan traditionerna och det övriga livet, utan snarare så ska traditionerna fungera som en dämpare så att samhället inte springer ifrån individen. Men samtidigt som dessa saker är delar av det konservativa livet och den konservativa andan så är det egentligen helt valfritt att ta del av dom. Det är nämligen bättre för människor om dom får känna att dom själva kan bestämma över sitt liv, än att man ska ha en kontrollerande stat som binder dom över deras huvuden, vilket är den enda konservativa tanken som liberalerna verkar förstå. I konservatismen så är man betydligt friare än man är i t.ex. socialismen. Den nya liberalismen är heller inte något vidare, den är individualistiskt exklusivistisk, snarare än kollektivistiskt som socialismen är.

Jag skrev texten ovan för att jag helt enkelt famlar i mörkret i varför vänstern känner sådan enorm avsky gentemot högern. Det kan för mig bara förklaras på två sätt. Dels att de misstar dagens höger för att vara representanter för den ursprungliga konservativa livsstilen, vilket de INTE är och dels för att de själva bär på en känsla av att vara utanför samhället. Det jag vill peka på är att den känslan av att vara utanför inte beror på de konservativa, utan isåfall på den nya högern men också kanske främst av vänsterns eviga ältande av sin egen ideologi. Men de livsval en människa gör beror inte bara på politik, vilket min artikel vill belysa. Att man väljer vänstern och kanske ser vänstern som de goda och högern som de onda är för att man hamnat i ett system som redan från början är korrupt och man har blivit förvirrad om vilka som verkligen är de goda och vilka som är de onda.

Dagens skolor är t.ex. inte konservativa till sin natur utan är progressiva. Deras skolform bygger på ett experimenterande med barn på ett sätt som jag tycker är väldigt olämpligt. När jag gick i skolan då var vi rädd för 9 klassarna, även fast de inte gjorde något. Men gäng och sådant var okända fenomen. Nuförtiden skriker ungdomar könsord efter varandra och gängbildning och rekrytering till olika kriminella gäng är pågår ständigt och blir bara värre och värre. Detta att fostra en god kamratanda, bara det att be inför skolstudierna, är idag ett strängt tabu. Folk (dom som hörs) känner sig "förolämpade" av sådant. Den nya högern kan såklart bara prata om hårdare tag, men hårdare tag behöver något med innehåll. Man kan inte bara slå eleverna till lydnad. Om ungarna inte respekterar läraren eller det som lärs ut så är det kört från början och ingen pedagogik i världen kan ändra på det. Bara ett exempel.

Grejen är att vänstern visst förstår julens innebörd. De behöver inte bli informerade på den punkten. Men deras "idealism" gör att de måste betrakta den på ett visst sätt och de måste betrakta alla traditioner som dåliga för att det är det som är ideologin.

[Vilja]

Vilja, Ohlys flin är retorik. Allt politikerna sysslar med är retorik, till om med deras allvar "... skulle aldrig försöka sitta och ta billiga poäng i ett sånt här läge" osv. Ohly är dock den mest slipade utav dem, hans enda misstag var det där idiotiska avsvärandet av kommunismen.

Det är ju mkt fånerier politiker emellan, men har inte tidigare märkt att Ohly skulle flina så särskilt mkt. På partiledardebatten var det tydligen väldigt "roligt" med den här situationen med sossarna, men om du kan retoriken (och hänger med lite bättre än mig i turerna) så får du gärna förklara meningen i att flina stup i ett i det läget. För mig fick det iaf en omvänd effekt, den respekt jag ändå haft för hans person -att han står upp för sina saker med ett rakare och mer trovärdigt språk (har upplevt att han mer pratar "som sig själv" än ur en partiledarroll, vilket jag finner sympatisk) än flera andra inom politiken- har naggats en del. Fast jag tycker ändå det börjar bli riktigt intressant med politik nu så jag ska försöka följa med bättre framöver.  

Om Ohly skulle vara den mest slipade så är jag rätt intresserad av hur han troligtvis tänker. Och vad vill vänsterpartiet fö i nuläget...vill dom stå själva med ett större stöd av allmänheten (att vinna poäng genom att ta dom från sossarna) hellre än att gå med i ett ev regeringsstyre? Jag är alldeles för dåligt insatt i deras tänk för att förstå vad dom egentligen är ute efter. (Jag har heller aldrig riktigt intresserat mig för det här politiska kommunikationssättet, man är nog också lite avtrubbad efter en längre period med Perssons malande och deras stagnerade form.)

[J R Auk]

Hihihi nu fick jag dig Sceptisk, eller det var inte meningen, men såg just att jag skrivit inbegripna, när jag menade införstådda. Fast det kanske stämmer ändå?

Freudiansk felskrivning av mig, samma för dig vad gäller läsningen eller instämmer du ändå?

[J R Auk]

Du säger att högerns konservativa hållning är inkluderande och det leder till frågan om vad de är beredda att inkludera.

För du säger ju ovan;

1. Alla partier och ideologier som liknar dagens partiers ideologi är vänster. Undantaget är kristdemokraterna.
2. Vänstern är ondska.

Alltså jag ser inte vad det finns utrymme att inkludera.

Det är som att du säger att allt som högern är beredda att inkludera är de beredda att inkludera, vilket verkar uppenbart sant.

Men utöver det som redan ingår i ideologin ser jag inte hur det finns utrymme för något nytt eller annorlunda när näst intill allt är vänster och ondska?

[Sceptisk]

De är onda i den betydelsen att de är angripare gentemot den traditionella konservativa livsstilen. De är väldigt intoleranta gentemot personer med högersympatier medan det konservativa samhället ändå är och kan tolerera och till och med respektera åsikter från vänsterhåll, men vänstern kan aldrig göra detsamma mot högern. För det är vänsterns agenda att göra revolt mot sina "förtryckare". Det är vänstern som är angriparna, glöm aldrig det. Dom har alltid någon anledning till varför dom känner sig förtryckta, oavsett om det är sant eller inte.

Det är detta förtryckartänk som gör att människor blir ondskefulla. All ondska i historien har handlat om hur en grupp kallat sig för förtryckta och därigenom legitimerat en slags vedergällning, oavsett om det var nödvändigt eller inte, oavsett om det var realistiskt eller inte. Hitler skyllde på Judarna (och i bordsdiskussionerna på religion), Lenin och Stalin skyllde på Judarna, de Kristna och kapitalisterna. Omkring 100 miljoner Kristna mördades under kommunismen.

Men jag förstår att vänsterideologierna väcker sympatier. Alla känner sig någon gång i livet utanför och orättvist behandlade. Att använda sådana känslor till att bygga upp en livsstil och världsuppfattning kan kännas väldigt lättillgängligt. Men i slutändan så blir det en väldigt pessimistisk livsåskådning för den har inga lösningar. Ingen vänstermänniska jag talat med har kunnat komma med någon lösning, istället ältar dom sin Marx eller nån annan ideolog och lipar om hur hemskt allting är. Detta gör att de har en mörk och hopplös livsåskådning, de ser inga lösningar och egentligen får inga lösningar heller förekomma för det skulle gå emot hela konceptet att "vara förtryckt" för att sno åt sig fördelar på andras bekostnad.

Med andra ord, högern inkluderar gärna fler åskådningar, men om de står i direkt motsatsförhållande till högerns djupaste värderingar så går det helt enkelt inte. Men inte för att högern gjort något fel, utan för att vänstern inte kan acceptera högern.

[J R Auk]

De är onda i den betydelsen att de är angripare gentemot den traditionella konservativa livsstilen. De är väldigt intoleranta gentemot personer med högersympatier medan det konservativa samhället ändå är och kan tolerera och till och med respektera åsikter från vänsterhåll, men vänstern kan aldrig göra detsamma mot högern. För det är vänsterns agenda att göra revolt mot sina "förtryckare". Det är vänstern som är angriparna, glöm aldrig det. Dom har alltid någon anledning till varför dom känner sig förtryckta, oavsett om det är sant eller inte.

Det är detta förtryckartänk som gör att människor blir ondskefulla. All ondska i historien har handlat om hur en grupp kallat sig för förtryckta och därigenom legitimerat en slags vedergällning, oavsett om det var nödvändigt eller inte, oavsett om det var realistiskt eller inte. Hitler skyllde på Judarna (och i bordsdiskussionerna på religion), Lenin och Stalin skyllde på Judarna, de Kristna och kapitalisterna. Omkring 100 miljoner Kristna mördades under kommunismen.

Men jag förstår att vänsterideologierna väcker sympatier. Alla känner sig någon gång i livet utanför och orättvist behandlade. Att använda sådana känslor till att bygga upp en livsstil och världsuppfattning kan kännas väldigt lättillgängligt. Men i slutändan så blir det en väldigt pessimistisk livsåskådning för den har inga lösningar. Ingen vänstermänniska jag talat med har kunnat komma med någon lösning, istället ältar dom sin Marx eller nån annan ideolog och lipar om hur hemskt allting är. Detta gör att de har en mörk och hopplös livsåskådning, de ser inga lösningar och egentligen får inga lösningar heller förekomma för det skulle gå emot hela konceptet att "vara förtryckt" för att sno åt sig fördelar på andras bekostnad.

Med andra ord, högern inkluderar gärna fler åskådningar, men om de står i direkt motsatsförhållande till högerns djupaste värderingar så går det helt enkelt inte. Men inte för att högern gjort något fel, utan för att vänstern inte kan acceptera högern.

Nu får du väl ändå ta och ge dig.

De är onda för att de inte vill att de konservativa skall få bestämma vad som är ok att göra?

Med andra ord är alla som inte är konservativa onda? Eftersom den konservativa konflikten alltid har stått kring vilka friheter som individen bör ha.

Inte fan står den kring "högerns djupaste värderingar". Utan det är att folk vill knulla supa och ha kul. Vilket av någon anledning ses som jättehemskt om någon annan gör från vissa håll.

Högern har generellt sätt agerat genom kyrkan. Kyrkan har genrellt sätt fördömt de som inte lever upp till skrifternas ideal.

Där kan vara roten till att man inte riktigt gillar högern.

Jag menar du vill att man skall tillåta en part propagera för att alla skall ta den läran till sig, och samtidigt tillåta att man som en annan part kan bli bannlyst från gemenskapen.

Vafan är det för något du håller på o fabulerar om. Du är ju helt snurrig Sceptisk. Du har förlorat allt vett och sans.

Den här lilla fantasivärldens om du berättar om har jag svårt ens att få att gå ihop som en fantasi. Och att relatera den till verkligheten blir ju omöjligt även om man (så som du hävdat inte börs) låter begreppen flyta så är det omöjligt att få den rimlig sedd till delarnas relationer till varandra.