Hejsan!
Kommunism och nazism är med rätta placerade på de anklagades bänk vad gäller folkmord och andra brott mot mänskligheten. Men frågan 'r om inte även kapitalismen och libneralismen bör placeras där. Objektiva studier visar ju att dessa båda system, som i praktiken är två sidoir av ett mynt, faktiskt tagit livet av fler människor än de övriga tillsammans!
Det politiska och ekonomiska mördandets elva-i-topp-lista för 1900-talet.
(Direkta och indirekta dödsoffer)
Kolonialism, liberalism och kapitalism har under åren 1900-2000, krävt c:a 1500 miljoner dödsoffer. Främst organiserat och underhållet av följande länder: England, Frankrike, USA, Holland, Belgien, Portugal, Italien, Tyskland, Japan - samt företag och privata intressen i dessa och andra västeuropeiska stater under den koloniala, och globaliserade, eran under 1900-talet. I samtliga fall hjälpte krigsmakterna till i med folkmorden.
Kommunisterna var med de också, omkring 100-150 miljoner i likaledes tysta folkmord.
De värsta systemen och staterna som skapade död och folkmord, liksom terrorism, var den globala kapitalism och liberalismen som USA, Västeuropa och deras förbundna hejdukar i tredje världen stod för.
Etta är USA, som har orsakat omkring 25-35 miljoner direkta offer, plus omkring 300 miljoner indirekta offer där USA stöttat kapitalistiska diktaturregimer. Sammanlagt cirka 330 miljoner dödsoffer har USA, direkt och indirekt, legat bakom genom sin utrikespolitik!
Tvåa är Storbritannien med omkring 10 miljoner direkta offer och 150 miljoner indirekta offer, främst i de afrikanska kolonierna och Indien.
Trea är Nationalistkina med omkring 10 miljoner direkta offer och omkring 100 miljoner indirekta offer i Kina perioden 1912-1949. Inräknat kejsardömet, som bestod till 1911, bör ytterligare 4-5 miljoner direkta och närmare 30 miljoner indirekta offer inräknas.
Fyra är Indien, sedan 1947, med omkring 5-6 miljoner direkta offer och omkring 100 miljoner indirekta offer
Femma är Tyskland med omkring 30 miljoner direkta samt omkring 30 miljoner indirekta offer.
Sexa är Japan med omkring 25 miljoner direkta och omkring 30 miljoner indirekta offer, främst i Kina och Sydostasien åren 1931-1945.
Sjua är Sovjetunionen, 1918-1992, med omkring 10-11 miljoner direkta offer och omkring 30 miljoner indirekta offer.
Åtta är Folkrepubliken Kina med omkring 5-6 miljoner direkta och 30 miljoner indirekta offer sedan 1949.
Nia är Frankrike med omkring 4-5 miljoner direkta offer och 30 miljoner indirekta offer i de afrikanska och asiatiska kolonierna.
Tia är Nederländerna med omkring 3-4 miljoner direkta offer och omkring 20 miljoner indirekta offer, främst i kolonin Holländska Ostindien (Indonesien), fram till 1949.
Elva är Belgien med omkring 2-3 miljoner direkta offer och omkring 20 miljoner indirekta offer i kolonin Belgiska Kongo, fram till år 1960.
Källor och underlag till siffror och texter som framställningen delvis bygger på:
History of Population Theories, J. Overbeek, 1974.
Principles of Population and Development - Nigel Crook, Oxford University Press 1997. Kap 2 och 3.
The decline of Mortality in Europe - Schofield, Reher and Bideau, Clarendon Press, Oxford 1991. (Alfred Perrenoud och Jacques Vallin, kapitel 2 och 3)
A Concise History of World Population - Livi-Bacci, Massimo, 1989.
Death, sex, and fertility - Marvin Harris & Eric B. Ross, Columbia University Press 1987. Kap. 4.
Population and Social Change - D.V. Glass & R. Revelle, The Camelot Press Ltd, 1972.
3000 years of urban growth, Chanler T. & Fox G. Academic Press, New York and London, 1974
The Statesmen’s year-book, 1921, 1936.
International Statistical year-book 1927, League of Nations, economical and financial section, 1928.
League of Nations, International Statistical year-book, 1926 samt 1935/1936.
United Nations Statistical Yearbook, 1948.
Läget i världen, FN-rapport 1987 - Halldén, B.
Läget i världen, FN-rapport 1997 - Eriksson, B & Granath, B
Tillståndet i Världen 2000, Naturvårdsverket & Worldwatch Institute, 2000.
Unicef - Nationernas framsteg. 1998
Bairoch, Paul & Levy-Leboyer, Maurice. /Red) Disparities in Economic Development Since the Industrial Revolution, London, 1981.
Bairoch, Paul. Journal of Economic History 11, 1982.
Bayle, C & Kolff, D, Two Colonial Empire, Dordrecht, 1986.
Bhatia, B. Famines in India 1850-1945, Bombay, 1963.
Bloomgaard, Colombijn & Henley. Paper Landscapes; Exploration in the Environtal History of Indonesia, Leiden, 1997.
Bevoise, Ken de. Agents of Apocalypse: Epidemic Disease in the Colonial Philippines, New Jersey, 1995.
Choksey, R. Economic Life in the Bombay Gujarat 1800-1939, Bombay 1968.
Cecco, Marcello de. The International Gold Standard: Money and Empire, New York, 1984.
Chesnais, Jean-Claude. The Demographic Transition, 1992.
Davis, Mike. Svält och Kolonialism, London, 2001 (sv. övers. 2003).
Davis, Kingsley. Population of India and Pakistan, Princeton, New Jersey, 1951.
Ferro, Marc. Kolonialismens svarta bok, Paris 2003 (sv. övers. 2005)
Feuerwerker, Albert. The Chinese Economy, 1870-1949, Ann Arbor, Michigan, 1955.
Gerner & Karlsson. Folkmordens historia, 2005.
Landers, David. Nationernas välstånd och fattigdom (sv. övers K G Fredriksson 2000).
Laul, Jan, En förträngd historia, 2008.
Linn, B. Guardians of Empire; The US Army and the Pacific, North Carolina, 1997.
Modern Asia Studies, 28:1, David Washbrook.
Mote, F. W. Imperial China, 900-1800, Cambridge, Massachusetts.
Morris, Donald. The Washington of Spears, London, 1966.
Maharatna, Arap. The Demography of Famine, Delhi 1996.
Oliver, R & Sanderson, G. The Cambridge History of Africa, band 6. (Shula Marks: Southern Africa 1867-1886)
Pomeranz, Kenneth. The Making of a Hinterland: State, Society, and Economy in Inland North China, 1853-
1937, Berkley, 1993.
Polanyi, Karl. The Great Transformation, Boston 1944.
Population and Development Review:
24:4, 1998, John Caldwell.
11:4, 1985, Watkins & Menken.
Sen Amartya & Dréze Jean. The political economy of hunger, volume II, 1990.
Sen, Amartya. Inequality Reexamined, 1992.
Reyna, Stephen (red). The Political Economy of African Famine (Hearts of Darkness, Michael Watts), New York, 1991.
Reader, John. Africa: A Biography of the Continent, New York, 1998.
Tichelman, Fritjof. The Social Evolution of Indonesia, Haag, 1980.
Nätet:
All Souls College, John Landers, Oxford, UK.
http://nceph.anu.edu.au/htc/pdfs/Landers2.pdf Sid. 72 (10/6-2004)
Deaths by Mass Unpleasantness: Estimated Totals for the Entire 20th Century Matthew White http://users.erols.com/mwhite28/warstat8.htm (17/8-2001)
The Great "War Figures" Hoax: an investigation in polemomythology, B. Jongman & J.M.G. van der Dennen
http://rint.rechten.rug.nl/rth/dennen/hoax.htm#top (12/6-2004)
Vietnamkriget
http://www.spartacus.schoolnet.co.uk/VietnamWar.htm (16/5-2004)
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati...
Bör kapitalism jämställas med folkmord?
Moderator: Moderatorgruppen
Bör kapitalism jämställas med folkmord?
Den goda sidans försvarare
Allt mördande av folk/etniska grupper är väl semantiskt sett folkmord.
Vad gör vi sedan med det faktum de uppräknade länderna ägnat sig åt folkmord? Skall deras ledare straffas? Det lär inte bli så lätt att få gehör för det.. Prata med FN:s generalsekretarare, Ban-ki-Moon, och se om du kan få gehör åtminstone hos honom. Det s.k. internationella samfundet i form av FN är ju en kraftlös fis i kosmos.
Hela mänsklighetens historia är ju fylld av mördande, våld och lidande. Vad säger det oss om människans natur? Vad säger det oss om hur vi bör leva och agera i framtiden? Kan vi lära oss något? Skall vi fördöma det vi ser som omoral?
Är du anhängare av naturrätten? Är du värdeobjektivist?
undrar Algotezza
Vad gör vi sedan med det faktum de uppräknade länderna ägnat sig åt folkmord? Skall deras ledare straffas? Det lär inte bli så lätt att få gehör för det.. Prata med FN:s generalsekretarare, Ban-ki-Moon, och se om du kan få gehör åtminstone hos honom. Det s.k. internationella samfundet i form av FN är ju en kraftlös fis i kosmos.
Hela mänsklighetens historia är ju fylld av mördande, våld och lidande. Vad säger det oss om människans natur? Vad säger det oss om hur vi bör leva och agera i framtiden? Kan vi lära oss något? Skall vi fördöma det vi ser som omoral?
Är du anhängare av naturrätten? Är du värdeobjektivist?
undrar Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Hejsan!
Vad man bör göra med folk som sysslat med folkmord? Tja, vad gjorde man i Nurnberg efter andra världskriget? Eller skall vi inte vara konsekventa i vårt fördömande av folkmord? Det tycker dock bigj att man skall vara!
Hur skall vi annars nalka framtiden, eller lära oss något av historien? Varför skall vi vara moraliska när det gäller nazzar som mördade folk under sista världskriget, men inte mot amerikaner som mördade nästan lika många indokineser under 60-70-talen? Eller varför fördömma kommunister i Ryssland som genom en svältpolitik under 1930-talet tog livet av 5-10 miljoner men inte britter som perioden 1875-1915 tog livet av 100-120 miljoner indier genom en liknande politik?
bigj är anhängare av demokrati och humanism!
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati...
Vad man bör göra med folk som sysslat med folkmord? Tja, vad gjorde man i Nurnberg efter andra världskriget? Eller skall vi inte vara konsekventa i vårt fördömande av folkmord? Det tycker dock bigj att man skall vara!
Hur skall vi annars nalka framtiden, eller lära oss något av historien? Varför skall vi vara moraliska när det gäller nazzar som mördade folk under sista världskriget, men inte mot amerikaner som mördade nästan lika många indokineser under 60-70-talen? Eller varför fördömma kommunister i Ryssland som genom en svältpolitik under 1930-talet tog livet av 5-10 miljoner men inte britter som perioden 1875-1915 tog livet av 100-120 miljoner indier genom en liknande politik?
bigj är anhängare av demokrati och humanism!
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati...
Den goda sidans försvarare
biggj skrev:britter som perioden 1875-1915 tog livet av 100-120 miljoner indier genom en liknande politik?
Kan du inte förtydliga orsakerna bakom dessa illdåd?
Vet du även vad som skrivs i våra skolböcker?
When you play the fiddle at the top of the state, what else is to be expected but that those down below dance?
Karl Marx
Karl Marx
Hejsan!
Fromm efterfrågar orsakerna till illdåden som företagits av kapitalismens framfart? Tja, jag skulle kunna kalla det för girighet!
I våra skolböcker skrivs inte mycket om exempelvis britternas framfart i Indien, som förmodligen är det enskilt största folkmordet genom allla tider! Om man är konsekvent borde man ju fördömma detta ännu mer än man fördömmer kommunism i Ryssland eller nazism i Tyskland - om man anser att alla liv är lika värda! :D
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati...
Fromm efterfrågar orsakerna till illdåden som företagits av kapitalismens framfart? Tja, jag skulle kunna kalla det för girighet!
I våra skolböcker skrivs inte mycket om exempelvis britternas framfart i Indien, som förmodligen är det enskilt största folkmordet genom allla tider! Om man är konsekvent borde man ju fördömma detta ännu mer än man fördömmer kommunism i Ryssland eller nazism i Tyskland - om man anser att alla liv är lika värda! :D
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati...
Den goda sidans försvarare
biggj skrev:Hejsan!
Fromm efterfrågar orsakerna till illdåden som företagits av kapitalismens framfart? Tja, jag skulle kunna kalla det för girighet!
I våra skolböcker skrivs inte mycket om exempelvis britternas framfart i Indien, som förmodligen är det enskilt största folkmordet genom allla tider! Om man är konsekvent borde man ju fördömma detta ännu mer än man fördömmer kommunism i Ryssland eller nazism i Tyskland - om man anser att alla liv är lika värda! :D
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati...
Hoppades på att du skulle förtydliga att i 1890 talets Indien exporterade spannmål till
Europa (med god vinst) samtidigt som 50 miljoner dog av svält.
Myten om frihandeln är verktyget för västvärlden att fortsätta underutveckla tredje världen.
When you play the fiddle at the top of the state, what else is to be expected but that those down below dance?
Karl Marx
Karl Marx
Hejsan!
Stämmer det herr Fromm. Har säkerligen tagit upp det tidigare, men kan göra det igen. Det kapitalistiska Storbritannien sög formligen ut sin indiska koloni under främst perioden 1875-1925.
Svält och veteboom - liberal girighet och ondska
Under en tioårsperiod efter upproret 1857-1858 tvingade sir Richard Temples administration jordägarna i Narmada-dalen i Centralprovinserna (idag en del av Madhaya Pradesh), de s.k. ”malguzarerna”, till produktion av bomull och framför allt vete för världsmarknaden. Välkänt lokalt hantverk hade krossats av det billiga tyget från Lancashire som vällde in över norra och centrala Indien sedan järnvägen mellan Bombay och Calcutta blev klar, och bönderna uppmuntrades att rädda sig genom att använda järnvägen till att exportera det mjuka vete som de brittiska mjölnarna tyckte bäst om. Exportörer med bas i Bombay och deras lokala ombud bland malguzarerna gick från dörr till dörr och erbjöd byborna kontanter om de odlade vete istället för hirs och baljväxter. Narmada-vetet, som började anlända till Liverpool via Suez-kanalen år 1871, nådde fram till de engelska spannmålsbörserna i exakt rätt tid för att kompensera nedgången i den ryska exporten efter de livegnas frigörelse i detta land.
År 1873 var det sista år då Ryssland var Storbritanniens största leverantör av spannmål. Vetet från Indien stabiliserade priset på mjöl och när andra importerade sädesslag var sällsynta och det blev en reserv för lönsam vidareexport under tider av spannmålsbrist på kontinenten.
Efterfrågan på vete växte stadigt under 1880-talets år med bra nederbörd och nådde sin höjdpunkt 1890-1891 efter den katastrofala missväxten i Ryssland. Brittiska tjänstemän skröt om att det gick att sälja indiskt vete till goda priser i Europa. Detta ledde till att allt fler odlade vete för export och på sina håll upptog vetet två tredjedelar av den areal som en gång använts till husbehovsodling av spannmål. Bakom denna fasad av välstånd lade den officiella politiken grunden för en kommande jordbrukskris mellan åren 1891 och 1901, som till slut förstörde veteekonomin och drev Centralprovinserna till bankrutt. Regeringens krav på skatter gjorde att kapital drogs bort från landsbygden och att arrendatorerna utlämnades till ett toppskikt bland malguzarerna vilka, eftersom de inte längre var bundna av de nedärvda skyldigheter som funnits i det för-brittiska bysystemet, nu hänsynslöst kombinerade funktionerna som penningutlånare och spannmålshandlare. När mindre jordägare ställdes på bar backe lade denna elit under sig äganderätten till ett väldigt stycke av Narmadas vetebälte.
Historikern D E U Baker beräknar att ”år 1899 hade mer än hälften av den malguzar-jord i Centralprovinserna som bytt ägare sedan den uppodlats övertagits av de penningutlånande kasterna och 47 procent av skatterna på mark som sålts sedan den uppodlats betalades av penningutlånare.”
Det välstånd som skapades genom ocker och ockerarrenden var nästan helt parasitiskt och gav inte annat än försumbara investeringar i boskap, bevattning och utrustning. De fabulösa vinsterna gick hand i hand med en allt mer utbredd försämring av de direkta producenternas sociala förhållanden.
Veteboomen i Narmada byggde på en ömtålig klimatologisk och ekologisk grund. Den stora efterfrågan på exportvete till främst Europa ledde till att man utvidgade odlingen till områden med allt sämre jordar som traditionellt användes till mer tåliga hirssorter. Den ovanliga cykeln av goda monsuner mellan 1884 och 1894 var en förutsättning för dessa goda veteskördar – men det var en förrädisk grund att stå på. Kommersialiseringen åtföljdes av en ekologisk kris då järnvägsbygget ledde till att skogarna i Satpuras skövlades för att få virke, och den areal som användes till kommersiellt vete slukade betesmarker som traditionellt hade fött Narmadas boskap. Åren 1883-1884 hade priset på gräs blivit så dyrt att många odlare fick problem att behålla sina oxar. Bristen på dynga, en brist som förvärrades av de stigande träkolspriserna, gjorde att folk i stället började använda kreatursspillning som bränsle. Något som bara ökade takten i jordförstöringen och minskade produktiviteten ytterligare. Regeringen struntade i att utföra bevattningsanläggningar i Narmada eftersom man ansåg att området inte var utsatt för hungersnöd och att topografin gjorde det alltför dyrt att bygga dammar och kanaler – något som kunde ha skyddat befolkningen i händelse av torka. Veteexporten från Centralprovinserna i miljoner rupier:
1871-1876 = 3,4
1876-1881 = 7,2
1881-1886 = 14,9
1886-1891 = 16,6
1891-1896 = 4,3
(Ur Hattney: Imperialism and Free Trade, tabell 4).
När regeringen år 1887 genomförde en drastisk omorganisering av beskattningen i Centralprovinserna, ökade sårbarheten för katastrofer ännu mer. Skatterna, och indirekt arrendena, omprövades eftersom de spekulativa markvärdena drivits upp av boomen under 1880-talet. Något som ledde till skattehöjningar på upp till 50 procent. I tron att den livliga vetehandeln skulle pågå i oändlighet hörsammade penningutlånarna malguzarernas vädjanden om ökade krediter. Efter några år, då exporten nådde sin höjdpunkt 1891-1892 började de brittiska inköparna plötsligt köpa billigare vete från leverantörer i Argentinas Pampas och vete av hög kvalitet från Punjab och västra Förenade provinserna. Argentinas veteexport steg från 4,1 miljoner bushels år 1889 till 28 miljoner bushels i början av 1890-talet.
Resultatet av denna omsvängning åren 1893-1895 var inget annat än en ren katastrof för de skuldsatta arrendatorerna. År 1896 hade Narmadas export av vete, baljväxter och hirs blivit obetydlig. Tyngda av väldiga skulder, med en outhärdlig skattebörda och nu även utestängda från världsmarknaden befann sig bondebefolkningen i området i fritt fall. Då upphörde regnen, och katastrofen blev total. I början av 1900-talet levde de en gång så berömda vetebönderna i Narmada som överlevt katastroferna på importerad hirs och importerat ris.
Trots att bevattningskanalerna i Punjab framställs som en av britternas stora framgångar i Indien (föregångare till den ”gröna revolutionen” nästan 70 år senare) var verkligheten bistrare än så. En del stora jordägare berikade sig, men deras kapital försvann snart i ocker och spannmålshandel.
”Handelsmannens/penningutlånarens syfte var inte i sig att dra in räntor…”,
påpekar Neeladri Battacharya i en diskussion om skuldsättningen på Punjabs landsbygd, och fortsätter med följande:
”…utan att kontrollera priserna på inköp och försäljning och att se till att han fick fasta kanaler för leveranser och avsättning för sina varor.”
De upptäckte emellertid att det var lönsammare att bli ”shahukarer”, mellanhänder, än att fungera som bönder och arbeta med att förbättra sin jord, en roll som de brittiska nationalekonomerna hade föreskrivit. Samtidigt som de små zamindarerna och deras arbetare drabbades av en ny otrygghet när kommersialiseringen av jordbruket bara ökade deras skuldsättning och den fattigdom som hängde samman med denna.
Shahukdarerna tvingade de fattiga att sälja sina skördar till lågt marknadspris. Bönderna skörtades upp på olika sätt, exempelvis genom felvägningar av shahukarer-handlare. Förhållandena var värst i de sydöstra delarna av provinsen eftersom detta område hade hamnat under britternas koloniala kontroll redan 1809.
Det var ingen tillfällighet att när Europas dödstal gick ned, så gick tredje världens dödstal upp. Det berodde på att de s.k. ”svältländerna” i söder och öster drabbades exakt då den imperialistiska eran nådde sin höjdpunkt – 1870-1914. Världsekonomin fanns kring London dessa år. Miljontals människor dog, inte utanför ”det moderna världssystemet” utan just när processen med att tvångsvis inkorporera dem i dess ekonomiska och politiska strukturer pågick. De dog under den liberala kapitalismens guldålder, många av dem mördades i praktiken av att man på ett fundamentalistiskt sätt tillämpade Smiths, Benthams och Mills heliga principer.
För Indiens vidkommande har vi siffror från 1880-talet och framåt. Det som för vår del är intressant är huruvida trenden för dessa siffror är stigande eller sjunkande. För Indiens del har vi följande intressanta siffror som täcker den period vi undersöker. De är framtagna ur dels ett material från FN:s föregångare under mellankrigstiden, Nationernas Förbund (NF). Dels ur en engelsk statistisk årsbok som existerade redan under 1800-talets andra halva - och har så gjort in i 1900-talet.
Indiens dödstal i promille, åren
1880 = 20,98
1887 = 28,35
1905-1909 = 35,4
Källor:
The Statesman´s year-book, 1890
Economic History of India. Romesh Dutt C.I.E, 1904 (Faximil 1969).
International Statistical year-book 1927. League of Nations
The Cambridge Economic History of India 2, Dharma Kumar (M. Desai) 1983
Situating Indian History, S. Bhattacharya & R. Thapar, 1986
Svält och kolonialism, Mike Davis, London 2001. (sv. öv. 2003)
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati och rättvisa...
Stämmer det herr Fromm. Har säkerligen tagit upp det tidigare, men kan göra det igen. Det kapitalistiska Storbritannien sög formligen ut sin indiska koloni under främst perioden 1875-1925.
Svält och veteboom - liberal girighet och ondska
Under en tioårsperiod efter upproret 1857-1858 tvingade sir Richard Temples administration jordägarna i Narmada-dalen i Centralprovinserna (idag en del av Madhaya Pradesh), de s.k. ”malguzarerna”, till produktion av bomull och framför allt vete för världsmarknaden. Välkänt lokalt hantverk hade krossats av det billiga tyget från Lancashire som vällde in över norra och centrala Indien sedan järnvägen mellan Bombay och Calcutta blev klar, och bönderna uppmuntrades att rädda sig genom att använda järnvägen till att exportera det mjuka vete som de brittiska mjölnarna tyckte bäst om. Exportörer med bas i Bombay och deras lokala ombud bland malguzarerna gick från dörr till dörr och erbjöd byborna kontanter om de odlade vete istället för hirs och baljväxter. Narmada-vetet, som började anlända till Liverpool via Suez-kanalen år 1871, nådde fram till de engelska spannmålsbörserna i exakt rätt tid för att kompensera nedgången i den ryska exporten efter de livegnas frigörelse i detta land.
År 1873 var det sista år då Ryssland var Storbritanniens största leverantör av spannmål. Vetet från Indien stabiliserade priset på mjöl och när andra importerade sädesslag var sällsynta och det blev en reserv för lönsam vidareexport under tider av spannmålsbrist på kontinenten.
Efterfrågan på vete växte stadigt under 1880-talets år med bra nederbörd och nådde sin höjdpunkt 1890-1891 efter den katastrofala missväxten i Ryssland. Brittiska tjänstemän skröt om att det gick att sälja indiskt vete till goda priser i Europa. Detta ledde till att allt fler odlade vete för export och på sina håll upptog vetet två tredjedelar av den areal som en gång använts till husbehovsodling av spannmål. Bakom denna fasad av välstånd lade den officiella politiken grunden för en kommande jordbrukskris mellan åren 1891 och 1901, som till slut förstörde veteekonomin och drev Centralprovinserna till bankrutt. Regeringens krav på skatter gjorde att kapital drogs bort från landsbygden och att arrendatorerna utlämnades till ett toppskikt bland malguzarerna vilka, eftersom de inte längre var bundna av de nedärvda skyldigheter som funnits i det för-brittiska bysystemet, nu hänsynslöst kombinerade funktionerna som penningutlånare och spannmålshandlare. När mindre jordägare ställdes på bar backe lade denna elit under sig äganderätten till ett väldigt stycke av Narmadas vetebälte.
Historikern D E U Baker beräknar att ”år 1899 hade mer än hälften av den malguzar-jord i Centralprovinserna som bytt ägare sedan den uppodlats övertagits av de penningutlånande kasterna och 47 procent av skatterna på mark som sålts sedan den uppodlats betalades av penningutlånare.”
Det välstånd som skapades genom ocker och ockerarrenden var nästan helt parasitiskt och gav inte annat än försumbara investeringar i boskap, bevattning och utrustning. De fabulösa vinsterna gick hand i hand med en allt mer utbredd försämring av de direkta producenternas sociala förhållanden.
Veteboomen i Narmada byggde på en ömtålig klimatologisk och ekologisk grund. Den stora efterfrågan på exportvete till främst Europa ledde till att man utvidgade odlingen till områden med allt sämre jordar som traditionellt användes till mer tåliga hirssorter. Den ovanliga cykeln av goda monsuner mellan 1884 och 1894 var en förutsättning för dessa goda veteskördar – men det var en förrädisk grund att stå på. Kommersialiseringen åtföljdes av en ekologisk kris då järnvägsbygget ledde till att skogarna i Satpuras skövlades för att få virke, och den areal som användes till kommersiellt vete slukade betesmarker som traditionellt hade fött Narmadas boskap. Åren 1883-1884 hade priset på gräs blivit så dyrt att många odlare fick problem att behålla sina oxar. Bristen på dynga, en brist som förvärrades av de stigande träkolspriserna, gjorde att folk i stället började använda kreatursspillning som bränsle. Något som bara ökade takten i jordförstöringen och minskade produktiviteten ytterligare. Regeringen struntade i att utföra bevattningsanläggningar i Narmada eftersom man ansåg att området inte var utsatt för hungersnöd och att topografin gjorde det alltför dyrt att bygga dammar och kanaler – något som kunde ha skyddat befolkningen i händelse av torka. Veteexporten från Centralprovinserna i miljoner rupier:
1871-1876 = 3,4
1876-1881 = 7,2
1881-1886 = 14,9
1886-1891 = 16,6
1891-1896 = 4,3
(Ur Hattney: Imperialism and Free Trade, tabell 4).
När regeringen år 1887 genomförde en drastisk omorganisering av beskattningen i Centralprovinserna, ökade sårbarheten för katastrofer ännu mer. Skatterna, och indirekt arrendena, omprövades eftersom de spekulativa markvärdena drivits upp av boomen under 1880-talet. Något som ledde till skattehöjningar på upp till 50 procent. I tron att den livliga vetehandeln skulle pågå i oändlighet hörsammade penningutlånarna malguzarernas vädjanden om ökade krediter. Efter några år, då exporten nådde sin höjdpunkt 1891-1892 började de brittiska inköparna plötsligt köpa billigare vete från leverantörer i Argentinas Pampas och vete av hög kvalitet från Punjab och västra Förenade provinserna. Argentinas veteexport steg från 4,1 miljoner bushels år 1889 till 28 miljoner bushels i början av 1890-talet.
Resultatet av denna omsvängning åren 1893-1895 var inget annat än en ren katastrof för de skuldsatta arrendatorerna. År 1896 hade Narmadas export av vete, baljväxter och hirs blivit obetydlig. Tyngda av väldiga skulder, med en outhärdlig skattebörda och nu även utestängda från världsmarknaden befann sig bondebefolkningen i området i fritt fall. Då upphörde regnen, och katastrofen blev total. I början av 1900-talet levde de en gång så berömda vetebönderna i Narmada som överlevt katastroferna på importerad hirs och importerat ris.
Trots att bevattningskanalerna i Punjab framställs som en av britternas stora framgångar i Indien (föregångare till den ”gröna revolutionen” nästan 70 år senare) var verkligheten bistrare än så. En del stora jordägare berikade sig, men deras kapital försvann snart i ocker och spannmålshandel.
”Handelsmannens/penningutlånarens syfte var inte i sig att dra in räntor…”,
påpekar Neeladri Battacharya i en diskussion om skuldsättningen på Punjabs landsbygd, och fortsätter med följande:
”…utan att kontrollera priserna på inköp och försäljning och att se till att han fick fasta kanaler för leveranser och avsättning för sina varor.”
De upptäckte emellertid att det var lönsammare att bli ”shahukarer”, mellanhänder, än att fungera som bönder och arbeta med att förbättra sin jord, en roll som de brittiska nationalekonomerna hade föreskrivit. Samtidigt som de små zamindarerna och deras arbetare drabbades av en ny otrygghet när kommersialiseringen av jordbruket bara ökade deras skuldsättning och den fattigdom som hängde samman med denna.
Shahukdarerna tvingade de fattiga att sälja sina skördar till lågt marknadspris. Bönderna skörtades upp på olika sätt, exempelvis genom felvägningar av shahukarer-handlare. Förhållandena var värst i de sydöstra delarna av provinsen eftersom detta område hade hamnat under britternas koloniala kontroll redan 1809.
Det var ingen tillfällighet att när Europas dödstal gick ned, så gick tredje världens dödstal upp. Det berodde på att de s.k. ”svältländerna” i söder och öster drabbades exakt då den imperialistiska eran nådde sin höjdpunkt – 1870-1914. Världsekonomin fanns kring London dessa år. Miljontals människor dog, inte utanför ”det moderna världssystemet” utan just när processen med att tvångsvis inkorporera dem i dess ekonomiska och politiska strukturer pågick. De dog under den liberala kapitalismens guldålder, många av dem mördades i praktiken av att man på ett fundamentalistiskt sätt tillämpade Smiths, Benthams och Mills heliga principer.
För Indiens vidkommande har vi siffror från 1880-talet och framåt. Det som för vår del är intressant är huruvida trenden för dessa siffror är stigande eller sjunkande. För Indiens del har vi följande intressanta siffror som täcker den period vi undersöker. De är framtagna ur dels ett material från FN:s föregångare under mellankrigstiden, Nationernas Förbund (NF). Dels ur en engelsk statistisk årsbok som existerade redan under 1800-talets andra halva - och har så gjort in i 1900-talet.
Indiens dödstal i promille, åren
1880 = 20,98
1887 = 28,35
1905-1909 = 35,4
Källor:
The Statesman´s year-book, 1890
Economic History of India. Romesh Dutt C.I.E, 1904 (Faximil 1969).
International Statistical year-book 1927. League of Nations
The Cambridge Economic History of India 2, Dharma Kumar (M. Desai) 1983
Situating Indian History, S. Bhattacharya & R. Thapar, 1986
Svält och kolonialism, Mike Davis, London 2001. (sv. öv. 2003)
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati och rättvisa...
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Naturligtvis skyr de totalitära en debattering om verkligheten, i detta fall kapitalismens brott i Indien när det begav sig! De totalitärt tänkande är rädda för en sak, det slår aldrig fel, och det är när meningsmotståndarna har källor för det de skriver i ett visst ämne!
Och det är därför vi på den goda demokratiska sidan alltid vinner debatterna.....och det sårar de totalitära djupt, eftersom de tvingas inse att deras världsbild håller på at fallera....
Nu vidare i kapitalismens brott:
Här är listan över världens (säkra) tortyrstater 2003-2004
De stater som inte fick militärt stöd av USA år 2003 är markerade med *
Samtliga stater är länkade till respektive årsrapporter från Amnesty 2002-2003.
Afrika söder om Sahara:
Angola
Burundi
Central African Republic
Chad
Cote D'ivoire
Democratic Republic Of Congo
Equatorial Guinea
Ethiopia
Gambia
Guinea
Kenya
Lesotho
Liberia*
Malawi
Mauritius
Mozambique
Namibia
Nigeria
Rwanda
Senegal
Sierra Leone
Somalia*
South Africa
Sudan*
Swaziland
Tanzania
Togo
Uganda
Zambia
Zimbabwe*
Amerika:
Argentina
Belize
Bolivia
Brazil
Colombia
Dominican Republic
Ecuador
Guyana
Jamaica
Mexico
Paraguay
Peru
Trinidad & Tobago
Venezuela (troligen har de inget USA-stöd till tortyr idag)
Asien och Stilla Havet:
Afghanistan (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Bangladesh
China*
Democratic People's Republic Of Korea*
Fiji
India
Indonesia
Malaysia
Myanmar(Burma)*
Nepal
Pakistan
Philippines
Sri Lanka
Taiwan* (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Thailand
Kazakstan
Russian Federation
Tajikistan
Turkey
Turkmenistan
Uzbekistan
Armenia
Azerbaijan
Europa:
Albania
Belarus (Vitryssland)*
Bulgaria
Georgia
Italy
Latvia
Lithuania
Macedonia
Moldova
Romania
Slovak Republic
Ukraine
Polen (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Bulgarien (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Tjeckien (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Estland (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Mellanöstern och Nordafrika
Algeria
Egypt
Iran*
Iraq
Israel And The Occupied Territories
Jordan
Kuwait* (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Lebanon
Libya*
Morocco
Palestinian Authority*
Qatar*
Saudi Arabia
Syria*
Tunisia
United Arab Emirates*
Yemen
Till detta kommer så de osäkra, men troliga stater, som sysslar med tortyr, med hjälp av USA.
MVH
bigj - som med fakta ständigt sänker de totalitäras anhang....
Naturligtvis skyr de totalitära en debattering om verkligheten, i detta fall kapitalismens brott i Indien när det begav sig! De totalitärt tänkande är rädda för en sak, det slår aldrig fel, och det är när meningsmotståndarna har källor för det de skriver i ett visst ämne!
Och det är därför vi på den goda demokratiska sidan alltid vinner debatterna.....och det sårar de totalitära djupt, eftersom de tvingas inse att deras världsbild håller på at fallera....
Nu vidare i kapitalismens brott:
Här är listan över världens (säkra) tortyrstater 2003-2004
De stater som inte fick militärt stöd av USA år 2003 är markerade med *
Samtliga stater är länkade till respektive årsrapporter från Amnesty 2002-2003.
Afrika söder om Sahara:
Angola
Burundi
Central African Republic
Chad
Cote D'ivoire
Democratic Republic Of Congo
Equatorial Guinea
Ethiopia
Gambia
Guinea
Kenya
Lesotho
Liberia*
Malawi
Mauritius
Mozambique
Namibia
Nigeria
Rwanda
Senegal
Sierra Leone
Somalia*
South Africa
Sudan*
Swaziland
Tanzania
Togo
Uganda
Zambia
Zimbabwe*
Amerika:
Argentina
Belize
Bolivia
Brazil
Colombia
Dominican Republic
Ecuador
Guyana
Jamaica
Mexico
Paraguay
Peru
Trinidad & Tobago
Venezuela (troligen har de inget USA-stöd till tortyr idag)
Asien och Stilla Havet:
Afghanistan (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Bangladesh
China*
Democratic People's Republic Of Korea*
Fiji
India
Indonesia
Malaysia
Myanmar(Burma)*
Nepal
Pakistan
Philippines
Sri Lanka
Taiwan* (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Thailand
Kazakstan
Russian Federation
Tajikistan
Turkey
Turkmenistan
Uzbekistan
Armenia
Azerbaijan
Europa:
Albania
Belarus (Vitryssland)*
Bulgaria
Georgia
Italy
Latvia
Lithuania
Macedonia
Moldova
Romania
Slovak Republic
Ukraine
Polen (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Bulgarien (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Tjeckien (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Estland (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Mellanöstern och Nordafrika
Algeria
Egypt
Iran*
Iraq
Israel And The Occupied Territories
Jordan
Kuwait* (troligen har de USA-stöd till tortyr idag)
Lebanon
Libya*
Morocco
Palestinian Authority*
Qatar*
Saudi Arabia
Syria*
Tunisia
United Arab Emirates*
Yemen
Till detta kommer så de osäkra, men troliga stater, som sysslar med tortyr, med hjälp av USA.
MVH
bigj - som med fakta ständigt sänker de totalitäras anhang....
Den goda sidans försvarare
Sven Lindqvist, Nu dog du skrev:Både ekonomisk tillväxt och befolkningstillväxt brukar redovisas i procent, vilket döljer det väsentliga: den ekonomiska tillväxten i varor och tjänster räknat sker framförallt i den rika världen, befolkningstillväxten i människor räknat i de fattiga länderna. Allt fler människor föds till fattigdom, okunnighet och svält. Allt fler människor föds överflödiga, värdelösa i de ömsesidiga beroendenas ekonomi, men ändå utsatta för deras verkningar. Alltfler föds med våld som enda utväg.
Alla hittillsvarande sätt att försörja fler människor och höja deras levnadsstandard förbrukar ändliga resurser och belastar luft, mark och vatten med avfall. Under hela detta sekel har det stått klart att industriländernas levnadsstandard inte kan multipliceras med världens befolkning. Vi har skapat oss ett sätt att leva som för alltid måste begränsas till ett fåtal.
Detta fåtal kan utgöras av en bred medelklass i några få länder och en liten överklass i de övriga. Medlemmarna känner igen varandra på köpkraften. De har ett gemensamt intresse av att bevara sina privilegier, med våld när så blir nödvändigt. Även de föds till våldet.
Ur detta våld, både det redan utövade och det ännu slumrande, spirar seklets folkmordsdrömmar. De orättvisor vi försvarar tvingar oss att behålla folkmordsvapnen varmed fantasierna när som helst kan förverkligas. Den globala våldssituationen är den hårda kärnan i vår existens.
Tänkvärt.
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Hejsan!
Jepp, tänkvärda ord, som Logos skriver. Kapitalismen har ju en hel samling lik i garderoben, se bara här:
1900-talets sannolika mortalitetssiffror.
(Tag med en tolerans upp/ned med 10 procent för alla siffror som här presenteras)
Totala antalet födda under 1900-talet = 10000 miljoner.
Totala antalet döda under 1900-talet = 5200 miljoner.
Totala antalet människor som levat under 1900-talet = 11800 miljoner.
10000 miljoner födda plus 1750 miljoner födda under 1800-talet, och som levde under en del av 1900-talet, blir c:a 11750 miljoner.*
*) Då mina beräkningar gällande mortaliteten och nativiteten ligger minst 25 procent över flertalet auktoriteter på området, dock ej alla, bör detta förklaras. Min förklaring är att det i verkligheten fötts långt fler barn under seklet i främst tredje världen än som registrerats, eller tagits upp, i olika demografiska beräkningar. Det samma gäller mortaliteten. Flertalet demografer erkänner även på detta område att många barn som dött i låg ålder aldrig registrerats i tredje världen.
Bland annat skriver FN så här om registreringsproblematiken:
”4.1.3 Fragmentary geographical or ethnic coverage
Ideally, vital statistics for any given country or area should cover the entire geographical area and include all ethnic groups. In fact, however, fragmentary coverage is not uncommon. In some countries or areas, registration is compulsory for only a small part of the population, limited to certain ethnic groups, for example. In other places there is no national provision for compulsory registration, but only municipal or state ordinances which do not cover the entire geographical area. Still others have developed a registration area which comprises only a part of the country or area, the remainder being excluded because of inaccessibility or because of economic and cultural considerations that make regular registration a practical impossibility.”
Källa: FN http://twig.sdsu.edu/demoybk/technote/english/notes/note4.htm
Antalet offer för de olika samhällssystemen under 1900-talet
Feodalism = 50 miljoner.
Nazism/fascism = 75 miljoner.
Kommunism = 100 miljoner.
Kapitalism/kolonialism = 1500 miljoner.
Summa strukturellt dödade = 1780 miljoner.**
**) Siffrorna och uppskattningarna för de olika systemens moraliteter bygger på de vanligen förkommande uppgifterna om de olika staternas demografiska historik, samt vad forskare och historiker har funnit gällande överdödlighet p.g.a. statsmaktens politik och de ekonomiska betingelserna. Exempel på sådana stater, där det ibland kunde vara svårt att få fram siffror pga regimernas ovilja att lämna ut dem var bl.a. Sovjetunionen, och Kina efter 1949. Alltså stater med kommunistiska styren. Sedan 1990-talet har siffror från dessa två stater framtagits som numera inte längre ifrågasatts av forskarnas flertal.
Siffrorna för de kapitalistiska och koloniala systemen bygger på FN och andra organisationers uppskattningar gällande överdödligheten i tredje världen p.g.a. fattigdomen. Även här var det fram till 1970-talet svårt att erhålla trovärdiga siffror, men de nya staterna i tredje världen har varit samarbetsvilliga i dessa frågor och gjort det man kunnat för att få så realistiska siffror som möjligt. Siffror som under 1980-1990-talen hävdade att mellan 20 och 40 miljoner människor varje år dog en förtidig död p.g.a. fattigdomsrelaterade orsaker.
Multiplicerar man dessa siffror med tio, får man ett dödstal som ligger i spannet 200-400 miljoner per decennium, åtminstone gäller detta för 1900-talets sista femtedel. Tiden före anger lägre siffror, men högre promilletal, vilket beror på att dödstalen per årtionde i reella tal är lägre, pendlandes kring 160-200 miljoner för tidigt döda per årtionde. Promilletalen är högre vilket beror på att dödstalen speglas mot ett lägre befolkningstal överlag ju längre bakåt man går under 1900-talet. Därför stiger promilletalet, trots att det reella dödstalet blir lägre.
Biologiska orsaker såsom pester, virus, bakterier = 500 miljoner.
Summa överdödlighet under 1900-talet = 2200-2280 miljoner människor.
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati...
Jepp, tänkvärda ord, som Logos skriver. Kapitalismen har ju en hel samling lik i garderoben, se bara här:
1900-talets sannolika mortalitetssiffror.
(Tag med en tolerans upp/ned med 10 procent för alla siffror som här presenteras)
Totala antalet födda under 1900-talet = 10000 miljoner.
Totala antalet döda under 1900-talet = 5200 miljoner.
Totala antalet människor som levat under 1900-talet = 11800 miljoner.
10000 miljoner födda plus 1750 miljoner födda under 1800-talet, och som levde under en del av 1900-talet, blir c:a 11750 miljoner.*
*) Då mina beräkningar gällande mortaliteten och nativiteten ligger minst 25 procent över flertalet auktoriteter på området, dock ej alla, bör detta förklaras. Min förklaring är att det i verkligheten fötts långt fler barn under seklet i främst tredje världen än som registrerats, eller tagits upp, i olika demografiska beräkningar. Det samma gäller mortaliteten. Flertalet demografer erkänner även på detta område att många barn som dött i låg ålder aldrig registrerats i tredje världen.
Bland annat skriver FN så här om registreringsproblematiken:
”4.1.3 Fragmentary geographical or ethnic coverage
Ideally, vital statistics for any given country or area should cover the entire geographical area and include all ethnic groups. In fact, however, fragmentary coverage is not uncommon. In some countries or areas, registration is compulsory for only a small part of the population, limited to certain ethnic groups, for example. In other places there is no national provision for compulsory registration, but only municipal or state ordinances which do not cover the entire geographical area. Still others have developed a registration area which comprises only a part of the country or area, the remainder being excluded because of inaccessibility or because of economic and cultural considerations that make regular registration a practical impossibility.”
Källa: FN http://twig.sdsu.edu/demoybk/technote/english/notes/note4.htm
Antalet offer för de olika samhällssystemen under 1900-talet
Feodalism = 50 miljoner.
Nazism/fascism = 75 miljoner.
Kommunism = 100 miljoner.
Kapitalism/kolonialism = 1500 miljoner.
Summa strukturellt dödade = 1780 miljoner.**
**) Siffrorna och uppskattningarna för de olika systemens moraliteter bygger på de vanligen förkommande uppgifterna om de olika staternas demografiska historik, samt vad forskare och historiker har funnit gällande överdödlighet p.g.a. statsmaktens politik och de ekonomiska betingelserna. Exempel på sådana stater, där det ibland kunde vara svårt att få fram siffror pga regimernas ovilja att lämna ut dem var bl.a. Sovjetunionen, och Kina efter 1949. Alltså stater med kommunistiska styren. Sedan 1990-talet har siffror från dessa två stater framtagits som numera inte längre ifrågasatts av forskarnas flertal.
Siffrorna för de kapitalistiska och koloniala systemen bygger på FN och andra organisationers uppskattningar gällande överdödligheten i tredje världen p.g.a. fattigdomen. Även här var det fram till 1970-talet svårt att erhålla trovärdiga siffror, men de nya staterna i tredje världen har varit samarbetsvilliga i dessa frågor och gjort det man kunnat för att få så realistiska siffror som möjligt. Siffror som under 1980-1990-talen hävdade att mellan 20 och 40 miljoner människor varje år dog en förtidig död p.g.a. fattigdomsrelaterade orsaker.
Multiplicerar man dessa siffror med tio, får man ett dödstal som ligger i spannet 200-400 miljoner per decennium, åtminstone gäller detta för 1900-talets sista femtedel. Tiden före anger lägre siffror, men högre promilletal, vilket beror på att dödstalen per årtionde i reella tal är lägre, pendlandes kring 160-200 miljoner för tidigt döda per årtionde. Promilletalen är högre vilket beror på att dödstalen speglas mot ett lägre befolkningstal överlag ju längre bakåt man går under 1900-talet. Därför stiger promilletalet, trots att det reella dödstalet blir lägre.
Biologiska orsaker såsom pester, virus, bakterier = 500 miljoner.
Summa överdödlighet under 1900-talet = 2200-2280 miljoner människor.
MVH
bigj - mot kapitalism, för demokrati...
Den goda sidans försvarare
Fast JbiG, nu använder du dig av en typisk vänstermodell och argumenterar utilitaristisk, och talar i termer av utkomster.
T.ex. följer inte folkmord ur kapitalism som sådant utan en definition av mänsklig natur som tillsammans med kapitaism skapar onda förhållanden. Då måste du ju berätta för oss, varför kapitalismen leder till sådana här saker. Som det står nu är det ju inte klart att det är kapitalism, i den ekonomiska bemärkelsen, som är orsak till de widunderliga konsekvenserna.
Eller så använder du kapitalism i en annan bemärkelse, precis som högermänniskor använder kommunism för att beteckna socialistiska och realsocialistiska regimer & diktaturer som forna ryssland, cuba & nordkorea. Och det är ju inte najs.
T.ex. följer inte folkmord ur kapitalism som sådant utan en definition av mänsklig natur som tillsammans med kapitaism skapar onda förhållanden. Då måste du ju berätta för oss, varför kapitalismen leder till sådana här saker. Som det står nu är det ju inte klart att det är kapitalism, i den ekonomiska bemärkelsen, som är orsak till de widunderliga konsekvenserna.
Eller så använder du kapitalism i en annan bemärkelse, precis som högermänniskor använder kommunism för att beteckna socialistiska och realsocialistiska regimer & diktaturer som forna ryssland, cuba & nordkorea. Och det är ju inte najs.
Hejsan!
YY funderar vilken "modell" vi använder oss av? Tja, den har inget speciellt namn, den räknar bara offer! :lol:
Kapitalism bygger enbart på girighet, det märker du om du kollar in vad som hände under hösten 2008. Eller så tror du att det inte förelåg en spekulationskris hösten 2008! Men det äro upp till dig! Var och en har naturligtvis rätt att blunda för verkligheten om man så vill! :)
I övrigt framkommer det i texten vad som triggar kapitalister, företagare och andra inom den ekonomiskt kriminella grupperingen att ständigt begå kriminella gärningar likväl som omoraliska gärningar! :D
Något mer du vill veta, vännen? :wink:
MVH
bigj - den som plågar de nyliberala och totalitära med faktakunskaper...
YY funderar vilken "modell" vi använder oss av? Tja, den har inget speciellt namn, den räknar bara offer! :lol:
Kapitalism bygger enbart på girighet, det märker du om du kollar in vad som hände under hösten 2008. Eller så tror du att det inte förelåg en spekulationskris hösten 2008! Men det äro upp till dig! Var och en har naturligtvis rätt att blunda för verkligheten om man så vill! :)
I övrigt framkommer det i texten vad som triggar kapitalister, företagare och andra inom den ekonomiskt kriminella grupperingen att ständigt begå kriminella gärningar likväl som omoraliska gärningar! :D
Något mer du vill veta, vännen? :wink:
MVH
bigj - den som plågar de nyliberala och totalitära med faktakunskaper...
Den goda sidans försvarare
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster