...Vad skulle du göra idag?
Alternativt, vad vill du hinna göra innan du dör?
Om du skulle dö imorgon
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Om jag visste i förväg att jag skulle dö, så skulle jag försöka undanröja hotet :twisted:
Om det var alltför uppenbar att jag inte skulle klara det, typ en jättemeteor på väg hit eller så, så skulle jag förtränga det, och låtsas att det inte stämde 8)
Om jag satt i en dödcell och väntade på min avrättning,
så skulle jag förmligen bara sitta där och vänta :shock:
Jag har visst inget viktigt att utföra då, annat än att kanske hinna städa lägenheten...
Om det var alltför uppenbar att jag inte skulle klara det, typ en jättemeteor på väg hit eller så, så skulle jag förtränga det, och låtsas att det inte stämde 8)
Om jag satt i en dödcell och väntade på min avrättning,
så skulle jag förmligen bara sitta där och vänta :shock:
Jag har visst inget viktigt att utföra då, annat än att kanske hinna städa lägenheten...
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
-
Cosmic philosopher
- Inlägg: 599
- Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
- Ort: Jämshög
Faktiskt en inte så lätt fråga. Men bra och intressant fråga. På vilket sätt skulle man dö på då menar du? Av sjukdom? Dödsstraff?Eller?Ja, då hade man verkligen "satts på prov" för att visa vad man egentligen tror på. Jag hade nog bett en hel del till Gudomen och läst en del Martinus och Jesuscitat. Hade nog sagt en del saker som man inte sagt tidigare till ens närmaste anhöriga och vänner av hur mycket man tyckt om dem. Hade nog så gott det gått mediterat,bett till Gudomen för att dämpa ångesten och sorgen... Ingen lätt situation i alla fall. Då avundas man Martinus och Jesus som kunde överlämna sig till döden med bergfast tillit - ja, med glädje...
Först tänkte jag i etiska och moraliska banor; dvs ta farväl av nära och kära och egentligen enbart ägna mig åt det. Sen insåg jag att det vore ovärdigt -- n.b; inte som i "förakligt" -- i och med att all min sista tid skulle gå åt till andra. (Ovärdigt vore förövrigt också att inlåta sig i excesser.) Snarare bör avskedstaganden begränsas så långt som möjligt delvis eftersom tiden är begränsad: det vore mer etiskt riktigt att låta sina närmaste minnas en som levande än som döende och att ägna den sista tiden åt brevskrivande. Dels ett generellt brev till "whom it may concern", och dels särskilda, hemligare brev till de som betytt mest.
Det här förutsätter alltså en tämligen direkt död, ingenting som begränsar ens frihet (dvs sjukhusvistelse, fängelsestraff, sånt). Men i och med att tonvikten läggs på tankevärlden snarare än sinnevärlden vore sådant egentligen inget hinder utan bara en praktiskt olägenhet.
Överhuvudtaget skulle jag enbart ägnat mig åt sådant som betytt mest för mig, hur litet eller futtigt det än skulle kunna te sig. Vad vore poängen med att glömma bort sig själv före sin död? Och en del av en själv är de sina. Värdighet består enligt mig i att minnas sig själv, och sig själv i relation till andra men varken uppgå helt i andra (ex. självförsakelse) eller försumma dem (ex. divalater) ... måttfullhet in i det sista, alltså.
Fast å andra sidan, fick jag beskedet om att jag utan tvivel skulle dö imorgon kunde det ju hända att man reagerade helt annorlunda och dessutom ovärdigt. Må så vara i så fall, dör gör man ju ändå ... ett drag av värdighet skulle dock skänka döden viss mening, om man tycker sånt är viktigt.
Det här förutsätter alltså en tämligen direkt död, ingenting som begränsar ens frihet (dvs sjukhusvistelse, fängelsestraff, sånt). Men i och med att tonvikten läggs på tankevärlden snarare än sinnevärlden vore sådant egentligen inget hinder utan bara en praktiskt olägenhet.
Överhuvudtaget skulle jag enbart ägnat mig åt sådant som betytt mest för mig, hur litet eller futtigt det än skulle kunna te sig. Vad vore poängen med att glömma bort sig själv före sin död? Och en del av en själv är de sina. Värdighet består enligt mig i att minnas sig själv, och sig själv i relation till andra men varken uppgå helt i andra (ex. självförsakelse) eller försumma dem (ex. divalater) ... måttfullhet in i det sista, alltså.
Fast å andra sidan, fick jag beskedet om att jag utan tvivel skulle dö imorgon kunde det ju hända att man reagerade helt annorlunda och dessutom ovärdigt. Må så vara i så fall, dör gör man ju ändå ... ett drag av värdighet skulle dock skänka döden viss mening, om man tycker sånt är viktigt.
Oh känna en sprittlande nervös spänning av förväntan.
Förmodligen äta gott, en riktig brakmåltid. Tömma kontot, laga en riktig festmåltid och bjuda in de som vill komma.
Förmodligen äta gott, en riktig brakmåltid. Tömma kontot, laga en riktig festmåltid och bjuda in de som vill komma.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
JimmyAberg skrev:... Ta livet av mig ...
Kontrollfreak?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
He he, den var desto knepigare!
Men tror nog att jag skulle äta en "sista måltid" med familj/närstående i lugn och ro. Vad måltiden skulle bestå av vet jag inte...en knytis där alla tar med sig sina favoriter är nog bäst. Sen skulle man förhoppningsvis inte ägna sig åt det vanliga småpratet när man samlas utan mer att alla säger nåt man verkligen har på hjärtat. Är det sommar skulle det vara picknick i ett naturskönt område vid vatten, (skulle ta en sista skogspromenad också, samt en stund vid vattnet) om det är vinter/kallt med en tänd brasa i en mysig stuga eller nåt. Gärna en gosig vovve som stryker runt också.
Om hela familjen skulle råka vara bortrest just när man var på väg att dö, eller om man befann sig på annat håll själv, då blir det svårare. Men skulle jag sitta ensam så skulle jag då vara i naturen ett bra tag och sen kanske som Svalka skriva ett avskedsbrev istället.
Men fasen vad jobbigt att man ska dö en gång...själv har jag svårt bara med att klara av åldrandet. Men förhoppningsvis hinner man bli lite mer sansad inför faktumet och kanske också nöjd med (eller trött på) livet.
Men tror nog att jag skulle äta en "sista måltid" med familj/närstående i lugn och ro. Vad måltiden skulle bestå av vet jag inte...en knytis där alla tar med sig sina favoriter är nog bäst. Sen skulle man förhoppningsvis inte ägna sig åt det vanliga småpratet när man samlas utan mer att alla säger nåt man verkligen har på hjärtat. Är det sommar skulle det vara picknick i ett naturskönt område vid vatten, (skulle ta en sista skogspromenad också, samt en stund vid vattnet) om det är vinter/kallt med en tänd brasa i en mysig stuga eller nåt. Gärna en gosig vovve som stryker runt också.
Om hela familjen skulle råka vara bortrest just när man var på väg att dö, eller om man befann sig på annat håll själv, då blir det svårare. Men skulle jag sitta ensam så skulle jag då vara i naturen ett bra tag och sen kanske som Svalka skriva ett avskedsbrev istället.
Men fasen vad jobbigt att man ska dö en gång...själv har jag svårt bara med att klara av åldrandet. Men förhoppningsvis hinner man bli lite mer sansad inför faktumet och kanske också nöjd med (eller trött på) livet.
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
-
Tony The Pony
- Inlägg: 342
- Blev medlem: 12 jul 2005 23:14
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster